Wollin: Jag utnyttjar inte Rut. Jag utnyttjar Tjat
Med en man som reser en massa kan det bli svårt att få allting att gå ihop. Wollin har en snäll mamma som gärna hjälper henne att städa spis och röja i källaren
Joachim har ett nytt lag att leka fotboll i. Mjällby heter det. Det är ju roligt. Synd bara att Mjällby inte ligger där vi bor. 35 mil varje dag kör Joachim fram och tillbaka. Han är borta hela hela tiden vilket då innebär att jag är ensam hela hela tiden. Med alla barnena. Alla tre. De kunde lika gärna vara trehundra.
Och jag kunde lika gärna varit död eftersom jag gör lika mycket nytta som ett lik i detta inferno av flöjtläxor, plättar som bränner fast, kylskåp som läcker, städa-ditt-rum-jag-sätter-äggklockan-sedan-hämtar-jag-säcken, hoppa i badkaret annars, åtta tvättar ovikta tights och småtröjor samt tvååring som bajsar baken brun eftersom tvååringar inte pottränar sig själva. Men så finns ju mamma. Mamma Anita som ser den som sliten är. Som kommer nästan varje dag och städar huset eftersom ”om ni bara har grunden i ordning så är det lätt att hålla i ordning sedan”. Ni vet, sådana där vuxenklyschor som mammor använder sig av och där man på sin höjd nickar stumt och innerst inne känner att det där var nog ganska tjatigt men man säger inte emot eftersom a) man inte vill verka otacksam samt b) hon har helt rätt.
Så. Mamma kommer tisdag onsdag och torsdag och hon städar vitrinskåp och skrubbar kylskåpet och borstar ugnsgallret med svinto tills det ser ut som nysilver. Jag som trodde att ugnsgaller var sotsvarta och knöliga när man köpte dem. Vem visste att det fanns skinande metall under? Jag trodde, i min enfald, att jag städat ugnen ren. Det är sådant man kan inbilla sig tills det kommer en annan mamma, en äldre och mer erfaren mamma och berättar att nej, man är inte klar.
Mamma pekade med armen och insisterade på att jag skulle plocka bort glasväggen framför ugnen. Vem visste att man kunde göra det? Lika otroligt som att man kan putsa fönster på insidan. Och sedan jag gjort det och skrubbat, sprejat med såpavatten och skrubbat skrubbat skrubbat och bett till gud så tyckte mamma att nu var det klart. Sedan gick vi ner i källaren. Platsen som gud kanske inte glömde, mer ignorerade eftersom han var så fruktansvärt missnöjd med denna skapelse som han förmodligen gjorde med armbågen på den sjunde dagen.
I källaren drog hon ut möbler och lyfte på mattor och varje gång hon gjorde så lät hon som om hon hittat Jimmy Hoffas lik. Men det var för det mesta bara en dammboll och en kapsyl. En helvetes röra enligt mamma.Och jag lät henne tycka det i full frihet så länge hon hjälpte mig få ut den ur huset. Jag utnyttjar inte Rut. Jag utnyttjar Tjat.
Malins rithörna
