Tack för tankeställaren... men jag behöver faktiskt ingen! Jag är inte otrogen helt enkelt för att jag bestämt mig för att inte behandla någon jag älskar så illa.

Du har gjort ett dåligt val. Om du tror att du ska må bättre för att du delar ut "tankeställare" till oss andra som inte är otrogna, då tar du fel.

Är det så att du måste lägga över ångest för det du gjort till andra som inte skulle gjort som du? Eller varför skriver du som du gör? Vill du att jag, som bestämt mig för att aldrig vara otrogen, ska känna mig som en hycklare? Lögnare? Varför det?

Att dölja en otrohet för den du älskar kommer att förgifta dig och er relation. Skulle du själv vilja ha reda på om din man var otrogen? Alla som svarar nej på den frågan ljuger, det är min åsikt.

Oj! Jag måste ha provcerat dig väldigt, det var inte min mening. Anledningen till att jag la ut inlägget är såklart att jag vill respons, kanske från andra som varit i liknande situation. Svarade på en del otrohetsinlägg också i andra trådar. Ångest? Njae, mera ett konstaterande att det har hänt och att jag inte riktig känner igen mig själv. Fyrtioårskris, eller? Jag är inte på något vis stolt över att jag varit otrogen, och för bara några månader sedan var jag lika kategorisk som du och sa att otrohet finns inte på kartan, men något hände som jag inte kan förklara med förnuft, jag vet inte vad? kemi? biologi? På samma sätt skulle jag ha sagt att man aldrig borde hemlighålla sådant för sin partner, men jag är inte lika säker längre och det säger jag inte för att jag är bekväm och vill skydda mig själv utan mera utifrån att jag vill skona min man. Men, du KAN ha rätt, jag vet inte...

Jag bara undrar hur kan du vara så säkert på att alla som svarar att de inte vill veta om partner har varit otrogen ljuger?
Har du frågat alla? Eller vet du vad alla tänker? Hur lär man sig det? Jag antar att min man inte var otrogen. Jag grubblar överhuvudtaget inte över det och i fall han var otrogen vill jag absolut inte veta det! Det är en sak om otrogenheten skulle ha några konsekvenser att han skulle tex vilja leva med den andra. Men annars skulle jag inte vilja utsätta mig i onödan för sådan smärtsamma upplevelse som kännedom om otrogenheten innebär.
Jag har stor förståelse för det att man har behov att skriva men jag kan inte förstå varför du måste läsa/läser det som gör dig upprörd. Jag själv väljer vilka trådar låter intressanta och vilka jag vill läsa.

Jag har varit i samma situation som du är i nu Nina. Jag var lycklig sambo med mitt ex och resonerade som dig, att ALDRIG vara otrogen mot min älskling!
Ha vad jag bedrog mig...livet fick en rejäl vändning och jag föll pladask för killen i fråga.
Ja, jag var tyvärr otrogen och detta höll på i ca tre månader, ingen dans på rosor kan jag säga då jag samtidigt hade så otroligt dåligt samvete mot mitt ex men lusten tog över förnuftet och min annars så kloka inställning. Till slut sa jag som det var och förhållandet tog slut av en massa anledningar därav min otrohet. Mitt ex hade också haft massa hmligheter så vi båda handlade fel.
Jag är inte stolt över vad jag gjort men jag har lärt mig att man aldrig kan vara 100% säker på att handla rätt i alla lägen här i livet!
Den smärtan jag själv upplevde samtidigt är faktiskt inte värt det man gör oavsett det är lust eller kärlek...
Jag hoppas och tror att jag aldrig kommer att vara otrogen igen mot min nuvarande sambo som är mitt allt här i livet!
Mitt råd är att berätta allt för den man älskar även om man nu är jobbigt och obehagligt.
Jag lovar att det då är lättare att respektera sig själv och att kunna titta sig själv i spegeln!
Kram

Nina!
jag förstår precis! Jag har gjort detsamma. För nåt år sedan skulle ingen kunna få mig att tro att jag skulle svika min man på det viset. Men det har jag gjort och jag skämms inte ens vilket skrämmer mig en del. Men kanske är det en kris....man lever bara en gång är mitt motto. Bättre ångra det man gjort än att ångra det man aldrig vågade göra läste jag nånstans..så sant!Det är lätt att vara styv i korken innan man hamnat i ett läge där känslorna fullständigt knockar en. Det trodde jag aldrig om mig själv.

Jo jag blir absolut provocerad när jag förmodas "inte veta vad jag talar om" när jag säger att jag inte tänker vara otrogen. Det är något jag bestämt mig för, man kan kalla det en av de värdegrunder jag har i livet. Det är tydligt att en del tycker att det är "kaxigt" och förmätet av mig att säga så (man kan undra vem det är som blir provocerad).

Jag tycker att det är så omoget att påstå att otrohet "bara händer". Det är en aktiv handling, även om det är en impuls så är det ju ändå så att man någonstans bestämmer sig för den handlingen. Sen kan man skylla på allt annat möjligt, fylla, ensamhet, ouppfyllt bekräftelsebehov. Det är ändå DU som är ansvarig för dina handlingar.

Älskar man någon så väljer man att inte agera på den impulsen.

Nej jag vet inte hur alla tänker, men jag TROR att vi är ganska lika innerst inne. Vi vill inte bli bedragna och förda bakom ljuset, det får oss att känna oss kränkta och övergivna. Jag tror dessutom att vi inte mår särskilt bra av att leva med lögner inför den vi älskar.

Att jag skulle må dåligt av att läsa insändare i Damrummet stämmer inte heller, vad det än må gälla. Jag bara lämnar min åsikt och det är väl det som är meningen härinne? Sen förstår jag att det kan kännas obekvämt att inte få medhåll och bekräftelse alltid, och det kanske är det man vill ha när man berättar att man varit otrogen?

Till Nina, jag har också varit i samma situation som dig. Vad som drev mig till otroheten var nog både livs- och relationskris. I kombination med stark attraktion.

Till Pia, jag hade också bestämt mig för att aldrig vara otrogen, var inte heller på min världskarta.

Men ibland tar livet vändningar man inte alltid förstår sig på.

Kanske blåögt att tro att lever man nöjd o glad i en relation kan man aldrig bli attraherad av någon annan än sin partner någonsin. Kan nog tyvärr drabba alla, men var o en (även jag) väljer ju på hur man vill agera på dessa känslor. För jag håller med otrohet är alltid ett medvetet val och inget "som bara händer".

Ärlighet om att man faktiskt känner sig attraherad av nån annan än sin partner är nog den största förebyggaren mot otrohet tror jag. Behöver ju inte innebära att man slutat älska den man lever ihop med heller.

Däremot tror jag att en dold otrohet kan bli en livslögn som ligger som en varböld i en relation. Visst är det lättare att dölja och fortsätta ljuga. Och man kan inbilla sig att man mår bättre av att inte säga nåt.

Så till Nina, skulle nog ändå råda dig att berätta vad som ändå hände. Men smärtsamt är det för er båda.

Människan är inte felfri.

Hej

Jag kan förstå att man hamnar i situationer man aldrig trodde att man skulle hamna i. Det har jag också gjort men det är jag som är älskarinna till en gift man. Jag har i hela mitt liv sagt att jag aldrig skulle vilja bli kvinna nr2 men nu har det skett.

Jag är självisk och mår toppen och han mår bra när vi ses. Sjukt mycket sex så jag förstår din känsla.

Ville bara säga det.
Ciao

Det är självklart att man kan bli attraherad av någon än sin man, det blir även jag ibland. Men att sätta likhetstecken mellan det och att alla som hamnar i den situationen faktisk är otrogna mot sin partner är väl ganska kategoriskt? Det finns ju dom som väljer att motstå och att dom skulle förtjäna pekpinnar eller tankeställare...jag reagerade på det.

Lyckligt gift i 25 år. Aldrig så mycket som en kyss med en annan man. Älskar min man lika mycket som den dag vi träffades. otrohet fanns inte i min värld.Ändå har jag nu fallit för frestelsen. Jag vågar aldrig mer säga aldrig....har fått en helt annan ödmjukhet inför människor och deras misstag.
Visst väljer man hur man agerar på känslor.Jag gjorde det och skulle göra det igen.

Till Pia; Jag avsåg inte att min "tankeställare" skulle vara någon pekpinne för de som väljer att vara trogna, de ska ha all heder av det och så har jag själv resonerat. MEN det som skrämmer mig är att jag faktiskt inte kände mig själv så bra som jag trodde, själva otroheten är en del, det är mina känslor nu efteråt som förvånar mig mest, att jag faktiskt inte vill ha det ogjort och att jag fantiserar om mer... Därmed inte sagt att jag kommer att gå vidare med mina fantasier, självklart har jag ett val och jag hoppas att det är en "kris" och att känslorna ska gå över....Men jag hade inte velat vara utan dem heller...

Till Millan och andra som delat med sig av liknande situationer; TACK för att ni delade med er, berätta gärna om hur känslorna utvecklades/utvecklas vidare. Är det början på slutet eller början på något nytt?

Angående att berätta för min man så känns det för mig som att om han hade fått frågan; skulle du vilja veta? och det handlar om en engångsföreteelse så tror jag att han skulle ha svarat nej. Därför känns det som om jag berättar är det för att avlasta mig själv och inte att vara schysst mot honom... Därför är jag inne på att inte berätta...

Berätta gärna mer ni som varit iliknande situation.

Hej Nina!
Ja mina känslor har utvecklats för denna andra man och han känner likadant. Vi har sporadisk mailkontakt men har inte bestämmt att träffas igen. Vi vet båda att det som hände inte var ok mot våra respektive.Han älskar sin fru precis som jag älskar min man. Det vi fann med varandra var något annat. Jag kan inte säga att jag saknar något i min relation. Och jag säger precis som du...jag kände inte mig själv så bra som jag trodde innan, därav min nyfunna ödmjukhet.Jag kommer inte berätta det för min man.Att berätta skulle bara vara ett sätt att lätta mitt samvete.En del tycker såklart att han skulle ha rätt att veta för att kunna välja bort mig och starta om med någon annan.Men jag har gjort mitt val och ångrar ingenting.Det är mitt val och ingen annans och om det får folk tycka precis vad de vill.Jag älskar livet!

Hej tjejer!
Var sätter ni gränsen för otrohet? Jag har sjäv en hemlig mailkontakt. Vi skriver till varandra varje vecka. Kände varandra för många år sedan och det fanns en spirande romans som aldrig blev något.Nu har vi tagit upp kontakten och jag mår väldigt bra att han är tillbaka i mitt liv efter många år.Min man skulle såklart inte bli glad om han fick veta. han vet att det fanns starka känslor mellan oss för länge sedan. Men är jag otrogen? Eller går gränsen vid sex? kyss? en date?Eller är det "mental " otrohet? Vad tycker ni?

Som du säkert förstår är jag färgad i den här frågan, det är därför jag reagerar. Jag växte upp med en pappa som var otrogen, jag var plågsamt medveten om detta och det avkrävdes av mig att inte säga nåt till mamma för "hon skulle ju bli så ledsen". Jag har också levt i en relation där jag under de sista året (av ett 3-årigt förhållande) blev bedragen. Den enda "lyckligt ovetande" om detta var jag. Många "vänner" visste, men sa inget.
Jag fick reda på det genom att jag blev smittad med en könssjukdom (som den andra tjejen hade). Den lär jag få ha hela livet.

Jo, jag hade velat veta vad alla andra visste. Det hade besparat mig mycket smärta och energi under lång tid. Jag hade velat ha en ärlig chans att gå ur det här förhållandet med huvudet högt.

Jag diskuterade en gång med min man om var går gränsen för otrogenheten för honom. Han svarade att när man utbyter kroppsvätskor handlar det om otrogenhet. Jag frågade om SMS. En kvinna var olycklig över att hennes man skrev SMS till en annan kvinna. Då svarade min man att bero på innehållet av SMS. Själv tycker jag att om man medvetet döljer något framför sin partner, det spelar ingen roll om det är ett vänskap eller mailandet, då är det inte ok. Det spelar ingen roll om det heter otrogenhet eller inte. Det spelar heller ingen roll var gränsen för otrogenhet går för andra eftersom det är olika från person till person. Du vet själv om din man skulle acceptera det vad du håller på med eller inte. Jag själv tycker att du är mentalt otrogen. Men huvudsak är att du mår bra av det. Det har sagts många gånger att man ångrar det som man inte gjort.
Jag själv är i liknande situation som du men jag har inga känslor nu för min stora kärlek sedan många år tillbaka. Jag tycker att det är trevlig att vi har kontakt igen, jag brukar chatta med honom och när min man frågar om det svarar jag att det är med en kompis från högskoletider. Det är sant men det är inte hela sanningen. Däremot hade jag stora känslor för min kollega och det tyckte jag att det var mental otrogenhet.

Jag har också precis som du erfarenhet av otrohet i det att jag var den bedragna, flera gånger av olika partners och det sårade mig djupt. Då kunde jag inte på något sätt förstå hur dom kunde göra mig så illa. Deras otrohet blev en aktiv elak handling riktad mot mig, så kände jag det. Nu när jag själv varit otrogen så kan jag säga att jag kan förstå dem på ett annat sätt. Otroheten var i mitt fall inte något riktat mot min partner, utan ett bejakande av mig själv och mina känslor i den situationen jag befann mig, dock med konssekvenser... Än så länge är det jag som bär de konsekvenserna, men om jag berättar blir det ju han också som får bära dem...Sedan blir det ju på ett annat sätt om det är en långvarig otrohet, då pågår ju sveket ständigt och då kan man väl fundera på om man ska stanna kvar i relationen... Men för mig, i det här fallet så handlar otroheten om sex och lust, inte kärlek.

hemligt, det är mänskligt att vara kåt och sugen.

Du skyllde på att du var kåt och hade därför svårt att tacka nej.
Varför inte göra som de flesta och onanera om det trycker på och du är bortrest från din man?
Jag reser mycket i mitt jobb och runkar som en blådåre på hotellen under resorna.

Tack för de orden, så sant och rätt! Önskar fler tänkte som du. Men det handlar väl om att bli bekräftad också, så fram med spegeln och säg till er själva vad vackra och sexiga ni är!!!! Eller hur? Leve äkta kärlek!!

Finns ingen anledning att berätta om du inte vill såra din man. Det är egoistiskt att berätta. Det handlar om att man vill få ett OK och ett godkännande från honom på att det man gjorde är förlåtet. Det är jobbigt att gå och bära på hemligheten, men det är priset man får betala när man varit otrogen... Och fått uppleva den känslan! :) Är det värt det? Tja, ibland så kanske.

Ja, de flesta är hur som helst mer eller mindre otrogna. Detta blir extra tydligt om man går ut och festar lite då och då och pratar med personer av det motsatta könet. Ofta de man minst anar!

Jag har varit otrogen och blivit förlåten, men i efterhand hade jag inte berättat det. Finns ingen anledning. Är han otrogen vill jag inget veta!

Vi har nu dealen "Det man inte vet har man inte ont av". Inte ett öppet förhållande, men nån variant på det kanske... Prata med din man, utan att berätta om ditt snesteg, kanske går han med på det?


Lycka till!

bättre att vara singel & man är så himla kåt att man måste vara runt m andra än sin man???

Då riskerar man ju inte att såra någon annan...
nä, men så dum jag är, då måste man avstå från det där "fina" livet tillsammans m mannen, där han tydligen ska stå för det ekonomiska!!!

Som jag skrev tidigare så har jag varit otrogen mot mitt förra ex, inget som jag är glad över eller speciellt stolt över heller men vilken erfarenhet jag har fått av mig själv!
Jag var den fina lyckliga flickan som levde på topp med god ekonomi och ett yetset liv i lyx, tills jag stötte ihop med mannen i mitt liv!
Jag är så glad över honom men jag mår inte bra av att starten av förhållandet var att jag var otrogen mot mitt ex! Därför tror jag att man visst ska berätta!!!! Det är banalt att tro att det är enklast att inget säga och fortsätta sin resa med en annan man samtidigt som man är gift eller sambo med den man gör illa.
Jag avskyr människor som lever efter det man inte vet har man inget ont av! Jag säger bara att ALLTID så kommer sanningen fram förr än du anar själv och då blir det så smutsigt och jobbigt att man önskade att berätta.....
Jag dömer ingen men jag vet också att det inte är okej att leva med en lögn! jag var otogen- alltså kunde jag välja själv mina handlingar- valde själv att sätta mig i den situationen!
Jag tror inte att alla är otrogna men jag tror att alla har varit frestade att vara det! Rätta mig om jag har fel då.....
Man är otogen av två skäl, Kärlek o Kåthet, då jag var kär o galen så tyckte jag att jag gjorde det rätta även om jag sårade den andre mycket djupt med konsekvenser som följd!
Skulle jag göra det ogjort nu? Aldrig i livet då jag lever med min nuvarande sambo som jag var otrogen med!
Till Nina, jag tycker fortfarande att du ska berätta om du känner att du inte tycker det är värt att bära en sån hemlighet! Dessutom är det bättre att du berättar än att det kommer fram från något annat håll- då det alltid gör förr än du anar tyvärr!
Kram

Till framförallt Nina men också Millan, Magdi, Ellabella och ni andra för ni delar med er av er erfarenhet! Precis vad jag behövde! Ni får mig att känna mig stolt, trots allt, för att vara den jag är och stå för det. Vi är inte sämre i våra hjärtan för att vi gjort dessa handlingar...

Har precis som några av er varit den "perfekta" frun i 11 år och helt emot otrohet av ren princip och för all del kärlek till min man. Har heller aldrig funnits behov av andra även om chanserna varit många under åren. Men så drabbades jag av DET och hela livet vändes upp och ner! Fullkomligt hysteriskt! -"Jag? OTROGEN?? HAHAHAHA, glöm det!!"

Vi är gifta båda två på varsitt håll men känslorna finns där och har nog funnits i flera år innan detta hände denna lördag för några veckor sedan. Det låg liksom i luften... Vi har träffats ett flertal underbara gånger sedan dess och jag borde, om jag känner mig själv rätt, brutit ihop fullständigt efter första gången det hände. Men.... det har jag alltså inte gjort. Är fylld av ett lyckorus som jag inte känt på många år och jag mår så bra. Har givetvis dåligt samvete för de runt oss som vi gör illa men detta underbara som händer uppväger. Tyvärr... Men jag älskar dem alla...
Vi har pratat om att lägga ner detta innan någon mår dåligt och kanske medan allt är som bäst men det är svårt. Ingen vill eller kan ta det steget. Vi får se vad tiden utvisar...
Jag har på något märkligt sätt blivit en gladare, snällare, lyckligare, snyggare (!?) fru/tjej/mamma efter denna händelse och hur omoraliskt det än är som jag gjort/gör så fyller det mig med enorm lust och lycka just nu. Det kan ingen ta ifrån mig. Livet är för kort för att inte bejaka sina känslor. Jag har gjort det och det ångrar jag aldrig, vad som än händer...


OCH... ni moraltanter med åsikter om mitt agerande, beteende och mina känslor: Bespara mig era kommentarer och moralpredikningar, behöver dem inte!!

Tack än en gång ni tjejer som skrivit era historier och tankar och delat med er av dem:
TILLSAMMANS ÄR MAN MINDRE ENSAM...

Kram Ansie

Tala om för mig, varför du är kvar i ditt förhållande då?? Ge honom möjligheten att få träffa någon att uppleva det du gör.. Men du, kanske redan gör det, & ni lurar varann..??

& som vanligt har man en annan åsikt så är man inte välkommen att skriva..

sämre om man är otrogen. Har ni ingen kontroll över era lustar? Jag har själv varit otrogen, så jag är inte bättre än någon annan. Men jag tog det på mig, jag gjorde illa. Jag försökte inte urskulda mig eller rättfärdiga det på något sätt. Det var lumpet och lågt av mig.

Inte är väl människor så naiva så de tror att man under sina år som gift/sambo/flick - eller pojkvän inte ska bli attraherad av andra??

Jag är gift nu (inte med den jag bedrog) och har inte varit otrogen. Ja, jag kan bli attraherad av andra män. Men det betyder inte att jag skulle ge efter och ligga med någon av dem. Det är lustar alla människor besitter, primitivt, och att ge efter för dem är primitivt beteende.

Ni kan kalla mig moraltant eller vad ni vill, det skiter jag i. Bra för er att det finns forum som ni kan trösta varandra i och ge lite uppmuntrande ord när ångesten är som störst!

Jag har varit i samma sits som dig och tyckte mig må lika bra som dig då det begav sig. Men mår idag inge vidare över mitt handlande då jag valde att satsa allt på min nuvarande man som vet om allt. Du är förmodligen fortfarande inne i förälskelsefasen och då känns allt precis som du beskriver det.

Jag dömmer ingen men det enda jag tycker att man bör fråga sig själv i ett sånt här läge är ifall det skulle kännas ok om situationen var omvänd, att det var din man som hade nån på sidan om.

Hmm jag tror inte det spelar någon större roll vad som driver en till att vara otrogen, människan är inte en varelse som alltid tänker med hjärnan tyvärr! I mitt fall var jag otrogen pga att mitt ex var ett svin med egoism som sin största egenskap.
Att jag föll som en fura är inte svårt att fatta, visst moraliskt fel men känslomässigt rätt!
Jag har tagit på mig mitt svek mot mitt ex som inte själv är guds bästa heller...och jag vet att jag borde ha gjort slut innan jag fann en annan famn!
Jag vill inte rättfärdiga mitt beteende men att jag och andra skulle vara sämre köper jag inte!!!
Till Hannah, du har ju själv varit otrogen eller hur? Hoppa ner från dina höga hästar är du snäll..att moralisera andra när man själv varit där är ju förkastligt!!!
Jag står alltid för mina handlingar och jag tycker att man alltid ska berätta, om nu min sambo är har varit otrgen vill jag veta det så att jag själv kan avgöra hur jag går vidare med det...även om det sårar!!!
I den bästa av världar är ingen otrogen eller hur? Nu är ju inte världen så perfekt o alla vi är enbart människor med brister o fel!
Så skönt att även moralisterna kan fela!!!!
Och nej, jag har ingen ångest över mitt handlande, vill bara berätta om mina erfarenheter o kanske säga att ingen är ensam om att ha gjort fel fast man trodde sig vara perfekt!
Kram

Har själv hamnat i samma situation som ni tjejer. Tyvärr gav jag vika för en kille, medan jag var nygift (1,5 år). Jag fick väldigt starka känslor för min älskare, även om vi inte kände varandra så bra.
Problemet var inget sex mellan mig och min make. Vet jag inte varför det blev så, kanske för att jag var ung och oerfaren eller kanske att det helt enkelt inte funkade mellan mig och maken. Jag har både ångrat mig för vad jag gjorde och talat för mig själv att jag förtjänade det. Jag var egentligen oskuld när jag bedrog min make... lite komplicerat...men det är faktiskt sant. Vi är frotfarande gifta, efter att min man fick veta om min otrohet mot honom började vi älska med varandra. Det har nu gått upp och ner i vår relation vad gäller framförallt sex. Vet fortfarande inte varför det inte funkar mellan oss så bra. Sex är visserligen inte allt för honom... jag är fortfarande ung och vill ha sex mycket oftare än vad han erbjuder mig, men jag kämpar för att vårt förhållande ska fungera. Men jag älskar honom väldigt mycket och kan inte tänka mig livet utan honom. Otrohet handlar egentligen inte så mycket om sex som om intimitet.

Zara berätta mer!! Oskuld trots att du är gift hur går det ihop?? Jag blir nyfiken.

Magdi!

Jag står för det jag gjorde. Jag försöker inte komma med dåliga ursäkter. Det var lågt och lumpet gjort. Det jag stör mig på är alla dessa bortförklaringar hit och dit. "Det var passionen! Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Det bara hände". Trött på folk som inte kan stå för hur skitdåligt gjort det var av dem att bedra sin partner.

Och sen "det handlar inte om min partner, det var inte riktat mot honom, det handlade om mig" men sen välja att inte berätta det för att skona honom från sanningen. Då mitt i allt är vad HAN känner otroligt viktigt. Men det var det inte tidigare. Konstigt.

Jag funderar fortfarande på om det var mitt fel eller om det var honom det var fel på. Han skulle bli min första och det var honom jag väntade på. Men när vi väl gifte oss och då vet säkert alla att bröllopsnatten är inte som man tänker sig, man är helt slut efer festandet, det var inget sex för oss den natten. Även om jag väntade mig den. Efteråt blev det ännu mer konstig situation. Han jobbade nätter och vi bodde i början med hans familj, men även när vi flyttade därifrån så blev det inte bättre. Jag gjorde vad jag i princip antog han skulle tända på, men det gjorde han faktiskt inte. Efter ett år tillsammans fick jag en killkompis. Min make antog att det var något som försiggick mellan mig och kompisen, men det var det faktiskt inte. Maken blev lite kyligare mot mig. Jag vädjade till honom om sex, men han hade problem med att få stånd. Ett halvt år senare träffade jag en kille som jag bara föll för och det var ömsesidigt. Jag vet fortfarande inte varför det blev så mellan mig och min make, men en sak vet jag for sure. Jag älskar honom och ska göra det i evighet, även om relationen blir sämre.

Zara!
Varför säger du att du älskar din make även om relationen blir sämre? Jag får inte ihop det? Det är tufft och mycket jobb med att få en relation att fungera även då man älskar varandra besinnigslöst och har fantastiskt sexliv.Det känns som ni inte haft ett bra utgångsläge? Har ni valt varandra själva eller har era familjer valt åt er?
Berätta...

Det handlar inte om att jag ska fortsätta vara med honom även om relationen blir sämre, det handlar om att om en människa älskar en annan så tror jag att man känner väldigt starka känslor för den personen även om man inte längre är tillsammans.

Jag vet att det jag skrev är väldigt extremt, men jag har redan vant mig vid det livet jag har. För 3-4 år sedan skulle jag kanske inte ha sagt samma sak, men nu när jag är lite äldre så anser jag att sex är inte allt i livet. Visst, jag kan fortfarande inte leva utan sex, men det har blivit betydligt bättre mellan mig occh min make och jag ser hur han försöker för att allt ska fungera mellan oss. Just den glimten i hans ögon får mig att tro att jag gör bra i att jag stannar. Det finns perioder då han tar mig för given och glömmer helt och hållet att en flicka behöver uppmärksamhet, intimicitet och sex, då känns det väldigt jobbigt. Men ska man kasta bort ett förhållande bara för det? Jag kanske har ganska låga förväntningar, men jag vet att jag inte är bättre. Jag har ju bedragit honom och det kan man inte ta bort.

Vet precis hur Du käner det, det är bara så fantastiskt. Att röra vid någon man är passionerat förälskad i gör livet värt att leva. Man flyger istället för att gå. Men hur kan Du få tid över att träffa någon en lördag när Du har familj? Hur gör jag för att få den frihet jag verkligen behöver just nu. Vill inte avslöja något på detta stadium.
Tillsammans är man mindre ensam, men det är klart hur mycket tillsammans är min man just nu? Får Du verkligen inte dåligt samvete och ångest när vardagen tränger sig på, det får jag

Till Hannah!
Oj det var inte min mening att göra dig upprörd!!
Jag står för mina handlingar och jag står för min otrohet!! Lumpet gjort absolut men jag säger åter igen att ingen är perfekt, inte ens jag som jag trodde innan!!!! Jag är en tänkare med hög moral men även jag gick ner mig och jag är absolut inte stolt över mit agerande,
Tycker dock att du själv ska tänka på dina orsaker till varför du var otrigen, du har säkert dina skäl men du har ju tagit konsekvenserna också eller hur? Jag säger bara att vi är människor med fel o brister och hur mycket vi än klankar ner på varandra så kommer fortfarande vi ha samma utgångsmål nämligen att vi alla sitter i samma båt med eller utan erfarenheter!
Nej, jag har ransakat mig själv o jag har inga ursäkter men jag vidhåller fortafarnde att jag iaf var ärlig nog och berättade!! Jag kan iaf titta mig i spegeln varje dag! För trots mitt fel moraliskt så har jag stått för mitt handlande o min otrohet, dessutom har jag vuxit som människa då jag insett att alla kan falla dit! Kram på er!

Till alla er som fördömmer de otrogna tycker inte ni ska säga så för man ska aldrig säga aldrig,de är som en del säger här trodde aldrig JAG skulle kunna vara otrogen så fördömm inte,för ni vet inte hur ni gör i framtiden. Så är de för mig jag har alltid sagt att jag skulle aldrig kunna vara otrogen har blivit de själv, men nu så har jag varit det är inte stolt på något sätt över de men nu är de som de är och de går inte att göra ogjort,jag kan väl säga som så att sin lust har man svårt att styra när den blir såååå påtaglig. De är som någon här sagt att man ska bejaka sig själv oxå jag har hela mitt liv nästan bara tänkt på andra men nu i sommar hände en sak som fått mig till att tänka mer på mig själv och man ska leva livet så länge man har de, man vet aldrig när de tar slut,så jag har omvärderat mitt liv något koppiöst från att ha varit en som bara levt för andra till att leva för mig själv men för den skull inte glömma mina nära och kära.
Så till er alla säger jag lev livet de är ni värda.

Kram på er alla !

Till er som "trillat dit" - jag förstår er. Saker kan hända så fort. Såhär är min historia:
I vintras genomgick jag en jobbig separation med en man som tryckt ner mig under många år. Merparten av våra gemensamma vänner har sedan dess funnits kvar och det har varit naturligt att träffas både under mindre middagar och även alla, inkl mitt ex, vis större sammanhang. Vi är flera par som har umgåtts och trivs bra, både barn och vuxna. Det har hjälpt mig hitta tillbaka till mig själv och både jag och barnen har börjat må bättre medan exet fortfarande är bitter, trots att de flesta tror att det är han som har strulat runt och skapat separationen.
Vi en middag nyligen var det som någon lagt in elektricitet mellan mig och en av männen. Jag fattade verkligen ingenting. Han är en god vän som jag tycker mycket om och jag vet att han tycker bra om mig. Vi respekterar verkligen varandra som personer. Han är en bra pappa och har en trevlig fru. Kanske att hon ibland kan vara lite "mammig" mot honom, men inget dåligt förhållande på något sätt.
Från kramen då vi hälsade på varandra till att vi bara råkade nudda vid varandra vid matbordet så blev jag alldeles mjuk i knäna. Eftersom jag körde och var spik nykter hade jag absolut inget att skylla på. Senare under kvällen, när han och jag befann oss ensamma i hallen så kysste han mig plötsligt och jag besvarade kyssen. Vi blev lika häpna båda två och flög isär som om vi brännt oss, men det var fantastiskt.
Jag gick som i dimma flera dagar och hela min kropp var i uppror. Både mot vad jag kände och mot vad det representerade. Otrohet eller att uppmuntra det. Fy, fel, usch! Men då han hörde av sig fattade jag ju att det inte bara var jag som var i uppror. Vi beslutade oss för att ses och verkligen prata om vad det var för konstigt som hände över en kopp kaffe. Som två sansade vuxna och ansvarsfulla människor.
Det gick helt åt skogen. Det räckte att vi kramades igen, som vi alltid gjort när vi träffats i typ drygt 10 år. Kramen ledde till kyssar och kyssar och kyssar. Och lite prat, men där står vi fortfarande. Två totalt förvirrade personer som undrar vad som händer. Så här står jag med min gamla otrohetsmoral och vet varken ut eller in.
Så man skall nog aldrig säga aldrig. Känslorna är lurigare än så.

Du gjorde ett val. Tydligen så var det inte så viktigt för dig att inte vara otrogen som du tidigare fått det att verka. Speciellt som du nu inte verkar ha speciellt dåligt samvete för det utan kollar upp möjligheterna för att fortsätta vara otrogen.

Men jag ber dig, försök tänka på din mans rättigheter och att respektera honom. Du borde berätta för honom vad du har gjort - även om det sårar honom, för han har rätt att veta sanningen - och han har rätt att välja om han vill förlåta dig eller inte och du måste bestämma dig för om du kan vara trogen eller om du bör gå ifrån honom. Tänk inte bara på dig själv och vad du själv vill ha - tänk istället på denne man som du levt med i 19 år!

Vi kan alla välja vilken typ av människor vi ska vara. Att visa respekt och hänsyn till andra funkar inte att man bara väljer att göra det emellanåt - antingen ska man göra det eller så gör man det inte.

Jag har gjort många misstag i mitt liv men jag försöker verkligen lära mig av dom och jag försöker inte säga att jag inte "hade något val" - det hade jag, men jag valde fel. Nu för tiden vet jag bättre. Att vara otrogen och därmed behandla sin partner som smuts under skon - det kan under inga omständigheter rättfärdigas. Många människor gör det - men om de verkligen ville så skulle de kunna avstå.

Nina jag tror inte att du är en dålig människa men du har gjort ett dåligt val och jag tycker du ska ta konsekvenserna av det och dessutom ta dig en stor tankeställare på vem du vill vara och hur du vill leva ditt liv.

kram

Jag tyckte detta var itnressant då jag själv gått i tankar om otrohet.Har varit gift i 11 år, varit tillsammans i 15...Ska snart fylla 35...Har aldrig varit otrogen, även om det har flirtats lite då o då. MEN...Nu har jag fått ...känslor vet jag inte om det är...Men är så nyfiken på en speciell person, men det skulle verkligen vara ödesdigert om det kom fram...Fast samtidigt så tänker vi sååå lika i sexväg...Och det gör inte jag o min man alltid...Men jag älskar ju honom ändå, två barn o djur o fint hem o allt..
.Först var det bara roligt...Smickrande..En yngre kille dessutom som attraherats av mig sedan länge tydligen. Skitkul..Men pang bom fick jag veta så mycket mer.och det tände mig enormt.Kanske för att jag är i någon form ev midlife crisis, eller för att jag ätit antidepressiva vilka fått mig att minska sexlusten mycket. plötsligt har den kommit tillbaka, mycket tack vare denna person...
Så mina tankar har varit...har någon någon gång lyckats med sin otrohet utan att bli upptäckt??
Bryr mig inte om moralpredikningar för jag vet ju att det är fel.Och jag vet att jag inte borde...Men vill ändå...Och han med, trots att han aldrig kommer lämna henne...Det är fanimej svårare än folk tror....Kan man lita på att han håller käften? Jag hade aldrig berättat något.Dåligt samvete,ja, troligen. Men, kanske inte??Jag vet inte.Men jag vet att min man dragit stor nytta av den andre utan att veta om det;-)
SÅ...Det snurrar hej vilt nu...hur många av er har kunnat hålla tyst om det?? ;-)

men som i mitt fall kände jag det på bla lukten. & jag fick svampinfektion på svampinfektion.. en baggis mot vad vissa får utstå..jag frågade min sambo på en gång vad som var fel.. men han förnekade det i ett år, tills samtalet kom från En av de!! som han roat sig med.. så visst kan du hålla tyst, men det finns fler sätt att känna det på.. men du ska nog oroa dig för om han kan det..

Varför inte försöka göra det nuvarande förhålladet lite mer intressant.. lek, förnya er själv, prata m varann.. om era hemliga önskningar inom sexlivet... personligen i mitt förhållande nu, finns ingen annan man.. & att efter 8 år, fortfarande ha den gnistan, att kunna känna hur det pirrar i hela mig, av honom.. & fantisera, men då om oss.. Inget går upp mot det.. Pratade m en vännina igår, om just det.. & de har varit ihop i 17 år.. & upplever samma sak.. det är det jag strävar efter.. samhörigheten mellan 2 som älskar varann.. & trots livskriser & problem, men det är vi när det kommer till kritan.. men troligen det som gjort att vi klarat av att vara där vi är.. att vi inte låtit oss förlora varann i problemen.. Den kärleken jag känner, vi väntar vårt första gemensamma barn efter många års försök, & när jag häromkvällen trött, & klumpig som jag känner mig, krypit upp i sängen hyfsat tidigt på kvällen, & han efter en stund kommer & lägger sig brevid, bara för att vara nära mig.. vi två, vilande efter en hård arbetsdag.. finns inget bättre..

Jag har råkat ut för liknande, fast vi har inte hamnat i säng, än...

Lyckligt gift och förhållande sedan 16 år, vi har två barn tillsammans, 7 år och snart 14 år.

Jag var med jobbet i en annan stad, där vi träffade andra i samma bolag från andra städer. Där var han! Jag föll totalt!!!!
Han fick mig att blomma. Det hände inget och jag for hem dom 72 mil det är mellan oss.

Måndagen efter så tog det inte många minuter innan första mejlet kom. Sedan har det eskalerat, det är mellan 5 0ch säkert 20 mejl om dagen och det har nu snart gått 2 mån. Nu har mejlen blivit riktigt , ja vad ska jag säga, sexuella, vi vill verkligen bara ha varandra. Jag blir alldeles till mig när hans mejl kommer.

Jag älskar min man och vill inte lämna honom, men det är kanske som det ofta sägs att allt blir så slentrian mässigt. Man vill ha bekräftelse för något, höra att man duger.

Vi har nu funderat att åka halva vägen var för att träffas, ljuga alltså för min man.
Vi vill verkligen detta, han är nybliven singel och 13 år yngre än mig utan barn. Vi har sagt att det kommer aldrig att bli vi men vi vill träffas, så att det gör ont i kropparna på oss.

Vad ska jag göra????? HJÄLP!!!!!!

Alltså, jag fattar inte det här med att skriva till ett forum och fråga hur man ska göra? Hur ska andra kunna bestämma det åt dig? Vill du vara otrogen så var det, men stå för dina handlingar och ta konsekvenserna av det.

Jag vet bara att jag själv inte skulle vilja bli utsatt för otrohet och då utsätter jag inte den jag älskar för det heller. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad.

Väx upp!

Har oxå varit en som sagt att jag aldrig ska vara otrogen. Åh har alltid haft synpunkter på de som varit otrogna. MEN ack så fel jag hade. Tyvärr har det hänt fler än en gång. Första gången var under tiden med ett ex. Hade inte världens bästa förhållande, dock så älskade exxet mig något enormt. Men under en konferenshelg så dök tillfället upp. Åh givetvis var det en jobbarkompis o han som jag tyckt om sen första dagen. Dock hände det inte mer än kramar o kyssar. Men väl hemma bestämde vi oss bara för att vi måste ha sex. Annars skulle vi ångra oss. Sagt o gjort. Tyvärr kom det fram o förhållandet tog slut. Det hade det nog gjort iallafall. Jag o den här killen blev aldrig ett par o det hade jag aldrig för avsikt heller. Utan det var uppskattning, närhet o spänningen som jag var ute efter.

Nu sitter jag där igen. Åh frågan jag ställer mig, en gång otrogen, alltid otrogen????
Har nu ett förhållande sedan 7 år, har två underbara barn o hus. Jag känner att jag vill dela mitt liv med denna man MEN trots det sitter jag nu här igen o har varit otrogen med en jobbarkompis. Åh återigen så är det inga planer på att få ett förhållande med denna man. Men han är bara så grymt snyggt. En helt underbart snygg kropp, som jag skulle kunna smeka i alla evighet o få vara uppefter. Har aldrig haft förmånen att få vara i närheten av en vältränad kropp tidigare. Nu ska det tilläggas att det inte bara är kroppen jag är ute efter. Han är otroligt snäll o go som person oxå.
Samvetet gentemot min sambo är rätt bra. Tänker inte så mycket. Men skäms lite över att jag försöker hitta tillfällen då jag kan träffa jobbarkompisen igen o helst en hel natt. Men jag skulle lätt kunna ljuga ihop något bara för att få det att hända.

Jag kanske skulle vara singel istället?!?! För jag är en person som lätt blir kär o vill ha den där nyförälskelsen hela tiden. Åh efter 7 år har man tappat den,

JA du borde vara singel. Du tänker bara på vad DU vill, att DU vill ha en vältränad kropp osv.

Spelar det ingen roll vad din man behöver - eller har rätt till? Han har rätt till en trogen kvinna och om du inte är den kvinnan så har han rätt att få veta det.

Något som är en röd tråd genom det som alla otrogna visar är att de bara tänker på sig själva. Denna själviskhet får mig att må illa.

[url=http://flirtfair.se/tjejer]tjejer[/url]

Hej Nina trode som du att jag prydliga medelåders fru inte skulle kuna vara otrogen ! Jag hdet bra med min man men vist var det så där visa veckor månader ! Så ngot år efter jag fylt 40 så kom luste till backa på ett helt nyt set jag ville en mer en min man ! Så helt plötsligt på mitt jobb fick vi en praktekant det föll på mig att hjälpa honom in i jobbet ! Första veckan gick bra men när han titde på mig och våra ögon motes kändes så undrligt ! när vi kom sen kom varskilt vart jag knäsvag !Så en dag vart vi tvungna att besköa förådet i källare ! Då kom vi varandra mer av skilt ! Och helt spåntat utan att täcka på vardet en kys som vart till hångel som vart till sex ! Jag kände mig åker full och generad ! Men efter två dagar hade vi sex i gen! Det kändes fell så jag berätde för min man !
Som vart glad att jag beätde då han sen berätade att han länge fatiserat om att få se mig men någon anan man ! Först vart jag sur att min man hade sådana fatasiger men det gick över ! Jag forsate ha sex medena unga man ! Efter en tid bad min man bjuda hem honom till oss min man ville se ! Det fuck han han vart lite sotis efter som han är så väiut rusad ! Men det kväll vart så bra och härlig efter det ses vi till och från1 Nu har jag komit dena unga man så det hänt att jag vi provar på säng kamar smisk det vart verkligen en krydda ! Nu käns det så bra och naturligte med sex så jag själv nu kan be om sex och få uppleva sex på ett helt nytt set !

Fan av er att tycka att otrohet är ett "äventyr" eller någon "spänning" som man måste göra här i livet. Hur skulle det kännas om er partner var otrogen? Tror knappast att ni skulle tillåta det som ett äventyr om ni själva blir utsatta.
och du Nina, är det inte bättre att ni skiljs istället för att du gör som du gör?
Nej sjukt är det..

Jag kan bara inte förså hur fan ni tänker! Äklar mig att ni inte kan hålla er till den ni älskar, det betyder kanske att ni inte har lekt klart? :O Asså jag är bara 22år men har alltid varit trogen, och jag kan säga med 100% säkerhet att jag kommer så förbli. Btw jag är en kille, och en sak ska ni veta tjejer, om ni lyckas med att vara otrogna så betyder det en sak.... ,ni har dålig självrespekt + att ni uppskattar inte det ni har, utan ni ser bara vad som ska komma... Kanske låter konstigt nu men, ni kanske är för fula för att kunna hålla er till eran partner? det menar jag med att ni tar chansen när ni ser den för att ni inte har lyckats som unga?! Any way, äkligt och hoppas ni blir ensamma resten av eran liv!

ja när jag var 22 år trodde jag också på att allt var svart eller vitt. Tyvärr är det bara en rosendröm. Du kommer åka på många törnar i ditt liv innan du har fått en erfarenhet som kanske gjort dig lite mer ödmjuk för andra människors val.Jag var en sån ärlig duktig präktig människa fram tills dess jag var 41 år. Då förändrades mitt liv på ett ögonblick.Jag har också varit styv i korken och pratat om hur hemska en del människor är osv. Men det var då.Du har mycket kvar att lära och mycket du kommer att få kämpa med i ditt liv. Njut av din oförstörda ungdom så länge du kan.Inget av det här har att göra med om man är vacker eller ful det är helt andra saker som spelar in i livet....när man levt det ett tag.

Jag är 40, & levt & gått på många törnar.. men att utsätta den man jag lever med, för samma som min exman utsatte mig, nä du det kan jag ge min högra hand på!! Att jag ALDRIG skulle göra.. Så det har inte med åldern att göra.. utan jag tror det har mer med hur man är som person.. vissa är otrogna, & kommer vara det, medan andra är det inte..

Det har inte med ålder att göra. Visst ändras man med åren, men man kan ändå säga att man inte ska göra en sån sak - det är bara att bestämma sig för vem man vill vara. Allt är inte svart eller vitt - MEN det är väldigt sällan det finns en ursäkt för att vara otrogen.
Att människor hela tiden säger som du gör - det visar att folk är fega och det ger dom yngre ett intryck att detta är ett ok beteende.

Snälla skaffa er lite värdighet och behandla andra som du vill att dom behandlar dig. Och jag kan bara anta att du inte vill att folk är otrogna mot dig eller att kvinnor flirtar med din man.

ta ansvar, vi är inga barn.

Bra talat Jessie!

Länge sen jag skrev i denna tråd nu, men när jag läser vissa inlägg blir jag både arg och undrande till vilken rätt vissa verkar ta sig att klanka ner och skriva glåpord som slyna....??
Denna tråd startades av Nina och hon hade bara en undran till otrohet och sin medverkan till den!
Alltså visst att vara otrogen är en jävla sunkig handling, jag har varit den otrogna och även blivit utsatt för otrohet, så jag har bådas glasögon på!
Jag har både tagit konsekvenserna och jag står för mina handlingar, och nej jag är ingen slyna, ser jävligt bra ut, alltså inte ful, är ung alltså inte bitter som någon kille skrev att det är då man gör sånna handlingar!! Ha ha jag skrattar faktiskt lite då vissa verkar så hatiska mot oss som varit där och vågat berätta och stå för detta!
Jag tror stenhårt på karma, alltså alla får tillbaka sin skit nu eller senare i livet, jag har fått min karma och jag skulle aldrig sätta mig i samma sits igen!
Livet har lärt mig! Tro mig ni moralister....
Var rädda om varandra och acceptera allas olikheter!
Kramar

Jag faktiskt också undrade hur det är med den där otroheten. En sak är klar man vet inte hur tung är börda man inte bär. Vad kan en 22 årig unge veta vad han kommer eller inte kommer att göra resten av sitt liv. Han kan höra av sig efter han hade levt tillsammans med en person 16 år och var alltid trogen. Är det verkligen så att någon människa här har sådant långt förhållande och aldrig har tänkt och fantasierat om någon annan? Finns det sådan här som har levt med sin partner många år och är passionerad kär fortfarande i sin partner? I så fall bara hon/han kan yttra sig om evig trohet.
Jag kom fram till motsatta slutsats än killen. De som är otrogna är inte fula utan tvärtom attraktiva människor som är intressanta för någon annan. Och attraktionen är ömsesidig. Vanligtvis mycket stor. Då är det mycket svårt att motstå. Och ni som är så hatiska och säger att otroheten är det värsta som kan finnas. Är det? Är inte värre om er mamma dör om ert barn skulle dö om någon kära skulle dö? Skulle det kännas lättare om er partner istället för att vara otrogen stack med alla era pengar någonstans till ett kloster utomlands? Kanske de bittra hatiska skulle gärna känna en härlig förälskelse. I sådant förbjuden fall känns det verkligen som om Jorden rörde på sig

Vare sig otrohet bara hander eller om det ar ett aktivt val sa kan jag tycka att det ar en dalig idé att dela boende med nagon annan an ens partner om man marker att man blir uppvaktad/berord/ser det som ett langt forspel. I det fallet packar man sin vaska och ger sig av snarare an att ta ett glas vin till.

Tro inte att jag sager det for att satta de som varit otrogna pa plats, det ar mera en tanke for livet.

Om en människa är så oemotståndligt attraktiv för en så vill man vara med den personen hela tiden. Är man redan bunden till annan så skiljer man sig.

Om jag vill vara otrogen, dvs gå bakom ryggen på min fasta partner, så räcker det med att hitta någon som är lika skrupelfri, tillgänglig samt TILLRÄCKLIGT attraktiv.

Och att trycka till en 22-åring som tror på kärleken är cyniskt och orättvist. Jag har själv ett 30-årigt äktenskap bakom mig (fortfarande gift) och trots många smällar och motgångar tror jag fortfarande på kraften i den livslånga tvåsamheten. Visst har jag blivit attraherad av andra, visst har åtrån till min man gått upp och ner – men inte bara ner!!! – genom åren, men otrogen har jag aldrig varit.

Jag har egentligen inte varit otrogen heller, ”bara” attraherat. Fast jag tycker inte att det är ”bara” och jag själv bedömer det som känslomässig otrohet. Förutom den här sista gången var jag attraherad två gånger förut. De två dök upp och försvann utan att veta om min attraktion. Den sista gången var det annorlunda. Attraktionen var ömsesidig. Jag tänkte hela tiden på Honom och kunde inte dela med mina tankar med min man. Jag kunde inte berätta för min man att jag tänker på en annan, på en annans man kramar och smekningar och leenden, på det vad han hade sagt till mig… Därför tycker jag att det egentligen var otrohet. Det att det inte blev något mer var kanske mer omständigheterna än något annat. Du själv erkände att du var attraherat av andra. Om det var liknande som i mina två fall då är det lätt att motstå när den andra inte vet någonting och inte besvarar något på samma sätt. I det sista fallet var det mycket svårare. Och jag kan inte säga att det skulle ha aldrig hänt om omständigheterna varit annorlunda. Jag tycker att attraktionen är en sak och spendera hela liv med en person är en annan. Min man är jätte trevlig människa, ser bra ut, jag är övertygat om att många gärna skulle byta med mig. Men ändå är jag inte attraherat av honom längre. Det var delvis därför jag inte skilde mig eftersom jag är övertygat att varje attraktion går med tiden över och det är vardagen som är kvar. Jag är inte säkert på att jag skulle vilja dela vardagen med den andra mannen. Jag tror inte att det är många kvinnor som vill vara otrogna och letar efter någon att vara otrogna med. Jag tror att hos kvinnor är det vanligtvis så att de utan att aktivt söka blir förälskade i någon annan trots att de är upptagna och efteråt blir de otrogna när de inte kan motstå. Jag tror att det är oftare hos män att när de tröttnar på sin fru letar efter någon annan. Men inte ens de behöver aktivt leta, de kan också vara förälskade likadan som kvinnor.
Jag tror inte att det stämmer att någon njuter av och planerar att vara otrogen och gå bakom ryggen. Det händer och man vågar inte berätta. Man vill inte såra och man vill inte vara utkastat heller. Varför några kan inte motstå cigaretter eller alkohol eller tårtbit och några kan det utan problem? Alla vi har våra svagheter. Jag tycker att det är fint att någon 22 årig tror på kärleken. Om han hade skrivit sitt inlägg i den andan skulle det bli verkligen vackert och rörande att det kan finnas sådana unga män. Men den där 22 åringen använde för många gånger oromantiska order ”äckligt” och uttrycket att ”ni är fula”. Jag betraktade hans inlägg som oförtskämt. Därför är jag verkligen nyfiken vad han har att säga efter en 20 årig lång förhållande. Om han skriver likadan ber jag om ursäkt.

Jag var aldrig ute efter att trycka till 22 åringen. Jag tror inte heller att man är otrogen för att man uppnåt en viss åler. Men livserfarenhet ger en förändrad syn på livet i allmänhet. Jag tror inte att alla över 40 är otrogen. Men jag tror att man ser saker påolika sätt beroende på ålder och vad man varit med om.Det finns inte en sanning som gäller alla i alla förhållanden. Man måste vara ödmjuk för livet,frestelser och kärlek. Att döma andra och slå sig för bröstet och säga att ...jag skulle aldrig kunna...tror jag är farligt. Ingen vet vad som händer i framtiden och hur man då hanterar den situationen.

får din man reda på det så kommer han aldrig lita på dig, fastän att han älskar dig....
Ser du vad alkohol och droger gör.
tycker synd om dig men mer om din man.
ha de bra!!

I första hand tycker jag man ska vara ödmjuk på den man lever med.. & ja i ditt tycke kanske jag klappar mig mot bröstet & kan faktiskt säga att jag aldrig skulle kunna vara otrogen.. Jag har haft förhållanden som krisat, men då gör jag något åt de, i första hand.. Istället för att ta in en tredje person i det.. Står fortfarande för att jag tror att man är en sorts människa som gör dessa handlingar.. Som m allt annat i livet.. Vi är olika helt enkelt.. För mig är familjen otroligt viktig, & det har jag alltid tyckt, & det har inte m att jag med att jag fyllt en viss ålder, utan utav respekt mot den jag valt att leva med. & skulle mina känslor ändras för honom, så är det väl min förbannade skyldighet att ta det med honom, inte leta efter någon ny, & föra mina barns pappa bakom ljuset heller.. För det är ju trots allt någon jag älskar väldigt högt i dag, & kan inte se ett liv utan honom, men jag kan inte heller garanterar att mina känslor kommer finnas, eller hans i all evighet.. Även om jag hoppas det.. Idag.. Men jag kan med all säkerhet säga, att jag INTE kommer inleda något nytt, innan jag avslutat det gamla..

Jag bara undrar: kan du föreställa dig att du har levt med din underbara man 20 år, du har barn med honom som är ganska små, du har allt annat som man kan önska sig men du ser att attraktionen till din man finns inte kvar. Du börjar tro att så är det i livet att attraktionen inte kan vara för evigt. Du tror att om du hade hittat någon annan skulle attraktionen även där gå över efter ett tag. Vad skulle du göra? Skulle du avsluta förhållandet med din man?

Det är ett val man gör. Man väljer vem man vill vara och hur man ska bete sig. Det kan göra ont, det kan skrämma livet ur en och det kan kännas som att man inte kommer att fixa det - men man har alltid ett val.

Och - har man gjort dåliga val tidigare så kan man faktiskt välja att ändra sig och att bli en bättre människa som inte sviker andra. Tänk på det.

Till alla i denna tråd;
Jag har som sagt aldrig förspråkat otrohet men jag blir så srg då folk dömmer lite för hårt tycker jag! Jag har lärt mig massor av att vara otrogen, jag har blivit mer medveten om hur livet kan vara o att inget är svart eller vitt. Jag trodde inte heller att lilla perfekta jag skulle kunna, aj vad jag bedrog mig, o det gjorde jävligt ont att landa från min höga häst!
Jag har även blivit bedragen o det gjorde ont det också men det var ju min karma!
Nej, ingen är bättre än någon annan utan det ligger i människans natur att klappa sig på bröstet o hata alla som inte är moraliska i deras ögon.
Sen kan man prata i alla evighet på vad moral är, o vart går gränsen på otrohet!
Till Ahmed; jag var aldrig påverkad av vare sig droger eller alkohol, så bespara dina knäppa påståenden tack! Du kanske inte förstår att att vara otrogen har inget med dessa saker att göra, utan man kan aldrig skylla på något annat än sig själv o sin del i det!
Jag vet att jag aldrig skulle utsetta mig för detta igen, alltså har jag lärt mig något!
Ha så bar nu!
Var rädda om varandra o dömm inte för hårt din nästa! Den som är utan skuld kastar den första stenen....!
Kramar.

Med tanke på det du skriver...
Vill bara upplysa dig om att otrohet är ett sånt svek som kan leda till att människor tar bort sig. Jag hoppas du förstår det.

Jag vill absolut inte försvara otrohet. Om jag förstod rätt enligt någon som hade skrivit här var jag inte otrogen. Jag verkligen bara undrade hur skulle //C lösa sådan situation. Jag kunde inte låta bli att vara förälskat, men jag valde att inte vara otrogen och att stanna kvar. Jag själv trodde att jag inte skulle kunna vara otrogen och antagligen skulle jag inte kunna vara det fysiskt. Men när jag stod där upptill öronen förälskat och chockat över mig samtidigt förstod jag mycket väll hur någon kan göra det.

otroligt mycket genm att bli bedragen jag med.. & bla att jag ALDRIG ska utsätta en människa för det som jag blev utsatt för!! Det handlar inte om att döma.. det handlar om respekten JAG förtjänar av min respektive.. att den jag lever med har rätt till min respekt tillbaka.

& ja, jag skulle avsluta mitt förhållande, jag skulle iallafall inte hitta någon annan & hoppa i säng med.. men jag skulle kämpa, för att vi skulle kunna hitta tillbaka till varann.. sex är viktigt ja, men något som är viktigare för mig, är kärleken mellan oss.. den är allt..& att han har sin tillit till mig.. skulle han ha den om jag var otrogen, för att jag inte tänder på honom mer.. nä tror inte det.. Så ja jag skulle avsluta vårt liv, för det hade inte byggt på sanningen..

Jag har under min graviditet nu, inte mått så bra av olika anledningar, vårt sexliv, ligger lite på is.. ska han då vända sig till någon annan då?? nä, utan det vi har emelllan oss det gör att vi håller ihop.. Vi har samma inställning om otrohet.. medan mitt ex, som var notoriskt otrogen, & alltid varit det i sina förhållanden, hade öppenbart en annan...

Jag tycker det är helt fel att berätta om en enstaka otrohet till sin partner. varför ska han/hon få bära på denna skit som man själv skapat. Jag är ansvarig för mina handlingar och jag tror det viktigaste är att jag handlar efter vad som känns rätt i min mage. Om jag agerar på ett sätt som går emot min egen magkänsla kommer jag snart må skit och tära på min egen självkänsla. Om jag uppriktigt tycker det är rätt att vara otrogen och det känns rätt i min mage till 100%. Då skall jag fortsätta med mitt beteende. Om det känns fel då skall jag lägga av. Det handlar om att verkligen ta ställning till vad jag verkligen känner är rätt eller fel. men att berätta om det för sin partner bara för att man tycker det är rätt att vara otrogen, behöver ju inte min partner tycka likadant som en själv.. otrohet får du bära med dig och hantera själv eller på sådana här forum, men inte med din partner. Det handlar inte om att vara oärlig. Det handlar om att vara ärlig mot sig själv. jag menar berättar ni hela sanningen till alla människor ni träffar eller vänner/familj? nej jag tror inte det. men finns det tillit där iallafall. jajeminnsann. Det går inte att säga vad som helst till vem som helst. Det beror på hur trygg den människan är som jag berättar för. Om det jag säger är väldigt kraftfullt så kan man bli rädd. och då börjar man försvara sig och slutar lyssna

Det är elakt att berätta att an varit otrogen. och det glömmer partnern aldrig bort.

Man får tycka som du men jag tror att om ca 25 år när du har fått lite mer livserfarenhet så kanske du kan ha fått lite mer förståelse för att livet kan förändras till nåt helt annat än man själv hade tänkt sig.
Är 46 år och har haft fast sällskap sen jag var 16 och har aldrig varit eller haft en tanke på att vara otrogen, men för en månad förändrades mitt liv över en kväll. Följde med en väninna ut och dansa och där på dansgolvet träffade jag en kille som jag dansade med och man kan säga att det var som om blixten slog ner i mej och detsamma hände honom. Han är singel och jag är gift så vad gör man när allt bara känns så rätt och man inte kan slita sig från varandra, det gör ont i hela mej när vi inte kan vara vara tillsammans.
Hela mitt tidigare välordnade liv är helt upp och nervänt nu och jag inser att jag inte kan fortsätta att gå bakom ryggen på min man, mår fruktansvärt dåligt av det. Måste göra ett val och hur det än blir så kommer det att bli sårade känslor med i bilden och det är det sista man vill, att såra nån man tycker om.
Det är lätt att vara fördömande mot folks beteende
men du kanske mjuknar lite om du själv råkar ut för nåt liknande för det finns inga garantier för att du inte gör det.

"Jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag..."

Precis så resonerar människor som är otrogna...

Jag har varit med om ungeför samma situation. Jag är exakt som dej, jag har aldrig varit den typen som är otrogen, skulle aldrig ens kunna titta på en annan kille utan att ha min kille i tankarna samtidigt.
Jag och min pojkvän va tm i nästan 1 år, och jag har varit trogen, tills Den helgen kom.. tänker inte berätta hur allt hände men det hände iaf.. Jag gjorde slut med min kille för att inte såra han mer trots att jag älskar han över allt annat, han e grym i sängen o han e helt enkelt perfekt.. kanske just de som inte e så bra...?
Jag vill ha honom, men jag vet oxå att jag vill utforska mej sj oc andra killar samtidigt.. känner inte igen mej, har aldrig varit sån här innan.. det e hemskt..

Jag tkr iaf att du ska berätta för din man vad som har hänt, e de nått jag har lärt mej i mitt liv så e de att ärlighet varar längst. Det är så sant, jag berättar allt vad jag än har gjort..
Jag tkr du ska göra desamma!
Ingen kan lösa mitt problem men jag hoppas ngn kan lösa ditt.

Jag är en 50 + kvinna varit gift i 24 år och vi har en otrolig till lit till varandra ! Ingen svartsjuka alls ! Varit på fler tal fester under åren och min man tycker det bara är trevligt och kull att jag kan dansa med andra ! Som han säger med glimten i ögat kan låna ut dog till någon annan ! Och pris som du Ninan kunde jag inte en kunna tänka tacken att vara min man otrogen! Nu har vi så mycket gemensamt och alt anar barn och så ! Så en varm sommar dag på vårt sommartorp för midsommar i år !Skulle vara där en vecka ensam och bara vara sola och mysa ! Så i gran huset var det granne som var ensam hans fru bortrest med väninnor en vecka ! Redan andra dagen bjöd han in mig på lunch synd att sitta ensam ! Kvällen vart det middag med grillat och vin ! Vi skojade friskt och flörtade ! Så mötes vår blickar jag vart så varm och blöt där nere och när vi nuddade vid varandra känns som jag fick en stöt ! Var länge sen jag känt så här ! Tog mig ut i trädgården för att få lite luft och tänka klar men han inte ! När jag stannade för en stund var grannen bakom mig tog min bröst i sina händer samtidigt som han kysste mg och sa du är så otroligt sexig ! Vände mig om och vi förenades i en djup kyss! Nu var jag förlorad ! Nu drog han upp min korta kjol slet av mig trosena och vart så fascinerad av min lurviga buske !Jag fick av honom byxerna och vart överskad av han grova pennis ! Sen hade vi sex i gröngräset ! Jag vart kvar till dagen efter ! Sen hade vi sex var dag tills min man kom till backa ! Men jag hade svårt att glömma och lika så tänka att vad jag haft för mig!Ångrar mig visst men detta var något nytt och härligt! det har inte blivit något mer ! Det är nog bäst så ! Anna.

Till er tjejer och kvinnor där ute

Hej jag har är ihop med den rätta,
och jag känner att jag skulle inte ens tänka eller fundera över att vara otrogen,

ni som är otrogna måste ju ha ett dåligt sexliv där ni tjejer inte får tillräckligt med njutning

Men Nu vill jag säga till er alla,

Berätta att ni inte njuter eller
njuter-tillräckligt
Internet finns, Det finns information,
Ge det som en läxa,


jag själv har kollat runt lite för jag vill ge min Flicka så mycket njutning som möjligt, ibland kan hon nästan få nog utav för många orgasmer eller så,för att hon blir trött eller behöver gå på toa för att man irriterar g punkten,

Jag skriver inte detta för att skryta men för att ni tjejer/ kvinnor där ute ska inse att det är vell klart att ni ska få njuta,
Jag gav förde in 2 fingrar i min älskling runt g punkten,en massor tills fick runt 100 om inte mer orgasmer, Hon fick orgasm bara lättare och lättare, tillslut fick hon orgasm av att man Berörde henne , sen så var det bara att köra på, hon kom på en halv sekund om man gjorde en hård stöt.

Men det handlar inte om sex, jag vill leva mitt liv med henne, och allt handlar inte om sex,
Jag vill ge massor utav kärlek vänskap tillit, och en Trohet,

Männ nu för tiden är så dåligt informerade,
Vet inte hur man ska stimulera en kvinna på rätt sätt,
förklara för dom att dom ska ta reda på mer info.

Det finns förhållande där kvinnan knappt fått en orgasm av sin man, men älskar han så mkt så att hon inte vill såra honom med att säga att han inte ger henne tillräkligt med njutning.

eller där dom får nöja sig men en orgasm eller någonting sånt,

jag kan väll säga att jag är lite av en expert,
jag känner ett behov av att göra så min sambo
mår bra och får njuta rejält

Jag är en människa som älskar min flicka och vill leva hela mitt liv med henne, skaffa barn, allt.
och vill kunna låta min älskling mysa
jag är 17 en årig kille , och jag känner, känner att jag kan lära alla män med att informera er tjejer kvinnor, om att Just ni ska få den njutningen i livet att ni inte behöver ens fundera över att vänstra

Jag har som andra i denna tråd varit otrogen. För bara ett halvår sedan hade jag sagt jag aldrig skulle vara det. Nu finns flera orsaker till det som skett. Dels ett jättejobbigt år med barnlöshet och vad allt det innebär. Sedan att jag träffat en tjej som har flera egenskaper som jag saknat i nuvarande relation. Vi har varit arbetskollegor i flera år och alltid synkat bra, så det har nog funnits något under ytan.. Just nu är det bara att konstatera att det är något som jag får leva med. Att berätta det för min fru löser inga problem.
Till sist, det är lätt att kritisera andra. Det har jag ofta gjort och har väl iaf lärt mig något.

men dåligt att ni inte kan stå för det.

Men vad löser det da.. att hon ska gå ovetande om ditt äventyr..? låter en aning fegt i mina ögon, du ska få ha en lite vän, men inte hon eller??? nä låt henne också få ha lite roligt, & ev hitta någon som hon kan få det du inte verkar bry dig om att göra för henne... & fy vilket svek, när som du skriver om barnlöshet... Fy, inte mycket till att lita på där inte...

---är en del av lögnerna kring otrohet. Den man ljuger för är sig själv. Att tala om sanningen för sin partner är a och o.
Glöm att barnen och mannen kommer att tycka bättre om dig sen om du dessutom ljugit i flera år.

En vän till mig fick veta att hans pappa varit otrogen i många år. De har alltid haft en väldigt fin kontakt med varandra, far och son. Sedan detta kom fram så har sonen, nu 35 år, tagit avstånd från pappan tillsammans med övriga syskon, numera exfru och flera vänner till familjen. Och det har gått tre år nu!

Sveket från särskilt lögnerna slår hårdare än den otrogne kan förstå.

Bär det i minnet.

Nina - välkommen till livet! :-) Någon sa till mig att du kan bara vara otrogen mot dig själv, ingen annan. Jag tolkar det som att man ska kunna leva med sina handlingar, vara vuxen och inse att det kan bli konsekvenser, men göra det man vill om man anser att det är värt det! Tänk på din upplevelse, hade du velat vara utan den eller är det så att den gör ditt liv rikare och mer spännande? För mig är det i alla fall så, det jag gjort vill jag inte vara utan. Jag känner mig mer levande och mer kvinnlig och jag tänker inte sluta. Livet är trots allt inte så långt. Men, jag inser att jag tar en risk och jag får helt enkelt bära det. Njut, säger jag!
Vad vore livet annars?

Känns så skönt att kunna läsa om detta ämne!

Jag har inte vart otrogen men har funderat på det (låter säkert helsjukt för många)

För snart 6 år sedan var jag singel och träffade en kille som även han var singel. Vi blev snabbt oerhört attraherade av varandra. Ingen jag ville ha mer än i sängen. Helt olika syn på livet och allt runt omkring det.
Vi hade aldrig samlag, men ett par heta nätter och nakenbad blev det utan att gå hela vägen.

Idag är jag sedan 5 år en lycklig sambo. både sex- och samlivet är toppenbra.

För ca ett år sen började jag och "han" pratas vid på msn, visst har jag tänkt på honom och den attraktion vi hade ibland, visade sig dock att även han gjort detta. Vi har träffats ett par gånger det senaste året, absolut inget mer än "hej- och hejdåkramar har delats. Men attraktionen finns kvar, vilket vi skrivit till varandra om på sms och msn efter att vi har träffats. Han är upptagen med sin kvinna sedan 5 år med ungefär.

Han känner ingen av mina vänner idag och jag vet att det inte skulle komma fram om det hände något. Det jag funderar på är om jag kan leva med det?

Han har själv sagt att han skulle vilja "få det gjort" båda ångrar att vi inte tog steget fullt ut när båda ändå var singlar. Efter att vi pratat om detta på msn eller via sms blir jag mer upphetsad och har bättre sex än vanlig med min sambo.. kanske ska låta det vara kvar på denna nivå?

Har också alltid vart den som sagt att det är bättre att göra slut innan man gör nått med någon annan. Men nu är jag velig. Jag har det ju så bra, men känner att jag kommer ångra mig om jag inte tar steget. Vet att det aldrig kommer kunna bli "han" och jag eftersom vi inte delar samma syn när det gäller någonting egentligen. Och han intresserar mig inte på förhållande-planet.

Kände att det var skönt att skriva av sig lite..

Hur kan jag, som själv blivit bedragen och sett ner på de som är otrogna, själv vara otrogen?
Vad händer och varför händer det?
Jag älskar min man men det räcker tydligen inte och jag står här som ett stort frågetecken.
Skuldkänslorna som är och kommer med olika styrka i vågor är enorma!
Varje dag står jag och undrar om jag ska tala om mitt svek för min man...varje dag tittar jag på hans leende och märker hans tillit och kärlek till mig och då ändrar jag mig och säger ingenting...
Jag vill inte att hans glädje i hans glittrande blick ska försvinna...Jag vill inte ge honom sorg och se hans leende slockna...Jag vill inte vara den som ger honom ett hemskt svårt ärr som kanske aldrig bleknar.
Det är mycket "Jag och mig" i detta men det är faktiskt min man jag tänker på i mitt beslut att inte berätta.
Jag själv bär på min skuld...varför ska han också behöva bära den? Ifrågasätta sig själv och vad som är fel på honom etc..
Jag vet själv vilka ärr jag bär på efter att ha blivit bedragen...idag kan jag säga att jag helst inte hade velat veta!
Jag ser ner på mig själv tillräckligt som det är...men måste jag såra en person som jag faktiskt älskar så djupt som jag gör?
Frågan är vilket som sårar mest...to tell or not to tell...that´s the question...

Jag hoppas din man helt enkelt lämnar dig.
För du har svikit han något inormt. Förstår du inte vad du gör mot
han? Eller är du så självisk? Det måste du vara.
Om ni nu har det så bra varför förstör du det?
Hur hade du mått om han var otrogen mot dig?
Jag tycker du ska skilja dig innan du sladdar han.
Men det är min åsikt. Alla som är otrogna och
lämnar sin partner hemma och går ut med
andra borde inte ha sambo fru eller man.
Varför ska man ha det om man ska ha sex med
andra? Är det normalt? Vill du bli behandlad så
vill du inte ha mer respekt än så.
Eller tänker du inte längre än din näsa räker?
Det du gör är fel och jag hoppas det är du
som går ledsen ut ur detta. What goes around
commes around. Hej svejs

Vad är normalt?
Jag är inte självisk eftersom jag ju kunnat lätta mitt samvete genom att berätta...men varför berätta och göra den personen ledsen? Kanske få ärr som aldrig försvinner?
Jag har brottats med dessa frågor länge länge nu...och kommit fram till att jag gör honom mer illa om jag berättar.
Oavsett vilket så är ju faktiskt sex inte den största delen i ett förhållande! Det finns så mycket annat än sex att tänka på...jag tycker folk stirrar sig blinda på just sexet...gå tillbaka i tiden...innan religionen skapade det normativa samhället!
Nej, ett förhållande kan innehålla så mycket mer än vad sex innebär..
Ingen ursäkt men jag tycker många är så hatiska här inne...SLÄPP det normativa tänket!
Att ha sex är en sak...att älska är en annan, de två är inte automatiskt förenliga eller hur?
Man kan ha sex utan att vara ett par och tvärtom!

Vem försöker du övertyga?

Jag försöker inte övertyga någon om någonting...
säger bara min mening precis som alla andra...
Du har din åsikt och jag har min...och jag ser inte ner på dig för det...
Allting är inte svart eller vitt i livet...

Maja, det kommer alltid finnas folk som tycker att de vet bäst att de vet vad som är bäst för någon annan. I det här landet ! Där jag fick höra så många gånger att det inte finns rätt eller fel och att det som är rätt för dig behöver inte vara rätt för någon annan. Jag kan förstå att många tycker att vara otrogen är fel. Tom de som var otrogna kan tycka så. Men jag är förvånad hela tiden över att någon kan vara så upprörd över att någon annan alldeles okänd var otrogen. Vad de insisterar att man ska berätta för sin man. Varför det? Om man inte vill avsluta sin nuvarande relation tycker jag att ingen blir glad över det om man berättar. Men de här människorna som så ivrigt råder att berätta är inte ute efter rättvisa åtminstone är de inte ute efter att skapa en bättre värld utan otrohet.
De kan bara inte stå ut med det att någon kan uppleva utomäktenskaplig passion och inte blir avslöjad. De måste veta att berätta om snet steg för sin partner innebär att göra honom förtvivlad .
Då kanske kan de sova bra när de vet att någon annan kanske mår sämre än de själva.

Hej alla!

Jag har varit tillsammans med min man i snart 20 år. och trodde i de första 10 åren att jag akdrig skulle vara otrogen! Och dömde andra som var det!

Men sedan arbetade jag tillsammans med en man. Och vi har haft ett "förhållande" sexuellt i snart 9 år. Han är oxå sambo och har familj. Ibland träffas vi ett par gånger per och och ibland flera gånger i månaden. Ingen av våra respektive vet något.

Jag har aldrig dåligt samvete över detta! Kan inte vara fel när detta gör att jag mår helt perfekt efteråt. det finns en viss personkemi som jag inte känner för någon annan. Om min magkänsla känner att det är bra för mmig, kan ingen dömma om det är rätt eller fel. Förutom jag och min älskare.

Vil lever i ett fritt land och får göra som man vill. Alla väljer själva om man vill vara otrogen eller ej. Men man bara man inser vad som kan hända om det upptäcks!

Den är full av inlägg av kvinnor som säger: "ååå jag trodde aldrig jag skulle kunna vara otrogen heller, jag var precis som du men sen mötte jag min stora kärlek...."

Fan vad patetiska ni är. Någon sa en gång att en viktig sak som skiljer människan från djuren är moralen, att vi kan skilja på rätt och fel. Men det verkar vara många som gått tillbaka till apstadiet igen.

Man behöver ALDRIG vara otrogen. Har du varit gift i tjugo år och träffar sen din stora passion och vill vara med honom? Ja men, skilj dig då! Du får välja, det går inte att äta kakan och ha den kvar. Inte om du vill behandla din respektive som en människa och inte som någon betydelselös.

Man får väl bestämma sig för vad som är viktigt i livet. Tror du att det finns en man som är precis ALLT du vill ha, och inte nöjd med din man och ditt liv? Då kan du lämna. Någon annan kanske skulle uppskatta din man för allt som han är, och acceptera att allt inte är perfekt. Sen kan du leta efter den perfekta mannen, det är fritt fram. Och om du hittar honom, och han är upptagen - då är han inte perfekt för dig. I så fall skulle han lämna den han är med INNAN han gör något med dig.

Tack för ordet.

Ja Jessica så skulle det kunna funka i de bästa av världar. Verkligheten är inte så enkel och ren tyvärr.Vem är perfekt för en annan människa?? Vem är den enda rätta? Hur ska man kunna veta det?Vem har bestämmt att tvåsammheten är det som gäller?Jag har levet ett ganska långt liv nu och ju äldre jag blir ju mer skeptisk blir jag till alla dessa påståenden. Att otrohet skulle vara det allra värsta?? Då har man muycket kvar att lära i livet....det finns MYCKET värre saker än så ..jag lovar.

Förstår inte hur ni kan se er själva i spegeln.
Sex med grannen på landet varje dag och sen leva som vanligt när mannen kommer!
Hur lever man vidare med det? Hur kan det vara värt priset? Man MÅSTE inte ge efter för att man får lust, för många här beskriver ju ren skär lust och inte att man blir förälskad eller drabbas av passion.
Förälskelse är en annan sak, kanske på ett sätt en värre orsak till otrohet eftersom den vänder upp och ner på hela tillvaron, men ändå mer begriplig eftersom man faktiskt blir kär.
Men att bara söka spänning och kickar för stunden utan att fundera över att detta förstör den relation man lever i!
Skilj er tjejer och lev som singlar, då kan ni knulla runt som ni vill utan att göra illa någon.

Håller med Jessica om att mycket som skrivs här i försvar för varför man är otrogen är patetiskt. Visst blir man pga erfarenhet mer ödmjuk med åldern, men lurar man någon som man säger sig älska så drar man inte nytta av den visdomen. Man har bara blivit mer egoistisk. Gammelgäddan försökte lite nedlåtande påstå att om man tyckte otrohet var det värsta så hade man mycket kvar att lära. Det är mycket saker som är värre i ett förhållande såklart, som död, cancer, misshandel mm, men det hör ju inte hit. Otrohet handlar ju om att någon medvetet ljuger och bedrar den andra. Jag har aldrig varit otrogen och ej blivit bedragen heller vad jag vet, men det har hänt i många förhållanden runt omkring oss, och konsekvenserna är fruktansvärda för dessa familjer. En tjej som jag pratat mycket med, vars man hade en affär vid sidan av i flera år, säger att det enda hon önskar skulle vara att han berättade för henne med en gång. Dessa åren är borta för henne nu, eftersom hon inte vet vad hennes man sa som var sant eller inte. Han påstår att han alltid älskade henne men kände en enorm attraktion till den andra. Han ” ville ju inte såra henne”. Japp, men det gjorde han ju, och flera gånger värre än om han hade sagt som det var från början. Nä, han låtsasjobbade, åkte på låtsaskonferenser och hade massa låtsasutgifter till kunder mm. Hon vill inte prata med honom längre, allt som kommer ut ur hans mun är nonsens tycker hon, och jag förstår det. Jag tycker synd om deras barn.
Nä, till er som tänker vara otrogna, berätta för ”er underbara partner” som ni älskar att ni träffat en annan som sätter er i brand och ni måste bara vara med om detta, så kan han/hon avgöra om ert förhållande kan fortsätta. Då är ni bara mänskliga, kanske egoistiska men har inte bedragit någon, er partner kanske kan gå ut och få uppleva lite passion också, och så kan ni väl kolla om ett år eller så om ni är nöjda nu och vill fortsätta tillsammans eller inte. Alla kan bli förälskade i någon annan, gammal eller ung, och välja vad man vill göra åt saken. Men bedrägeri är alltid fel.

I en perfekt värld hade det funkat säger du. Det är inte så lätt som det låter säger du också. Jag tycker inte att det låter lätt. Det är säkert jävligt svårt att lämna någon som man levt länge med. Men borde det inte vara minst lika svårt att bedra denna person? Det kan vara jobbigt, man älskar fortfarande den ena men vill ha den andra också, jag förstår. MEN - ni har inte rätt till båda! Det blir inte perfekt, så mycket får du fatta. Du kommer att förlora något. Men tänk på den andra - hur mycket förlorar inte han? Ändå så väljer de flesta att förlora sin kärlek än att bli bedragna. Ge dom det valet.

Vem säger då att tvåsamheten är det rätta, undrar du? Tja, om man gått in i ett förhållande med någon och denna någon tror att det är bara ni två... Då tror i alla fall denna person på tvåsamheten. Om du inte tror på det, om du tror att det du mår bäst av är att byta man lite då och då, eller ha flera samtidigt - visst gör det, men var ärlig! Bind inte upp dig med någon, utan var fri och var med andra som är fria. Inget som hindrar dig, eller hur?

Du jag är 46 och lika redig!

Människor som ljuger och bedrar är fega, ynkliga, omogna, självupptagna idioter. Att få känslor för någon utanför sitt äktenskap innebär inte att man måste följa den känslan.

Jag kan inte förstå varför kvinnor som träffar en attraktiv arbetskamrat måste inleda ett förhållande? Det går väl jättebra att känna attraktion utan att göra något mer? Stjäl ni mat i butiken när ni är hungriga också? Eller om ni blir sugna på en chokladkaka under arbtestid, springer ni ut och köper det då och struntar i jobbet? Har ni inge självkontroll?

Omedelbar behovstillfredsställelse är endast för bebisar.

Ta tag i er själva, gå i terapi för att få bukt med er feghet som får er att bete er på ett sätt som sårar männsikor runtomkring er. Det finns inga ursäkter för ert beteende.

Jag har nästintill läst hela tråden och kan bara inte förstå hur människor kan bete sig! Slyna, äckliga, vuxna barn m.m. är bara några av orden som använts. Det finns två grupper i denna tråd: ni som hatar människor som är otrogna och den andra gruppen som är den som är otrogna. Och det ni inte inser är nog att ni själv är rädda för verkligheten båda två!
Ni som aldrig skulle vara otrogna är antaglign bara så rädda att er partner är otrogen då ni läser denna tråden. Sen ni som är otrogna är rädda för att ni har en partner som är så mycket emot otrohet att dem kommer att lämna er! Prata med er partner om otrohet, vad han/hon tycker om det. Och så länge ni har ett bra fungerande förhållande på ert eget vis, öppet eller hur ni vill så ska andra ta och strunta i vilket! Tryck inte ner andra människor för ni vill väl bli behandlade på ett bra sett allihop! Och ALLA är olika inse fakta någon gång!

Att vara olika är en sak. Men - varför ska jag respektera en person som inte respekterar andra? Personer som är otrogna visar inte respekt, ej heller folk som är med någon som är otrogen.

Det här är inte heller en åsiktsfråga egenltigen, det handlar helt enkelt om rätt och fel. Vilket de flesta borde ha fått lära sig redan som barn.

Har någon överhuvudtaget tänkt på sin egen roll i dramat?
Idag, efter många år sedan jag själv blev bedragen, kan jag se min egen roll och då inse att jag kanske hade en liten skuld i att jag blev bedragen...
Nu när jag själv är på andra sidan så ser jag vad som gör att jag är otrogen...Jag ser också vad min mans roll är i det hela...
Alla har vi vår egen historia, lästa med egna glasögon. Om jag lånar min kompis glasögon så läser jag inte historien på samma sätt...Ingen situation är den andra lik helt enkelt.
Ett tema "otrohet" ger miljoner svar, varianter och föder många frågor och känslor.
Som jag sagt innan allt är inte svart eller vitt här i livet.
Orsak och verkan finns och det är den man ska reda ut innan man förstör eller predikar för andra.
En dag kanske du står där själv som ett frågetecken och undrar precis som jag vad det var som hände!

Har precis läst några inlägg i början av denna tråd, och har inte läst igenom hela, därav vet jag inte om någon sagt det som jag har på tungan nu.

Alltså... varför ska man vara otrogen? Det finns ingen som helst anledning att bedra den man säger sig älska. Jag fattar inte hur ni kan försvara den som varit otrogen mot sin pojkvän/flickvän/man/fru. Ni är tillsammans med den personen för att det är den ni valt! Hur kan man säga att man älskar någon om man fortsätter leta?

Självklart blir man attraherad av många personer man träffar, inte bara den man valt att vara med. Det är det som är grejen: ni har VALT er partner. Ni har själva valt att det är honom/henne ni ska vara med. Vill ni ha sex med alla ni attraheras av så tror jag singellivet passar er bättre.

Jag kommer aldrig någonsin vara så dum att jag är otrogen mot den jag älskar. Aldrig, aldrig, aldrig. Man KAN bestämma sig för att aldrig låta det hända. Jag har varit tillsammans med min pojkvän under flera år, och det finns andra killar som jag attraheras av, men jag tänker stå fast vid min kille för jag har valt honom.

Jag har absolut inga problem att vara trogen. Har aldrig varit otrogen.

Jag är en hunk avslöjar i en tråd.

Man får säga nej i ett tidigt stadium om man har en del problem att hålla sig.

Många kvinnor här som beskriver sin otrohet. När man läser den här tråden får man nästan intryck av att otrohet i ett långt förhållande bara drabbar kvinnor. Men så är det självklart inte.
Jag är en man i medelåldern och har varit gift i 25 år och har två vuxna barn. Min hustru har alltid varit den där utåtriktade kvinnan som genom sitt arbete träffat många män. Men i vårat fall så är det jag som har fallit för frestelsen. Jag blev förälskad i en annan kvinna. Jag skilde mig och flyttade ihop med den andra kvinnan som var änka innan. Min före detta fru bröt ihop totalt, blev sjukskriven och fick antidepressivt utskrivet. Nu två år efter skilsmässan så lever jag passionerat tillsammans med min nya kvinna. Men jag har fortfarande skuldkänslor gentemot min förra hustru som fick genomlida ett helvete pga mig. Jag har sagt till henne att det inte var något hon har gjort fel, det var bara jag som blev förälskad i en annan. I mitt fall handlade det inte bara om sex utan det var kärleken till en annan kvinna. Om kvinnan jag lever med nu skulle lämna mig för en annan man så kommer jag självklart att bli ledsen men jag kommer inte att döma henne, hur skulle jag kunna?

är de så svårt att vara singel o knulla runt istället för att låta en annan människa leva i en illusion? egoistiska svin är vad folk är o ingen skam i kroppen.

Att vara otrogen är något man väljer själv. Man kan bli hur kåt som helst av någon annan kille och tycka att det är hans fel för att han gjort dig kåt eller så, men i grund och botten är det alltid ditt beslut. Och min åsikt utifrån mig själv är följande: jag skulle aldrig för mitt liv vara otrogen. Skulle min pojkvän vara det vill jag veta det så jag kan glömma honom och gå vidare som singel. Jag skulle aldrig vilja vara tillsammans med någon som sviker så mycket att han har sex med någon annan än den han påstår sig älska. Det är äcklande!

Läs gärna mitt blogginlägg om otrohet: http://wajkii.blogg.se/2010/august/otrohet-inget-jag-accepterar.html

Mina tankar och funderingar över otrohet.

Klokt skrivet Maja! Man måste går tills sig själv oavsett man bedrar eller blir bedragen.
it takes two for a tango

Vill bara säga att det finns mycket sagt och tänkt på tråden....Om män/kär i två män.Om att vara trogen eller otrogen...att älska en och vara förälskad i en annan.

Seriöst, ni tjejer är så jävla lättpåverkade. Det enda som styr Er är era känslor.. Det finns ingen logik alls. Jag är kille och tjejer som jag vet har pojkvännner stöter på mig hela tiden, klart jag inte bryr mig om det utan kör på ändå men jag har NOLL respekt för sådana lösaktiga tjejer. packa väskan och stick till Bahamas förfan. PS posta ditt blogginlägg på Flashback så får du se vad folk skulle tycka om dig

...som har fått uppleva det ni berättar om! Jag tror inte ni som gamla kommer att se tillbaka på det och ångra er. Tvärtom tror jag ni kommer att vara glada att ni tog chansen att leva, känna och älska när väl chansen gavs. Visst, människor såras här i livet och nästa gång kan det vara ni själva. Det måste man förstå och ta ansvar för, men jag tror inte heller på att man ska "erkänna allt" för sin respektive. Det blir ingen lyckligare av. Strunta i moralpredikningarna här och på andra ställen, utan följ ert hjärta!
Däremot kan otroheten öppna dörrar som inte går att stänga igen. Så var det i alla fall för mig när det som aldrig skulle hända, hände i alla fall....tankar som "älskar jag verkligen min man som jag trodde" och "vill jag fortätta leva det liv jag lever" kom mer och mer. Och till sist kanske det inte går att vända tillbaka till det liv man hade.

Alla har vi rätt att säga vad man tycker .
Men många därute vet inte vad man pratar om , min fru och jag har varit gifta i 32 år , vårt sexliv har alltid varit enormt fint , vi pratar inte om ett rätt upp och ned , utan riktig kärlek när vi älskar.
Vi har haft oturen att gått igenom mycket elände med 2 av våra 3 barn , vi har alltid haft varandra .
En tid för 1 år sen var det riktigt tufft för oss , vi kämpade för att "rädda" våra barn , i samma veva hade min fru en manlig kund (hon har praktik) som stöttade henne utan att jag visste , hur mycket hon öppnade sig för han , vet jag inte .
(detta har hon berättat för mig)
Han bjöd hem henne för att visa hur han bodde , han försökte göra närmande , men hon gick därifrån och var stolt för det.
Jag skulle på ett möte upp i Sverige en kväll , han ville bjuda henne på mat den kvällen , hon accepterade , lite vin och rätt vad det var utnyttjade han hennes situation och han tog min älskade fru.
Jag fick reda på detta 1 månad efter , då hon inte kunde bära det längre.
Kära läsare , hur tror ni jag känner det , jag är så fruktansvärt sårad , visst vi hade gått igenom mycket vi var två ,men inte gick jag och lade mig med en annan kvinna , inte utnyttjade jag en annan gift kvinnas situation .
Kära läsare att lita på ens partner och gå vidare är inte lätt .
Kära läsare det går inte en dag utan att jag gråter på grund av detta

Som jag skrev i början att alla har rätt till en uppfattning , men utan att hamna i situationen kan man aldrig förstå, och då som blev kåt och lade dig efter 3.e dygnet , stackars din man , men en sak har du och min fru gemensamt , ni får bära er otrohet hela livet trots att ni älskar era män
Mycket sårad men stolt! för att jag håller vad jag lovade i kykrak
Lycka till kära läsare !

Är också sårad men stolt, kunde dock aldrig lita på min man igen så nu är vi separerade, trots barn. Det finns inga ursäkter, det finns inget försvar och sveket kan lätt leda till att även långvariga underbara relationer spricker. Det beror på vilka styrkor som finns eller inte finns i personligheten hos den svikna partnern. Kan man leva med något sådant? Kan Du?

När det uppdagades att min man sedan 12 år bedragit mig genom hela äktenskapet, gick jag med omedelbar verkan.
Då hade han ju redan en flickvän (den senaste han bedrog mig med). Nu, tre år senare har han en ny flickvän och jag har fortfarande ingen. Sorgen går aldrig över. Och jag ställer mig frågan: Varför belönas hans otrohet med kärlek och min trohet med evig ensamhet?
Jag ser mina bästa år som en enda stor lögn. Mitt äktenskap (som jag som en lantlolla betraktade som lyckligt) som en bluff.

Däremot tänkte jag berätta hur jag ser på det här med otrohet. Att vara otrogen är inte precis något som bara handlar om att tacka ja till själva sexet utan en mycket längre process.

Självklart kan jag förstå att det kan vara svårt att stå emot i vissa situationer, men jag tycker inte att det bara handlar om det. Att vara trogen innebär för mig, att ha god självkännedom, vara ärlig mot sig själv och inte ens försätta sig i sådana situationer som kan bli svåra att hantera.

Är man attraherad av någon och börjar inse att den andre känner likadant bör man kanske helt undvika den personen. Man kan faktiskt välja om man vill ta emot och glädja sig över smicker och uppvaktning från någon... eller om man ska se det som ett respektlöst beteende eftersom man tydligt talat om att man är upptagen. Jag har åtminstone svårt att tända på någon jag anser vara respektlös oavsett hur vackra ord hon säger till mig. Det gäller för övrigt att tala om att man är upptagen så att det verkligen framgår att man menar det... inte bara pliktskyldigast för att lätta sitt eget samvete, innan man därefter glatt fortsätter att njuta av uppvaktningen.

Vet man förresten att man har svårt för att stå emot smicker och uppvaktning kanske det är ett tecken på att man behöver göra något åt sin självkänsla eller livssituation. Att helt låta bli alkohol kan också vara en god idé om man vet att det sätter ned ens motståndskraft eller gör en extra kåt. Med kombinationen överdrivet bekräftelsebehov och stor alkoholtörst är det nog snarare en fråga om "när" man kommer att vara otrogen än "om" man kommer att vara det. Man kan välja att tacka nej till att följa med någon hem eller till hotellrummet även om det kan verka oartigt och man egentligen vill det. osv, osv..

Som jag ser det handlar otrohet om att man väljer att ta små, små steg mot det oundvikliga... och att man tillåter sig själv att göra det eftersom varje litet steg känns så bra och får en att känna sig bekräftad och attraktiv. Innan man är otrogen har man därför gjort ett stort antal val som lett fram till händelsen. Ju längre man tillåter sig själv att gå desto svårare är det att vända om. Man kan väl därför säga att otrohet egentligen börjar med självbedrägeri.

Om man t.ex. skulle skjuta någon är det inte en bra ursäkt att säga "det skulle kunnat hända vem som helst, pistolen gick bara av"... när man dessförinnan har tänkt ilskna tankar, tagit ut pengar, köpt pistolen, laddat den och sedan riktat den mot personen i fråga. Skillnaden mellan att vara trogen och att vara otrogen är att den förstnämnda drar sig ur händelsekedjan mycket tidigare. Det är min övertygelse i alla fall.

Men, visst... gjort är gjort och jag är inte den som vill fördöma någon. Däremot tycker jag inte att man indirekt ska berättiga sina handlingar inför sig själv genom att intala sig att det kan hända alla. Det ser jag bara som ett tecken på att man inte riktigt har tänkt igenom händelsen ordentligt och förstått vilka val man faktiskt gjorde... och att det därför mycket väl kan hända igen.

Det där var riktigt, riktigt klokt resonerat Micke! Jag blir bara så trött på bekräftelsehungrande människor som lägger skuld på andra för sitt eget handlande.

Respekt!

Pia

Trohet/otrohet är så komplicerat, det har jag insett senaste året. Ingen människa vill väl med sitt förnuft tillstå att hon/han skulle kunna göra en sån sak. Ändå händer det ungefär var tredje person, och alla dessa människor är givetvis inte onda egoister eller rena skitstövlar rakt igenom. Efter 20 års äktenskap blev jag plötsligt och galet förälskad, försökte stå emot i månader men klarade det inte. Längtan och lust är oerhört starka känslor och behov och vi är bara människor. Mina känslor för mitt äktenskap har förändrats men inte enbart till det negativa, jag är mer rädd om min man nu när jag själv upplevt att vi faktiskt inte äger varandras lust. Jag skulle förlåta honom om han gjorde samma sak, vilket jag inte tror jag skulle kunnat förut. Och faktiskt, trots alla skuldkänslor, så känner jag att detta har varit min upplevelse som jag inte skulle velat vara utan. De flesta har ju flera kärlekar och flera förhållanden under ett liv, skillnaden är bara att de för mig råkade inträffa samtidigt.

Läste Ditt inlägg, är Du ledsen för att Du förlorat honom eller för att Du fick ¨det ruttna ägget¨bland alla de friska? Kanske måste Du gå i terapi för att komma till botten med detta. Du har kvalite'er som inte han har, en bra terapeut kan hjälpa Dig att plocka fram dessa så att även Du kan se dem och gå vidare. För Du måste ur detta nu, han är inte värd att vänta på. Du är värd att leva ett HELT liv. Lycka till!!!

Jag förstår inte varför man vill såra den man lever med eller har ett förhållande med? vill ni att era män kvinnor sårar er? vad skulle er reaktion vara om era partner görde detta mot er? skulle ni gå ur en otrohet utan att vara skadade och känna er värdelösa. Ni som är otrogna vad skulle ni tycka om att få veta att er partner har en annan person som han eller hon mår bra med och dessutom älskar mer passionerat med? utan att ni någonsin annat något?

Jag har funderat lite över det här argumentet att vi styrs av våra känslor och att det därför är nästan omöjligt att stå emot.

Visst är lusten en grundläggande och primitiv känsla som kan vara mycket stark, men det är definitivt ilskan också. Konstigt nog förväntar vi oss att ALLA ska ha en sådan självbehärskning och kontroll över sin ilska att de inte slår någon annan på käften när de blir arga. Detta trots att tiden mellan känsla och handling i detta fall ofta bara är några få sekunder.

När det gäller otrohet kan tiden mellan känsla och handling snarare räknas i timmar, dagar, veckor eller t.o.m. månader... och tittar man på hur väl de flesta ändå lyckas hantera sin ilska så tycker jag därför att det här argumentet känns ganska svagt.

Personligen tror jag dock att många faktiskt skulle föredra en smäll, för jag övertygad om att en otrohet kan ge så mycket djupare och mer bestående skador hos en person än en käftsmäll någonsin kan göra. Dessutom märker man direkt när någon skadar en på det sättet och man slipper vakna upp och inse att man levt de sista åren i en lögn. Bortkastade år som man istället kanske hade kunnat använda till att bygga en fin relation baserad på ärlighet och respekt tillsammans med någon annan.

Gift sedan 20 år och min fru är otrogen. Raggar upp en främmande man (gift han också)på krogen och utväxlar sms under några veckor sedan möts de på ett hotellrum. De har oskyddat sex! Nu visar det sig att hon har fått klamydia och således även jag. Den besvikelse som jag känner är enorm! Man blir oerhört besviken på kvinnors behov av bekräftelse och ständig jakt på uppmärksamhet.

Din man ska inte behöve leva i en lögn med någon som inte är den trogna och respektvärda partnern han tror att du är.
Dina försök at ta kontakt med snedsprånget tyder på att du inte insett ditt elaka och sviniga beteende gentemot din stackars ovetande man som måste stå utt med dig och dina sviniga lögner.

Det handlar om självbekräftelse vs. tryggheten.
Jag tror fler människor skulle kasta sig ut i det okända.

1. skilja sig
2. säga upp sig
3. flytta från fina huset

eller göra något som inte alltid är SÅ fegt.

Säga att man vill knulla och bli bekräftad men samtidigt ha sin
man, hus, fina familjen, bilen, kreditkortet kvar är riktigt illa. Lite prostitution.

Säg ädjö och efter det kan man hur lätt som helst säga goddag till
nya äventyr utan att såra eller vara en usel människa.

S.

En person kan utsätta sin partner för otrogna är elaka billiga respektlösa sviniga slampor mott sinna partners och fötjänar inte ett dugg av respekt från den partnern som bedras.Och då menar jag dem som är upreppat otrogna eller har en otrohets relation vid sidan av den fasta och bedragna partnern sånna människor är inte värda ett skit.

Denna diskussion och tråd har pågått sedan 3 sept förra året, inte dåligt.

Jag har läst de mesta men orkar inte till slutet, argumenten och synpunkterna är hela tiden repetition av vad som tidigare är sagt.

Alla är dock överens om att otrohet är en produkt av spänning, kåthet och åter kåthet.

Ingen kan väl påstå att man ser en ny och bättre relation för att man väljer att hoppa i säng med en annan människa efter bara flyktig bekanskap.

Det är annorlunda med människor som är misshandlade fysiskt eller psykiskt dom har ju en anledning och en grund till att hoppa över ån. Nu säger Ni "ja men man ska göra slut på de förhållande man lever i innan man tar de steget" Då säger jag, när Du ska köpa en ny bil tar Du väl en provtur, samma sak här.....

Om nu anledningen som det visar sig vara sexnyfikenhet och kåthet i de flesta fall är, varför då inte tala ut med den partner man lever med och säga att "jag vill ha mer, jag vill ha större, jag vill ha oftare, jag vill ha de annorlunda" Då kan man till slut kanske om mannen inte kan leva upp till detta och äktenskapet i övrigt är mycket bra kanske bjuda in en gäst någon gång då och då för att vara med på "Pick Nick" Då blir det ju inte otro utan då blir det en gemensam tillställning som båda i relationen delar.

Till sist; Ingen människa på denna jorden äger någon annan människa. När man gifter sig lovar man varandra kärlek i med och motgång men oftast sker de i 20-25 års åldern och under resans gång kanske man förstår att man lovade för mycket.

Ha en GOD JUL från Bruce & Alice

En "Akvarell" brukar bestå av många färger men Din är bara Svart eller Vit, blanda in lite gråzoon i Ditt liv så får Du de bättre.

Du är bitter för att någon bedragit Dig, försök förlåta och se anledningen, analysera Dig själv.

Du tycks tycka att Dina åsikter är dom ända rätta och alla andra har fel, så fungerar inte livet!

Någon skrev "Inled mig inte i frestelse" Nu är det snart jul och jag älskar Janssons.......hur ska jag nu göra?


brulice@gmail.com

Ville bara tacka Er för ett förträffligt svar till Akvarel...

Kram

Lisa

Men därimot måste man försöka respektera människor speciellt om dessa är partners in en relation otrohet är respektlöst elakt och barnsligt egoistiskt den som bedrar förtjänar att bedras.

Talat om färger, rätten att få känna åtrå till en annan människa, man har talat om att människan behöver fler partners och samtidigt uppanar man människor som blivit bedragna förlåta? jag har blivit bedragen och förlåtit men ni ska veta att det gjorde ont och det gör ont förtfarande . Att ha en annan syn som ni har är okej om ni som partner har samma syn på otrohet som er själva. Men alla människor har inte den tron att man måste vara ortogna mot varandra utan man vill bara vara två i förhållandet och det borde med vara lika okej som paren som ger varandra friheten att göra vad man vill. som en del skriver här så är otrohet förknippat med att en partner ljuger och bedrar under en lång tid och jag ser när jag läser att personen som bedrar oftast är elak och kall i sin relation så kan ni förklar vad det goda med otroheten finns mot den bedragna partnen då alla känslor riktas mot den nya relationen i tankar och handlig.

Hej!

Hade "bedragare" enbart tänkt på sig själva så hade det varit enkelt att flytta ut från fina huset etc. Men vad gör man när man har barn som trivs med sina båda föräldrar och har det bra??
Då är man väl inte en egoist om man tänker på barnen att de skall ha det bra trots att sexet mellan föräldrarna inte funkar??
Man skall tänka på helheten..inte enbart på sina egna behov....

Om man inbillar sig att den, med största sannolikhet, kommande separationen blir bättre och lindrigare för barnen om den sker efter en otrohet så lurar man verkligen sig själv.

Även om det naturligtvis kan vara en fördel att bo tillsammans så måste man komma ihåg att det inte alltid behöver vara det bästa för barnen. Det bästa för barnen är två föräldrar som mår bra samt respekterar och talar gott om varandra vare sig de bor tillsammans eller ej.

Jag känner också några vars föräldrar hållit ihop för deras skull. Men det är få av dem som i vuxen ålder(och med numera skilda föräldrar) känner stor tacksamhet över det. De känner mer skuldkänslor över att de har förstört föräldrarnas liv.

Och otroget svin för att man inte vågar göra slut på ett förhållande som är så dåligt att en person har tappat repekten för sin partner till den grad att denna är bered att bedra sin partner och vara ett otroget falskt och billigt svin.

Aldrig, aldrig ragga på vänner och bekanta vid parmiddagar. Vi är väl inga djur heller. Har man inte så mycket självkontroll är man ju inte bättre än den simplaste "strykarkatt"

Skitstövlar mott sinna partners och är inte värda ett skit som människor och partners dem förtjänar inte sin bedragna partners respekt omtanke och trohet.

Tror mig veta att otrohet är mycket vanligt.
Är själv singel men ofta ute på krogen och ser hur gifta tjejer beter sig.
Rena köttmarknaden om de bästa killarna.
Jag har fler gifta kompisar som blir som förbytta då de kommer ut på “grönbete”.

En söt 22-årig tjej vars man var bortrest i jobbet, var med oss ut fyra kvällar på raken.
Hon fixade barnvakt och knulla varje kväll.
Onsdagen försvann hon med en kille vid elvatiden.
Torsdagen med en annan kille vid ungefär samma tid.
På fredagen försvann hon tidigt men kom tillbaka och fixade en ny kille som hon försvann med vid ett-tiden.
Hade tydligen fått blodad tand för på lördagen kom hon tillbaka två gånger efter att ha varit borta några timmar per gång.
När hon kom tillbaka den andra gången var kvällen sen, hon var lite knullrufsig i håret men frågade med tindrande ögon om vi hade sett någon “goding”
Lagom till sista dansen hade hon ordnat ett nytt knull som hon följde hem.
När man ser denna tjej tillsammans med sin man så kan man inte tro att det är samma människa, väldigt kär och kramgo.

Det finns nog anledning för er karlar att hålla ordning på “gumman”

Själv anser jag att var och en sköter sig själv. Inte tänker jag irritera mig över detta eller om någon annan tjej är otrogen, vad vet jag om hennes kille? Inte är jag satt att dömma.

Min erfarenhet säger mig att det är svårt att lita på någon alls, de flesta flörtar vilt bakom ryggen på den de älskar.
Om du vågar och kan hantera svaret föreslår jag att du intervjuar kuken.
Då du har din älskades styva kuk mellan läpparna, var lyhörd, passa på att ställa några ledande frågor och upptäck att svaren kan blir långt ifrån vad du väntat dig.

Lycka till!

Visst det är upp till var och en om man väljer att vara otrogen eller inte. Men läs: VÄLJER. För det är ett val. Vägen från en flirtig blick till att ligga i säng med en annan person är lång och man kan välja att inte låta det gå hela vägen. Otrohet är ingenting som "bara händer" som många här vill få det att framstå.

Oavsett "anledning" till otroheten så anser jag att den bedragna har rätt att veta. Varför ska den otrogna få bestämma över någon annans liv och val? Stå kastet och låt den bedragna få välja vad han/hon vill göra. Varför ska den bedragna behöva leva i en livslögn?

Mitt motto är att allting kommer fram förr eller senare. Hellre förr och hellre från rätt preson.

En sund människa mår säkert dåligt av att ha varit otrogen, dåligt samvete kan vara tungt att bära!
Denna börda är straffet för din otrohet, bär den i tysthet och låt den bli dig en läxa.
Vad är det för nytta med att förstöra kärlek och lycka för din partner genom att berätta.

Otroheten är din skuld och dess smärta din att bära.
Att vara otrogen är egoism, att avbörda sig skuldkänslorna genom att berätta är ännu mer egoistiskt.
Tig och lid, lär av ditt misstag!

Har du inte läst inlägget? Nina har uppenbart inte lärt sig av sitt "misstag", hon tänker på andra och har tagit kontakt med andra män för att eventuellt kunna fortsätta vara otrogen. Har hon lärt sig något då tycker du?

konstigt nog är min första tanke att du har ju blivit utsatt för övergrepp då han NÄR DU SOV börja smeka dig och smeker dig utan att ha din tillåtelse, vilket han iof får sen men tänk så hade det varit någon annan tjej som inte uppskattat det, mannen har ju övergripit sig på dig. Faktiskt.
Sen att det ledde till att du gav dig hän e en annan femma, men det är ju ett övergrepp från början...


Iaf..... shit vad folk skyller på att "tänk dig själv att vara ien relation med barn och hus och det finns ingen attraktion kvar, då mååååste man ju knulla med nån annan" asså, get a grip! Då pratar man kanske om det, gör en romanstik resa tillsammans, försöker hitta tillbaka till varandra, hittar sätt att göra vardagen roligare med varandra och inte med någon annan. Kan man inte lappa ihop förhållandet, finner man inte tillbaka till varandra så skiljer man sig, det blir bäst för barnen, en själv och sin partner. Man får knulla hur mkt man vill med vem man vill.

Det är fegt och sjukt egoistiskt att äta kakan och vilja ha den kvar.

Att TS var "sugen och kåt" och sedan säger att hon aaaallldddrriiiggg trodde hon kunde vara otrogen är typ...sämsta ursäkten någonsin. Ger man efter för att man är sugen och kåt så kan man inte ha den karaktären som krävs för att kunna säga att man aaaldrig skulle vara otrogen....

Detta kommer från en 27 årig tjej som varit otrogen i alla mina relationer, tills jag började jobba på mig själv och lärde mig att jobba på relationen eller göra slut istället för att vara otrogen när det blir lite tråkigt, lite vardag.
Idag har jag lärt mig att respektera andra människor, mitt ego ska inte orsaka andra smärta och svek. Det är som någon skrev, jag har bestämt mig och så är det. Jag har varit sambo i fyra år nu och aldrig någonsin varit otrogen, trots kriser som jag tidigare skulle ha löst genom lite spänning.

elaka billiga låga smutsiga empatiskt korkade indevider och då menar jag sånna ärke svin som är upreppat otrogna endast på grund av spänning riktiga slampor är dem.

så bra att du kunnat sluta upp med ditt tidigare elakt billiga slampiga och låga beteende bara för en person varit ett billigt svin i tidigare relationer betyder det inte att det alttid måste vara så du är ett bra tecken på det.

Har du liten kuk? Det verkar nästan så! ;))

Du har kanske både liten kuk o liten hjärna...go n get a life....

Varken liten kuk eller liten hjärna tycker endast att otrogna är elaka billiga låga o empatiskt korkade svin emot sinna partners som dem bedrar så elakt och lågt dem äcklar ned sig gentemot sinna partners genom sin otrohet.

Du har inget annat att säga utan drar samma bullshitsnack om och om igen...Skaffa dig en älskarinna och börja leva istället! ;-)

Snack det är sanningen otrogna är elaka biliga och empatiskt korkade svin gentemot sinna partners dem är inte värde ett uns av respekt och omtanke.
Som dem falska o förbilligade personligheter dem är mott sinna partners dem förljuger sig själva som människor riktigt elaka o billiga slampor är dem.

Är männen med slampor eller gäller dina insändare bara kvinnor? och i så fall varför?

Självklart får du ha din åsikt .jag förstår bara inte dina utbrott de är verkligen hatiska undrar om du mår bra???

Det finns många olika orsaker till otrohet. Vem vinner på att skriva en massa elakheter och utrycka sig om "slampor" osv. Det för ingen dikussion framåt alls. leder enbart till att man scrollar ner snabbare och skumläser.Jag har själv varit på båda sidor. Blivit bedrgen och bedragit.50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa sa de på nyheterna i veckan..fler BORDE skilja sig har forskare kommit fram till.Vi är kanske inte ämnade att leva med en enda partner livet ut. Vi vill alla ha ut olika saker i ett förhållande. Några tycker att bra sex är jätteviktigt,passion o åtrå. Andra vill ha en bra kamratrelation och lugnt familjeliv, andra vill ha både och...Hur många är 100% nöjda i sitt förhållande? Hur mågna kan ärligt säga att de inte känt dragning till annan än partnern? Det är svårt att definiera vad som är ok i en relation. Hur mycket ska man stå ut med eller sakna? Livet är inte svart eller vitt utan fullt av nyanser. Vi ser detta på välidgt olika sätt och det är väl tur det.Jag tog sveket väldigt hårt som jag blev utsatt för men jag lärde mig också mycket. När jag sen drabbades av en stor förälskelse trots att jag var gift upplevde jag saker jag inte ens visste fanns. Det har varit tufft på många sätt men jag vill inte ha något av det ogjort. Må så gott!

Hur ledsen jag än hade blivit, så hade jag velat veta om min man var otrogen.Så fort som möjligt.
För jag ska själv kunna välja om jag vill stanna kvar eller inte.
Ingen ska slösa bort mitt liv, då kan jag ha chansen att träffa någon annan med mer respekt för mig.
Jag skulle aldrig vara otrogen! Visst kan jag känna attraktion till någon annan , men om jag vill ligga med någon annan än min man , så hade jag väl lämnat honomför då är det nåt som är fel.
Ni som är otrogna vill ha kakan och äta den.
Ni säger att ni innan var likadana som vi som säger "jag skulle aldrig vara otrogen". Får det att låta som om vi alla skulle kunna vara det.Jag känner mig själv mycket väl.
Från att jag var tonåring fram till mina nu 36 år har jag alltid stått vid den punkten. Aldrig otrogen. Lämna innan isf. Vad är ni rädda för,,, att ekonomin blir sämre, att ni blir ensamma.....Låt honom få göra valet

Jag var otrogen mot min pojkvän som jag älskade och fortfarande älskar över allt annat. Så jag vet att det kan hända. Men jag skulle inte säga att det kan hända "vem som helst", även om det verkar vara lättare för en del, som vägrar inse sin egen bristfällighet, att tänka så.
Att man, om man berättar, gör det endast för sitt eget samvetes skull är ännu en myt byggt på den förnekelse som människor så gärna vill gömma sig bakom. Skuldkänslorna är inte där för att plåga dig utan för att tala om för dig vad om är rätt och fel.

I mitt fall var personen ifråga en kille jag känt attraktion till länge. Det var under influensen av alkohol, ännu en ursäkt som många verkar skylla på. Efteråt visste jag att jag inte hade något annat val än att berätta det för min pojkvän.

Att säga att man respekterar och älskar sin respektive samtidigt som man väljer att inte berätta går inte ihop i min värld. Man måste åsidosätta sitt ego och inse att man inte äger den andra personens liv, den personen måste ju själv få välja! Jag skulle aldrig vilja leva tillsammans med någon i vetskapen om att jag inte låtit denne välja mig för den jag verkligen är. I vetskapen att han kanske inte skulle ha valt mig om han egentligen visste. Om jag vill bygga och leva mitt liv på en lögn är det en sak, men jag har inte rätt att förleda någon annan människas val i livet.

Nej, otrohet är lättare att förlåta än lögnen om den. Ändå är det så många som gör misstaget att efter snedsteget gå ännu djupare ner i diket. Berätta istället!

Håller inte med om att det alltid är bäst att berätta. Det är olika från fall till fall. Att veta att man blir älskad för den man egentligen är...konstig kommentar tycker jag. Är du en annan person för att du berättade? eller är du en annan person om du hållit tyst? Alla har olika skelett i garderoben och det är inte alltid så att partnern mår bäst av att veta allt.Jag har sett människor krossats av olika typer av svek och jag kan säga att en del mått bättre av att slippa sanningen.

Självklart är alla fall unika med olika människor, situationer och känslor inblandade... Dock tror jag aldrig att en relation kan bli sund och ge äkta och sann lycka i livet ifall den förgiftas av lögner.

Angående din fråga, såhär menar jag. En människa definieras till stor del av sina val av handlingar, och jo, att vara otrogen är ett val oavsett vad man nu skyller på.
Ifall jag berättar för min partner och han väljer att förlåta mig, så älskar han mig för den jag verkligen är eftersom han vet vad jag gjort, och väljer att vara med mig ändå. Ifall jag inte berättar väljer han en falsk bild av mig, den jag var innan jag var otrogen.

Att ha skelett i garderoben är en sak, men att vara otrogen är ett så tydligt brott ens partner. Då handlar det inte bara om en själv utan om det man har tillsammans, det både jag och min partner bygger våra liv på.

Är endast falska elaka billiga låga gentmeot sinna partners som dem så elakt bedrar med någon annan person bakom partnerns rygg empatiskt korkade och egocentriska är dem dessa förtjänar inte sin partners trohet och respekt.

Akvarel! Berätta istället varför du är så arg och bitter. Du måste ha blivit utsatt för något så arga elaka kommentarer som du skriver i olika trådar. Berätta din historia istället för att ösa skit på andra som du inte har en aning om varför de agerat som de gjort.

Så står det i reklamen för TRISS-lotter, och så sker också i de mest stabila o lyckliga äktenskap. Jag var otrogen för ca 3 år sedan, tänkte hålla det hemligt för mannen. Jag gick ut, åt middagar, klädde upp mig och klädde mig även sexigt på min mans inrådan. Jag berättade efter ca 5 träffar med den 10 år yngre älskaren för min man. Tro det eller ej men det blev tändvätska för vårt förhållande. Visst fanns först en enorm nyfikenhet från mannens sida på att få reda på alla detaljer. Jag märkte att han inte blev jättesvartsjuk - han skiljer tydligare på kärlek och sex. Min kärlek till honom har ökat och hans till mig - däremot har han låtit mig ha nya älskare och vi har även provat trekant med en extra man för mig. Det tog några gånger innan vi fick trekanter att fungera, men nu är det som ett himmelrike för mig. Vi tar en gång i taget och vet båda att kanske en dag gör vi inte så längre, men vårt förhållande är starkare än någonsin ....
... pga min inledande otrohet, eller ej? Vi har det bra o det räknas inte som otrohet längre - bara at vi njuter mera!!
Kramar till alla

Underbart att ni har fått nytändning och alla är glada. Tycker också att det är skillnad på sex och kärlek. Måste säga att jag blev lite avis på dig, jag behöver MYCKET mer sex än min man men måste nöja mig med det jag får:( Skulle vara mycket gladare fru om jag hade fått mer sex. Njut Pia !!!

Förttjänar inte trohet och respekt tillbaks från den partner ni bedragit ni är billiga svin empatiskt korkade och elaka ni har ingen respekt för era partners.

Hej Akvarel!

Det känns inte som om du läser vad som skrivs. Om du såg mitt inlägg fanns det alltså en positiv sida på detta, och idag har vi det bättre.

Håller med fg talare, om du blivit utsatt för något eller sviken tror jag du gör bättre i att tillkalla hjälp, terapi än att ösa obefogad skit över de som bidrar till en debatt - det är det sådana här forum är till för. Du verkar inte vilja debatera utan bara skrika av dig!

Lycka till!

Fega rygradslössa svin utan inlevelse omtanke respekt och empati för er partner som ni så elakt och lågt bedrar
ni förtjänar inte era partners trohet och respekt som dem billiga skitstövlar ni är mott era partners.

Otrogen är man mot sin partners vilja och utan hans vetskap. Ni utforskar er sexualitet tillsammans och det är troligen bra för Er i det långa loppet.

Ni som vill kolla upp ifall era partners är otrogna kan för en billig penning få hjälp med detta. Maila bara till personutredning@hotmail.com så får ni hjälp direkt via mail eller telefon. Man kan få allt från en enkel kontroll av all din partners datatrafik till mer konkreta åtgärder som leder till bevis.

Mvh En som vet

Och är otrogen förtjänar ingen trohet tillbaks av den partner som så elakt och billigt blir bedragen den otrogna är ett respektlösst svin mott sin partner och förtjänar ingen respekt från den bedragna partnern även om det otrogna svinet försöker intalla sig om annat.

bla bla bla bla....

Om du tror att det finns en stabil bas i din och din mans relation så fungerar tid som en bra lösning. Ett par år efter ett snedsprång så börjar det bli ett trevligt litet minne som inte känns som otrohet. Snarare som alla andra kortvariga relationer som man har haft innan man gifte sig. Ingen idé att berätta för sin partner om det inte finns risk för att det kan komma fram på annat sätt. Allt förbleknar med tiden. Det finns naturligtvis ett sug som kan vakna till liv vid sådana omständigheter som du beskriver och varit i. Det är ganska vanligt att det kan bli lite av en svamp som skall mättas men när det väl är gjort så blir det balans igen. Håll huvudet kallt så blir det nog bra. Undvik något överilat.

Hej, jag har inte läst alla svaren, det är ju så många och jag ser nu att diskussionen startade för längesedan. Vad som förvånar mig är att så många tror att otrohet handlar om sex och kåthet (speciellt de som inte har någon erfarenhet från otrohet). Min erfarenhet är att det är inte så enkelt. Jag är gift sedan 15 år. För 2 år sedan så träffade jag en kille som var mycket yngre än mig. Vi träffades av en ren slump. Jag som aaaaaldrig kunde tänka mig att vara otrogen och jag var snabb att döma alla de svin som varit otrogna. Plötsligt befann jag mig själv i just denna situation. Det var som om någon drog undan mattan under mina fötter. Jag var helt oförberedd. Jag som fått många inviter under mitt äktenskap. Har varit smickrad men sagt nej tack och framför allt så har jag aldrig ens haft LUST att vara otrogen. Så, plötsligt när jag minst anade kom jag alltså i kontakt med den här andre killen. Han är också upptagen. Ingen av oss har någonsin funderat på att lämna våra respektive. Jag vet inte ens om jag är kär i honom eller enbart förälskad (för känslor har jag, men det är svårt att sätta ord på dem). Om det var så enkelt att det bara skulle bero på ren k*thet så hade det ju gått lika bra med en Rabbit. Om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte vad det är med denne killen som gör att jag tappar alla koncept. Han är så primitiv, så "talangfull" (finns det ett sådant uttryck för sex?!). Vad som också gör att jag har lite svårt att släppa tankarna på honom är att vi inte har legat med varandra, men vi har haft sex på andra sätt. Ibland har det gått lång tid (flera månader) emellan att vi haft kontakt.

Så, nu tror ni väl att jag har ett urbota kasst äktenskap?? Fel gissat... Jag älskar min man över allt annat (ja, förutom barnen då). Han är mitt allt. Vi har ett bra sexliv (märkväl att jag ALDRIG tänker på den andre killen när jag och min man har sex). Jag blandar inte ihop min man med den andre killen. Han är han och min man är min man. Till saken är att den andre killen är inte ens snygg, inte speciellt utåtriktad och jag kan inte ens säga vad det är med honom som får mig att gå igång så. Många gånger har jag intalat mig själv att det här var sista gången vi sågs/hade kontakt... Men jag agerar som en knarkare/alkoholist/missbrukare: jag kan sluta när jag vill, bara det är nästa måndag....

Samtidigt blir jag helt förskräckt när jag inser vad det är jag sätter på spel. Jag vet inte om min man skulle förlåta mig, i värsta fall skulle han lämna mig och DET skulle jag inte klara.

Är det något jag ångrar idag så är det att jag inte berättade för min man MED EN GÅNG efter första gången jag träffade den andre killen.

Vet egntligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, ville bara försöka ge en förklaring på de mekanismer som kan ligga bakom en otrohet.

Måste lägga till några saker. Jag och min "älskare" har träffats ett femtontal gånger och inte en enda gång har det varit alkohol med i bilden.

Under hela mitt äktenskap har jag ALDRIG känt mig attraherad av någon annan. Jag har nästan trott att det var fel på mig, som inte tittade på någon annan än min man(!).

Visst kan jag ibland undra om min man har skelett i garderoben. Jag vet inte och det lär jag aldrig få veta heller. Men jag tror inte det.

För ett tag sedan så fick jag känslan av att min man anade vad som pågick, men att han av någon anledning (rädsla?) stack huvudet i sanden. Flera gånger har insinuerat saker, jag har nästan försökt provocera fram sanningen. På en direkt fråga hade jag erkänt direkt. Jag vet att det hade varit mer rakryggat att berätta rätt upp och ner, men jag erkänner att jag har varit feg och inte vågat. Men stundtals har det känts som om jag gått omkring med en lysande neonskylt där det står "otrogen" på. Hur är det möjligt att man inte känner på sig när ens partner är otrogen?

Är rikigt billiga sviniga vidriga skitstövlar mott er partner ni är falska inför er partner då ni inte är dem respektvärda personer er partner tror att ni är ni är falska dubbelpersonlighter.
Ni skanar empati och respekt för er bedragna partner som dem egoistiska skitstövlar ni är mott er partner ni förtjänar inte er partners trohet.

Den här tråden var lång så jag har inte läst hela vill jag direkt säga, men jag har läst så mycket så jag nästan kräks, jag fattar inte att någon överhuvudtaget kan tycka att det är ok med otrohet, den enda gång jag kan se det är ok är när bägge två i ett förhållande tycker det är ok, och då heter det inte otrohet tycker jag.
Att någon med berått mod kan tycka att det är ok att orsaka en annans männinskas lidande är för mig en gåta. Jag pratar av egen erfarenhet, där jag vart bedragen, och efterbörden av detta blev sjukskrivning 1 år, rehabilitering hos psykolog, höll på att mista jobbet. Idag 5 år senare känner jag att jag börjar se ljuset i tunneln, men jag tänker fortfarande någon gång i veckan på händelsen.
Så ni som på något sätt vill försköna otrohet, säger jag bara, hoppas ni själva en dag sitter där med upptäckten att er äkta hälft varit otrogen, att det på något sätt skulle kunna gå och skylla det alkohol, bekräftelse behov eller dylikt, är bara skitsnack, var och en bestämmer själv om man vill såra sin man/hustru, och om ni nu känner att ni vill prova något nytt, skilj er då först, eller om det bara händer, berätta allt, så den andra får chansen att bestämma om han/hon vill fortsätta förhållandet, för det kan jag säga att det som smärtade mest var att andra visste om saker inte jag visste.

Jag förstår att du känner dig sårad och beklagar det du blivit utsatt för. Men, låt mig förklara lite vad som ligger bakom (kan bara tala för mig själv) min otrohet (även om vi inte legat med varandra så kan det väl klassas som otrohet ändå). Obs! Jag vill FÖRKLARA, inte FÖRSVARA, ser du skillnaden?

Som du har kunnat utläsa av mitt föregående inlägg, så har jag alltså inte sett åt någon annan än min man under våra 15 års äktenskap. Förutom min s.k. älskare, som alltså förvred huvudet på mig totalt. Min man har alltid varit ganska ointresserad av sex, han är inte speciellt passionerad av sig och har aldrig varit det i tidigare relationer heller. Men han har en mängd andra goda egenskaper. Vi har haft en del gräl om det här med att jag inte känner mig åtrådd. Jag vill ju att HAN ska åtrå mig, har ju som sagt var inte varit intresserad av någon annan. Och så kom den här killen och allt bara....stämde.... Jag vet att det låter patetiskt, men på 5 minuter lyckades han ge mig allt det som min man inte förmått ge mig på 13 år. Rent sexuellt-, passions- och åtråmässigt.

Jag vill som sagt var inte försvara otrohet, jag vet att det är fel, och det är också därför jag känner mig så förvirrad. Jag har om och om igen frågat vad f-n det är som händer, men jag får ingen rätsida på det. Visst har jag undrat om jag är kär i killen, men jag tror inte det för vi känner inte varandra speciellt bra och han har en mängd egenskaper som jag INTE gillar (t.ex. så ljuger han om helt uppenbara saker, dessutom bedrar han ju sin fru). Jag menar, jag är inte direkt någon tonåring längre och jag har varit med om en del i mitt liv, men aldrig känt sådan här åtrå.

Så, visst, sådana som mig bör väl helst stenas till döds och hade någon sagt detta till mig för några år sedan så hade jag bara skrattat och sagt "no way". Men, men, skrattar bäst som skrattar sist.

När jag var 20 hade jag ett förhållande med en 32-åring. Han ville stadga sig. Jag var kär, men ville också leka. Jag var otrogen. Vi skulle träffas och jag hade något att berätta. Han hade en överraskning. Han ville börja. Full av skuld fick jag genomlida en släktmiddag med hans stora yviga familj(första gången jag träffade alla...). När vi blev ensamma berättade jag. Han blev så ledsen, men ville förlåta. Jag gjorde slut, men lovade mig själv att aldrig mer göra så mot någon. Det gjorde så ont i mig. Åren gick. Giftermål och skilsmässa.
En sambo och separation. La relationer på hyllan.
Träffade då mitt livs kärlek. Det blev passion och himlastormande. Det kändes så rätt för oss båda. Vi ville bara ha varandra. Ett par år passerade. Jag tog honom för given. Han skulle alltid finnas där. Han var en klippa för mig. Mitt tonårsbarn fick problem och jag engagerade mig helt och fullt i detta. I samma veva fick min sambo en ny arbetskamrat. Hon var gift med 2 barn. De jobbade nära och pratade varje dag. Så skulle hon skiljas och han blev ett stöd för henne. Han tyckte att hon var snygg och trevlig. De gick bakom ryggen på mig. Han hade aldrig berättat om henne för mig. Men jag fick en obehaglig känsla och började ana att det kanske var något på gång. Jag lekte detektiv och när jag hade bevis, frågade jag om han hade något att berätta. -Vadå? fick jag till svar. Jag fick dra hela historien ur honom. Jag blev så chockad, förbannad och sårad. Jag levde hus i helvete. Ringde alla, sökte upp henne m.m. Jag skrek, jag grät, jag var så besviken... Jag ville kasta ut honom och jag ville vara honom nära. Jag sjukskrev mig, gick till psykolog. Jag var inte klar med honom, jag förlät honom och gav honom en chans till. Vi gick i terapi 1,5 år. Det fanns mycket att tala om. Vi kom varandra nära. Jag visste att hans 25-åriga äktenskap hade slutat med otrohet.
Hans fru hade gått bakom hans rygg i flera år. Han var den siste som fick veta. Hans sambo efter henne hade bedragit honom. Trots detta bedrog han mig. Trots att han visste hur det kändes med otrohet. Han har lovat mig att det aldrig mer skall hända och att vi skall fortsätta prata om otroheten tills jag är nöjd. Ett par år har gått och otroheten har bleknat, men är fortfarande ett stygn i hjärtat... Att prata med varandra innan något händer är bra. Vad anser man vara otrohet? Vad accepterar man och vad accepterar man inte? Vi bara antog att vi tyckte likadant. En rak kommunikation är att föredra anser jag. Vi människor är inte så enkla alla gånger och lätta att förstå sig på. Ibland förstår man ju inte ens på sig själv.

Tack för ditt inlägg. Det kan vara nyttigt för en sådan som mig att läsa vad den s.k. andra sidan känner, om du förstår vad jag menar?

Min man och jag har talat med varandra jättemycket, bland annat om otrohet. Vi har en väldigt rak och intim kommunikation. Vi har varit överens om att om någon av oss någon gång skulle känna sig attraherad av någon annan (för sånt händer tydligen i de flesta långa äktenskap) så skall vi tala med varandra om det. Ungefär som att "jag känner mig lite attraherad av min kollega, hur löser VI det här problemet". Och det är jättelätt att vara klok och tänka rationellt när man inte befinner sig i situationen. Sedan när allt bara kullkastas, så ja.. man väntar med att berätta..till imorgon...till på onsdag...osv. Men det rätta tillfället KOMMER ALDRIG, det borde jag ha fattat. Efter att jag träffade min "älskare" första gången (vi hade inte ens sex då) så bestämde jag mig för att jag skulle berätta direkt när jag kom hem för min man. Det var bara det att när jag kom hem så skulle det lagas middag, barnen var vakna och bla, bla, bla. "Jag väntar tills i morgon", tänkte jag... Det var nog mitt livs dummaste beslut (förutom att jag naturligtvis inte skulle bestämt träff med "älskaren" över huvud taget). För det där "i morgon" är två år sedan nu...

Jag misstänker att Akvarel har gått ignom en hemsk kris. JAg tycker väldigt snd om akvarel. Stackars stackars. jag hoppas att du mår bra snart igen och kommer över och lär dig att förlåta och gå vidare. INGEN är värd att vara så upprörd över som du verkar vara.
Styrke kramar till dig.

Jag har vart otrogen när mitt förhållande krisade och jag kände att jag inte dög eller ens fanns, det vart aldrig sex men lite strul på fest, och jag kan säga att jag känner mig...well... jag har inte så dåligt samvete, Han undvek mig och sket i mig, han jobbade helg och tog ledigt på helger för att göra roliga saker med kompisar, ty resor osv, men aldrig för mig skulle, då vart det max en halv dag, jag var prio 10 på hans lista. Därför har jag inget dåligt samvete.

Däremot alla ni som lever med män som älskar er och uppskattar er och är otrogna, ni borde tänka lite över vad ni sysslr med... ni är nog uttråkade i ert förhållande. Helt okej, det blit man ibland, men att vara otrogen e lite kefft faktiskt, man får vara stark och välja, den ena eller den andra, för allas skull.

Jag tror att man inte är otrogen om allt är rätt i ett förhållande. Idag är jag med en ny kille och tanken att vara otrogen skulle aldrig slå mig för att vi har det bra. Har man tråkigt och börja irrtera sig på varandra pratar vi om det gör något mysigt, åker ivägoch reder ut det och så vips e allt bra....

Genomförs endast av personer som är elaka respektlösa sviniga vidriga och billiga mott sin partner otrogna är riktiga skitstövlar egocentriska och empatsikt korkade.

Verkar som att du har något du behöver prata om själv. Försök uttrycka ditt egentliga budskap, det blir svårgenomträngligt med alla dina svordomar. Skapa en egen tråd och få användbara råd.

....är som en gammal skiva som har hackat upp sig....sök psykvård Akvarel..eller en älskarinna. Låt inte alla dina färger fejda ut....!

du har hakat upp dig till den grad att dina inlägg blir skrattretande men förstår att du blivit storbedragen otrohet är ju trots allt ett jättesvek av ens partner jag har själv aldrig varit otrogenoch skulle ha svårt att förlåta min sambo om han var det

Man ska aldrig säga aldrig, jag har alltid sagt till min man att jag aldrig kommer att vara otrogen eller blanda in en extra man i vårt sexliv. Jag har också sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig en man under 45, när jag själv nyss fyllt 50.

Men i går gjorde jag ett undantag o kom till himmelriket direkt. Jag träffade en 25 årig svart o vild tjur som jag kommer att ha som min älskare länge...länge...Han gjorde saker med mig som ingen annan gjort, älskade mig hett, vilt, ömt, kysste mig till ljuvliga orgasmer, smekte mig till ljuvliga orgasmer, slickade mig till ljuvliga orgasmer o knullade mig till ljuvliga orgasmer. Har man en gång smakat på honom så vill man nog aldrig ha nån annan. Jag var som en liten blomma som han ömt älskade för att i nästa stund vara en tigerhona som han tog vilt bakifrån. Han kysste o slickade mina tår,fötter,ben,mage,bröst, armar, hals allt för att slutligen slicka mig i min varma, mogna fitta med sin eldiga tunga. Han hade den största kuk jag någonsin har sett. Han sprutade sin varma säd i min mun, på min mage, på mina bröst i min fitta. Som den unga eldiga savannkille han var så kunde han komma gång på gång.....Jag tog hans härliga varma kuk i min mun varje gång han hade sprutat, sög honom hård o sen fortsatte vi igen o igen o igen. Han gjorde vad han ville med mig, jag var som vax i hans händer,
Han var stark, lyfte mig till de ställningar han ville ta mig i. Jag låg på rygg, han vände mig på mage, han lade sig på rygg lyfte upp mig på honom, jag red honom långsamt sen fortare o fortare,han sprutade mig full igen o igen o igen....Min sköna svarta hingst ta mig snart till himmelen igen...

Vad är otrohet frågar många. Av vad jag sett mellan mina föräldrar kan ett svek genom brev och nära samtal med en annan kvinna vara otrohet mot livs- och kärleksrelationen som jag vill ha till otrohet. För den min far gjorde var att ha nära, intima och tillitsfulla samtal som min mor därigenom bestals. Bestals genom att troheten mot deras gemenskap inte efterlevdes. Och jag har sett vad svårt det tagit min mor och anser att vara otrogen i sinnet och leva ut otroheten i brev och samtal är "värre" en en otrohetsakt i sängen (eller var det nu sker).

Jag tycker synd om din man, inte för det du gjort och är villig att göra om det utan att han är den typen som väljer att se det mellan fingrarna. Vet du vad? Det kanske förklarar allt på ett konstigt sätt. Att du tar honom för givet och är nästan helt säker på att han förlåter dig; varför? Jo för du känner att det skulle vara förlust för honom och inte för dig om ni skulle gå skilda vägar. Men från en maskulin perspektiv, vet jag hur du kan fixa till det hela. Fixa heeeet gruppsex med dig, och några "bara tjejer" samt han, sedan så får du fan i mig BEHAVE annars gå skilda vägar. Detta är ju bokstavligen det sista man kan önska sig och kan göra en självmordsbenägen.

Svinigt billigt elakt och slampigt att utsätta en partner för otrogna är billiga svin utan omtanke inlevelse och empati för sin bedragna partner rikigt barnsligt egoistiska och självcentrerade är ni.

Förtjänar inte er partners trohet och omtanke ni utnyttjar och förnedrar er partner med en annan person eller andra personer bakom er partnerns rygg ni inser inte ert billiga svek.

Nej det trodde inte jag heller tills för ca ngn vecka sedan.

Jag har varit gift några år och vi var sambos några år innan giftermål. De senaste halvåret har det varit iskallt i sängen... Jag har försökt med tända ljus och ja allt man kan tänka sig för att skapa en romantisk stund. Men inget har mottagits från min fru. Hon hävdar att hon inte vill ha sex mer och att hon tycker att det är för jobbigt... Men ändå vill hon mysa ibland, ta på mig så jag blir jättekåt/(hård men sen får man inget utlopp för det. isf får man dra en h-tralla på WC.

Detta ledde i sin tur till att jag blev en ganska deprimerad människa då jag kände mig otillräcklig. Typ duger jag inte, varför vill du inte älska med din man. Talade om hur jag kände och att detta påverkat mig väldigt negativt. Fick väl ingen direkt respons till mitt "hemma terapi" samtal direkt. Mer än att det blir nog bättre med tiden, jag är bara inte sugen just nu... MER ÄN ETT HALVÅR UTAN SEX & DU ÄR INTE SUGEN! jag menar det är ju ngt som inte stämmer, misstänkte att hon kanske får det från ngt annat håll... Insåg sen att är det så så vill jag inte veta. Hon är ju glad i övrigt...

Nu för ngn vecka sedan träffade jag en annan kvinna genom jobbet, vi började snacka som vänner och det ledde till lite flörtande och det lede till ja. sex helt enkelt. Jag älskar fortf. min fru då allt det mesta i vårt förhållande är bra, det är bara att själva sexet är obefintligt. Och efter mer än 6 månaders torka så kunde jag inte motstå denna andra kvinna som faktiskt uppvaktade mig och inte tvärtom. Sexet är fantastikt och jag är en mkt gladare människa.

Så nu är både jag och min fru glada människor igen, trots avsaknaden av sex där hemma. jag vet inte om hon är otrogen och varför hon inte anser sig behöva sex ifrån mig och hon vet inte om jag är otrogen och varför jag börjat acceptera att hon inte vill sexa men hon är glad över att jag blivit en gladare man.

Så vem vet det här med otrohet kan faktiskt ibland vara okej. Allting är ju individuellt, det passar för vissa och inte för andra.

Jag hoppas att min son som nu är 18 aldrig har oturen att träffa någon som du.
Helt sjukt säger du om att du mailar gamla pojkvänner osv. Håller helt med.
Om du vill kan du knulla runt i resten av ditt liv, det spelar ingen roll. Ha dock respekten för resten av alla andra människor som tänker med något annat än skrevet att hålla dig till andra av samma sort som du själv.

Helt rätt, du borde inte berätta. Kanske är du bara "van" vid din man och inte kär egentligen. Kanske är det dags att gå vidare med någon annan.

Min fru har varit otrogen mot mig. Med en yngre kille som jag känner via jobbet.Jag kom på henne när hennes telefon låg framme och det kom ett snuskigt sms från honom. Hon säger att det var bekräftelsen som lockade henne, att en yngre kille ville ha henne och ge komplimanger. Kan det vara bekräftelsen och uppmäksamheten som gör att du lockas av detta. Jag som bedragen man mår skitdåligt trots ett års terapi. Jag kan inte acceptera att bli sviken men jag älskar min fru och min familj.
Att svika sin partner är något av det värsta du kan göra. Bestäm dig och gör det som är bäst, men kom ihåg att du förlorar kanske det du byggt upp under många år. Lycka till.