– Jag ska bli trebarnsmorsa!

Jag �r med barn. J�ttemycket. Typ vecka arton. P� julafton blev jag med barn. Mitt tredje. En vecka efter julafton b�rjar vi diskutera om Joachim och jag hade lyckats bli gravida.
”Allts� vi hade ju sex tisdag, onsdag och torsdag, och det var ju tv� veckor efter mens.”
”Men Malin, �gglossning har man EN vecka efter mens!”
”Men vafan jag kan v�l inte h�lla reda p� ALLT!”
”Herregud, du har f�tt tv� barn, hur gick det till? Du vet ju inte ens hur kvinnokroppen fungerar!”
”H�ll k�ften!”
Jaha, b�ttre lycka n�sta mens t�nkte jag. Men den kom inte. S� trots att vi inte hade sex p� r�tt dagar s� blev jag gravid. Note to self: var extra noggrann med preventivmedlet i forts�ttningen, min kropp �r ju fullst�ndigt op�litlig. N�stan slug.
Trebarnsmamma. Jag �r ju blott 29. Bara barnet.� Shit, vad har jag st�llt till med? Hur gick det till? Jag som skulle bli en citykvinna. Med en vit etta i Birkastan och piffiga v�ninnor som jobbar som AD p� reklambyr�er. Vi skulle g� p� barer med glasgolv och bl�tt ljus i hyllorna bakom disken.
Nu sitter jag i mitt kedjehus med ruttnande takbj�lkar, d�lig isolering och en tredje unge p� v�g. Och jag k�nner mig s� cool. Jag �lskar att l�sa recept och jag gr�t n�r Sanna Nielsen gick raka v�gen till final. Jag �r den �ldsta 29-�ringen i v�rlden och jag �r s� stolt att jag kan d�.
Jag �r en s�n som singelkvinnor vill d�da. Men jag kan inte hj�lpa det, jag �r s� j�kla lycklig och jag orkar inte g� runt och spela deprimerad f�r att andra ska m� lite b�ttre.
P� sm�llen. En alien i magen. En s�mnd�dande, tuttsugande, snippf�rst�rande miniterrorist som kommer v�nda upp och ner p� allt som vi har spenderat �r f�r att f� r�tsida p�. Astrid och Saga �r bara fem och ett halvt och snart fyra, och �nd� k�nns det som att b�rja om fr�n b�rjan. Som att f� en sladdis p� �lderns h�st.
�terigen ska jag g� upp arton kilo, bli h�rd i magen av j�rntillskott och skrika efter mamma under f�rlossningen som f�r all del brukar g� �ver ganska fort. Men satan vad det svider att f�da. N�r jag v�ntade Saga var jag �vertygad om att jag skulle vara cool som en pussycat och bara chilla fram ungen p� britsen. Men n�r jag v�l l�g d�r var jag �NNU r�ddare �n n�r Astrid var p� v�g ut. F�r n�r man f�der f�rsta barnet har man ingen aning om hur ont det ska g�ra, hur r�dd man kan bli.
N�r �ppningsv�rkarna rasar som v�rst under andra f�rlossningen g�r det pl�tsligt upp f�r en vilket Sodom och Gomorra i h�nseriet en f�delse �r. N�r jag f�dde Saga var jag s�ker p� att jag skulle d�. ”MINA INRE ORGAN TRASAS S�NDER”, skrek jag i korridoren p� v�g till toaletten och v�gade inte kissa av r�dsla f�r att barnet skulle komma ut med livmoder och allt. S� mycket f�r att vara cool som en katt.
Nu har jag p� en h�ft fem m�nader kvar till f�rlossning nummer tre och jag �r redan r�dd. Jag tittar p� sjuttiotalsbilder f�rest�llande lidande kvinnor med j�ttestora muffar som pressar ut fostervita huvuden mellan sina fylliga l�r och jag vill bara sl� ihop boken och t�nka p� barndomens lyckliga dagar d� man byggde kojor och fick titta p� tv bara n�r det regnade. D� man inte beh�vde t�nka p� om man skulle spricka fr�n A till kissh�let. Men nu �r det nu. Jag har sj�lv valt att uts�tta mig f�r detta riviga n�je. Och det g�r s�kert bra. Jag vill ju vara en trebarnsmamma och d� finns det inga genv�gar. Jag �r lycklig i mitt hus med Sanna Nielsen och recept som blir l�sta men aldrig lagade. Och jag vet fortfarande inte vad en AD p� en reklambyr� g�r.
�