Den som bajsar på toaletten är död

Jag pratar ofta om min porr. Till exempel Karlssonhus med snickarglädje, bredtiljade trägolv, kakelugnar från 1800-talet, egenjästa degar, nyköpta tulpaner i en vas på ett avtorkat köksbord – alla är de bra exempel på min typ av porr.

Vissa tittar på äkta porr. Läser tidningar med uppfläkta tjejer, ett tanigt solbränt lår på varje sida av uppslaget. Tjejer som slickar på fingrar, hånglar med andra tjejer ståendes på alla fyra iklädda endast vita ankelstrumpor med spets. Jag begriper inte vad man kan få ut av det här (förutom det självklara och kladdiga svaret).

Nej tacka vet jag porr som fyller själen.

Ljuva förvandlingsporr!

Jag följer just nu både ”Rent hus” och ”Lyxfällan”. Detta är mina måsteprogram. Måste måste. Jag mår så fint efteråt att jag blir sugen på en cigarett trots att jag inte har rökt sedan 2001. Joachim stönar så högt att barnen vänder sig oroligt i sömnen tre dörrar bort. Han smackar med munnen, sänder fördömande blickar och åbäkar sig, men det hjälps inte. Sånt biter icke på mig. Om Joachim vill titta på Kunskapskanalen om bortsprungna folkgrupper i täta djungler får han hitta en ny flickvän, eller köpa en extra-tv.

Jag vill att Marléne och Marie-Louise kommer hem till mig, det är min hemliga och drypande våta dröm. Att det DINGDONG ringer på dörren och de kliver in i hallen med sina färgglada moppar och Marie-Louise med sina små plastaskar som hon bakterieodlar i. Sedan går vi igenom huset, rum för rum och städkvinnorna hittar ingenting. De ger upp. Det finns inte så mycket som en utsvulten silverfisk i tvättstugans hörn. ”Vi kan ingenting göra här, ditt hem är fulländat, vi knäböjer inför dig, o du såpans superstjärna”, hyllar de och åker vidare till en tant som samlar på använd kattsand och etiketter.

I samma ögonblick som ”Rent hus”-bilen försvinner i ett tvåldoftande pudermoln ser jag ”Lyxfällan”-ekonomerna komma gående min gata fram, de bär på sin stora tavla med alla femhundralapparna på. Jag bjuder in dem, vi sätter oss vid köksbordet och så visar jag mitt fasträntekonto, mitt regelbundna sparande i aktie- och räntefonder (att jag har spritt riskerna precis som man ska), att jag har låga kostnader, inga kreditkort, bara lån på huset och till CSN.

De ordningsamma ekonomerna känner sig fullständigt överflödiga och lämnar mig och mitt nysåpade finansiella golv.

Mitt rena hus. Mitt välartade pengasinne.

Vad ska man med lyx till när det känns så bra med skrubbad toalett, nyhängd tvätt och en buffert på kontot?

Heja lagom.

Heja ordning.

Och reda.

Den som spar hon har trallalla

NUVARANDE Den som bajsar på toaletten är död
NÄSTA Missa inte nya Amelia nr 12!