Shirley Clamp: "Jag har lärt mig sätta gränser"

"Efter en del vånda ställde jag mig i somras till slut på vågen och insåg att det här håller inte. Jag måste faktiskt göra något åt min vikt. I grund och botten är jag en idrottstjej som har tränat fotboll, basket och friidrott, innan jag satsade på dansen – och därför aldrig behövt fundera på vad jag äter. Men när jag la av med dansen tänkte jag fortfarande inte på kosten, för det hade jag ju aldrig behövt göra tidigare. Där började min viktökning, även om det sedan tog lång tid, en graviditet och några års småbarnsstress att komma dit jag var i somras.

Jag jobbar ju i en utseendefixerad bransch, men om någon frågade mig ’Har du gått upp i vikt’ blev jag som en trotsig tjej, tänkte ’håll käften’ och kunde sätta på mig en supertajt klänning bara för att. Och ja, jag tycker det är fantastiskt vackert med kurviga kvinnor. Och jag tycker att det är bra att stå upp för den man är och hur man ser ut, och vara lycklig oavsett vikt – det kommer jag aldrig att ändra uppfattning om. Men jag minns hur jag sa till mamma en gång att ’Min publik gillar mig ändå, oavsett storlek’ och hon svarade ’Ja, men hur känner du dig?’, och faktum är ju att jag inte mådde bra på slutet.

Jag som är aktiv och älskar att träna hade börjat identifiera mig med den stora kroppen och anpassa mitt liv därefter. Jag var inte glad, hade dålig ork och lite tålamod. Kunde kolla i spegeln på morgonen och mest vilja gå och lägga mig igen eller gömma mig i mjukisbyxor. Det var i det läget, när jag precis hade orkat erkänna det här för mig själv, som Viktväktarna frågade om jag ville bli deras nya ansikte. Jag svarade ja utan att blinka!

Nu har jag viktväktat sedan i somras och älskar det! En coach har hjälpt mig med maten och motivationen, och jag har tränat på gym några dagar i veckan. Det bästa med Viktväktarna är att jag får äta vanlig, nyttig mat. Det känns inte som en diet utan som sunt förnuft.

Här är det ingen som tror att frukter och rotfrukter är farliga, som menar att man kan äta oändliga mängder kött och bea, eller säger att 40-procentig sprit är okej eftersom den innehåller lite kolhydrater. Jag får äta allt, bara jag håller mig till mina dagliga poäng (en rimlig mängd). Jag har en app som hjälper mig se hur många poäng jag har kvar. Med denna information kan jag besluta om det är värt att ta den där glassen, eller om jag hellre vill ha ett glas vin ikväll. För jag har insett att jag måste leva så. Jag kan inte ta av allt alltid. Jag har nog gömt mig bakom ’jag gillar att vara spontan, galen och crazy’, men äntligen har jag blivit vuxen, och det är jätteskönt! Jag ser på Vilja, hur hon har börjat välja en morot istället för kaka – för det är så mamma gör. Även med tanke på henne är det skönt att ha valt en sund, balanserad kost.

Min bransch kan vara en utmaning, eftersom det är mycket ’on the road’, stanna vid macken, sena kvällar och frestelser bakom scenen. Men nu vet jag att det handlar om planering. Man måste inte säga ’det blev smörgåstårta vid midnatt, det var det enda som fanns’. Det går att ta med sig en sallad till spelningen. Eller så kan jag fråga köket på hotellet om jag kan få en rågfralla med skinka. Tidigare skrämde det mig, för jag var rädd att bli sedd som en diva – men folk är alltid gulliga och säger något i stil med ’självklart, vad duktig du är’.

Jag vill inte prata exakta kilon, men har nu gått ner mycket i vikt. Jag strävar inte efter att bli en ny supersmal Paris Hilton. Jag gillar att vara en kurvig kvinna, men det här har varit bra för min hälsa. Jag känner mig snyggare och har mer energi.

Viktnedgången har lett till helt andra saker också: Jag har inte bara lärt mig säga nej till en extra kaka trots att folk säger ’men kom igen’. Jag har lärt mig sätta gränser på flera plan. Tidigare var jag nästan alltid glad, tacksam och ville inte vara till besvär. Nu sätter jag gränser.

Det skulle aldrig falla mig in längre att gå och fika med någon jag inte har lust att umgås med bara för att vara snäll, att bjuda folk jag inte gillar på fest – oj, vad listan till mitt 40-årskalas har krympt, ha, ha, att le fast jag är ledsen. Nej, nu är jag rakare och tydligare. Jag är glad att förändringen kom nu, medan Vilja är så liten, för jag vill inte att hon ska minnas den vilsna mamman, utan att hon ska se en mamma som vågar fatta egna beslut och göra rätt val i livet.”

Så åt Shirley sig i form:

• Regelbundet. Frukost, lunch, middag, mellanmål.

• Med måtta. Jag äter av allt, men inte alltid.

• Plockar russinen. Jag väljer mat med sunt förnuft, det där alla egentligen vet: Om du står framför en buffé så vet du att kycklingfilén och salladen är bättre än pizzabiten, potatisgratängen och kladdkakan. Och väljer jag att ta kladdkaka, får välja bort något annat.

• Vatten! Drick mycket vatten. Frågar någon vill du ha kaffe, säger jag ”Ja, och gärna ett glas vatten tack”.

• Och frukt! Jag äter mycket frukt.

• Koll på alkoholen. Jag undviker att dricka för mycket alkohol. Inte bara för att det en kaloribomb, utan även för att man tappar omdömet, och då är det lätt att man tar en nattkorv eller vräker i sig ostbågar. 

____________________________

Shirley Clamp:

Ålder: 39

Familj: Sambon Daniel och dottern Vilja, 4.

Bor: Stockholm

Gör: Sångerska, aktuell med ny singel i januari.

Längd: 173 cm

Metod till kroppsnöjd: Viktväktarna.

Artikeln publicerades i amelia, nr 1, 2013. Vill du bli prenumerant - klicka här.