Åh, jag är så himla förbannad! Jag har jobbat skift i 7 år, men det senaste året har jag mått sämre och sämre av nattskiften. Huvudvärk och sömnproblem har nästan knäckt mig. Fick hjälp under en period så jag bara jobbade dag och då började jag må bra igen. Sen har jag provat att gå natt nu i maj, men nu är jag inne i samma skit igen. Vaknar med migrän, kan inte vända tillbaka dygnet hur jag än beter mig... Orkar inte mer! Ringde till företagshälsovården för att bli sjukskriven, men hon svarar mig att det tänker hon minsann inte göra. Hon sa åt mig att jag borde söka andra jobb. Men vad fan tror kärringen att jag gör då??? Hon sa även att jag borde säga upp mig!!!!! Ett under att jag inte bad henne fara och flyga. Jag vill jobba, jag hatar att gå hemma, men eftersom det inte finns några dagtjänster över på mitt jobb så sitter jag i en rävsax. Hur som helst, ska gå till hälsocentralens läkare snart, så vi får väl se vad dom säger.
Ska det vara så här? Ska man behöva dö innan det är färdigt? Det verkar som att man ska vara helt jävla frisk eller död, då funkar allt, men blir man sjuk då jävlar alltså... Någon som varit med om något liknande?
Kommentera
Hej !
har varit med om samma sak. Har jobbat i 17 år med beredskap dygnet runt var 6:e vecka. Ca 3 utkall med 4-6 timmar nattarbete som följd nvar ganska normalt. Och en dag orkade jag inte mer. Gick på VC o blev sjukskriven. Nu har jag börjat jobba igen efter att ha varit hemma ett halvår. Jag har att välja på att gå tillbaks till mitt ordinarie jobb eller bli uppsagd. Företagshälsovården säger samma till mig som till dig. Var och en har ansvar för sin hälsa och jag skulle bytt jobb för länge sen. Det är bara det att man inte märker att man blir utsliten utan man kör på tills det bara inte går längre och då känner man som du att det inte finns nån utväg utom att vara död. Problemet är att dom som sitter på företagshälsan vet inte hur det är att må skit, att inte orka längre. För har man kommit dit så går det knappt att söka andra jobb heller, självkänslan är helt borta. Mitt råd till dig är att gå på VC o berätta för dr att du inte orkar och att du sover dåligt och att du jobbar nätter. Sen går du till din närmaste chef och begär att dom ska göra en rehabutredning på dig. Detta är arb.givaren skyldig att göra enligt lag senast 8 veckor efter första sjukskrivningsdagen eller på arb.tagarens begäran. Stå på dig...jag kan lova att en lång sjukskrivning inte hjälper...förändra dina arb.tider!!! Krånglar chefen ringer du facket och försäkringskassan så får du råd hur du ska göra.
Kram
Hej!
Tack för ditt svar... Har varit i kontakt med företagshälsovården tidigare. Hade möte med chef och dom, och resultatet blev att jag fick gå dagpass i två månader. Det var en tillfällig lösning. Som det ser ut nu finns det inget dagjobb över... Alla räknade med att jag skulle fixa natten den här gången. Det är helt tyst från alla nu, så jag känner mig riktigt ensam i det här. Är inte med i facket, men ringde ändå dit och fick till svar att ja...det kan ju bli så att du blir uppsagd. Vet inte vad som gäller riktigt en sån här gång.
Vill bara från det där jäkla stället nu. Söker alla jobb jag kan... Det gäller att inte ge upp... :-)
vid 7 års ålder insåg jag att mitt liv var slut! trode jag vaknade att jag hade sprungit till afären trode jag och på vägen möte jag en bil som kom presis framför mig jag insåg att jag stutsede hela min kropp och hamnade på fönsterrutan. vad av en sko hamnade i ett trä och sen var det vänster sida av huvudet hamnade i fönsterutan och fick ett dövt öra!och överhörsel på andra och dyslexi och whiplasch skada i nacken och har visa närver som kläms åt inne i kroppen mot mage nacke rygg och nacke och höfter och ben och armar och händer!
ja jag dog trode ja hhaha jag levde.
jag åkte på vid 18 årsålder en brustenblindtarm och jag överlevde och jag åkte i det djupaste diket och jag trodde det var slut och jag överlevde och jag hamnade i tarmvred och jag överlevde och gallsten ochså och överlevde och klarade en storkrock och överlevde. ja du jag dog inte men när min systers dotter sa att jag skulle ta livet av migoch min syste sa att jag skulle göra det och godtog och sände det till mig så försvan vår kontakt totalt. jag insåg då bryr jag mig mer om mina bröder och om mor och om mina kusiner och om mina närmaste vänner och framför allt att bry sig allra först med stor vördnad och kärlek till mig och att lysna först på mig vad jag orkar för att ta mig upp och inse livet går så fort när en blir äldre! tiden gick så sakta när en var liten!Att se tiillbaka är bra för att växa och att inse att en ska ha sig själv mer kärlek till och att släppa ilskan utåt då släpper vi ilskan innåt ochså! i levern sätter du ilskam mot dig. inse att du är värdefull och assepterar inte de andra dig byt vänner och släpp familjen. ge dig mer kärlek!
jag har sökt där ute äfter kärlek till mannen men jag insåg ge den kärleken till mig först det är du värd käraste Eva!tack för att du finns!tack fader moder gud att jag skulle möta mig för att förstå att alla behöver kärlek hela tiden. Våga ge det utåt så får Du det till dig ochså i överflöd!
så se till att komma ut i naturen och ge dig syre nu ! Ha det gott!
ha jobbet kvar jobba et tag och förök byta jobb! det är det enda eller snaka med att få skiftatbete och dag pass.se ekonomin så känar du mer på natten.och se att du får mer ledighet när du jobbar på natten. du har heltid gå inte ner i tid se om du kan få ginseng eller järnmedusin eller vitamintillskott för att vara vaken mer på natten. jag jhar jobbat i restaurang och har varit i 7 år sjukskriven och berättade det innan om Whiplaschskada mm. Ja då du lysnar på hur du mår kan du träna yoga ock gå in mer i att andas ner i kroppen så vaknar du till och hittar hem i dig!
försök lysna på avslappnad musik så du somnar. jag har överhörsel och på natten är det så mycket skönare att vara vaken. buler miljön är på dagin i många dessibell.och då blir många tröttare!
ja min kropp gav sig för att bli sjukskriven.
jag var helt utbränd. ingen ork för något ville bara sova...jag pratade med en i arbetsförmedlingen på hörsel och blev kontaktad och fick prata med en hörselläkare.han sjukskrev mig men jag ville ju ha ett jobb!och undrade varför jag hade så svårt att lyfta nackenuppåt. och nacken hade fastnat i ett konstigt läge. var räddatt det var något fel på min trött het och viljestyrka. vad hände jo jag blev sämre att sitta och vänta på en läkare som jag fick skriva brev till,jag var förbannad och så jäkla ledsen att inte bli lyssnad på . Mina år av arbetsvillja att veta vad jag skulle sattsa på försvann. Så vännen tänk på hur du gör det! attvara sjukskriven är ett hälvete du kommer in i pest tiden ingen bryrsig om en som inte arbetar. jag som har jobbat hårt och hjälpt många att hitta till baka är starka ämnnu. och då härvar jag fortfarande kvar på samma att hitta jobboch då styr nacke kropp och hörsel och dyslexi och jag jer mig faen på att jag ska ha ett arbete vad jag nu ska göra vet jag inte!jag önskar du tänker till.
se om du får i dig rätt kost motionera behöver du kanke och få mer syre i din kropp och du rensa kroppen börja att skrubba kroppen och slipa kroppen med hanskar och sliprening och ät alger som rensar din kropp och sav av björkextrakt som ränsar din kropp!släpp allt vitt bröd och ät enbart grönsaker en tid. kansker en ränsning behövs!för att få ny kraft och stavgång och du glöm inte leendet in mot dig och ut mot omvärlden.du har ju arbete!
Du har ju arbete kämpa på du har det lättare än att du ska in i den stora döden som jag kallar pest tiden som ingen bryr sig om.Jag menar det jag menar!Gå inte ner i tid.Du behöver de pengar du får! ha det gottkämpa på ändra livsstil med kost och avslappning och hitta din lever inne i dig och ge dej och lever kärlek till dig så mår du fullständigt mer levande än du någonsin kan fatta!
jag önskar dig det allra bästa!
förstår dig, alla vi har olika kroppar som klarar av olika saker. Min kan inte ha nattskift för då stiger jag upp i vikt, jag får ofta näsblod och så. Idag har jag en plats där jag jobbar dagtid och inga helger. Min kropp mår tusen gånger bättre. löneminskningen spelar ingen roll för huvudsaken jag mår bra och jag klarar mig ändå ekonomiskt så skämpa på!