Jag hade allt!! Den perfekte mannen, två fantastiska barn, ett jättefint hus, god ekonomi, massa vänner, en superbästis och en hemlig älskare… Ni läste rätt! Den stod något där på slutet som inte borde stått där. Att ha allt inkluderar inte en hemlig älskare. Särskilt inte min hemlige älskare eftersom det var min bästis man.
Förstår att de flesta av er som läser här tänker att vilken hemsk person det här måste vara. Och det förstår jag. Att vara superförälskad gör också att man blir superegoistisk och hemsk. Eller, alla kanske inte blir det, men jag blev det. Jag blev helt blind, slog av allt runt omkring mig förutom min nya kärlek. Det var nästan som en drog.
Nu är jag på avvänjning.
Om vi backar bandet lite så har jag varit tillsammans med min man i tolv år. Vi har alltid haft det bra och ingen av oss har haft andra under tiden, inte vad jag tror i alla fall. Vi flyttade för sex år sedan till vårt drömhus i ett mysigt område och började snabbt umgås väldigt mycket med de andra som också bodde där, särskilt en familj.
På vardagarna brukade jag och min bästis som bor på samma gata träna ihop, promenera, dricka te och prata om livet. På helgerna umgicks hela familjerna, fixade middagar, spelade spel, badade bubbelpool och annat roligt. Dessutom hade jag flera hemliga träffar i veckan med mannen i den andra familjen. Jag upplevde att vi, jag och den andre mannen, kom varandra otroligt nära och så en dag bestämde vi oss för att bryta upp från våra familjer och satsa på varandra istället. Allt blev kaos – minst sagt… Efter många vändor backade vi, beslöt vi oss för att göra ett sista försök med våra ursprungsfamiljer. Den andra familjen lyckades rätt så bra, eller ja, med tanke på att jag vet att han fortsatt att ljuga där och vad hon har offrat i och med att hon stannar hos honom tycker kanske inte jag är så bra, men de är i alla fall tillsammans.
Jag klarade inte av att stanna hos min man efter allt som hänt och vi har nu precis skaffat varsin bostad, men flyttlasset går först om en månad. Vi har ändå en bra relation, och har nästa kommit varandra närmare i och med vår gemensamma sorg över vårt kraschade förhållande.
Här står jag nu! 39 år gammal. Jag hade allt och lite till. Nu spricker familjen, ekonomin, huset och inte minst vännerna som tagit avstånd. Nu ska jag börja bygga upp mitt eget liv. Är väldigt orolig hur det här ska bli, sover väldigt lite och har svårt att varva ner och koppla av. Idag är sista dagen som jag är helt sjukskriven, och på måndag ska jag ge mig ut och möta verkligheten igen. Min nya verklighet.
Jag vet att många har gjort det här förut, men just nu är det så många saker som snurrar i mitt huvud. Vem är jag mitt i allt detta, och vem kommer jag att vara när flyttlasset gått och lugnet börjat lägga sig? Tiden kommer ju såklart ge många svar, men det är ändå jag som ska vara med och skapa formerna.
Jag hoppas så innerligt att jag kommer bli riktigt lycklig egen.
Kommentera
Kvinnor gör ofta fel när de blir förälskade i någon annan än sin man. Redan efter tre, fyra kärleksmöten så börjar kvinnor planera för uppbrott. Här har kvinnor mycket att lära av män! Om man skaffar sig en älskare som man stormtrivs med, samtidigt som man lever ett bra liv med sin man och sin familj, så ska man skynda långsamt. Först ska man njuta av dubbellivet och se sig själv som en gudinna som gör två män lyckliga och som är glad och sprider värme omkring sig. I steg två ska man utöka sexlivet med älskare, försöka få till längre möten och inte snåla om det krävs hotellrum. Det är tidigast under fas två som man får börja fundera över att bryta upp, men först måste man göra en realistisk värdering av mötena med älskaren. Vad är det exakt som jag upplever med älskaren och vad är önsketänkanden som jag har fantiserat ihop och länkat samman med de faktiska upplevelserna. Min erfarenhet är att kvinnor har extremt svårt att skilja på verklighet och tillfogat önsketänkande. Kåta kvinnor kan ha det något lättare. De har ofta lättare att kvalitetsbedöma sina relationer och framför allt sina sexliv, eftersom de är så beroende av bra sex.
Låt det gärna gå ett intensivt kärleksår med älskaren, innan några avgörande beslut fattas.
Det var ett intressant svar... Visst kände jag mig som en gudinna vissa stunder. Men det var inte jag som hade bråttom, utan han, som började berätta för sin fru att han inte visst om han ville leva med henne längre, och hon vände sig ju såklart till mig då som var hennes bästa vän, och då blev det för mycket för mig.
Sen vet jag inte om jag egentligen rekommenderar mysiga hotellrum. Vi hade några dagar på ett hotell och kom ju varandra otroligt mycket närmare då. Är man inte säker på att man ska bryta upp från familjen ska man nog inte åka bort, för man kommer varandra så nära då. Bättre att hålla lite distans. Eller, bättre att inte ha någon älskare alls såklart och istället jobba på att få ut mer av sitt äktenskap i första hand om det går.
Tack för svaret :)
Rätt intressant att det enda jag tänker när jag läser Örjans svar är "jagjagjagjag". Det är ett helt otroligt ego bakom det rådet, att man ska leva bakom ryggen på den man själv valt att dela livet med i ett år, för att veta hur man ska välja och bli mer "säker"?
Well. Vakna upp, kliv ur barnskorna och inse att som vuxen har man ett ansvar inte bara mot sig själv utan också mot dem man delar liv med. Det betyder inte att man måste stanna i ett äktenskap, men det betyder att man - om man nu är en mogen människa vill säga i stället för en liten lort - helt enkelt ibland måste ta ett beslut utan att veta hur det blir sen. För vet du vad, Örjan? Det vet man inte ändå. Skulle man kunna göra en bra bedömning på hur ett liv tillsammans i vardagen ser ut baserat på ett års knullande på hotell? Knappast. Men man kan definitivt odla en orealistisk fantasi om en "perfekt människa", förstöra all den tillit relationen man redan är i behöver och rent allmänt vara en liten röv.
Men visst, alla väljer själva och ni gör som ni vill. Jag är hellre vuxen och står för att ibland gör jag val baserat på respekt för andra lika mycket för mig själv - oavsett att det kan betyda att jag inte alltid får allt jag vill. För mig betyder nämligen andra människors känslor också något.
ibland måste man våga för att vinna,det är ju mer synd om dom andra som lever kvar i sin livslögn. allt gör ett tag,men man överlever det oxå.
Du hade allt, och nu är det raserat och borta. Och vems fel är det? Ditt eget! Det är dina äcklig val som har lett till att du förlorat allt! Jag säger att du har fått vad du förtjänar. Du hoppas på att få bli lycklig igen, men jag hoppas innerligt att din bedragna exman kan få bli lycklig igen och slipper råka ut för en sån som du igen.
Visst är jag väl medveten om att jag gjort otroligt dåliga val. När man är så kär känns det såklart inte äckligt för den som är helt inne i det, men jag förstår att det gör det för omgivningen. Jag är också väl medveten om att jag skapat min och egen och även andras olycka, dessvärre gör det ju inte mindre ont för det. Jag är fast med mig själv. Det jag kan göra är ju att försöka jobba med att bli en bättre person.
Min exman är ändå otrolig duktig på att vara arg, ledsen och besviken över det dåliga jag gjort, men kan se skillnaden mellan att en person kan göra vidriga saker men ändå inte behöver vara en vidrig person om du förstår hur jag menar.
Även jag önskar honom allt gott. Men önskar såklart även att jag själv ska må bra en dag.
Du har en stark övertygelse på trohet vilket är jättebra. Jag sa en månad innan detta hände att jag var 100% säker på att jag aldrig skulle vara otrogen, men ibland vänds världen upp och ner. Nu får jag ta smällen.
Ha det gott!
Om du hade haft allt som du skriver så hade du inte behövt vara otrogen.
Jag tror du flydde från vardagen en del. Du var säkert i superkär i mannen utan i själva flykten. Kom ihåg att ALLTING blir en vardag i slutändan, vem du än träffar. Det gäller att jobba extra mycket när det är tråkigt i relationen. Om du nu hade det bra i din relation och hade "allt" förstår jag inte riktigt varför du började träffa den andra mannen? visst kär... men kär är man ju bara i cirka 9 månader. Du borde inse att man kan vara kär utan att talla på någon och även den andra mannen borde förstå det. Ja jag vet inte, tycker folk ger upp för fort. Det är tyvärr detta som är en del av livet att du får stå ditt kast nu.
Tack för att du delar med dig och berättar om din historia. Har du och din exman funderat på att gå tillbaka till det gemensamma livet som ni en gång hade tillsammans? Det är kanske för tidigt att bygga upp tilliten igen och du måste kanske landa först i din nya vardag, men den "gamla" relationen är kanske värd fler försök.