Malin Wollin: "Varför bor det ingen stylist i mig?
En del kvinnor ser ut att bara ha rullat sig aningslöst i en klädhög och ändå blir det fulländad perfektion. Hur gör de? amelias krönikör Malin Wollin undrar svårt det kan vara att se enkel ut. Ganska svårt, visar det sig.
Hur klär man sig snyggt så att det ser aningslöst ut? Hur svårt ska det egentligen vara att se enkel ut? Hur gör man för att hoppa in i ett klädberg och komma ut på andra sidan och se ut som en miljon modebloggsdollar?
En del kvinnor ser ut att bara ha rullat sig aningslöst i en klädhög och ändå blir det fulländad perfektion. Har de något slags ”det” som vi andra inte besitter? För mig är det inte viktigt att ha någon särskild stil, jag har nämligen ingen.
Jag kan vara goth, jag kan vara jehovadräkt, bara jag är snygg. Jag vill bara se ut som en modebloggare på en trottoar med benen i kors som om det inte var meningen. Är det för mycket begärt?
Jag vill vara snygg och effortless som det heter i Project Runway. Tänk att gå gatan fram och bli stoppad av Tim Gunn som bara måste påpeka att jag ser effortless ut. För det finns ju faktiskt ingen effort bakom mina kläder, ändå ser det ut som om jag har made an effort i tre timmar. Och när jag verkligen har made an effort i tre timmar ser det fortfarande ut som om jag har försökt i tre timmar. Jag ser ut som tre timmar hur jag än gör och det blir aldrig bra.
Så blev det dags för bokafton i stadens saluhall. Jag skulle stå på en scen och berätta om min bok. Läge att se representativ ut. Och med representativ menar jag representativt snygg.
Men det finns en del att förhålla sig till.
Man får gärna vara snygg, men inte för snygg. Det får inte vara för sexigt, inte för mycket gala. Man vill vara lite extra men samtidigt vill man känna sig bekväm.
Trots att jag inte har tid åker jag till köpcentret och springer in och ut ur butikerna. Två timmar lägger jag på att rensa kedjorna på det snyggaste de har och när jag kommer hem bär jag på fem kassar.
Jag har köpt kläder för 2 500 kronor.
Som en professionell stylist vräker jag ut alla kläderna på golvet och lägger dem plant som om jag skulle spela memory. En kjol här och en topp där. Jag lutar mig över klädgolvet och försöker se de magiska kombinationerna.
Men.
En del människor är stylister och andra är naturister, vi klär bäst i vår nakna hud.
Klockan 19 äter jag middag med Jan Guillou i
HM-kläder jag hittade långt in i garderoben.
Och dagen efter fick jag grunda med en stor banan och gå den stora bytarrundan.
