Filmrecension: Oslo 31 augusti

Under ett långt laddat samtal med en kompis konfronterar 34-årige Anders sina demoner med en sorts intelligens man sällan ser på bio. amelias filmrecensent Samel Mesterton hyllar det norska dramat ”Oslo 31 augusti”.

Annonsen laddas.

Oj, en film om drogmissbruk som man kan rekommendera också till sina mest intellektuella vänner. Vi slipper typiskt dystra scener från samhällets botten; här refererar folk till Knausgård när de beskriver sina liv. 

34-årige Anders är på rehabiliteringshem, drar till Oslo för en jobbintervju och driver under ett dygn förbi vänner, exflickvänner och förbipasserande – samtidigt som han frågar sig om livet är värt att hålla kvar vid. 

Under ett långt, laddat samtal med en kompis som nu lever pappaliv, konfronterar de sina demoner med en sorts intelligens man sällan ser på bio. Det sista vi behöver är ännu ett glädjelöst, närgånget nordiskt drama. Men ”Oslo 31 augusti” är för bra för att avfärdas så lätt.