Ann Söderlund: "Jag – en hårig jätte i Vietnam"
Vår krönikör Ann Söderlund funderar över kulturkrockar och hur mäktiga män historiskt sett avgjort vad som anses vara vackert hos en kvinna. I hennes vietnamesiska medsystrars ögon är hon någon slags jättekvinna.
När jag var i Vietnam i vintras blev jag massagetokig. Varje dag gick jag till två tjejer som höll till med sina skönhetsmojänger på stranden. Så hände det som händer när kvinnor från olika kulturer träffas; man börjar syna varandra, försöker kommunicera med hjälp av något sorts hittepå-språk där gester, uttryck och skratt är nyckeln till framgång.
I deras ögon var jag någon sorts jättekvinna med signifikanta drag. ”We like big noses”, förklarade dom och visade med pekfingret att min näsa var rak – och stor.
Efter någon veckas knådande visste jag det mesta om deras män, eller snarare brist på, deras barns små egenheter, deras lunchvanor och favvofärg på nagellacket. Vi började vänja oss vid varandra. Det var bara ett aber med vårt nyfunna systerskap, att de viskade bakom min rygg. Till slut frågade jag var visket handlade om. Dom tittade på varandra och Dang tog sats, ”You are very hairy”, så svepte hon med handen över mitt ansikte och båda tittade med viss avsmak på mina, hrm… något semesterludna ben.
Blev ändå upplivad av att anses vara något av en nordisk apa på semester. När jag fem minuter senare satt med rinnande ögon under deras trådryckartortyr så var apan i mig inte lika glad. Det var däremot mina vietnamesiska systrar. Tydligen var det en enorm skillnad på före och efter ”hår”.
Funderar då och då över kulturkrockar och innebörden. Historiskt sett har det ju mest handlat om vad mäktiga män har haft för inställning till ditten och datten (läs utseende, sexualitet och karriärsmöjligheter).
Undrar fortfarande vem fan som uppfann stringtrosan. Eller trådtortyren. Tänker att vi kunde se bortom lite hår, magar och ett och annan råttig utväxt. Det finns som sagt viktigare saker här i livet.
