ANNONS

När tar man bort ett husdjur?



65 minuter på knä. Ryggskott, en halv flaska Prefect, en och en halv rulle hushållpapper. En bruten nagel. Anledningen är intorkad diarré på hela nedervåningen. När tar man bort ett husdjur? Det är en schäfer, han är 13 år – det är gammalt för en stor hund - och säger inte till om han behöver ut.

Det finns inget som kan förstöra familjelyckan så mycket som hundexkrementer. Blev väckt av maken med orden: ”Max har skitit på hela nedervåningen. Jag hinner inte ta hand om det, måste vara på plats och öppna verkstaden om 20 minuter”. Men åh, tackar tackar. Kul. Verkligen. Barnen har redan vaknat, kanske kan man få hjälp. ”Hjälp??” undrar 9-åringen. ”Du ska bara vara glad om inte jag kräks mitt i allt också”, säger hon och hulkar lite för att visa allvaret i situationen. Tonårsdottern vågar jag inte ens fråga. Hon är fly förbannad över något som är helt obegripligt för alla andra, utom just tonårsdöttrar. Alltså får jag krypa där själv och skrubba. Intorkad diarré i klinkersfogar, det är ingen lätt match det. Först är jag arg, skriker till och med. Förbannar maken som så 'lämpligt' var tvungen att ge sig av. Sedan orkar jag inte vara arg längre. Tiden ägnar jag åt att tänka. Först tänker jag på Prefect: kan det vara skadligt att inandas för mycket Prefect-ångor måntro? I så fall är det ju bra att inte barnen hjälper till. Sedan börjar jag tänka på trägolvet i vardagsrummet. Det är inte bra med Prefect på trägolv. Bäst att skura ordentligt med vatten efteråt. Till sist dyker dock tanken upp: När tar man bort ett husdjur? En familjemedlem. Det är ett så himla SVÅRT beslut. Alltid när man tänker att 'nu är det dags' – ja då piggnar han till, blir extra kelig och mysig som om han känner på sig vad man tänkt, och man skäms nästan över tanken.

För två somrar sedan fick han borrelia. Han var hur dålig som helst, halva kroppen bara hängde, han låg på gräsmattan feberhet och dreglade. 'Nu är det slut', tänkte vi alla. Alla var helt förberedda på detta. Men Max är en seg och envis kille, med hjälp av penicillin och kortison repade han sig och blev piggare än någonsin. Ett halvår senare gick han plötsligt ner i källaren två gånger på kort tid och spred diarré över heltäckningsmattan i gästrummet, och vi tänkte åter att 'nej, nu går det inte längre' - men då piggnade Max till igen. Innan jul hade han svårt att gå uppför trappan, och en diarréperiod kring juletid gjorde oss verkligen bestämda på att det var över.

Så bytte vi foder och Max blev piggare än han varit på länge. Han småspringer plötsligt upp för trappan, hoppar till och med in i bilen själv ibland. Han vill kela och komma upp i soffan och allt är rosenrött igen. Tills i morse vill säga. Han är lite senil nu, han gör som han vill. Han hör nog lite dåligt för han kommer inte när man ropar (eller så vill han inte), och vi tror att han ser lite illa. Han skäller på den andra hunden så fort han vill leka med sin boll. Han snor plötsligt mat, morotsskal, kycklingben osv ur soppåsen så fort man öppnar skåpsdörren. Framförallt säger han inte till när han behöver ut. Men han är trots allt vår kompis, en familjemedlem.

Så frågan är: Hur länge kan man ha kvar honom? När är det dags? När tar man bort ett husdjur?

Kommentarer

Några dagar efter att jag skrivit ovanstående krönika, finns inte Max längre. Dottern ringde en dag till jobbet helt förtvivlad att han inte kunde resa sig upp trots att hon försökte hjälpa honom. En stund senare ringde hon att kissat ner sig. Hon försökte torka upp det, men han morrade åt henne och försökte själv slicka upp det. Det visade sig att han fått en propp i mellanörat. I ett sådant läge är inte beslutet svårt. Han ligger nu till ro i en ekbacke.

Hej
Vem tänker du på när du undrar när du ska ta bort din vän? inte är det honom ialla fall. Ta bort hunden och var glad över alla fina och jobbiga år ni fíck tillsammans.
Jag har själv 2 hundar,en Rottweiler och en Am.bulldog,och den dagen nån av dom förändras av ålderdom eller sjukdom,får krämpor eller visar att det är dags att gå vidare,tar jag bort mina älskade vänner.. Allt för DOM.
Idag verkar det vara en slags tävling över att ha behållit sin hund i livet längst,jag ser det som djurplågeri och ingen merit
Lycka till

Det var tråkigt att höra,det var bevis på att ni väntat för länge och låtit honom lida helt i onödan,stackarn.
Har ni en annan hund i er ägo,låt Max vara ett exempel på hur länge man ska behålla sitt husdjur..inte i 13 år iallafall
Ha de bra

ANNONS
ANNONS
ANNONS