Jag har träffat massor av människor som av olika anledningar varit missnöjda med sitt sexliv men samtidigt saknat ambitionen att göra något åt det.
Att påstå att en relation som saknar fysisk åtrå skulle vara hållbar och långvarig betvivlar jag. (Med undantag för perioder i samband med graviditet, spädbarnstid, sjukdom och dyligt)
Mänder av väninnor och par jag känner startar det ena projektet efter det andra, de byter fönster, river ut kök, dränderar husgrunden och annat samtidigt som de helt saknar tid och ork för att ta hand om sin relation.
Kan det vara så att dessa projekt är ett substitut till att slänga sig i varandras armar och älska på köksbordet medan barnen är hos mormor?
Efter att ha levt i en relation som inte fungerade, inte praktiskt, emotionellt eller sexuellt har jag idag funnit en man som återuppväckt mig och min sexualitet.
Det var så illa, att jag trodde jag kommit i ett relativt tidigt klimakterie och att jag hade hormonobalans eftersom jag aldrig blev upphetsad.
Medan olyckliga vänner till mig svär över sina respektive och deras ointresse för sex, skaffar sig älskare eller älskarinnor så har jag och min man funnit en gemensam och stark gemensam sexualitet som hör och häpna involverar andra.
Vad som började med försiktiga avslöjanden om hemliga fantasier, ledde så småningom till besök på swingersklubbar där vi steg för steg flyttade våra gemensamma gränser. Vi börjde med att ha sex brevid andra par för några år sedan, och tycker idag att partnerbyten är bland det sexigaste som finns.
För oss finns ingen svartsjuka eller hemliga fantasier. Vi behöver inte vara otrogna, vi får ha sex med andra ändå. Jag har aldrig levt i en releation som varit så uppriktig och ärlig som den jag har lyckan att leva i idag. Det är han och jag för evigt, och snart gifter vi oss!
Vill ni läsa mer om vår resa från nyfikna till swingers får ni mer än gärna besöka vår blogg.
swingersliv.blogg.se
Kommentera
Intressant att läsa ditt inlägg, mina tankar/fantasier går allt oftare till detta med swingers/gruppsex. Tyvärr så delar jag inte dessa lockelser med min man. Något vi har disskuterat fram/tillbaka ganska länge.Men hur är det med smittorisken, själv så hoppar jag hellre över, än att knulla med kondom. Har aldrig tyckt detta varit skönt, och dels så älskar jag själva sprutet och sperman. Är det inte så att man tar utsätter sig själv för onödiga risker, om man nu bara vill knulla med vilt främmande människor utan kondom?
Hej,
Vad tråkigt att ni inte delar samma nyfikenhet beträffande swingersklubbar. Jag är övertygad om att man INTE ska börja swinga om man inte är fullständigt samspelta om att man vill göra detta. Då är det nog bäst att låta bli.
Min Älskling hade aldrig tänkt tanken innan han träffade mig, men var inte dirket svårövertalad till att ge det ett försök.
Jag hade inte heller varit på klubb tidigare, så visst var vi nervösa innan vi kom iväg. Nu är vi relativt vana att gå på klubb, och våra gemensamma gränser har förflyttats i maklig takt. Vad vi fann snudd på otänkbart då, njuter vi av idag.
Vi kör alltid med kondom då vi har sex med andra, och jag tror de allra, allra flesta gör det.
Självklart utsätter man sig för risk när man har oskyddat sex - oavsett om man gör det på en swingersklubb eller hemma.
Ska man ha sex med främlingar är jag av den uppfattningen att man definitivt ska skydda sig själv(och andra).
Lycka till!
Det här var en mycket bra trådstart. Jag tror att flera kvinnor borde våga berätta och visa upp sina idéer för sina partners. Men, det förutsätter att deras män har stark självkänsla och är trygga i sexualiteten. Både män - och kvinnorna själva - blir ofta förvånade över hur medryckande det är när kvinnor vågar leva ut sexualiteten.
Tack Carl!
Jag håller med dig, kommunikation i en relation är nödvändig - oavsett vad det gäller. Då det gäller sex så krävs givetvis en stark självkänsla och lydhördhet, samt en skopa nyfikenhet.
Jag tror många män och kvinnor är rädda för att bli dömda och missförstådda av sina respektive och inte vågar prata om vad de önskar och fantiserar om.
Det är fantastiskt att dela ett spännande och stimulerande sexliv med sin parnter. Vi har en helt egen och hemlig värld tillsammans, och i den njuter vi kopiöst mycket av att ge varandra njutning. Ibland bara med varandra - ibland med fler.
Att det skulle finnas någon koppling mellan den fysiska åtrån och hur hållbar eller långvarig en relation blir tror jag inte en sekund på. De allra längsta och hållbaraste relationerna i en persons liv är oftast de man har till sina vänner och till familjen. Där brukar inte någon fysisk åtrå vara inblandad alls. Hur en relation utvecklas handlar mer om hur väl den uppfyller de förväntningar man ställer på den. Jag kan förstå att många tycker att det är frigjort och nyskapande att involvera andra i sitt sexliv och det är roligt att ni är lyckliga med det. Men själv ser jag det som en konservativ lösning eftersom det trots allt handlar om drömmar om den livslånga parrelationen. Varför ens efterstäva en sådan om man tycker det är svårt att få dem att hålla? Själv har jag valt att leva ensam och kan också ha sex med vem jag vill eller att avstå från det om jag hellre vill det.
Hmm.....som man i ett långt äktenskap har jag fått finna egna vägar till ett mer omväxlande sexliv. Inte överraskande handlar det om att träffa en annan kvinna, då o då.
Har funkat ganska bra-träffar många kvinnor i jobbet. Problem kan visst finnas, exempelvis då känslorna kan bli en aning stora att hantera.
Hur ser man i allmänhet här på att träffa en annan....?