Bilden ovan: Vad kortspelet hette? Supertrumf! Vem behöver Nintendo DS?

"Hur vet du att du är patetisk?
Du sitter och googlar leksaker från 80-talet och låter NAAAW när du hittar ett defekt Game and watch på Tradera för 30 kronor.
Mailar kusin Fredrik.
”Vad hette det där bil-kortspelet där man skulle jämföra hästkrafter?”
”Minns inte, varför vill du veta?”
Vilken fråga. Varför vill jag veta?
Jamen minns du inte, Fredrik, vi satt där i din furusäng, på skrivbordet stod din ferraritelefon, vi satt där i noppiga mjukisbyxor mittemot varandra och spelade med motorcyklar som hade si och så många cylindrar och si och så många hästkrafter.
Av någon anledning älskade vi det där spelet.

Jag googlar väl valda nyckelord och hittar en sida om ”Leksakerna du glömt att du lekt med” och informationen träffar som en nyårsbomb i mellangärdet.
Alla älskade leksaker! Hur kan mina barn ha en lycklig barndom förutan denna kulturskatt?
Som vi älskade legot som Fredrik hade i två överfyllda plastbackar inkörda bakom en lucka i kattvinden.

Mina barn har också lego men inget lego ligger där ett annat lego ligger. Lagt lego ligger långt borta lagt någon annanstans. (Note to self: fråga moster hur hon fick oss att städa upp trehundra bitar varje gång.)
Jag satt med en hög hopsamlat lego för några dagar sedan och tänkte: Nu ska jag bygga något fantastiskt! Men det blev bara en mur, som med en smula fantasi också skulle kunna vara en vägg. Jag tänker robot, dödsmaskin eller rymdskepp med flames men det blir bara mur. Men om jag sätter en smal lego här och en platt där och sedan ... nej, en mur. Men om jag vinklar och vinklar och vinklar. Det blev inte en mur. Det blev ett rum.

För ett par veckor sedan var vi utkommenderade på landet för att rensa i våra barndomsgömmor. Öppnar en tung låda och arbetar mig neråt. Passerar gamla nummer av Starlet och luktsuddin och dagböcker.
Elin kommer upp från källaren med en knölig plastpåse.
Sagobanden!
(I allmänhet)
Prinsen och tiggarpojken!
(I SYNNERHET)

Senare på kvällen tvingar jag ner barnen i källaren där Joachims stereo (som är lika enorm som femtiotalets datorer) står i vägen för allt och alla.
Det sprakar i högtalarna och äventyret kan börja.
Och det är så dåligt. Jag minns ju att jag tyckte det var fantastiskt dramatiskt och skrämmande men allt jag kan tänka nu är: Varför är det en kvinna som ger röst åt tiggarpojken? Tiggarpojken låter som Skurt. Varför tog jag det här på allvar?

Jag går upp för trappan med tunga fötter.
Jag känner mig tom.

Det är aldrig försent att förstöra en lycklig barndom."

Välkommen till Malins Värld! Läs alla krönikor här.

Malins rithörna!

Förstora

Fyrtiotalets hetaste leksak Slinky gör när som helst storartad comeback. Eller inte.