I ett rum. Hemma hos mig. Jag och Monne och Karro, Lotta, Malin. Några fler rynkor, lite längre bröst, men samma smittsamma tonårsfnitter. Märkligt déjà vú-aktigt. Hur många år har det gått sen vi satt och gjorde det här sist? Räknar på fingrarna. Ett, två, tre, fyra, fem...tolv år sen.
Karro: ”Men gud vad kul det vore om vi kunde få dit den där strippan igen. Jag såg honom på tv häromdagen, han lärde tjejer självförsvar. ”
Monne: ”Men han måste ju typ vara 65 nu, haha.”
Jag: ”Men varför skulle Lill-Åsa egentligen vara utklädd till gorilla när vi kidnappade henne?”
Minnenas kavalkad benas upp, ruta för ruta. Kanske är det så att det moderna livet går i 12-års-intervaller. Att så som vi lever med mambos och kombos och hombos gör att vi till slut kommer att uppleva det mesta igen och igen.
Nya barn, nya partners, nya hus, nya bröllop, nya ligg. Nytt nytt nytt.
För trot eller ej. Syrran Söderlund ska gifta sig. För andra gången. 36 år gammal ska hon slå på stort med kyrkbröllop, tärnor, prälle i svart rock, barn i marängkläder, vit klänning, doppade jordgubbar i choklad, tårdrypande tal och hela tjoflöjten.

Först hamnade jag i nån sorts chock, jag erkänner. Visst, att hon har en ny man och ett nytt liv men hon sa det ju själv, jag hörde det klart och tydligt som en daggdränkt morgon i juni, ”Vi ska gifta oss, det vill vi ju båda två, men det blir inget pampigt, det vill ingen av oss. Förmodligen sticker vi till Paris, bara vi två och gifter oss i hemlighet.”
Och jag suckade och tänkte att ”fan vad hon är snabb i vändorna” (eftersom dom bara hade känt varann i två månader), men sen tyckte jag att det var romantiskt. Men så en morgon i maj damp det ner, inbjudan i vitt sobert kuvert. Vitt papper med osymmetriska silverstänk och ett guldhjärta bakom texten.
Åsa & Johan... närvara vigselakten i Hedvig Eleonora... lördagen 28 juli... middag och fest på Lisa... klädsel sommarfin...
Fuck Paris, vi tänker inte gömma  oss typ. Och vaddå, i början kanske jag tyckte så där småborgerlig-aktigt att ”ska man verkligen när man redan har” och ”skrida uppför altaret en andra gång”, men jag har ändrat mig. Från och med nu ska jag ha en öpppen och Christie Brinkely-öppen attityd till det här med bröllop och kärlek. Jag menar, Christie har ju gift sig sju gånger i vit klänning och sett lika glad ut varenda gång (särskilt den gången när hon gifte sig i slalombacken med laggen på). Visst, det kanske skiter sig, men vem drömde inte om att vara prinsessa på vift när man var liten. Och är det bara några tillfällen livet där folk inte tittar snett på en om man har vit tylldress, så är det väl bara att kruta på?

Bara ett litet krux.

Man har ju redan gjort den där tok-roliga och sexiga möhippan. Man har ju redan hållt det där jag-älskar-dig-och-din-nya-snubbe-talet i sju timmar, blivit  full och sjungit covers och låtit hjärtat svämma över när ens one and only syster dansar vals i för höga klackar.

EN GÅNG TILL? HUR FUNKAR DET? Kan man ta samma text?

Ja, ja, möhippeplaneringen fortsätter med vissa störande inslag, som Ilons nakna rumpa i ansiktet på Karro (han leker riddare uppe i soffan), ”jag byter plats”, och vissa problem att få tag på någon som kan köra karaokespinning klockan tio en lördagmorgon, ”Nja, karaokespinning var mer ett tema vi  hade för några år sen.”

I början tycker alla vi ska en mer mogen möhippa så att Åsa får ”ta igen sig från sin stressade vardag”. Kanske skärgården. Varför inte vinprovning och tryffelchoklad när vi ändå håller på.  Lite massage...
Men sen händer det något. Som att vi hoppar ur våra präktigt svartvita mammamunderingar och tappar all smak och vuxenhet.
”Kanske sån där muff-frisering, ja att man blir stajlad där nere?”
Alla jublar.
”Kanske en stor svart man som kommer och strippar i polisdräkt?”
Alla skriker sig hesa.
”Sjukt mycket champagne och en härlig kock som lagar all mat?”
Nu snackar vi.
”Strippan Michelle kommer hem till dig och ger lektioner i pole-dance, sen får man ett stripteasediplom.”
Hurra!

Sen har Nanok och barnen tröttnat på kacklandet och alla får ett uppdrag till nästa möhippemöte. Jag ska ringa Michelle. Tankebubbla.
”Hej Michelle, vi är ett gäng tjejer i 35-årsåldern som har lite tråkigt där hemma i sängen, nu ska vi ha möhippa och tänkte lära oss att strippa lite sexigt. Kan du lördagen den nionde juni?”
Paris? Bröllop? Någon?

Ann Söderlund