"Call girl" - här är recensionen
amelias filmrecensent har varit och sett den svenska filmen "Call girl". Här är betyget.
Pernilla August kommer med sin bordellmamma att sopa röda mattan med alla på Guldbaggegalan. Vem visste att hon hade ett sånt här ärkesvin i sig? Annars är det manliga äckel i Mikael Marcimains långfilmsdebut om "Bordellhärvan" i Stockholm på 70-talet: Ministrar, partiledare, pampar. Unga Iris rekryteras som "call girl" från en ungdomsvårdsskola, och tvingas strippa för landets toppolitiker. Efter Cornelis och Palme storknar man på utsvängda jeans på bio, men Call girl slår rekord i autenticitet; till och med den rätta Lena Nymanska 70-talsdialekten finns i dialogen. Imponerande!
Samuel Mesterton
