Ann Söderlund: " Jag känner mig som Carrie Bradshaw"
Utan man och barn i ett hotellrum i Karlstad drömmer amelias krönikör Ann Söderlund om att få känna sig som Södermalms svar på Carrie Bradshaw. I alla fall en liten stund.
Jag vill gärna se mig själv som Södermalms svar på Carrie Bradshaw. Jag vill gärna se mig själv på en tågperrong (gärna i Paris) springandes i röda stilettos och knasigt hårburr som vickar upp och ner. Jag vill gärna se mig själv med en liten ärtig semesterbag med dödaför-märke. Ett glossy modemagasin under ena armen och en baguette (utan smör och Brie) under den andra.
Det är den målbilden jag strävar mot, men när jag ser de andras tågresenärernas medlidsamma blickar känns det mer som en scen ur "Släng morsan av tåget." Som tur är finns det vänliga människor.
- Vill du ha hjälp med dina väskor? undrar de både i Motala, Laxå och Karlstad. Och jag snubblar och tittar ursäktande på när de snälla kånkar mina blytunga väskor med risk för whiplash och brutna ben.
"Oj!" säger de ofta. "Vad har du här i?"
Och jag förklarar att jag ska på mässa och har 200 böcker i väskorna och jag tänker att Carries böcker skulle ha budets dit hon skulle med expresståg och rosa rosett. Men nu är jag inte i New York, utan i Karlstad och det gäller att passa på att njuta av trällivet; ja när man inte har barnen eller mannen i sängen.
Dessutom har jag nya, fina klänningar som jag ska svepkasta på sängen som Carrie gjorde på sitt chabby hotellrum i Paris (när hon hälsade på egobalettryssen).
Bara det att när jag har checkat in så känns rummet jag fått så…stort… och jag är inte minsta sugen på att dricka bubblig champagne och smygröka ut genom fönstret. Istället går jag ner till gulliga tjejen i repan och förklarar som det är att "sängen känns som en ocean".
I mitt nya, inte lika kontinentala rum, är det bara jag, teven och en påse gelatinfritt godis. Jag ligger i sängen och tänker att Carrie redan skulle ha bytt om till en mer citychic-stil och skrivit en super-mitt-i-prick analys om hur kvinnor och män ligger med varandra i europeiska storstäder där alla äter croissant.
Jag däremot, har inga planer på att använda hjärnan till annat än att signalera order till zapp-tummen att byta kanal. Har inga planer på att tvätta bort sminket eller byta om till en Bloomburry-rosa sovtrasa eller ringa till Mr Big och gulla bort fiskpinneoset.
Jag ska bara ligga här i min fulla prakt och underbara ensamhet och vänta på att sömnen rullar in.
I morgon bitti ska jag sätta på mig min Carrie-kofta och hissa ner till frukostbuffén för att beställa en kaffe latte. Så ska jag sitta läääänge och surpla högljutt på en kaffe latte och läsa varenda bokstav i morgontidningen. Helt ärligt ska jag bara tänka på mig själv. Och vet du vad? Jag tänker inte ens snegla åt mammaskuldshållet.
Där är jag och Samantha rörande överens.
I helgen träffas vi på Barnmässan i Karlstad!