Malin Wollin: "Fy för att gå och lägga sig"
amelias krönikör Malin Wollin hatar gå och lägga sig. Resa sig från soffan. Klä av sig kläderna, bli kall. Tvätta bort sminket. Att gnugga mascara dödar själen, menar hon.
Så här låter det varje kväll hemma i det mörkblå huset:
Jag: Om fem minuter är det läggdags.
3-åringen: Nej, jag vill inte gå och lägga mig!
Det går fem minuter.
Jag: Så, nu är det läggdags lilla gubben.
3-åringen: NEJ JAG VILL INTE SOVA, JAG LÄSKAR INTE DET!
Och så blir det jättemycket ångest i rummet. Det gråts som om ett skepp med hela hans familj ombord sjunker inför hans ögon. Han är så ledsen,
Han läskar ju inte att sova och nu ska han alltså bli tvingad? Grymma värld och Sodom och Gomorra!
Och jag förstår honom.
Jag läskar att sova, det gör jag absolut. (Och det gör förresten han också när han ligger i en hysterisk sovboll upp och ner i sängen med fötterna mot väggen) men att gå och lägga sig...
Fy för att gå och lägga sig. Bryta upp. Resa sig från soffan. Säga farväl till dagen. Klä av sig sina kläder och bli kall. Borsta tänderna. Tvätta av sminket. Att gnugga mascara dödar själen. Krypa ner i en iskall säng. Kila in sina frusna tår mellan Joachims varma lår. Hålla för öronen när han skriker av fasa.
Vi har tre barn som sover nästan hur länge som helst. På helgerna brukar vi få väcka dem klockan nio.
Jag vet att det finns ett par stycken av er som hatar mig nu och jag förstår det.
Problemet med detta långsovande är att Joachim och jag anpassar oss efter det.
Vi sitter uppe på kvällarna. Vi lägger oss klockan två på lördagarna för vi får ju sova ut på söndagen. Men hur blir det på söndagskvällen?
Man lägger sig klockan 22.30 och ligger sedan och stirrar i taket i tre timmar. Kroppen tänker: ”Ska vi sova nu? Men jag är ju inte trött!”
Och man trycker ner ögonlocken med fingrarna och tänker vackra tankar. Jag försöker fantisera om hur sommaren ska bli, om att jag ska gå på stan i korta shorts och höga klackar som modellerna i La Redoute-katalogen.
Varför har vi ingen självkontroll på helgerna? Varför går vi inte och lägger oss?
Jag ställer frågorna och jag har faktiskt svaren.
Vi har glömt att vi är vuxna. Vi minns vår barndom. Vi minns ångesten och att vi inte LÄSKADE ATT SOVA. Vi minns förtrycket från sovnazisterna.
Och vi trotsar. Våra reptilhjärnor tänker: TITTA PÅ OSS! VI ÄR VAKNA FAST DET ÄR JÄTTEJÄTTESENT. VI GÅR INTE OCH LÄGGER OSS OCH NI BESTÄMMER INTE ÖVER OSS.
Och så ligger man där klockan halv tre natten mot måndag och önskar innerligt att lilla mamma hade kommit hem till sin vuxna dotter och tvingat henne ner i sängen i vettig tid.
Oavsett om hon läskar det eller inte.
