Så kom då äntligen den här dagen - Obama's installering! Det är svårt att uttrycka i ord hur jag känner idag efter 8 år med Bush som aldrig verkade få ett slut. Det blev bara värre och värre... Precis när man tänkte "nu kan det inte bli värre" så blev det det i alla fall!
Idag känns det som om jag äntligen kommit upp i ljuset efter ett långt, långt mörker... Jag kan andas igen! Jag kan äntligen känna lite stolthet över att vara amerikansk medborgare. Jag blev medborgare för snart 4 år sedan och har många gånger frågat mig själv varför?! Jag har fått tänka efter och minnas att anledningen var att jag ville vara med och bestämma lite grann i det land där jag bor och att jag också tyckte att det behövdes fler "amerikaner" som jag, d.v.s. väldigt liberal, på snudd till kommunist enligt "your average Joe & Jane Six-Pack"...
När Bush valdes (inte "folkvaldes", utan "utvaldes" av Högsta Domstolen - låt oss INTE glömma det!) år 2000, så var min stora kille, Elias bara 1 år gammal och min yngre, Viggo, var inte född ännu. Så mycket har hänt på de sista 8 åren. Killarna har aldrig haft någon annan president än Bush. Nu får de Obama! Jag hoppas så att vi får 8 år med honom - då innebär det att Elias kommer att vara nästan 18 och Viggo nästan 16 när det blir maktskifte nästa gång... Det är en svindlande tanke...
Nu har vi en jätte-affisch i vårat stora fönster med Obama - Shepard Fairey's fantastiska bild med Obama i rött, blått, vitt och svart och med ordet "Progress" i stora bokstäver - och jag vill ut och hjälpa till. Göra något för samhället och min nya president! Han verkar vilja ha min hjälp också - inte bara att jag ska "gå ut och handla" som Bush uppmanade alla att göra direkt efter den 11:e september, 2001... Nej, Obama vill att vi ska ut och idka välgörenhet, dela med oss, tänka i större banor än bara på oss själva och våra allra närmaste. Det känns bra! Jag hoppas att de här "vindarna" - "winds of change" - som jag känner omkring mig verkligen tar fart och detta samhället förbättras med vår nya president - Barack Obama!
2009 har börjat på kanske inte allra bästa sätt för mig - huvudlöss (vilket jädra gissel...), pengabekymmer, oändliga "diskussioner" och bråk om allt mellan himmel och jord. Inte tillräckligt med motion eller sömn och för mycket funderingar och ältande om livet. Idag känns det helt plötsligt lättare - som om dimman lättat! Jag håller på och söker nytt jobb för jag har insett att det nuvarande arrangemanget med min make och mig arbetandes ihop inte roch iktigt fungerar. Vi är alltid tillsammans - vi sliter sönder varandra känns det som. Vi är alltid "på jobbet" och jobbet är alltid "med oss". Dessutom behöver vi en stadig inkomst. Som fastighetsmäklare så får man ju bara betalt när man säljer ett hus och ibland dröjer det mellan försäljningarna. Alltså fick jag sätta mig och uppdatera min CV - det var väl nästan 10 år sedan sist... Det kändes som att gå till tandläkaren för en rotfyllning ungefär, att sätta mig vid datorn och börja fundera på vad jag lärt mig "sen sist"! Det intressanta var att när jag suttit en stund och kommit på den första saken och sen den andra, så började det gå lättare! Ideer och formuleringar började poppa upp som svampar i skallen och det gick snabbare och snabbare. Jag fick skriva ner allt hastigt för hand och sedan börja bena upp det och "redigera" för att till sist skriva det på datorn. Det tog lång tid - nästan hela dan - men det kändes inte så farligt och resultatet blev jättebra! Jag läste till slut ingenom min nya CV och tänkte "är det här verkligen jag?! Jag skulle anställa henne på momangen!"
Det blev med andra ord en riktig kick för självförtroendet och fick precis motsatt effekt från vad jag väntat mig!
Nu återstår det bara att se om någon därute i "verkligheten" faktisk tycker som jag och anställer mig...
Det behöver inte ens sägas... Jag är helt klart ingen hejare på det här!
Dikt skriven av min sons klass förra året:
Peace Poem
Peace smells like poppies just blooming,
It smells like oranges falling from a tree.
Peace sounds like a river flowing down a big hill.
It sounds like the ocean crashing in waves.
Like a mouse running across a prairie.
Like an old gray owl, hooting at night.
It sounds like angels ringing bells.
Peace sounds like a trumpet sounding in the morning.
It sounds like the crowd, happy.
Peace sounds like Rice Crispies snapping in milk.
Peace looks like a growing redwood.
It looks like some salmon swimming in the ocean.
It looks like a rainbow in the sky.
Like a friend you haven't seen in a long time.
Peace looks like a pool, its surface smooth as glass,
Reflecting the stars on a warm, clear night.
It looks like a light breeze that circles all around you.
Peace tastes like my mother's freshly made brownies.
It tastes like freshly stretched salt-water taffy.
Peace feels like your comfortable bed at home.
It feels like sitting in front of the heater
On a cold winter morning.
Like my dad rubbing my back.
Like the warm fur of a baby bunny.
Peace feels like my grandmother's cheeks,
Soft with wrinkles and wisdom.
Peace feels so quiet you hardly know it's there.
(But you know it's there.)
I knew this day would come… Elias slog mig i basket OCH “around the world” idag… Visst är jag ringrostig och inte särskilt bra på basket i allmänhet, men det har liksom aldrig spelat någon roll tills nu. Jag har ändå varit större och starkare, med bättre kontroll. Nu har han gått om mig!
Det är både häftigt (oj, oj 80-talsvarning på språket!) och omtumlande att se sina barn växa upp!
