Kakmonstret med kniv

Det är en vanlig tisdag i slutet av maj. Jag tittar på klockan som är 18:43 och inser att barnen inte har fått se Bolibompa och nu är allt det bästa slut. Nu är det bara bottenskrapsbobster kvar och jag får dåligt samvete.
”Ni får titta på sista kvarten av Svamp Bob fyrkAAAAAAAAAAANT JOACHIM DET ÄR FÖRÄLDRAMÖTE. FUCK, fuck fuck fuck!”
Jag har glömt. Igen. När vi till och med hade kommit ihåg att fylla i lappen om hur många som kommer och om man ska ha te eller kaffe. Och nu har mötet varat i en kvart. Det skulle ju vara information om hur man räddar livet på barnen om de sätter godis i halsen.
Jag hoppar i en kappa och ballerinaskorna. Ingen middag, äpple i truten.
”Vilken fart” säger en granne med skottkärra när jag springer förbi med öppna jeans, äpple mellan tänderna och håret som stressiga streck bakom mig.
Kommer fram, springer in i matsalen. Som är full av folk. Som är gamla. Men hur gamla är föräldrarna på den här avdelningen egentligen? Pensionärsmöte. Fel lokal. Ut igen. Sabla sabla skit. Springer runt som ett hjon och hittar slutligen lokalen.
Smyger in längst bak, försöker varva ner och hoppas att mitt galopperande hamsterhjärta inte stör.
En stund senare får vi öva på att rädda varandra genom att slå knytnävarna i ryggen men eftersom vi inte känner varandra vågar ingen slå hårt så hade det varit på riktigt hade vi alla dött.
Så blir det fika. Det finns tre sorters kakor. Jag är artig och tar en av varje. Går tillbaka till min plats.
”Malin, har du tagit en av varje?”
Alla tittar. En pappa gör tummen upp, han gillar nog kvinnor som äter som en karl. Fan också. Alla andra skrattar ansträngt och tänker ”den där idioten tog EN AV VARJE. Hon är ju inte riktigt som hon ska. Sent kom hon också”
Och så får vi ställa frågor. Jag vet ju att jag borde låta bli. Jag vet ju att det aldrig låter lika bra som det gör inne i huvudet. Men ändå.
”Men jag tänker att det inte kommer funka när jag slår i ryggen, och då kommer jag få panik och skära hål i halsen som de gör på TV”
”Det råder jag dig att inte göra” säger sjuksystern.
”Men om barnet blir helt lila och ingenting hjälper och kökskniven ligger där..”

”Nej, det är ingen bra idé att börja skära i sitt barn när man är så där uppriven”
Så jag lovar att inte snitta. Och så ber jag sjuksyrran att visa på en docka hur man gör med bebisar. Och hon får en docka som är helt sönderklippt i håret. Och jag är alldeles för stressad, trött och sockerkickad på alla kakor att jag inte kan hålla mig. Jag sitter och LER medan hon lägger fula fula dockan över underarmen och visar hur man gör när ett älskat barn håller på att dö kvävningsdöden. Och jag bara flinar och biter i kinden för att kväva mitt hysteriska flabb som vill ut och dränka rummet i galenskap. Så jag ler och nickar och försöker se rörd ut och hon visar. Och så överlever dockan och det kommer lite blod i min mun och ingen har nog sett.
Och så lämnar sjuksköterskan över dockan till fröken och jag hör mig själv utmattat säga:
”Den där behöver gå till frisören”

Malins rithörna:

När ingenting annat fungerar, ta kniven. Eller inte.

NUVARANDE Kakmonstret med kniv
NÄSTA Missa inte nya Amelia nr 16!