Ann Söderlund filosoferar kring kärlek och kokosnötter
amelias krönikör Ann Söderlund lämnade julstessen hemma och tog med familjen till andra sida jordklotet. Istället för att karriärhetsa slösar hon kärlek över dem hon älskar.
Jo, vi har trotsat regn och rusk och övergivit den lilla släkt vi har för att fira jul på andra sidan jordklotet. Att ta sig dit tog lika lång tid som att sticka en tomteluva för en garndyslektiker som jag själv: men nu är vi här, jippie!
Jetlaggade och snurriga som Plura i Eldkvarn, men visst ser det ut som mina barn som rullar sig i sanden. Medvetet har vi landat på en helt fantastisk paradisö där horisonten möter solnedgång så att man bara svimmar. Där människor är vänliga och ser ut som livet är gott.
-Vilken skillnad mot för två år sen när vi var i Thailand, kluckar vi nöjt och tänker att den här gången kanske inte en enda någon kommer att ta oss för kringresande cirkusapor.
Ungarna skuttar runt och dyker efter snäckor och exotiska stenar. Livet har stannat upp. Inga regnkläder som ska stretas på. Inga jobbmöten att hasta till med andan i halsen. Fiskpinnarna har bytts ut på red snapper. Sura morgonkommentarer mot soliga kramar.
Jag tänker på en grej jag läste i en bok för ett tag sedan, ”Människan är av naturen lat.” Dom första människorna tillbringade en-två dagar i veckan med att samla mat och förnödenheter. Resten av tiden hängde dom och lekte på stranden. Social samvaro som leder till stärkta band och solidaritet. Det är så vi är funtade. Människosläktet.
Här, under palmerna, verkar hela ekorrshjulsidén som evigt snurrar på andra sidan klotet helt befängd. Karriärhetsen, jobbhetsen, den sociala stressen kan bara inte vara lösningen på allt. Kanske visar det sig om en si så där tusen år när vi jordingar blivit lite klokare.
Så länge sitter jag här och sippar på en melondrink och slösar kärlek över dom jag älskar. För ni vet väl hur det är med kärleken? Den är inte som ett paket mjölk som tar slut ju mer man slösar. Så älska så mycket ni kan i jul och ta det lugnt med julklapps- och gröthetsen. Eller gör som mina barn säger så fort jag snubblar farligt nära hemmahetsen, ”Chilla mamma, okej”.
