Förstora
Jag är överförtjust i en Hello Saferide-låt som går så här:
”Damn I wish I was in West Vienna”.
Tills någon skrattar sig kissevåt och förklarar att hon sjunger:
”Damn I wish I was a lesbian.”
Och det gör jag faktiskt lite grann. Ibland.
Damn I wish I was a lesbian.
Damn I wish I was jämställd.
För vi delar ju egentligen så lika
Joachim och jag. Han klipper gräsmattan lika mycket som jag diskar. Han rensar pellets lika mycket som jag köper barntrosor och hårspännen. Jättelika är vi. Jättejämställda. Not.
Om vi skulle jämföra oss med något slags rikssnitt så ligger vi nog i framkant vad gäller jämställdheten. Men varför nöja sig med det?
Damn I wish Joachim was a girl så att det inte spelade någon som helst könsroll att han bär pelletssäckar och har koll på när bilen måste servas. (Varför måste bilar servas?)
Jag har frågat mig själv en ziljard gånger hur långt man ska gå för att vara jämställd inför sina barn (så att de kan göra rätt senare när de ska skaffa kille och samla servis och champagneglas från the
Lasse Åberg-collection).
Jag gillar ju att dammsuga, det är min terapi. Jag hatar att fixa med pelletsen. Ska jag då säga till Joachim att dammsuga och själv gå ner i pelletspannan, bara för barnens och jämställdhetens skull? Jag vill ju inte. Jag älskar min dammsugare som vi köpte extra dyrt för att vi skulle få en miljösugare med extra bra sug men som ändå drar mindre el.
Visst kan homos vara ojämställda. Kanske mer än det genomsnittliga heteroparet, men hur vet man det?
Om
Eva gör allt i köket och
Evfa gör allt i trädgården, vad ska man då skylla på? Könsroller? Nope. Eva gör det hon gillar och Evfa gör det som passar henne och de behöver inte förklara shite inför någon. Så könsskönt.
Så här går det till när vårt gräs ska klippas. Joachim går och klagar i två veckor på att gräset har blivit för högt och att legosoldater kan gömma sig i det. Jag säger jaja och gör något annat. Efter två veckor ska vi ha gäster och två timmar innan de kommer bestämmer Joachim att det är ”för jävla pinsamt med gräset och att han vägrar skämmas” varpå han går ut för att dra fram gräsklipparen. Då bryter jag ihop. ”MEN VEM SKA LAGA MATEN OCH STÄDA BADRUMMEN?”
Joachim bryter tillbaka och väser mellan tänderna ”Jamen JAG kan städa badrummen så kan DU klippa gräset”.
Men se det vill inte jag. Jag dammsuger hellre ett slott med heltäckningsmattor än klipper en gräsplätt, även om den är aldrig så liten.
Så Joachim går ut och klipper gräset och jag står i köket. Inne i mitt feminina kök med vaniljgula luckor tänker jag att det är inte bra att barnen växer upp i detta uppdelade förfall.
Men så går jag in i badrummet och skrubbar glatt toasits och putsar kran. Där, i oset av Grumme tvättsåpa med citrondoft glömmer jag att jag gör noll för kvinnokampen.
Damn I wish I was a lesbian. In West Vienna. I västra Wien. Där min flickvän Joachimellina klipper det österrikiska gräset och jag skrubbar wc-stol.
Malins rithörna:
Förstora
När min tjej klipper gräset.