Förstora
”Jag trivs bättre hääär. Under min korkek i form av ett fisblått kedjehus i min födelsestad Kalmar. Sån är jag. Jag trivs alltid bäst hemma. I min soffa. Med min frukost, min tv, min kille och mitt amelia-kryss på kvällarna till ljudet av två underbara fiskorvar som snarkar som bara barn kan två dörrar bort.”
Antalet utomlandsresor jag gjort kan jag räkna upp fort och utan någon längre eftertanke. Det är två charterresor med mamma, pappa och syrran 1991 och 1996. Det är två resor med kompisar till Kos 1997 och Korfu, också 1997. Joachim och jag har gjort två kärleksresor, en till Lanzarote 2001 och en till Samos 2002. Sedan jag fick barn har vi åkt en gång till Fuerteventura 2006 och så min amelia-resa till Mallorca tidigare i år.
Åtta gånger utomlands och bara charter. Det är inte direkt material till barnbarnen om fyrtio år.
”Jo förstår ni barn, när mormor var ung så åkte hon till Kos med en kompis och söp på barer där man fick en gratis shot bara man gick in.”
Spännande. Vilken upplevelse. Vilket äventyr.
Tänk alla dessa unga människor som sparar pengar och åker till Indien, Bali och hela Asien. Backpackar och globetrottar och allt vad det heter. Och här hemma sitter jag och vill bara vara kvar.
Som jag har nojat över detta att jag inte är en resetjej. Att jag inte har bajsat i ett hål i Kambodja, varit magsjuk i Bangkok eller ätit grillad kyckling längs en dammig väg någonstans i Thailand.
Jag ville ju så gärna vara den där coola tjejen som inte använder så mycket smink och som är naturligt vacker med många fräknar över näsan. Men jag var bara hemmatjejen som behövde trygghet och hemmets vrår och hade fräknar som smälte in i huden.
Och jag vet var jag har fått det här ifrån.
Pappa.
Var vi än åkte så längtade pappa hem. Och han lät oss aldrig glömma.
När vi var på Teneriffa och gick längs stranden muttlade pappa vemodigt.
”Tink, vej hade kunnet setta pau bruggan himma nöu.”
Vi himlade med ögonen, han suckade djupt och gick till baren för att gråta i en rom och cola.
Och trots att jag tyckte att pappa var den tråkigaste tråk-Åke som bara pratade om sin brygga så har jag nu alltså blivit exakt samma Åke Tråk Tråksson. Och jag har inte ens en brygga. Men jag vill bara hem till Kalmar. Det är bara hemma i Kalmar kranvattnet är gott. Det är bara hemma i Kalmar jag kan sitta i lugn och ro, göra nummer två och läsa Joachims ”Illustrerad Vetenskap”.
 Vi åkte till Danmark och badlandet Lalandia för ett par veckor sedan. Vi var bara borta två dygn och Danmark är ju inte så rysligt långt bort. Men de förstod ingenting jag sa. Inte ens ketchup kunde de. Och de har ingen filmjölk. Jag kan förstå om de inte har filmjölk i Kenya, men i Danmark?
När vi kom hem frågade pappa hur det var.
”Alltså, jag är inte så förtjust i simhallar, det var väl sådär.”
”Min tink, nej hade jo kunnet setta himma pau bruggan och haft dejt brau” säger pappa.
Och jag vet att han har rätt.

Malins rithörna:

Förstora
´Oh how I love you kedjehuset´