#metoo har öppnat ögon för utbredningen av trakasserier och övergrepp. Problemet går inte att vifta bort. Författaren och redaktören Pernilla Ericson uppmanar: dags att börja öva på inlevelseförmågan.

D

et har varit intressant att betrakta den nya moderata partiledarens ansiktsuttryck när han får frågan om han är feminist. Det är som en liten dans. Nja och njo och Ulf Kristersson har stor respekt och humhum och framför allt har han minsann tre döttrar och är gift med en kvinna. Som om viljan att kämpa för halva befolkningens rättigheter skulle vakna först när delar av den där halva befolkningen kutar runt därhemma eller ligger bredvid en i sängen.

Väldigt ofta tänker jag att vi skulle lösa en ohygglig massa problem om vi blev lite bättre på det där med inlevelseförmåga. Om vi bara för ett ögonblick kunde stanna upp, tänka oss in i hur andra har det och sen agera därefter.

Nätkampanjen #metoo har verkligen tvingat många män att öva sig på sin inlevelseförmåga

Häromveckan satt Erik Hörstadius i Nyhetsmorgon och talade sig varm för något som var ”otroligt viktigt”, nämligen ”livets smuts” och ”glädjeämnen”. Flirt och fest. En ”halvfull farbrors tafs som inte är illa ment.”

Av den här formuleringen att döma är inte en halvfull tafsande farbror särskilt skrämmande för Erik. En halvfull farbror är nog i hans värld ungefär lika stor och lång och tung som han själv är. En halvfull farbror viftar man bara undan, i Eriks värld, och så är problemet löst.

Så för att Erik inte ska kasta ur sig såna här grodor nästa gång så kan Erik behöva öva på inlevelseförmågan. Snegla in i perspektivet för en flicka eller kvinna.
Om han till exempel tänker sig en farbror som är väldigt mycket längre och tyngre än han själv är. Någon som han rent fysiskt inte kan värja sig emot, om farbrorn väljer att bli närgången. Kanske händer det när han är som minst beredd, i ett läge när han tror att han är helt trygg. När han inte har en tanke på att behöva värja sig. Då blir det halvfulla farbrorstafset något som framkallar panik och obehag. Något som är svårt att skaka av sig efteråt.

Ett sådant exempel läser vi om just nu. En känd profil på Svt rapporteras ha tagit en kvinnlig kollega mellan benen på en firmafest.

– Han kom bakifrån, tryckte in sin arm mellan mina ben och tog ett jävligt hårt grepp om min vulva. Min första tanke var att jag skulle vända mig om för att slå till honom, men jag blev så chockad när jag vände mig om och såg vem det var. Att mannen var en person som jag jobbat så nära med och känner väl, säger kvinnan till Nöjesbladet.

Hon berättar att den kränkande händelsen påverkade henne enormt, och hon undrade varför det drabbat just henne.

– Jag skämdes jättemycket, trots att skammen inte är min, säger hon till Nöjesbladet.
Den där känslan behöver fler män tänka sig in i. Och nätkampanjen #metoo har verkligen tvingat många män att öva sig på sin inlevelseförmåga. ”Tänk att det är så här vanligt med trakasserier och övergrepp”, är reaktionen från många män. ”Nu funderar jag över hur jag själv har betett mig”, säger andra. Och Erik Hörstadius backar från sitt uttalande.
Kanske är de här veckorna med #metoo den största ögonöppnaren för kvinnors situation vi någonsin upplevt. Och då kanske inte män i framtiden behöver få döttrar för att i själ och hjärta vara feminister.

Foto: Ola Axman

LÄS OCKSÅ: Riktiga män vågar stå upp mot andra mäns grisiga jargong

NUVARANDE När det halvfulla farbrorstafset blir verklighet är det bara smuts
NÄSTA Kvinnor drabbas i högre grad av kronisk smärta – här är vanligaste orsaken