Förstora

I februari är det åtta år sedan jag träffade Joachim för första gången. Oj, vad pinsamt kär jag var. Det har jag tjatat om här en del. Jag var löjligt kär och betedde mig urfånigt. Allt i kärlekens blind-döv-stum-tröga namn.
Efter ett år skaffade vi barn och sedan ett till knappt två år senare. Det var slitigt. Jäkligt tufft. Det vet alla som skaffar barn fort och tätt. Men så är det ju.
I mina svagaste stunder, när jag inte var riktigt så där vansinnigt förälskad i Joachim, mer bara vansinnig, i de där stunderna då han tyckte att det var min tur att gå upp och trösta barn med nattskräck och jag tyckte att han kunde gå upp eller dö, då hände det att jag drömde mig långt, långt bort.
Vart då?
Jo, till Singeltown.
Tänk den som hade en vit etta med minimalistisk inredning där inget kladd fick finnas. En kakelugn kanske, och så bara jag, min vita soffa som förblir vit med en yllefilt över benen och en kopp te på soffbordet där det aldrig ligger fastklistrade glasspinnar och saftglasringar med döda bananflugor på.
Ett enkelt liv utan kompromisser om precis allt. Bara jag jag jag och mina lagar. Mitt kungarike på 52 välplanerade kvadratmeter och inte en manlig jävel i sikte.  Mmmm.
Jag tror inte att det är osunt med tankar om ensamhet. Mer ett tecken på mental riktighet. Jag var inte rädd att vårt förhållande knakade i fogarna eller att vi inte var rätt för varandra. Hade bara en enkel önskan om att Joachim och alla hans störningar skulle försvinna från jordens yta och lämna mig ifred i min sekelskiftesetta med fungerande kakelugnar.
Nu för tiden drömmer jag aldrig om singellivet. Bevare mig från singelskapet. Det skulle bli min död.
Singel med tre barn. Grattis, vilket läge på köttmarknaden. Kilopris: mindre än för gammal fläskkorv.
O gode gud låt mig inte bli singel nu. Fuck ettan som förmodligen skulle ha ett alldeles för litet badrum där man måste bajsa med dörren öppen eftersom benen måste vara i hallen. Fuck ettan där den fungerande kakelugnen förmodligen ryker in och vem har förresten tillgång till ved när man bor i lägenhet? Fuck ettan som förmodligen kostar lika mycket som ett kedjehus i förorten.
Jag är så smärtsamt medveten om hur utsatt jag skulle vara utan Joachim att jag inte ens nattdrömmer om att vara singel. Jag bara håller hårt i det som håller mig ovanför ytan i detta hus som svämmar över av pryttlar och bajs.
Joachim, lämna mig aldrig!
Du kommer förresten inte heller hitta en tjej som vill ha en 31-åring med tre barn på halsen.
Bara så att du vet.

Malins rithörna:

Förstora

Mitt vita hem är min vita borg.