Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Ann Söderlund: "Måste man vara så himla före sin tid?"

Ann Söderlund har tröttnat på uppdateringshetsen. Att ha koll på de senaste trenderna, hänga med i alla snackisar. Alla verkar vara så desperata att vara före sin tid. Själv drömmer hon om att ta på sig rollen som den som hamnat efter.

Jag är på en fancy pancy klädutförsäljning med Robin och Janne. Kläderna som hänger i rader skulle lika gärna kunna vara hämtade direkt ut Doktor Spocks garderob. Provar en kappa, men förstår inte hur den ska knäppas. Provar en klänning, men misstänker att den egentligen är ett förtäckt rymdskepp. I stilettskorna halkar jag omkring och ber jag för mitt liv.

Just när jag tänker ge upp så ser jag ett hallonrött linne långt in i ett hörn. Robin är inte imponerad.

- Ann, nu tycker jag att du tänka igenom hur du vill se ut. Du borde kanske tänka att du ska ha en lite mer vuxen klädstil, vitt, svart och grått.

Så går jag från utförsäljningen i min nya Doktor Spock-kappa och tittar på alla som hastar förbi. Jag tänker på min kompis Christina som alltid har koll på alla nya trender, ”I höst är det mocka som gäller”. Eller Nanok som vet allt om vad vi kommer att göra i sajberspace om två år.

Förmodligen skulle jag ha trivts bättre om jag levde på 1920-talet. Det säger ju alla undersökningar att vi har mer pengar i dag, men att vi inte har blivit lyckligare. Inte för att jag har några problem att se mig själv med privatchaufför och egen kock, men nu när jag steker köttfärsen själv så ser jag liksom inte fördelarna med det moderna livet. Det är nog stressigt att ta reda på om nioåringen blir utanför i skolan om han inte får en Ipad (enligt egen utsago). Hade jag levt för hundra år sedan hade jag sluppit alla sådana kval. Och val. En klänning. Ett par skor. En hatt. Lite hö i trosan när det var lingonvecka.

För att inte tala om gemenskapen! Krig, fascister, sjukdomar, elaka översittare, korsetter, uteblivna skördar; klart att man var tvungna att hålla ihop i vått och torrt. Bjuda sin granne på den sista barkbrödskanten och klaga på tandvärk utan att någon tittade på en som ett bortskämt barn, ”Men gå till tandläkaren då!”

Eftersom alla jag känner verkar vara så desperata att vara före sin tid, så kanske jag kan ta på mig att rollen som den som har hamnat efter? 

Idag till exempel ska jag sitta i min babyrosa Lilla Huset på prärien-klänning och titta på en ärtskida som växer. Kan man bli befordrad av det?