Förstora
Jag älskar Joachim, det gör jag. Men han är en märklig man. En principfast och märklig man.
Jag har principer. Det kan handla om hur man beter sig mot sina medmänniskor eller oskrivna regler i det sociala spelet.
Men Joachim har principer som går på djupet. Principer så detaljerade att det skulle behövas en tjock bok med liten text för att kunna tyda. Den boken skulle heta ”Joachim och hans traditioner – en guide”.
Vi var på besök hos mina föräldrar och mamma skulle bjuda på lite anspråkslöst fika efter maten. Ur skafferiet plockade hon fram en ask pepparkakor. Nyinköpta. I juli.
Joachim blev blek.
”Man kan inte äta pepparkakor i juli”
”Varför?”
”Man bara gör inte det”
”Har ni inte lite lussebullar också” ironiserade Joachim.
”Nej, men det åt jag på bryggan förra sommaren” berättade mamma och Joachim blev tyst.
Nöden har ingen lag men sånt förstår inte Joachim.
Han förstår inte att när inget annat står till buds så äter man upp två år gammal blockchoklad eller rumsvarmt smör blandat med strösocker.
Enligt Joachim är det heller inte okej att äta upp ett helt paket Ballerinakex. Man tar ett eller två kex och sedan ställer man in resten i skafferiet.
”Men man kan ju äta upp en hel påse godis, varför inte ett kexpaket?”
”Det är en principsak” tycker Joachim.
Just fika är en helig institution för Joachim.
Saga vill alltid äta kakorna först för att vänta med bullen till sist. Antagligen tycker hon att bullarna är godast och vill spara dem. Men se det är inte okej.
”Man äter inte findoppet först” säger Joachim med eftertryck och jag förundras. Finns det något som heter findoppet och har någon använt det uttrycket sedan 1873?
Den stora krocken rent kulturellt är den mellan Joachim och min syster, bohemen med noll självbevarelsedrift;
Elin. Elin lider av svår sockertarm. Jag har till och med blivit utskälld om jag kommit på besök utan att ta med godis.
”Hur kan du komma ut hit och inte ta med dig godis?”
”Jag tänkte att det är måndag och..”
”INGET GODIS”
En gång när Elin och jag skulle gå och handla glass med barnen i kiosken köpte Elin två glassar. Till sig själv. Som hon åt upp efter varandra. Hon sparade alltså inte en till senare.
Joachim blev svårt traumatiserad.
”TVÅ GLASSAR? Man köper väl inte TVÅ GLASSAR?”
”Varför inte?”
”Man bara gör inte det”
Principsak.
En annan gång glömde jag kvar en påse bullar hemma hos mamma och pappa när Elin var där. När jag ringde senare på kvällen visade det sig att Elin hade ätit upp hela påsen. Sju bullar.
Joachims huvud snurrade.
”SJU BULLAR?”
Principsak.
Eller den gången Elin bodde hos mig i Stockholm och åt upp en hel förpackning glassbåtar. Åtta stycken.
”ÅTTA GLASSBÅTAR?”
”Oj.”
Men där promenerade hon faktiskt till och med rakt över min gräns.
Jag vågar inte tänka på hur Elin kommer äta vid en eventuell graviditet.
Malins rithörna:
Förstora
En lussefika på stranden. Jättegott.