Förstora

Hon kan nog inte vara lätt att leva med”, säger vi ibland när vi sitter och pratar om någons flickvän som verkar vara ett helt företag. Aktiebolaget knepig flickvän AB. Men jag stoppar mig alltid. Ifrågasätter med eftertryck: ”Vadå inte lätt att leva med?”
För vem är egentligen lätt att leva med? Sannerligen inte jag. Jag är ett multinationellt företag med underdivisioner och dotterbolag och elvatusen anställda. Om jag vore ett yrke skulle jag vara kärnfysiker. Jag är svårare än svår. Jag är jätte, jättejobbig. Inte lätt alls. Men kanske är jag så rolig att det uppväger det omständliga underhållet. Låtom oss hoppas det. Annars går Joachims kärlek på övertid.
Och vill man verkligen vara tillsammans med någon som är lätt att leva med?
Amen asså allvarligt talat.
Så här är en person som är lätt att leva med:
En person som aldrig säger emot.
En person som gör allt man ber henne om.
En person som är glad och aldrig hittar fel.
Vilket freak. Vilket erbarmerligt mähä. Hu.
Det är ju det svåra i en person som ger tuggmotstånd, viljan att stanna kvar och bita i kanterna. Reda ut. Reda upp.
Det ska gärna vara lite svartsjuka, lite italienskt temperament, lite labila inslag.
Jag har skrivit otaliga krönikor om hur fantastisk Joachim är men som ni förstår så är det inte hela bilden. Joachim är inte lätt. Jag har jobbat hårt med honom. Som man gör med valpar när de är sådär omöjliga och man tror att det aldrig ska bli ordning och reda. När de kissar på köksgolvet, biter sönder handväskor och biter gäster i bröstvårtorna med sina vassa valptänder. Joachim har lämnat valpstadiet, men det finns fortfarande fläckar på solen, han drar fortfarande in lera på tassarna.
Exempel: En lätt person att leva med är en person som kan torka av en köksbänk så att den glänser som ny. Men (och nu vet jag att jag får hela feministförskäraren på strupen) ingen, ingen, ingen man vet hur man gör fint i köket. Visst, de kan diska (blir aldrig riktigt rent, och de tar aldrig undersidan på tallrikar och grytor), de kan plocka undan hjälpligt och torka av. Men det är aldrig tiptop. Inte som när jag gör det. Den kvinnliga touchen på avtorkningen syns lika tydligt som nymålade linjer på svart asfalt. Men jag tar det, och allt det andra som kommer med Joachims komplexa person. För även om han kan verka perfekt så har han sina störningar. Alla har störningar.
Och de livsnödvändiga störningarna gör att jag kan leva med kladdig köksbänk.