Hejsan! Läste det som du hade skrivit. Och jag känner igen mig till viss del. Jag Har varit singel i drygt en månad. Det jag har reflekterat mycket över är att jag saknar att ha någon, inte min förra pojkvän. Det är som du skriver, små lappar, smeknamn osv. För min del har jag kommit fram till att han var "näst bäst" och med det menar jag att han egentligen inte levde upp till mina förväntningar. Jag träffade honom för ca två och ett halvt år. I en tid av mycket festande och nattklubbshäng. Min kompis hade träffat en kille ett halvår innan och jag ville verkligen träffa någon jag med. Och där stod han...jag övertygade mig själv, trots många varningssignaler, bla två barn med olika mammor, kass ekonomi och inga fasta rutiner i livet. Under två och ett halvt år kämpade jag med mig själv men tillslut gick det inte längre, man säger ju att en person kan ta fram det bästa hos en. men här var det tvärs om jag blev en hemsk person som jag inte stod ut med längre. Det tog slut och nu är livet som en berg och dalbana. Ena dagen känns allt toppen och nästa dag deppar jag ihop över att jag tror att jag kommer att leva ensam i resten av mitt liv. Men vad jag inser med facit i hand är att jag bara saknar den där Någon. Man går vidare i sin egen takt. Ta hand om dig själv och minns att jag tänker på dig! Kram!

Åh vad jag hade velat veta hur det gick för dig och din olyckliga kärlek 2007. Jag är i den situationen nu och det hade vart intressant att få veta hur det gick för dig.