Kan kärleken ta slut?

Svar

1. Leve kärleken

   Undrar det samma

   Precis samma sak undrar jag. Var gör man av känslorna? Är de blockerade för att man ska klara av allt annat som hör livet till när man har familj? Troligtvis glömmer man bort att vårda parrelationen till förmån för familjen. Har tänkt mycket på att sina barn kan man inte skilja sig ifrån även fast man stundtals har det jätte jobbigt med dem. Men dem älskar man ju förutsättningslöst. Det borde ju vara samma med sin partner. Men ack nej. Ställer vi för höga krav? Eller är det samhället som påverkar oss? Stress och att många andra separerar.

   Skrivet: 3 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   1 röst(er)
2. Lejonet

   Hej Leve kärleken

   Min väninna anser att när man är på sitt elfte år med förhållandet då kommer krisen men hon menar att man skall "bara" rida ut den och sen blir det bättre. Det undrar jag!? Jag håller med dig om barnen. Ibland känns det att jag vill flytta till egen lägenhet och bara ta hand om sig själv. Det funkar inte i praktiken med barnen. Jag vet att jag har gått in mycket för att ta hand om barn och hem och det är nog det som kommer ifatt mig nu. Jag behöver min egen tid.

   Skrivet: 3 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
3. rådvill

   Jag har många fler år än du men jag kan se att vi.

   har ridit ut flera stormar men nu är stormen större än nånsin tidigare...jag vet att jag ser min man som kompis.säkert lite mer men tillräckligt för att att åtrå honom många år framöver????ett stort ? ser jag bara..vi går i terapi nu...det blir bra men ?

   Skrivet: 3 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
4. Leve kärleken

   Lejonet

   Jag har också fler år... inne på det 24... Men att bara rida ut stormarna tror jag är helt fel. Gör man inget åt problemen så byggs de bara upp. Så låt kriserna vara en varningsklocka att något måste göras. För annars läggs kriserna rill varandra och då går det inte längre en vacker dag. Och vi är väl värda att ta hand om våra förhållanden. Vi ska väl inte bara ta hand om våra hem och våra barn. Ta chansen medan du har den att göra något åt ditt förhållande.

   Skrivet: 3 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
5. Lejonet

   Till Leve kärleken

   Hur skall jag rädda förhållandet? Har du några konkreta tips till mig? Mitt i denna röra blev jag attraherad av en kille för 2 månader sen. Det kommer aldrig att bli nåt mellan oss och jag vet att gräset på andra sidan är inte alltid grönare. Vad skall jag göra?

   Skrivet: 7 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
6. Leve kärleken

   Grrr

   Ja du lejonet inte är det lätt.. Att du fått känslor för en annan man bevisar ju att allt inte är bra i ditt förhållande. Men du känner ju fortfarande vänskap för din man, så använd de känslorna till att försöka rädda det som räddas kan. Gör saker tillsammans men också saker på egen hand som stimulerar dig. Uppmuntra också din man att utvecklas så som du gjort när du utbildat dig. Tror att det är bra om man försöker må bra och ta hand om sig själv. För då orkar man nog mer i förhållandet. Så gör detta nu innan du tappar vänskapen också. Jag tror att det är en ond spiral annars. Man blir bitter istället för att söka nya vägar. Och visst vore det bäst och enklast om man hittar kärleken med den man lever med. Så kämpa på! Göm dig inte bakom känslorna för den andre mannen. Han kan vänta.

   Skrivet: 7 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
7. Eva

   Vårda kärleken

   Svar till "kan kärleken ta slut"
   Vi lägger ner så mycket pengar på att må bra. Jag tänker då på träning,hårfrisörer,tandläkare,mat osv...Hur mycket pengar läggs på att vårda kärleken??Man får inget gratis.Ett lyckligt förhållande byggs på engagemang. Om man är tveksam ta ett beslut och utgå sedan från ditt beslut. Jag har sett alldeles för många tråkiga och glädjelösa förhållande som inte vårdar om varandra. Jag har varit gift i 20 år nästa år och vi har arbetat oss igenom många tuffa kriser,aldrig ridit ut stormen. Inget kommer av sig själv. (Mitt val-Mitt liv.) Vi har pratat och åter pratat så fort det är något fel. Vi har vårdat oss själva,utseendet, intressen och varandra. Sitt inte bara och tänk själv, börja att samtala med din man och ta sedan ett besut,skyll inte på barnen du kommer aldrig undan ett vuxet ansvar och beslut. Barn klarar av skilsmässor som är genomtänkta.Barn behöver ansvarsfulla och kärleksfulla föräldrar som antingen lever ihop eller inte,barn behöver vuxna förebilder som inte frösöker smita undan ansvar. Lycka till!
   Eva(som är mer och mer kär i sin man)

   Skrivet: 7 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   3 röst(er)
8. Lejonet

   Lejonet säger...

   Min man och jag pratar nästan varje kväll om vårt förhållande. Vi har bestämt att vi skall söka till familjeterapi för det känns som vi sitter fastoch behöver hjälp. Om det blir skilsmässa har han sagt att han kommer göra allt för jag skall hitta en bra lägenhet. Barnen kommer vara varannan vecka hos mig. Jag vill inte ta några svåra beslut än när jag inte vet vad jag vill själv!

   Skrivet: 7 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
9. Eva

   Till Lejonet

   Att gå till en familjeterapeut är att ta ansvar.Att tala med en utomstående och få andra vinklar sitt problem. Det är inte lätta beslut ni ska ta men ni verkar vara en bit på väg. Jag tror att är man bara ärliga mot varandra så blir målet rätt hur det än slutar.....Och du,livet blir ljusare igen..Jag har vänner som är i samma situation som er och de går och blundar för problemet och har sina barn som argument för att inte ta tag i sin relation."barnen märker ingenting,det är bättre att föräldrarana lever ihop osv..." Men hur länge kan/ska man leva i ett "vitt" och kärlekslöst förhållande för sina barn skull??? Vad hjälper det dem att bli bra människor?

   Skrivet: 8 februari 2008

   Anmäl svar Svara

   1 röst(er)
10. Vågen

    Till lejonet,

    Hej Lejonet,
    
    Jag förstår hur du har det, känner likadant för min sambo. Vi har två underbara barn tillsammans.
    Han är också mån om mig och vill mitt bästa, men det känns som om jag inte kan samma gensvar till honom som han känslomässigt ger mig. Ibland känns det som om han är värd en bättre som kan ge honom det jag inte kan ge.
    Jag har under det senaste året kämpat med mina känslor för honom.... känns mer som ett kompisförhållande fast vi egentligen inte har mycket gemensamt( vi är väldigt olika, han är 11år äldre, även om åldern inte ska ha någon betydelse så spelar den roll för mig nu...)
    vi har gått i familjeterapi. Hur länge ska man kämpa på? När kommer känslorna tillbaka? Har även sedan en lång stund tillbaka fått alldeles för varma känslor för en kille som även han är gift med barn...... hur ska man göra?? känslorna jag har för den andra är känslor jag aldrig kännt förr...

    Skrivet: 8 februari 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
11. Lejonet

    Till Vågen

    Det känns som du sitter i samma sits som jag. Den killen som attraherade mig hade också känslor för mig och var singel men skulle flytta utomlands. Men som jag sa till denna kille att jag kan och vill inte gå från det ena förhållandet till ett annat. Det är dömt att misslyckas och familj och vänner hade tittat snett på en. Nej, jag skall vara singel ett bra tag innan jag ger mig in i ett annat förhållande om det blir skilsmässa. Jag har funderat mycket vad som gjorde att jag drog mig till denna kille. Mycket handlade om att det var spännande, han hade samma tuffa attityd som jag har, vi kunde diskutera vilket jag inte kan med min man. Min man ger sig oftast eller vill inte diskutera. Dessa känslor är rent utsagt jobbiga att bära. Som tur är så bleks dem med tiden. Min man vet inget om att jag var attraherad av denna kille.

    Skrivet: 8 februari 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
12. Leve kärleken

    Rådvill

    Du som ridit ut flera stormar... blev det bra där emellan eller orkade du inte bry dig och accepterade situationen och fokuserade på annat? Eller kunde ni hitta tillbaka till kärleken och utveckla den?

    Skrivet: 12 februari 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
13. rådvill

    Det var framförallt en storm för rätt många år sen

    då fokuserade jag på prestationer..ex ett barn till, giftermål bygga hus....o sådant trams kan jag tycka idag men då var det viktigt... vi jobbade inte direkt på kärleken o känslorna...trodde väl i min enfald att det skulle komma automatiskt....dumt men sant...nu är jag ju 15 år äldre o man värderar mer känslor osv....

    Skrivet: 12 februari 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
14. Leve kärleken

    För kung och fosterland

    Helt uppenbart är vi många som inte klarar av att vårda våra relationer. Vi sätter fokus på allt annat som i och för sig också är en del av förhållandet såsom barn och hus. Frågan är om vi satsar på allt detta för att slippa se att vi glider isär eller om vi glider isär p.g.a. allt jobb det är med barn och hem. Men hur gör ni som fortfarande har starka känslor kvar för era män? Gör ni något eller har er kärlek varit starkare redan från början?
    
    Tycker Magnus Uggla är ganska träffande i sin låt "För kung och fosterland"
    
    Ibland tänker jag på vilka förebilder man har för att hålla ihop ett förhållande. Ska man titta på sina föräldrar eller deras föräldrar? Eller bland vänner. Vem lär en hur man vårdar ett förhållande egentligen?
    
    Är kärlek en känsla eller en metod?

    Skrivet: 12 februari 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
15. Malin R

    Undrar samma sak, Kan kärleken verkligen ta slut?

    Hej!
    
    Sitter i samma båt som er tidigare som skrivit med den skillnaden att det är min man som "tappat" sina känslor för mig. Vi har levt tillsammans i 11 år och varit gifta i 1 § år. Vi har en dotter på snart 8 år och bor i stor villa. Han säger dock att det inte finns några känslor alls, varken vänskap eller annat. Detta gör ont och till saken hör att han tappat känslorna så fort... i december var jag hans allt! Och nu betyder jag ingenting och han ser ingen anledning till att ens försöka hitta känslorna igen. Själv anser jag att allt vi har byggt upp, vår dotter och det liv vi lever som är fullt av glädje och lycka, är en orsak till att försöka hitta känslorna? Det är inte skäl att stanna men skäl att försöka! Eller tänker jag så fel? Ska jag abra ge upp och låta honom gå? Utan försök. Det finns såklart med en annan kvinna i historien, vilket han säger inte är orsak till detta men att han inte vet vad han känner för henne. HAr sagt till honom att han bör avsluta detta äktenskap genom att försöka för att därefter kunna kliva in i det nya, annars kommer det inte bli bra. Och är det så att känslorna för henne är äkta så finns de känslorna kvar även om han försöker hitta tillbaka till familjen.
    
    Kanske osammanhängande men det beror nog på att jag fortfarande är i chock! Det jag vill få sagt är:
    
    - VÅGA KÄMPA, och innan man går vidare måste det gamla vara avslutat!

    Skrivet: 3 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
16. //Karin

    Till malin R!

    Ja, jag håller m dig sååå.. han måste avsluta ert äktenskap, på ett snyggt sätt. För sitt barns skull, & framför allt för respekten mot dig, även om känslorna tagit slut, måste man ta hänsyn till det som varit.. & vänskap borde han väl kunna känna för dig, du är ju hans barns mamma!!?
    
    Läste lite slarvigt först ditt inlägg, & tänkte innan jag läste att det måste finnas en kvinna m i bilden.. & det fanns det, känner igen mig.. när min man träffade en ny, & han blev tydligen stormande förälskad, men tyvärr så föll han rätt snabbt ner som en pannkaka, men då hade han förstört allt för oss, pga att han inte varit ärlig & rätt ut vårt liv, & trodde att han skulle få komma tillbaka.. För det var ju jag som var allt, då??
    
    & det tror jag är väldigt vanligt, gräset är inte grönare på den andra sidan..
    

    Skrivet: 3 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
17. Leve kärleken

    Lider med er

    Lider med er som lever med män som inte älskar er. Frågan är om de slutade älska er innan de förälskade sig i någon ny? Om förälskelsen bara är en tillfällig krydda som går över? Eller om den beror på att kärleken med er är död. Jag för min del tror jag bara kan älska en itaget. På andra trådar i detta forum kan man läsa om de som älskar 2... Tror att det är svårt att försöka rädda det gamla när det finns känslor för en ny. Men jag håller med om att man ska avsluta innan man börjar något nytt. Men ack så svårt att styra över sina känslor.
    
    Hur går det för dig Lejonet?

    Skrivet: 3 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
18. ledsen...

    Kärlek måste vårdas, men......

    ....den kan ta slut.
    Har precis talat om för min fru att jag inte älskar henne längre...
    Varför mår jag så dåligt då?? Känner mig så hemsk.
    Älskar mina barn över allt annat. Usch. Känslor är jobbiga. Kan man "laga" kärlek? Vi har bestämt oss för att försöka få hjälp. Är det slöseri med tid?
    
    

    Skrivet: 4 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
19. egen lya

    kärlek

    Förstår dig precis, jag har nu min lgh och mår upp o ned,men i stort går det bra. Atraherades av en man som skulle vara här när jag "klev" ur, men jag kände detta kan jag ej, det var en livboj för att ta sig ifrån ngt bra,min man o jag tog ett gemensamt beslut om att flytta i sär. Det har inte varit bra på flera år eller emellanåt, jag har nog känt mig trött o sliten, tre barn renoverat hus vilket jag tyckt varit kul, sedan jobb o resor. Jag har känt sådan skuld osv, attraktionen var nog mest spänannde men starka känslor. Nu umgås jag med mina väninnor , min än så länge man, det är trevligt att ses, men ångest vet jag vad det är.
    Hoppas ni kan komma fram till ngt, det är ett stort steg att gå isär, men det kan ju också leda till att man hittar tillbaka, tror detta är vanligt i 40 årsåldern, och sorgen är att det jag trott på har jag omvärderat, så är det bara, kanske en lgh i tid hade räddat vårat förhållande, vi har kunnat prata med varandra men inte jämt för då har den ena eller den andra ej orkat, min man som är en mycket klok o ansvarsfylld person ser saker klarare nu,,hoppas du/ni får en bra vår.

    Skrivet: 4 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    0 röst(er)
20. ledsen...

    Svårt, men viktigt beslut.

    OM man får komma tillbaka efter en seperation, så ska man vara oerhört tacksam.
    Den människan älskar ju dig fruktansvärt mycket.
    
    Det är så jobbigt att sitta o prata med min fru. Hon gråter, jag gråter.....Jag hatar att göra människor illa o besvikna. Mår skit dåligt då. Hon är arg på mig, ledsen, besviken....
    Känner mig just nu som en främling i mitt eget hem....
    
    Ville bara skriva av mig lite....

    Skrivet: 5 mars 2008

    Anmäl svar Svara

    1 röst(er)