ANNONS

Otrogen på värsta sättet, men kär. Vad ska jag göra?

Har varit gift med samma man i tolv år och vi har två barn tillsamman. Jag har aldrig tidigare varit otrogen fysiskt mot honom, men blivit småförälskad i andra som visat intresse men ändå kommit över det.

För något år sedan hände det klassiska, jag upptäckte att han porrsurfade och hade lagt ut profil på olika sexsidor. Han ljög först såklart, men erkände sedan. Jag har upptäckt honom med detta fyra eller fem gånger, och någon tjej har han inte bara chattat med utan även ringt. Han har ljugit mycket, men jag har ändå inte känt att det förstört vårt förhållande, utan att detta har varit något han gjort för spänningens skull. Senast kände jag dock att varför ska jag säga nej till andra, när han inte gör det? Jag tror dock inte att han varit fysiskt otrogen, men det kan man ju inte veta...

För övrigt har vi ett bra förhållande, mycket tid med varandra, bra sexliv, egentid, och många gemensamma vänner.

Då plötsligt händer det. Jag börjar en sen kväll kyssas med en av våra gemensamma bekanta. Jag har varit attraherad av honom tidigare, och vi har känt varandra i åtta år, men det har aldrig varit något förut. Även han är gift, med en av mina bästa vänner som jag umgås med nästan dagligen. Jag blir först helt chockad över vad som hänt, men förälskelsen slog till som en blixt och tog över mig helt. Det har gått ett par månader och jag och mannen har träffats en hel del. Ofta sitter vi bara och myser, men har även haft sex ett antal gånger.

Jag förstår att ni som läser nu tycker att jag och mannen är största svinen på denna jord, och det är möjligt att det är så, eftersom vi sviker våra familjer så grovt. Det vi känner nu är dock att vi älskar varandra och vill vara med varandra. Men här känns det väldigt svårt. Ska man lämna sina för övrigt hyfsat välfungerande äktenskap för något man inte alls vet vad det kommer att bli? Är det så att vi verkligen älskar varandra, eller är det attraktion och självbekräftelse som tagit över? Är det även så att jag i detta läge då jag känner att jag måste välja, inte alls kan välja utan att jag redan förstört mitt äktenskap?

Även om jag är en dålig människa på många sätt som gjort detta, är allt väldigt svårt. Väljer jag den nya kärleken drabbas ju barn, min man, vännnerna runt omkring oss... Men går det att vända tillbaka. Sveket är redan gjort och just nu är det inte min man jag vill ha. Hur ska min väninna kunna hantera detta, hur ska vi klara det ekonomiskt, hur ska det gå för barnen, hur plågsamt kommer det att bli och framför allt - kommer den nya relationen att hålla - annars är det ju absolut inte värt att skada så många...

Vill gärna ha råd, gärna från personer som varit i samma situation. Och när man ska lägga korten på bordet, ska man vara helt ärlig eller köra en mer skonsam version? Kan man få hjälp av familjerådgivningen hur man ska hantera detta?

Vet i alla fall att det inte kan fortsätta så här. Tänk om jag förstör mitt liv totalt om jag lämnar min man...

Kommentarer

du får det att låta ganska okomplicerat när det gäller din mans reaktion. du väljer och han kommer sen att finna sig i vad du bestämt och sen lever alla lyckliga i ditt beslut.

kvinnor förstår sällan män, och tycker du ska vara väldigt försiktig. om du avslöjar nåt för din man, så säg inte att ni haft sex. kvinnor här "han tycker om nån annan" när de råkar ut för sånt här. män hör bara "en annan man har haft sin erigerade penis i min kvinna och fyllt henne med sperma". det leder tilll helt andra känslor än kvinnors.

jag har aldrig haft en kvinna som varit otrogen mot mig, men en som ljugit för mig om sex. det slutade väldigt skrämmande, på ett sätt om ingen npg kunde föreställt sig, inte ens jag. män är inte kvinnor, och hans reaktion är ingenting du kan prognosticera utifrån vad ni upplevt tillsammans tidigare, det här är en helt ny ballgame.

mitt råd är. sluta träffa den andra mannen nu. tänk igenom vad du vill. om du kommer fram till att det är rätt, avsluta då relationen med din man på ett snyggt sätt och flytta till ett eget boende. därefter, om du fortfarande vill, så kan du dejta den andre mannnen efter nåt halvår.

det är det säkra sättet, om du väljer att blurra ut att du lät den andre mannen sätta på dig från alla vinklar i alla hål, och nu tänker fortsätta bli knullad av honom, så riskerar du långt mer än din relation. jag tror jag vet vad jag hade gjort om du var min kvinna, och det visste jag inte innan.

lycka till

Så om du inte kan hitta garantier för att ditt förhållande med din älskare verkligen kommer att hålla, eller att det funkar ekonomiskt att lämna din man, tycker du inte det är "värt" att berätta för din man. Då skulle du hellre välja att hålla tyst om det och stanna hos din man, som du egentligen inte längre vill ha? Åh, så ädelt. Eller...?

Du skriver här för att du vill veta vad andra tycker, och du ska få veta. Du har bedragit din man, men inte bara det, utan även en av dina bästa vänner, som råkar vara gift med din älskare. Det handlar inte bara om ett engångsmisstag, som kanske, KANSKE skulle kunna förlåtas av de bedragna, utan ni har verkligen gett er in i ett förhållande där ni ses regelbundet. En sak kan jag lova dig: Varken din man eller din väninna kommer att visa stor förståelse och önska er lycka till med nya kärleken, utan ni kommer att få ta emot enormt mycket besvikelse och hat från båda två, och det med all rätt! Du har svikit två av de människor som står dig närmast i livet.

Mitt råd är väldigt enkelt: Du måste berätta för din man, så att han får en ärlig chans att avgöra om han vill leva med en otrogen kvinna. Dessutom säger du ju själv att du inte vill ha din man längre, så egentligen har ju inte din man något val i vilket fall som helst, eller hur? Visst skulle du kunna göra en fegisvariant och hitta på nåt annat löjligt skäl till att bara göra slut med din man, men det enda rätta om du frågar mig är att säga som det är. Han har rätt att få veta vad du har gjort. Ni har ändå varit gifta i ett antal år, har lovat varandra trohet & har barn ihop. Du har varit svinig och ljugit och bedragit, han kommer troligtvis att hata dig för det. Det minsta du kan göra för att försöka "rätta till" allt du har ställt till med är att i alla fall försöka vara ärlig när du gör slut och förklara varför du gör slut.

Varför ska det vara så svårt att avsluta sitt förhållande INNAN man börjar ligga med någon annan bakom ryggen, och förstöra livet för en massa andra inblandade? Otrohet förstör så mycket...



"Tänk om jag förstör mitt liv totalt om jag lämnar min man." avslutar du ditt inlägg med.

Jag skulle vilja säga att du förstörde ditt liv i samma ögonblick som du särade på benen för din kompis man. Hur du än gör nu så kommer det att bli ett riktigt helvete för både dig, din man, era barn och din älskares familj. Du skulle ha tänkt efter före, och inte försatt så många i en så helvetisk situation.

Misstag kan alla göra, och du hade kunnat hejda dig efter eran första träff och då varit ärlig mot din man och tagit tag i saken. Där och då skulle du ha lagt korten på bordet och lämnat din man. Han hade säkert blivit arg och sårad, men med tiden kunnat komma över det. Nu när du har låtit det gå så långt, och så många blir inblandade, så kan jag inte se hur du skulle kunna ta dig ur det här smidigt. Du har under en tid gått bakom ryggen på både din man och din kompis, och självklart kommer de att bli väldigt sårade och säkert reagera starkt. Jag har inget bra råd att ge dig mer än att det inte är någon bra idé att fortsätta ljuga, för sanningen brukar ändå alltid komma fram till sist. Att försöka vara så ärlig som möjligt (även om du kan bespara din man alla de smaskigaste detaljerna om din älskare) är nog det bästa sättet att gå, men du får nog räkna med att en stor del av ditt liv blivit förstört i och med det val du gjorde när du inledde ett otohetsförhållande.

Hej, jag har själv aldrig varit otrogen, men är inte så dum att jag skulle säga att jag aldrig kommer att vara det. För hur vet man, egentligen. Jag har all förståelse för dig, du har blivit drabbat att den stora passionen å då försvinner all logik all världens väg, om man ser sig själv göra saker man inte trodde sig kapabel till. Men gjort är gjort det finns ingen anledning till att fundera på det nu. Jag tycker du ska avsluta ditt förhållande till din man, har man börjat fundera på sitt förhållande finns det en anledning till det. Men tala inte om ditt förhållande till den andra mannen. Att vara ärlig kan verka ädelt, men många gånger skadar det mer. Skaffa dig ett nytt liv, när du sedan kommit till rätta har du tid att fundera på dina känslor och din situation. Under tiden bör du ej heller träffa den andra mannen. Vem vet, den andra mannen kanske är din själsfrände, men han kan oxå vara ett slags substitut. Enda sättet att ta reda på detta är att du får vara själv för en stund och känna efter. Vem vet vad du kommer fram till. Sluta även att ha dåligt samvete, visst det är inte ok att va med väninnans man, men alla har vi eller kommer att göra sånt vi inte är så stolta över, så till alla er hycklare där ute..sopa mattan utanför er egen dörr innan ni dömer så hårt.

När jag fick reda på att min man kollat porr tänkte jag, jag borde nog hitta en ny man, sen tänkte jag han är kanske likadan. Det vore rätt åt min man om jag vore otrogen, ja kanske det, men vore det rätt åt mina barn att jag är otrogen. Svar Nej, men kommer det fram att jag varit otrogen så är det de som får flytta av och an.
Svåra beslut det där, men om jag vore dig skulle jag ansöka om hela vårdnaden ifall jag verkligen älskade den nya och bli hans sambo alternativt gå hem ogilla maken och låta barnen växa upp i ett hem.

Mitt råd är att du går och pratar med någon utomstående, för att reda ut vad du vill med ditt liv. Ofta är det mer som ligger bakom än vad som syns och märks. Det år tråkigt att så många människor är inblandade i detta, men det är som det är. Även om detta kan låta själviskt så måste du tänka på dig själv först, vad du vill och hur du känner. Man kan inte helt och fullt älska och ta hand om andra om man inte mår bra själv. Om du sedan kommer fram till att du vill skilja dig osv så ha inget dåligt sammvete för det. Det är bättre för barnen att växa upp i två lyckliga hem än två olyckliga. Det vet jag av erfarenhet. Jag stannade i ett olyckligt förhållande för barnens skull, jag hade oxå träffat en annan men samvete och skammen fick mig att inte våga bryta upp. Inte förrän barnen nästan var utflygna skilde jag mig. Jag har feteråt fått höra ifrån baranen att de tyckte jag var dum som inte skillde mig tidigare, dom älskar sin pappa men såg hela tiden att vi inte var lyckliga. Det enda jag visat de med mitt handlande va att jag var en feg tyrran som led i det tysta, ingen blir lycklig av det. I dag har jag träffat en annan och är lycklig igen, men om jag hade fått gjort om hade jag lämnat för länge sen, då det visade sig att mitt beslut att stanna inte visade sig att vara annat själviskt faktiskt. Vad det gäller vad du har gjort, kanske inte så smart, men livet händer, det är inget man planerar. Tänk bara på att det rätta inte alltid är det rätta, vänta med att berätta, det gör det bara svårare för alla som blir drabbade. Ta som sagt och prata med någon utomstående, terapeut eller liknade först, men ta ett uppehåll från den nya mannen. Lycka till

Tack för alla fantastiska svar. Hade nog förväntat mig att bli mer utskälld. Tycker det är speciellt att se hur olika syn man har på saken beroende på vem man är och beroende på vilka erfarenheter man har. Tycker t ex personligen att det är ett värre svek att ljuga och att säga att man älskar en annan person, än att ha sex med en annan person.
Råden är jättekloka, men det känns ändå svårt att separera och ta paus från den nya. Från bådas håll upplever vi att vi nog är beredda att separera, men i så fall för att få vara med varandra. Och att skaffa ett nytt eget boende som man ska ha ett tag, för att sedan flytta igen verkar väldigt tufft. Men det är ju inget i situationen som är enkelt...
Jag ska i alla fall berätta allt för min syster, och hoppas få några goda råd av henne, även om jag kommer att skämmas jättemycket.
Som sagt, supertack för svaren ♥

Jag har nu, trots avrådan från min syster, berättat allt. Reaktionerna blev mycket kraftiga, som väntat. Maken hängde från början mycket upp sig vid sexet, och att jag varit kall och kört dubbelspel. Frun till min "nye" sa direkt att hon förlåter, bara han stannar. Om han inte stannar för hennes skull säger hon att det är ok att han stannar för barnen, vilket jag tycker låter sorgligt, framför allt för hennes självkänsla i framtiden. Jag var så inställd på att det skulle bli jag och den nye, men nu verkar det inte bli så, och vet inte hur jag ska se på det. Han har fortfarande inte bestämt sig för vad han vill, och jag är inte heller alls säker, vilket jag inte var innan heller. Ska jag först pröva att laga allt med maken så kommer jag att tappa den nye mannen, och kan man göra det så kanske det inte var så mycket att ha kan man tänka, men att vara nykär är nästan som en drog, och jag vet inte ens om jag vill att det ska gå över. Helt rubbat faktiskt. Hur som helst, funderar vidare. Har bokat tid till familjerådgivning. Min man säger att han kan fundera på att förlåta mig först när jag ångrar mig, och är inte där än. Undra hur länga han orkar vänta på att jag ska landa. Känns grymt mot honom. Det är inte lätt... Men det rimliga är såklart att satsa på att laga äktenskapet.

Hej igen, Christina.
Det var jag som tidigare skrev inlägget med rubriken "Ärlighet", så jag tycker naturligtvis att du har gjort rätt som berättat för din man. Känner du att du kan tänka dig att göra ett försök att lappa ihop ert äktenskap så är det helt rätt med familjerådgivning, men om det ska vara någon vits med den så är det viktigt att vara ärlig även där. Känner du dig osäker om vad du vill, så säg det. Det är viktigt att du kör med rent spel gentemot din man, speciellt om du nu skulle välja att stanna hos honom. Det funkar inte för honom att försöka förlåta dig för det du gjort om du kör med halvsanningar. Total ärlighet är vad som gäller.

Familjerådgivning är bra, där får ni hjälp av en opartisk utomstående att reda ut vad som hänt & varför, och ni kan prata om era känslor och tankar utan att fastna i anklagelser som inte leder någon vart. Terapeuten kommer att se till att ni tar er vidare med era tankar och er relation. Kanske kan ni återvinna varandras förtroende och kärlek, kanske kommer ni fram till att separation är det rätta.

Hur det än blir och hur du än väljer så är jag glad att du valde att vara ärlig, jag tycker det är det enda rätta att låta även de övriga inblandade få veta förutsättningarna när de välja hur de vill fortsätta.

Att jag har så bestämda åsikter beror på att jag själv råkade ut för att min man hade varit otrogen. Han var ärlig, och även om det gjorde fruktansvärt ont och har varit svårt så uppskattar jag hans ärlighet. Utan den hade det varit omöjligt att förlåta. Det är inte lätt nu heller, men jag jobbar på det, och jag tycker vi hade god hjälp av familjerådgivningen.

Lycka till.

Jag har varit i exakt samma situation som du. Jag skilde mig men det gjorde inte han, det har gått 8 jävliga år för mig med mycket ansvar för barn och hushåll och annat och det flest av relationen med vänner är förstårt också.Och i alla dessa år har jag kännt på mig att han är ute efter andra och nyligen upptäckte jag honom med en annan kvinna som är gift och är av nära vännior.

Hej! Kändes bra att läsa det du skrev, trots att det var så negativt för dig för det är nog exakt samma läge som mitt. De fortsätter, jag går...
Varmt lycka till med ditt.

Ja, nu har det gått ett tag.
Det har varit en enormt turbulent tid. Det blev så att jag och den nye mannen skulle försöka med varandra. Han fixade en lägenhet som vi lyckliga sprang runt och planerade vårt liv i. Men sen vände det igen. Båda kände sig osäkra på om det var rätt och jag skulle dessutom åka på en tidigare bokad semester med min man. Jag föreslog då att vi skulle göra ett försök med våra respektive igen. Han berättade för mig i efterhand att han tyckte det var ok eftersom jag skulle åka bort med min man, vilket han inte skulle stått ut med. Han bad mig också att inte resa, men det gjorde jag för barnens skull.

Redan dagen efter kände jag mig osäker och meddelade den nye mannen att jag inte skulle höra av mig på ett tag, för annars skulle jag inte klara av att släppa taget om honom. Han svarade då att hans nyförälskelse inför en nystart med sin fru redan började avta och att han insåg hur starka hans känslor var för mig och ville att vi skulle ses när jag kom hem efter semestern.

Jag hade såklart svårt att få honom ur tankarna, vilket jag också sa till honom, men försökte fokusera på min man men det gick dåligt och jag kände att jag inte hade rätt sorts känslor för honom. Berättade för den nye hur det var, men sa också att jag skulle lämna honom och hans fru ifred nu när det gick bra för dem. Han sa att det bara gick bra för dem när han lyckades få mig ur tankarna och att han saknade mig. Han sa att han kämpade på med sin fru men att han tappat energin när vi brutit. Min man blev vansinnig när han av misstag läste det och hörde av sig mitt i natten till honom.

Allt detta har lett till att den nya mannen drog någon vals om att jag fortfarande var ute efter honom för att ligga bättre till hos sin fru antar jag och kanske för att förklara min makes utbrott, och om jag var smutskastad innan är det ännu värre nu när alla tror att jag fortfarande jagar honom fast han "kämpar" med sin fru. Vet ju att jag har mycket skuld i allt detta, men har nu tom strukit honom som vän på fb för att visa att jag tar ordentligt avstånd (vilket han säkert också kommer hävda att det var han som gjorde...) Jag sa också till honom att hans fru säkert inte skulle uppskatta att han skrev till mig att han saknade mig, men då svarade han att det borde hon och även min man förstå, att det var naturligt. Det här gjorde det ju tidigare väldigt svårt att fokusera på rätt saker när jag blev så påverkade av olika saker som sades och skrevs. Jag borde sagt ifrån tydligare, men det var för svårt att klippa banden.

Jag har efter enorma kval och massa känslor och vakna nätter beslutat mig för att skaffa en egen lägenhet, vilket jag också gjort. Vårt hus ska ut till salu denna vecka. Hela livet med alla vänner och allt det underbara och trygga och leva i en familj har slagits sönder. För att inte tala om ekonomin, min heder, tiden med barnen...

Det blev ett väldigt ironiskt slut på allt detta. Den nye mannen beskrev tiden med mig som den lyckligaste i hans liv, men det resulterade i att det blev den olyckligaste i mitt liv och hela livet slogs sönder.

Han fortsätter med sin familj, och hon tycker att han skött uppbrottet med mig så snyggt och har ingen aning om hur många meddelanden han skickat till mig utan lägger all skuld på mig. Hon gråter ut tom hos mina gamla vänner, så även de har börjat vända mig ryggen. Det är ju dock inte hon som är någon bov här, utan ett offer, både för mitt svek och hans lögner som fortsätter. Tror nog han vill försöka med henne på riktigt, men skickade även meddelanden till mig för att ha ett halmstrå kvar. Han har inte heller alls berättat allt för henne om vårt förhållande, att vi reste bort tillsammans, att vi sågs mycket, att han fick ett armband av mig som jag dessutom såg att han fortfarande använde. Då blev jag jättearg på honom och sa åt honom att spola ner det i toaletten... Han har dessutom berättat om de gånger han varit otrogen tidigare, och jag vill så gärna få henne att vakna upp och våga gå, men det är ju såklart inte min uppgift då jag är den värsta personen i hela världen för henne.

Ja, vad vill jag då säga med allt detta. Tänk er noga för innan ni tillåter er att falla för någon annan. Så många har blivit sårade i detta, och det slutade ju med en katastrof för mig själv och min familj. Han sovit tio timmar totalt senaste fyra nätterna och mår ju inte så bra.

Håll hårt i era äktenskap, och vid minste tvivel, gå på familjerådgivning INNAN katastrofen inträffar.
Men stanna inte i äktenskap som inte är bra för er är ju också mitt budskap...

Kram kram

till dig christina kan jag bara säga, så otroligt underutnyttjande av ditt huvud du är skapt med och så även den man som var otrogen mot sin fru. Att vilja ha någon som varit otrogen är ju att köpa en redan skadad person. läs boken sviken ikärlek så förstår du en miljontedel av den skada du åsamkat en annan människa, där framgår även att döden är lättare. orkar inte med att läsa om dig christina att det finns fler kvinnor likt mitt x som inte har några som hälst gränser att skada andra. En anabolas och full legosoldat trubbar av sina känslor innan den skadar den de har framför sig, är passion ursäkten så ursäkta hjärnan fungerar tydligen prickfritt att kunna göra allt annat i livet så nog finns både furnuft och känslor inte bara känslor. I mensa kommer du då inte med men lev livet som det är, lycka till har jag svårt att säga.

Ja, man läser det här nu och det är alltid samma sak. Nån inbillar sig nått och så helt plötsligt får man göra vad fan som helst.

I mitt fall hade min tjej mått dåligt i några månader, vårt förhållande var inte bra och vi mådde båda piss. Kan nämna jag är egenföretagare och jobbade massor.

Jag misstänkte hon höll på med en bekant till henne, massor av misstankar och jag frågade henne upprepade ggn - hon nekade.

Allt kom fram när jag skulle hjälpa henne reparera hennes telefon. Då fick jag se chattloggarna. Var så man kunde spy.

Det slutade med att jag skaffade en lgh och stack så fort jag kunde.

Ursäkten verkar alltid vara den samma - mår man dåligt över något så får man bete sig hur som helst, för...det kunde ju inte vara så att jag mådde piss jag med?

Jag antar att historien är precis likadan oavsett kön.

Ärligt talat.Fortsätta pippa vid sidan om,men blås inte era äktenskap/relationer.Det kommer i så fall ta så mycket energi ifrån er ,att ni i alla fall inte kommer orka njuta av varandra.

Äckliga hora

ANNONS
ANNONS
ANNONS