Kanske borde du ta bort fokuset från just oskulden och gå på kärnan i problemet, hitta en kille du gillar. Börja "sysselsätt dig med killar och relationer" litegrann så kommer resten av sig självt en vacker dag, ingen brådska.

Hej!

Jag förstår dig precis för jag har varit i samma sits. Det är stressande att känna det som om man var "sist ut" och jag håller helt med om att det var mer börda än något fint jag gick och sparade på. Jag tycker idag att jag väntade väl länge men å andra sidan var jag inte redo förrän det väl hände och då var det tillsammans men en man jag verkligen var attraherad av.

Däremot tyckte jag det var svårt att berätta att jag, vid min ålder (som då var 34!!!), var oskuld. Han blev väldigt förvånad och visste först inte riktigt hur han skulle hantera det men det löste sig av sig självt.

Håller med Blizzmia. Bry dig inte så mycket om vad du gjort och inte gjort utan ägna dig åt att odla relationer istället. Dessutom -du är inte fullt så ensam som du tror. Jag lovar!

Ninna

Tack för era kloka inlägg.

Men frågan är om man ska vänta så pass länge att man hittat en kille man verkligen gillar, lr om man ska "nöja" sig med en man tkr om och tänder på rent fysiskt? Kanske blir väntan kort, lr väldigt lång? Jag tror på ödet och vill därför också tro att när tillfället kommer ska jag känna det i varenda del av kroppen, men... Jag vet snart inte alls vad jag ska tro. Jag har flertalet ggr varit väldigt sugen att ha sex med vissa personer men jag har backat. Då har jag tänkt, om jag inte varit oskuld så skulle jag, men som första gång duger inte detta. Det går inte att komma ifrån, jag romantiserar första gången, fast att jag vet att det sällan är speciellt rent sexuellt första gången. MEN det är ju ändå första gången... Jag vill vänta tills det känns bra samtidigt som jag hör kommentaren "du kommer att ångra dig att du väntat så här länge". Se, se, jag tänker för mkt... *suck*

Hej igen!

Jag har också varit där. Jag ville men något fick mig att backa. Nu vet jag att det var min egen dåliga självkänsla. Jag jobbade med den intensivt under en tid och nästa gång jag ville backade jag inte. Spelar ingen roll om det är en tillfällig bekantskap eller en seriös relation. Viktigast är att du bara gör sådant du själv känner är OK.

Och första gången är precis det -första gången. Inte 17 var du världsmästare första gången du satte dig bakom ratten eller tog dig ner för slalombacken? Kommer du ihåg hur vingliga de första cykelturerna var? Övning ger helt enkelt färdighet inom alla områden, även sex.

Kram och lycka till!

Nej, det finns nog flera än du som förlorar oskulden sent. Själv var jag också en bit över 30... Hade väntat på den rätte men då han aldrig dök upp fick det bli med en tillfällig relation. Han blev mycket förvånad men tog det bra. Tyvärr kändes det inte så mycket då jag inte hade några vidare känslor för mannen. Så efteråt tyckte jag att det kvittade om jag hade fortsatt att vara oskuld eller inte. Fokucera inte så mycket på att du är oskuld utan fokusera på att försöka hitta någon som det känns bra med. 22 år är ingen ålder! Du har många år på dig än att hitta någon det känns bra med och sen kommer det andra av sig själv.

Jag vet precis hur du känner! Själv var jag 24 innan jag "blev av med oskulden". Och det kändes just så, som något jag bara ville bli av med för att ha det gjort. Alla andra gjorde det ju när de var typ 16... Ja så kändes det som i alla fall. Så mitt första samlag skedde en natt i fyllan med en kille jag träffade på krogen. Inte idealiskt kanske. Inte helt skönt heller kanske. Men men det blev så. Sen att det visade sig att bli ett one night stand, ja det är ju bara att acceptera. Jag är 26 år nu och har fortfarande inte haft ett förhållande. Har dejtat och så och haft nåt fler oone night stand men inte träffa kärleken ännu. Men om du vill vänta med att ha sex tills du träffar "den rätte" eller om du vill ha sex "bara för att ha det" är det bara du som kan bestämma. Inget av alternativen är ju fel. Det är din kropp och bara du som bestämmer. Även om jag inte haft sex med någon jag varit känslomässigt engagerad i så tror jag att den dagen jag har det så kommer det vara ett fint tillfälle ändå. Varje gång man har sex med någon ny är man ju mer eller mindre osluld med just den personen.
Hoppas det ordnar sig fint för dig och att detta inte ska bekymra dig länge till. Lycka till, Kram

Jag 24 och fortfarande oskuld. Jag tycker verkligen du ska vänta tills Du själv känner att det känns rätt för dig och att du är redo för det. Det kan vara jobbigt emellanåt. Men brukar tänka så här ist; om jag bara gör det för att bli av med den, så kommer jag ångre det senare. För jag tycker att det ska vara något fint och väntar hellre. Speciellt nu när vi lever i en sån värld där alla ska hålla på att ligga med alla osv. Jag har precis blivit tillsammans med en kille (2 månader) och jag väntar fortfarande tills jag är redo för att ta steget. Han vet om det och känner ingen press från hans sida.
Hoppas du får något att fundera över. Var stolt för den du är. Även om det är svårt. En bra sak är att börja jobba lite med sig själv.

Hej!

Jag var 22 när jag "blev av" med oskulden. Då träffade jag mannen i mitt liv. Nu, fem år senare, är vi förlovade och han är den ende jag har varit med, något jag är stolt, glad och tacksam över.

När jag var oskuld kände jag aldrig någon press att bli av med den. Tvärtom var jag stolt över det och talade gärna om det. Jag ser inget självändamål varken i att bli av med oskulden eller att ligga med många. Jag kunde inte drömt om en bättre första gång än med en man jag älskade och som älskade mig.

Sen var det faktiskt en bonus att han var äldre och hade stor erfarenhet. Han visste vad han gjorde helt enkelt. Så, Soniozie, om du inte orkar vänta på den stora kärleken kan jag rekommendera att vara med en äldre, erfaren man. Och snälla, var nykter. Bra eller dåligt blir det ett minne för livet. Om man inte kommer ihåg det minns man även det.

Jag blir faktiskt lite avundsjuk, jag har själv varit med alltför många killar pga en taskig uppväxt men har nu träffat mannen i mitt liv och det hade varit fantastiskt om jag hade väntat på honom. Så sträck på dig och var stolt över dig själv istället!!!

hej ville bara säga jag är också 22 snart och är oskuld.jag ville bara säga dig en sak vänta tills det känns bra. jag känner många i min omgivnig som är det också.jag har alltid haft stor uppmärksamhet av folk för mitt vackra utseende.Det har gjort så att ja har väntat med sex.På grund av att jag vet att jag kan förlora den när jag vill.men i insidan så söker jag en bra kille.jag kan säga dig en sak att jag har varit väldigt kresen på sammma gång.men nu så vet jag insidan har en stor betydelse i livet. tänker inte så mycket på en kille ser ut. änligt mig så kan en kille vara helt ok.OCh ha en bra insida och bli finare. men visst kan jag känna panik jag med men vill inte ta första bästa. FOLK KAN ALDRIG TRO ATT JAG ÄR OSKULD ÄR VÄLDIGT SOCIAL OCH BETRAKTAS SOM EN COOL TJEJ. LYCKA TILL VI ÄR I SAMMA SITTS :)

Själv är jag 26 och fortfarande oskuld och har aldrig har ett "riktigt förhållande". Jag har aldrig varit ute mycket och har aldrig varit nån som killar sprungit efter direkt.
Men när man minst anar det så dyker det upp någon som tar en med storm, jag lovar! Jag letade inte men ändå dök han upp i mitt liv förra året, en engelsman jag träffade på facebook. Vi har bara träffats en gång på riktigt och då ville jag men han var inte redo så vi får väl se, jag kanske hinner bli 27 innan jag blir av med oskulden men jag känner mej inte speciellt stressad för det. Det händer när det händer, oroa dig inte! :) Du är inte ensam i denna situationen!!

Vet inte om killar får skriva här men men...
Att en tjej är oskuld tycker inte jag är något konstigt och jag förstår vad du menar med att hellre bli av med den på ett "bra sätt".
Vilket de flesta killar skulle uppskatta väldigt mycket, att Du väljer just han till det!
Hoppas det blir som Du vill.
Du kan bli av med den när Du vill, om det skulle skita sig.

Var glad att Du inte är en kille som är 23:årig oskuld, vilka fördömande blickar man får från tjejer - Som om man vore från mars, idiot eller att man psykiskt störd på nå vänster.

tråkigt att du råkat ut för såna tjejer. Min man var 25 o oskuld när vi träffades, störde mig inte ett dugg. Känner också andra killar som varit långt över 20 innan de förlorat oskulden.

kanske tjejerna reagerat som dom gjort eftersom de blivit osäkra? oftast förväntas fortfarande mannen var den erfarna som tar initiativen, tyvärr.

Hej ! I min kompiskrets har polarna och varit "sena" 18 - 19 år gamla.
Är kanske lite för blyg, men nästa gång jag får en chans så skall jag inte säga något, utan göra som kollegan säger och låtsas erfaren.

Men Mymlan, det värmer iaf att någon säger som du sa. :-)Inger lite hopp om att alla inte är taskiga.
Kanske har det med åldern på tjejer att göra att de regerar så, eftersom de flesta jag träffar är emellan 18 - 25.

Tack igen.

Ha inte så höga krav. Varva ner och lyssna på ditt hjärta.

Man kanske inte måste älska varandra. Man kanske inte måste vara tillsammans. Man kanske inte måste vänta länge. Man kanske inte måste hålla på sig. Man kanske inte ens måste känna varandra.

Det enda man måste är att vilja. Känn efter någon gång då du är med någon. Känns det rätt? Känner du dig kåt och villig? Känner du dig trygg? Känner du dig redo? Isåfall spelar det nog ingen roll vem det är. Det kommer ändå inte bli ett meningslöst engångsligg. Det kommer bli din första gång, och det kanske räcker.

Var ett tag sedan jag skrev det utsprungliga inlägget "Oskuld och desperat?". Var nu in igen och läste, och tack återigen för alla synpuynkter. Det senaste inlägget "Ta det lugnt" träffade rakt in i mitt hjärta. Det stämmer verkligen in på hur jag känner just nu. Ja, jag är fortfarande oskuld och känner fortfarande att det är en belastning. Tyvärr. Förut kände jag en stolthet att berätta hur det låg till, nu är det bara jobbigt. För nu, nu måste jag stå och övertyga att jag verkligen är det, då ingen vill tro mig (när jag tar mod o berättar).

Kul att få en killes synpunkter på det hela också. Och jag vet, många killar tkr det är positivt och speciellt med en tjej som har väntat och fortfarande är oskuld. Många ser det även som ett hinder, att det blir som en press, presentationsångest. Och jag tkr det även är sjukt att det anses fint av en tjej som sparar sig, och när det gäller en kille så är onormalt.

Vad vill jag säga?

Jag vet inte vart jag vill komma, återigen... I dagsläget finns det en speciell kille som jag vill ska bli min första. Det är en kille jag varit kär i, ja, gud vet hur många år. Han har funnits där under hela min uppväxt. Jag har alltid sett upp till honom (då han är storebror till en av mina kompisar) och han har nog aldrig sett mig som ngn han kan tänkas intressera sig för. Nu har jag blivit äldre och plötsligt ändrades sig allt. Det känns som att ödet blandade sig i. Vi hade inte setts på ngt år när vi plötsligt stötte på varandra, och en vecka senare en gång till! Nu dock, efter att ha träffats i en månad, står vi still och stampar. Vi har varit nära att haft sex många ggr. Det har varit svårt att avbryta, men jag vill att han ska veta hur det ligger till, men kan inte förmå mig att berätta. Det är aldrig rätt tillfälle. Det finns en rädlsa inom mig. Han kanske inte vill ha mig när jag säger som det är? Helt plöstligt blir det hela så seriöst. Som jag känner nu, så bryr jag mig inte om vi blir ett par lr inte, han får mig att känna sådant jag aldrig förut känt! Om han blev den första skulle jag inte ångra mig, inte en chans! Men varför ska det vara så svårt? Varför kan det bara inte hända? Det får mig att tror att det är fel... Ni ser, jag tänker för mkt. Jag vill ha sex med denna, helt underbara man.. Han har fel och brister som alla andra. Men jag vet, han skulle aldrig medvetet såra mig. Vi har känt varandra så länge jag levt. Om ngn ska kunna få mig att slappna av, och sluta tänka o bara känna, så måste det ju vara han?

Jag bara skriver och skriver och inget vettigt verkar jag få sagt. Det är så svårt att beskriva hur jag känner och hur allt är. Det är så komplext. Ena dagen är jag stark. Andra inte.

Tack igen för alla åsikter! Det underlättare för mig att få läsa det ni skriver..

Jag vet inte om någon skriver på denna tråden längre men jag provar. Jo jag är åxå oskuld och ....24 år. Suck. Känns som om alla pratar killar, sex och preventivmedel. och vad har jag att säga?? Inget.... jag sitter tyst... är så trött på det. Åh vad jag längtar efter kärlek och sex. jag har nog inte varit redo förrut, jag har liksom inte varit mottaglig för det förens nu.... Men nu är jag verkligen redo känner jag! På ett sätt glad att jag väntat. Men jag undrar om/när jag träffar någon jag ska ha sex med (oavsett om det är one night stand eller en relation) ska man berätta för killen att man är oskuld?? Skrämmer man iväg dem då? Vad kommer dem tänka? att man är konstig? Eller ska man inte säga något?? Hur tänker ni?

Stressa inte!Ta dej tid att bli ordentligt kär och känna killen du har sex med första gången.Hade sex som 15åring och det var alldeles för tidigt.Har haft sex som jag ångrat flera gånger.Skulle det gå att backa tiden är det många gånger jag inte hade haft sex.Jag var för ung,hade druckit,vågade inte säga nej.
Är nu 34 år.Jag hade bra sex med en bra kille jag var kär i som 22åring.Tror att många unga tjejer tyvärr har sex när de inte är redo.Vänta tills ni är kära och vill ha sex inte bara för att man ska ha sex och liknande orsaker.Det är värt att vänta tills ni hittar rätt kille.Hade jag vetat som 15åring vad jag vet nu hade absolut väntat med sex.Även om man hittar rätt vid 22 år hade kunnat vänta själv tills dess.

Jag vet inte om någon har koll på den tråden längre, men hoppas att någon läser den och ger mig lite tröst eller hjälp:(
Jag är 24år och är fortfarande oskuld. För bara 3 månader sen brydde jag inte mig om det men sen plötslig träffade jag honom. Första gången jag såg honom kände jag ngt väldigt stark inuti mig jag förstod då att jag blev kär i honom vid första ögonkastet. Vi blev nära varandra ganska tidigt efter att ha träffat varandra och under tiden var jag jätte lycklig för första gången i hela mitt liv. En gång blev vi ganska nära att ha sex och då berättade jag till honom att jag inte hade haft sex förut. Han blev förvånad men tyckte att det var ok. Hur som helst hur än vi försökte gick det inte jag var spänd och kunde inte slappna av till sist sa jag till honom att vi försöker nästa gång. Hur skulle jag veta att det blir aldrig en sista gång:( bara två veckor senare bestämde han sig till att flytta tillbaka till sitt land(Spanien) och sa att det vore bättre att vi slutade träffa varandra.
Nu vet jag inte vad jag ska bli ledsen för. Att jag missade chansen att ha sex med en som jag verkligen är kär i eller att han lämnar mig och jag får aldrig vara den gamla"jag" igen. Är desperat och i djup depression. Tänker till och med ta livet av mig. Hur kan jag vara så svag vet jag ej men jag kan inte sluta ångra mig att jag inte gjorde det med honom och gav upp när jag ändå var så nära att göra det.

Snälla om någon läser det skriv ngt vad som helst jag måste bara för lite stöd lite tröst:(