För ett halvår sen träffade jag en man på konferens. Vi hamnade i säng & efter de höll vi kontakten. De visade sej att han är gift. Jag hade blivit förälskad (ingen ursäkt - jag vet!) & vi fortsatte ses, trots detta & trots avståndet - han bor i Skåne, jag i Stockholm.

Efter många träffar, ett oändligt antal snusk-sms, mms med nakenbilder mm & ännu fler bittra tårar har jag nu brutit med honom. De va nog de svåraste jag har gjort.

Vändpunkten kom när han berättade i nedlåtande ordalag om sin fru. Han berättade att hennes pappa som va musiker i ett one-hit-wonder söp ihjäl sej när han va drygt 40. Hon har sex barn från ett tidigare äktenskap & pga dem hade hon ingen karriär, blev ständigt osams med folk på de tillfälliga anställningar hon hade & dålig ekonomi när hon träffade sin nuvarande. Enligt honom har hon nu, tack vare honom, ordning på sin ekonomi & ett eget företag som blomstrar, där hon sysslar med de enda intresse hon hade. Jag frågade varför han berättade detta för mej & hans svar va att "han vill att jag ska förstå vem han är"

Vissa hävdar att han pga sitt utländska ursprung beter sej som en buffel. Andra att han har svårt att lämna sin yrkesroll (han är mellanchef i ett stort företag & har ett antal hundra underställda). Jag har svårt att köpa dessa resonemang & tycker varken att de är förklaring eller alibi. Någon förklaring till otroheten öht har han aldrig presenterat, jag har å andra sidan inte heller frågat.

Jag har nu fattat sympatier för henne & har funderingar på att berätta för hans fru. Vad tycker ni? Hade ni velat veta i hennes situation? Är de bättre att hon slipper veta? Kanske var jag en engångsföreteelse? Frågan gnager i mej & jag kan inte släppa det. Snälla - ge mej råd!