ANNONS

singel och olycklig

nu har jag varit singel i 2 månader och 4 dagar.
jag hade ett mål.. efter 1 månad skulle jag vara över honom. inte sakna honom. inte känna mig ensam..
GUD SÅ LURAD JAG ÄR!
jag saknar de små lapparna han brukade lämna, jag saknar hans karmar, hans smeknamn för mig.. allt. känna som att jag aldrig kommer hitta ngn lika bra eller bättre.. allt jag vill ha är honom.

men trots det kan jag inte få honom, och skulle chansen komma kan jag inte ta den. risken att bli bränd är för stor.

istället hoppas jag på att hitta HONOM han som har allt jag vill ha.
men skulle jag våga chansa???

jag vill inte känna såhär igen.. aldrig någonsin..

hur ska jag kunna lita på ngn igen. när jag känner mig så ensam och övergiven.
har inga singelvänner.. och är faktiskt väldigt ensam...
han var det enda stabila i mitt liv. så lämnar han mig.

jag har fortfarande inte kommit in i ett noramlt liv.. det finns fortfarande saker jag inte orkar ta itu med..
jag tror inte jag kan dra mig upp igen...

och jag är så rädd att falla djupare den dagen han träffar någon ny. det enda jag kan tänka på är att för varje dag som går, är en dag närmare för den dagen jag ser honom vara lyckligt kär i någon annan.

varje gång jag tänker på det gråter jag. jag vet inte längre vad jag ska göra.
jag är helt enkelt totalt ensam.. och vem ska jag berätta detta för? alla anser att jag borde ha gått vidare nu.. att jag njuter av singellivet.. när jag egentligen är totalt olycklig..

Kommentarer

Hejsan! Läste det som du hade skrivit. Och jag känner igen mig till viss del. Jag Har varit singel i drygt en månad. Det jag har reflekterat mycket över är att jag saknar att ha någon, inte min förra pojkvän. Det är som du skriver, små lappar, smeknamn osv. För min del har jag kommit fram till att han var "näst bäst" och med det menar jag att han egentligen inte levde upp till mina förväntningar. Jag träffade honom för ca två och ett halvt år. I en tid av mycket festande och nattklubbshäng. Min kompis hade träffat en kille ett halvår innan och jag ville verkligen träffa någon jag med. Och där stod han...jag övertygade mig själv, trots många varningssignaler, bla två barn med olika mammor, kass ekonomi och inga fasta rutiner i livet. Under två och ett halvt år kämpade jag med mig själv men tillslut gick det inte längre, man säger ju att en person kan ta fram det bästa hos en. men här var det tvärs om jag blev en hemsk person som jag inte stod ut med längre. Det tog slut och nu är livet som en berg och dalbana. Ena dagen känns allt toppen och nästa dag deppar jag ihop över att jag tror att jag kommer att leva ensam i resten av mitt liv. Men vad jag inser med facit i hand är att jag bara saknar den där Någon. Man går vidare i sin egen takt. Ta hand om dig själv och minns att jag tänker på dig! Kram!

Åh vad jag hade velat veta hur det gick för dig och din olyckliga kärlek 2007. Jag är i den situationen nu och det hade vart intressant att få veta hur det gick för dig.

ANNONS
ANNONS
ANNONS