Om ens tonåring frågar då svarar man. Hur svåra frågorna än är. Det är genom att dela med sig av sig själv som de bästa samtalen med din tonåring uppstår.

Kommer du ihåg när du drack alkohol för första gången? Förmodligen var du tonåring och förmodligen blev du full. Och kanske blev den där kvällen inte riktigt som du tänkt dig, och inte var det särskilt gott heller.

Och nu sitter du där med en egen tonåring som du vet kommer vilja testa alkohol, precis som du gjorde.

Det finns bra och det finns dåliga milstolpar här i livet. Och den första fyllan får väl klassas som en milstolpe de flesta föräldrar definitivt inte tycker ens barn ska sträva efter. Och kanske inte heller den första erfarenheten man vill dela med sin tonåring.

Men alla som har tonåringar vet hur sällan de kommunicerar och hur de kunde bry sig mindre om din gammeldagsa ungdom. Så i alla fall jag, när jag får en fråga så försöker jag svara så ärligt jag kan.

”Mamma, när var du full första gången?”

Och eftersom det finns en första gång för mig, och att jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig varit full så kommer den här, en tonårsmammas bekännelse. Min alkoholdebut.

Midsommar, mitten på 1980-talet i den lilla småstaden jag växte upp. Tidig försommarmorgon, fåglar som kvittrar, solen på väg upp och stråk av kyla i luften. Min bästis och jag bredvid våra cyklar på väg uppför den långa backen som leder hem. Kanske att vi vinglar till då och då, rapar sött vin som blir surt i munnen, ruskigt trötta båda två. Vi pratar, men inte så mycket om midsommarfesten vi beslutade oss för att lämna. Men desto oftare säger vi: Aldrig mer. Jag ska aldrig mer vara full.

Det som hände på festen var ju lite mer av ett töcken. Ljummet sött vin i plastglas, förväntan, fniss och snubbliga steg över grästuvor, borttappade kompisar, nya för festen tillfälliga bekantskaper, vissen midsommarkrans på sned och en vrickad fot i ölbrännbollen. Hångel och olycklig kärlek, mer ljummet vin i plastglaset och det där snurret i huvudet som var så skrattigt i början men som vad det led bara blev till något trött och jobbigt.

Att öppna upp sig kring alkoholerfarenheter kanske inte alls är en så big deal som jag tror. Men för mig var det inte alls självklart när jag fick den där frågan. Jag fick tänka ett tag innan jag svarade.

Nu var min alkoholdebut inte särskilt dramatisk, och väl hemma var jag nykter (japp, mamma var vaken), jag sminkade av mig och gick och la mig. Men med kombinationen alkohol och tonåringar finns inga garantier. Och hade min debut blivit värre än det blev, hade jag berättat även det.

Att prata med tonåringar om alkohol är så mycket mer än förbud. Att prata med tonåringar överhuvudtaget är så mycket mer än envägskommunikation och att försköna egna erfarenheter. Tonåringar är smarta, de ser igenom dig, kanske till och med ännu bättre än vad du ser igenom dem. Att prata med tonåringar är att dela med sig. Först då kan en dialog och ett förtroende växa fram.

LÄS OCKSÅ: En tonårsmammas bucketlist hösten 2017 (inte riktigt som en tonårings!)

Du kommer aldrig kunna hindra din tonåring från att prova alkohol genom förbud. Du kommer däremot att kunna prata om riskerna med alkohol och förklara vilka gränser som du tycker är viktiga om du är öppen för samtal som din tonåring bjuder in till. Men sedan, hur du vill förvalta den inbjudan är helt och hållet upp till dig.

Läs gärna min krönika om att ha barn med diagons: ”Hej du som tycker att dagens föräldrar inte uppfostrar sina barn tillräckligt”

pren_amelia1

NUVARANDE En tonårsmammas bekännelse: Första gången jag var full var på midsommar
NÄSTA Så blåser du liv i din relation på 21 minuter – börja redan idag!