– Ibland är jag rädd för min egen avkomma

För snart arton månader sedan födde jag jordklotets vackraste gossebarn. 3?800 gram perfektion och mammas sötaste någonsin.
Sedan började han sitta, krypa och gå. När han var nio månader var det slut på lugnet och han fanns plötsligt överallt. På samma gång. Lämnade han ett rum såg han alltid till att det absolut inte såg ut som han hittade det. Över hela huset utspridda tamponger, kryddburkar, grytor, smutstvätt, akvariet fullt av pennor som förvirrar fiskar med redan utmanat intellekt.

Nu har underbara lilla Arvid snart levt i ett och ett halvt år och gissa vad han har plockat upp på vägen? Attityd. Gud vet vem han har fått den ifrån men den är icke att leka med.
Arvid kan säga ”Taatt” ”Oj” ”Mamma” ”Pappa” och ”Titta” men så mycket mer är det inte och när man vill få det man vill ha så finns bara en väg: skrika fult. Arvid skriker så fult att det inte är sant. När han gråter och är ledsen är det fint och sött, men det där ”JAGVILLHADETOCHJAGVILLHADETNU”-skriket kan vi alla vara utan.
Han står vid skafferiet.
Fult skrik.
”Vad vill du ha?”
Fult skrik samt pek på skafferiet.
”Vill du ha bokstavskex?”
Fult skrik.
Arvid får fyra bokstavskex. Det är ett K, ett T, ett L och ett M. Jag sätter honom i stolen och han äter i takt till babblet i P1.

Plötsligt är kexen slut.
Fult skrik.
”Vill du ha vatten?”
Fult skrik samt vattenmugg som flyger genom köket och landar under elementskyddet.
”Vill du ha fler bokstavskex?”
Glad min.
Jag öppnar skafferiet och Arvid dansar stampdansen tills han får två bokstavskex.
Två bokstavskex?
Fult skrik.
Och så århundradets argaste min. Arvid är så arg på mig att jag blir rädd för min egen avkomma. Ögonbrynen knycklas ihop, hakan mot bröstet och så en blick av glödande aska och eld och sodom och gomorra.
TVÅ bokstavskex?

Jättefult skrik och pek i vredesmod mot skafferiet.
”Nej, det blir bara två kex, det räcker nu”, får jag fram mellan rädda mammaläppar.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kanske både och. Kanske skratta lite nervöst först eftersom han är så söt när han är arg, så kan jag gråta efteråt när det går upp för mig att han inte älskar mig villkorslöst. Han älskar mig inte kexlös.
Hjälp vilket monster.

Nu är det dags att ta tag i det här. Nip it in the but, som det heter på engelska.
Samt att aldrig ha slut på bokstavskex, som det heter på svenska.

NUVARANDE – Ibland är jag rädd för min egen avkomma
NÄSTA Missa inte amelia nr 4!