Jag känner mig rådvill .. Jag och min man har varit ett par sedan 9 år , jag har ett barn sedan tidigare förhållande samt att vi har ett gemensamt. För två år sedan gifte vi oss. Två månader innan bröllopet skulle jag gå in på datorn för att beställa saker som vi behövde och när jag slog igång datorn så hade min blivande man glömt att logga ut från Facebook och det jag fick se då gjorde att jag blev alldeles kall.
Det var en sex chat. Och inte med vem som helst utan kvinnan som skulle vara värdinna på bröllopet. Som för övrigt själv är gift och har fyra barn. Jag har känt henne i 12 år. Jag konfronterade min man direkt och undrade vad i helvete detta var. Jag var både arg, ledsen, besviken och krängt. Han skämdes som en hund och bar om ursäkt 1000 gånger om och lovade att det aldrig skulle ske igen och han visste inte varför han gjort det om det var för spänning, bekräftelse eller något annat. Efter flera nätter av mycket gråt , prat och ilska insåg jag att min kärlek till honom var stark och jag/vi var beredd på att jobba på att detta skulle fungera. Vi pratade med värdparet och dom skulle fortfarande vara värdpar men att efter detta skulle vi inte kunna vara vänner igen. Det tog mig ett år att förlåta helt ut och gå vidare. Tyvärr har vårt sexliv inte varit så bra på sista tiden men det är kanske inte så konstigt av olika skäl. För snart två månader sedan skulle jag gå in och sjukanmäla min äldsta son på datorn och sen gå in på min Facebook. När jag går till inloggnings sidan visar det sig att min man inte loggat ut och jag kunde inte låta bli att kolla om han har haft någon kontakt med värdinnan sen sist. och......Där var nu en ny sex chatt som pågått till och från sedan i oktober 2011. denna var mer utförlig om hur dom vill väcka varandra på mornarna och vad dom vill göra med varandra. Han har även lämnat ut vårt sexliv, min kropp och dyl. Sedan framkommer det att de även har hånglat på en midsommar fest som vi var på tillsammans två år innan första sex chatts incidenten. Dom skriver också att om detta hångel hade hänt i dag så hade dom gått hela vägen. Dom hade även planer på att ses men inte bestämt när.
Jag är helt knäckt. Jag anser att han varit otrogen men det gör inte han eftersom dom inte har gjort det fysiskt.
Har konfronterat honom igen och han säger samma saker som förra gången och att det ska aldrig hända igen, sen får han mig att känna det som att det är mitt fel också eftersom sexlivet inte varit så bra. Just nu känner jag mig bara helt tom.Vad ska jag göra? Tror inte jag kan stanna i ett sådant här förhållande, hur förlåter jag igen ? Kan jag förlåta igen?
Är det fel på mig som tycker att han varit otrogen. ???
Snälla kom med lite råd och tips..
Kram
Kommentera
Jag tycker otrohet är när man smyger med något. Om han döljer det för dig och inte kan skriva när du står bakom tycker jag att det är otrohet. Tycker du ska prata med hennes man oxå. Han sårade dig första gången och borde ha lärt sig en läxa men tydligen inte! Hur många gånger ska man behöva ta samma sak? Vad är ett förhållande utan tillit? vad hade han tyckt om det var du som sexchattade med hans kompis? Förnedrande tycker jag! Var stark och lycka till!
Stackars dig! Jag lider med dig! Det är inte ditt fel att han gör som han gör. Om han anser att ert sexliv inte är bra så ska han lösa det med dig och inte gå till andra kvinnor. Att skylla ditt beteende på dig är väldigt omoget. Han har ansvar för sina handlingar och hur han handlar är hans val och har inget med dig att göra.
Jag förstår att du är ledsen, arg och svårt med tilliten till honom. Nu är det ju svårt då barn är med i bilden. Jag tycker du ska lyssna på ditt hjärta och vad dina gränser är. Om jag får säga min åsikt så tycker jag han är gränslös och gått bakom din rygg på en fult sätt. När man är i en relation så är grunden att man kan lita på varandra och det har han missbrukat, tycker jag. Fult och fegt, tycker jag.
Kan berätta att jag hade en pojkvän tidigare som oxå glömde att logga ut från en sida på nätet. Det visade sig att han hade en profil på en dejtingsida där han såklart raggade brudar. Han sparkade jag ut med en gång såklart.
Ta ingen skit, stå på dig och respektera dina gränser! Ha självtillit och tillit till livet. Du är viktigast i ditt liv och du ska må bra i en relation och känna att du kan lite på din partner!
Jag önskar dig lycka till!
Alla män som sexchattar, svenska som utländska här i Sverige räck upp handen!
Just det,de vågar inte.Männen skyller på sina fruar för att bli påkomna med fingrarna i syltburken,men har inte en tanke på att de själva kan vara problemet i sexlivet.De omger sig med brudar den ena värre än den andra,även smygprostituerade,kvinnor som i brist på självkänsla,sjävförtroende fläker upp sig på diverse sidor för att de vet att de blir bekräftade av dessa tvivelaktiga män.Männen som ofta börjar med oskyldiga antydningar om sex via nätet fortsätter ofta med att vandra den brokiga vägen till sin egen undergång.De behöver inte vara sexberoende bara gränslöst kära i sig själva eller de får aldrig nog av bekräftelse.Likt Narcissos drunknar de slutligen i sin spegelbild och bilden de fantiserat fram i sina hjärnor.Dessa män kryllar det av på nätet.Kvinnor som spelar med finns naturligtvis gratis eller mot betalnig.
De kan vara din väninna,syster,bror,mor.,,prostituerade från Ryssland Asien etc.Nätet har blivit de nya skilsmässobarometern.Bara enl. Facebooks konto- aktiviteter har skilsmässotalen ökat över 20 procent.
Vilken värld är det vi vill leva i ha en bakdörr ständigt öppen för flykt eller ett liv av ansvar ,respekt,hänsyn och kärleksfulla relationer eller dessa plastförhållanden som förgör både oss män som kvinnor.Är det att trycka på Gilla knappen i brist på att Inte gilla knappen finns? Vad tänker ni?
Jag förstår smärtan. Jag har en kille som har erkänt att han har varit/ haft sex med en annan tjej samtidigt som han har varit med mig, detta sanning gjorde så ont att jag grät varje natt när han låg och sov.Jag frågade honom varför han gjorde som han gjorde och han skyllde på att vi grälade mycket...
Jag samlade ihop mig och slängde samma medicin tillbaka till honom, jag berättade för honom att jag har en knullkompis som jag träffar ännu. Han blev så himla rasande att han ville lämna mig.
Då frågade jag honom varför han blir så arg, då sa han att jag är hans. Han sa att det gör så ont att jag har varit med en anna man. Han frågade om han inte dög i sängen.
Vi älskar varandra och fortsätter vara med varandra, han vet att jävlas han igen så går jag och har sex med min så kallade kompis...
Det gäller att vissa vad som är acceptabel och inte acceptabel! Vissa gånger måste man helt enkelt göra som killen så att han fattar smärtan. Så jag ger dig råd, gör samma sak mot honom och se om han klarar av att förlåta di, om han förlåter dig så är ni menade för varandra, om han ej förlåter packa och lämna honom då!
Hejsan
Jag var med om liknande saker med min före detta, det visade sig sedan vara flera stycken han behövde vid sidan av för att känna sig som en man tydligen.
Lämna honom, det finns mycket pålitligare karlar, dock tar det ett tag innan man vågar lita på en man igen.
Lycka till.....
Hur ska du någonsin kunna lita på honom igen????
Om det "bara" hade hänt en gång, så skulle man väl kunna tänka sig att det skulle kunna gå att förlåta, men när han har gjort om det igen, så kan jag inte förstå vad det skulle kunna finnas kvar att bygga på när det gäller tillit & förtroende??? Att sexlivet är dåligt är verkligen ingen ursäkt för att sexchatta med andra kvinnor, utan det är ju självklart något man måste lösa INOM sin relation! Kanske inte heller så konstigt att sexlivet är dåligt, med tanke på vad han gjort innan! Nä du, han har blivit förlåten en gång & återigen förbrukat ditt förtroende, du är helt klart värd ngt bättre än en man som inte visar dig någon respekt! Han har i mina ögon definitivt varit otrogen! Lycka till, vad du än beslutar dig för!
Min sambo har sexchattat, vad jag vet, med två stycken under vårt förhållande. Det är förmodligen mer som jag inte vet om.
Första gången var med en kollega. När jag kom på honom försökte han slingra sig trots bevis. Jag ställde ultimatum som han bröt genom att fortsätta med sms och mail. Vi höll på så här under två-tre år. Jag hittade mail etc, han skulle sluta. Till slut löstes det genom att dom inte längre arbetar tillsammans. Vi gjorde också slut under denna perioden men blev tillsammans igen.
Jag tror att för mig var det så ofattbart att han skulle kunna göra så att jag valde att hellre tro på honom.
Fick också veta att han haft massor med kontakt med sin f.d. Träffat henne bakom ryggen på mig. Han säger själv att dom bara är vänner.
Det har varit fler incidenter men småsaker som också kan vara oskyldigt. Hade jag inte vetat det andra hade jag antagligen inte reagerat.
Vi fortsatte att vara tillsammans och jag blev gravid.
Var sjuk under hela graviditeten. Operationer efter förlossning etc.
Han höll sig hemifrån under hela graviditeten. ( Jobb.) Mycket bortrest.
Tio dagar efter förlossningen hittade jag grova sms som han utväxlat med en annan kollega. Det hade pågått under nästan hela graviditeten och dom arbetar fortfarande ihop.
Anledningen till att jag skriver detta är inte för att "stjäla" din tråd utan för att jag vill visa att jag förstår hur det känns att bli sviken och säga till dig att han kommer inte ändra sig.
Har det hänt så många gånger har han ingen respekt för dig.
Jag brukar tänka "vill jag ha det så här i 20 år till? Eller vill jag bli lycklig?"
Ingen förtjänar att bli behandlad så. Lyssna på din inte röst.
Det är inte ditt fel att han är otrogen. Det är däremot hans fel att du inte vill ha sex med honom. Du borde ju egentligen vara förbannad på honom för detta. Han har ju förstört ditt sexliv.
Jag tror att man ofta stannar pga dåligt självförtroende. Grubblar fram och tillbaka. Kanske jag överdriver? Han tycker ju om mig. Etc etc..
Hoppas du finner styrkan till att gå. Det hjälper om du orkar bli förbannad.
helt klart har han varit otrogen! finns ingen ursäkt eller bortförklaring som ställer allt till rätta, jag tror tyvärr inte att han kommer att sluta med sexchattanadet utan falla tillbaka igen. Tänk på att du bara har ett liv! Du ska må bra! Kram och lycka till!
Tack alla ni som har svarat och kommit med egna erfarenheter och tips.
Jag har med jämna mellanrum varit inne och läst men har inte orkat svara. Från början var jag bara så jäkla arg men nu är jag bara fruktansvärt ledsen. Under perioden när jag var arg så skickade jag in en skillsmässoansökan vilket har inneburit att min man är så ledsen och besviken på mig. Han säger att jag har ryckt upp rötterna för honom och att jag måste förstå att det blir en konsekvens av det jag har gjort.
Jag har försökt förklara för honom att vi hade ju aldrig varit där vi är i dag om inte han hade varit otrogen mot mig ett flertal gånger, å jag hade inte heller skickat in någon ansökan. Ansökan skickade jag in för att jag var arg, ledsen, kränkt och besviken och jag tror att det var mitt sätt att sätta ner foten och markera att nu jäklar är det allvar. Man är inte otrogen mot den man älskar.
Jag har flera gånger ställt mig frågan, HUR ska jag någonsin kunna lita på honom igen, Vågar jag öppna mitt hjärta och släppa in honom igen, tänk om han gör om det igen bara för att jag inte har bekräftat honom tillräckligt , eller att vi inte har haft sex på länge eller o.s.v o.s.v o.s.v det skulle jag aldrig orka.
Han sa även härom veckan : ja, jag vet att jag har sårat dig ! Ja, jag vet att jag har betett mig som en idiot ! Ja, jag vet att jag har kränkt dig, men en sak ska du veta att om vi separerar så är det DU som har dödat detta och inte jag....
Vad säger man om det ? Jag blev förstås oerhört ledsen och sa : Lägg aldrig den skulden på mig , det är du som varit otrogen å inte jag ! Men jag sitter här idag och har dåligt samvete för att jag skickat in skillsmässoansökan, han är ju så ledsen och gråter och mår så jäkla dåligt..
Just nu har vi löst det så att han bor i vår sommarstuga under semester perioden och jag bor i lägenheten i stan. Den äldsta sonen bor i stan med mig hela tiden och den yngsta kommer att bo varannan vecka..Denna lösning har vi gjort eftersom jag behöver tid att tänka, fundera och gråta ifred ett tag. Men jag har så dåligt samvete gentemot den yngsta sonen.... jag vill verkligen inte att han ska fara dåligt av det här. Han sa till mig en morgon : Mamma, Det känns som att du och pappa har flyttat ifrån varandra..Då sa jag till honom att mamma och pappa har det lite jobbigt just nu så att under sommaren kommer det se ut så här att Pappa bor i stugan och jag bor i stan och att jag lovade honom att om vi skulle separera så skulle vi berätta det för honom först innan vi gjorde det. Och att han skulle få vara både med Mamma ett tag och med Pappa ett tag. Men FAN vad det gör ont i hjärtat..
Jag kanske låter rörig när jag skriver å det är nog så för det känns som att hela mitt liv är upp och ner å jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare...Jag vill bara börja må bättre och se ljuset i tunneln.
Kramiz
Åh, vad ledsen och arg jag blir när jag läser din tråd, och speciellt när jag kommer till raderna "Han sa även härom veckan : ja, jag vet att jag har sårat dig ! Ja, jag vet att jag har betett mig som en idiot ! Ja, jag vet att jag har kränkt dig, men en sak ska du veta att om vi separerar så är det DU som har dödat detta och inte jag.... Vad säger man om det ?"
Det jag vill säga om det är att det INTE är ditt ansvar att din man har varit otrogen (för ja, jag tycker absolut att det han har gjort klassas som otrohet). Det är väl så typiskt att han beter sig respektlöst och går bakom ryggen, och sedsan försöker lägga skulden på dig och ge dig dåligt samvete för att han har krossat erat äktenskap?! Fär som du själv skrev- du hade ju inte begärt skilsmässa om det inte vore för det han har gjort mot dig. Han har sårat och svikit. Visst kan han skylla på olika saker i ert förhållande som han anser ledde till det han gjorde, men faktum är att alla beslut han har tagit och alla gärningar han har gjort är HANS ANSVAR. Tyckte han inte ni hade det bra så skulle han ha tagit tag i det, inte hållit på med andra bakom ryggen på dig.
Han har gjort fel, han har sårat dig, och det är han som måsta ta ansvaret för dina handlingar och de konsekvenser det för med sig. Visst är det bekvämare för honom att försöka inbilla sig själv att det är du som river upp familjen, men det är ju uppenbart att det är hans otrohet som startade upp det.
Jag skulle inte heller kunna lita på en man efter att ha fått veta att saker har hänt upprepade gånger. En gång kan man KANSKE förlåta, men inte när man ser att det är ett mönster och förmodligen ett missbruk.
Jag tycker du gör rätt som lämnar honom, för hur ska du kunna leva med en man som har kränkt dig så och som du inte har förtroende för länge?
Kram till dig och lycka till.
Jag vet att jag inte har någon del i hans otrohet, men det där dåliga samvetet gör mig galen. Han tycker inte att det han har gjort rättfärdigar till en skiljsmässoansökan å för att vara helt ärligt så går jag i taket varje gång han drar upp detta med att jag också måste förstå att det också blir en konsekvens. Jag anser ju att Han har"offrat" hela sin familj varje gång han har sexchattat. Men han ser det inte så..Visst är det otroligt hur olika man kan se saker..I går när vi pratade sa han han var redo att kämpa för mig och att det verkade som om jag redan hade kastat in handduken och inte ville kämpa. Men VAD !!! Har jag inte kämpat? Jag har ju varit kvar hos honom , älskat honom, varit villig att kämpa för vårt förhållande de andra två gångerna som har har varit otrogen / bedragit mig ....Är inte det att kämpa ? I min värld är det det. Men då envisas han med att säga att jag har sårat honom oxå..Genom att skicka in skilsmässoansökan. Å då är vi tillbaka på ruta 1 igen.
Jag har försökt förklara för honom att eftersom det hela tiden har handlat om samma kvinna så känns det som att han har tillåtit henne att ta plats i vårt sovrum och att jag under flera år inte känt att jag har varit tillräcklig...Hon har alltid funnits där på något vis och jag har inte kunnat låta bli att jämföra mig med henne. Även om jag kanske inte har velat erkänna det helt och hållet inte ens för mig själv. Så är det faktisk så som jag har känt till och från. Jag har varit och träffat en psykolog som ställde mig frågan om varför jag inte lämnade honom förra gången ....? Jag skämdes !!!! Vad skulle folk tro om mig om jag ställde in bröllopet, vad skulle jag säga till alla? Så gör man ju bara inte..Men tja jag vet inte, det fick mig i alla fall att tänka tillbaka på förra gången och börja rannsaka mig själv och inse att jag nog inte har repat mig helt från den svängen heller. Sen som sagt att det kom fram i den senaste chatten att de hånglat vi vår sommar stuga en midsommar för fyra år sen gjorde ju inte saken bättre. Iof fick jag bekräftat att min magkänsla om att det hade hänt något stämde och att det inte " bara " satt i mitt huvud.. Det är många saker som jag måste reda ut för min egen skull känner ..Just nu känner jag att jag är mer på väg ifrån än vad jag är på väg tillbaka..
Tack alla igen för att ni skriver och har era egna åsikter, tankar, erfarenheter och ger mig styrka.
Kram till er !
Till "Förtvivlad" igen:
Jag kan inte låta bli att undra om han verkligen är så dum i huvudet att han inte fattar att din skilsmässoansökan är en direkt konsekvens av hans otrohet? Det måste han ju bara förstå! Eller, kan han vara så otroligt dum att han inte ser sambandet?
Du HAR verkligen kämpat! Stannat vid hans sida trots att du blivit så sårad och kränkt, kämpat dag ut och dag in med känslor av förtvivlan, sorg, hopplöshet och dessutom ett självförtroende som körts i botten av att du känner dig värdelös som kvinna, eftersom din man måste söka sexkickar på annat håll. Jag vet, för jag har nämligen varit i samma situation själv. Självklart kan jag inte säga att jag vet exakt hur du mår och har det, för vi alla är ju olika, men jag vet att du har kämpat och haft det jobbigt!
Även om du verkligen har bestämt dig för att genomföra skilsmässan så kanske familjerådgivning kan vara något för er? Om inte annat så bara för att han ska förstå sin del i det hela, och förstå att din skilmässoansökan är en direkt konsekvens av hans otrohet. Han vill ge dig dåligt samvete över skilsmässans konsekvenser, men vägrar inse att det är hans egna handlingar som har gett massor av konsekvenser, där skilsmässan är en.
Vill du inte prova familerådgivning så kanske det vore bra med fortsatt terapi för dig? Som ett stöd på vägen.
Jag förstår att det gör ont i dag när du tänker på barnen och framtiden, men det är ju inte ditt fel att det blev såhär. Vad du än gör, så låt inte hans försök att ge dig dåligt samvete få ta tag om dig! Det är inte du som har gjort fel, det är han som bär skulden till skilsmässan.
(Om du vill veta hur det gick för mig: En skillnad mot i ert fall är att min man berättade direkt för mig om sin otrohet, som var en engångsgrej. Han trodde det skulle få konsekvenser, han trodde jag skulle begära skilsmässa på stående fot, eftersom han vet hur jag ser på otrohet. Jag har, precis som du, kämpat hårt med att försöka förlåta. Det som gjorde att jag ville försöka förlåta var att han var ärlig och berättade själv. Vi är fortfarande gifta, men visst tvivlar jag ibland än i dag fast det har gått över ett år nu. Det gör ju så ont med ett sånt svek, men som sagt- jag kämpar på med mina känslor. Men jag kan säga att skulle jag få veta att han hade varit otrogen fler gånger så skulle jag inte kämpa mer, då skulle allt förtroende vara helt raserat.)
Jag känner för dig. Kram!
Vi har gått/går i familjerådgivning sen ett tag tillbaka eftersom jag för ett och ett halvt år sedan blev sjukskriven för utbrändhet. Jag gav det som förslag så att vi inte skulle tappa bort varandra längs vägen.
Å visst vi har hunnit prata om många saker i vårt förhållande , men så här i efterhand ( vi går fortfarande men har sommaruppehåll ) så har det visat sig att den senaste "chatten " inträffat under perioden som vi faktiskt har varit på fam rådgivningen...
Vilket för mig är ofattbart, han har ju haft alla möjligheter i världen att berätta för mig om han inte mår bra i vårt förhållande, om det är något som är fel, om vi måste jobba på något speciellt å framför allt .....tala om att han har haft ytterligare en chatt med denna kvinna. Men ICKET, vilket gör detta ännu mer svår förstått, hur ska vi då gå vidare om vi inte kan resonera/prata/vara ärliga/gråta/vara arga/känna sorg när vi faktiskt får hjälp därifrån? Det som jag känner känns jobbigt är att de andra gångerna som det har hänt har jag inte kunnat prata med nåon av mina vänner heller eftersom jag har skämts och för att jag inte har velat lämna ut honom , vilket har inneburit att jag har burit på allt själv. Jag har iof pratat med min mamma direkt då det hände eftersom det var just innan bröllopet , men sen har det blivit att jag har hållit det för mig själv och försökt att hantera det, det har inte varit lätt eftersom det har varit ett minerat område när jag försökt prata med min man om det. Den här gången har jag berättat för mina närmaste vänner för nu orkar jag inte bära det själv längre. Å det har varit helt fantastiskt vilket stöd jag har fått av dom...
I dag har jag haft en jobbig dag, har gråtit väldigt mycket och känt mig otroligt ensam. Alla mina känslor är huller om buller och jag tycks inte få rätsida på något, så i eftermiddags så bestämde jag mig för att gaska upp mig lite å tänkte på den historien om Indian pojken som hade ett samtal med sin farfar/morfar
”En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
- Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
- Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.
- ”Vilken varg vinner?”, sa barnet.
Den du matar”, sa den gamle mannen.”
Så nu ska jag börja mata den goda vargen !!!!! Det kommer inte att gå fort, det kommer att ta lång tid, men jag vill att den goda vargen ska vinna den här gången..
Kramizar
Bra- mata den goda vargen! Tänk vad skönt att kunna visa din man att du går rakryggad ur det här, lämnar honom och är en god och glad människa som inte får livet förstört för att du blir bitter och misstänksam mot allt och alla. Det är lätt att fastna i negativa tankar och känslor, som bara byggs upp mer och mer om man tillåter det. Direkt efter min mans otrohet hamnade jag i en depression och hade det tungt, och jag tänkte då att känslor och tankar inte är något man kan styra över. men man kan faktiskt det! Man kan stoppa tankegångarna när det negativa kommer på repeat. Man kan hitta på saker som man mår bra av, istället för att sitta och tycka synd om sig själv. Träna, göra något kreativt som man tycker om, lyssna på musik man gillar, träffa någon person som får en att må bra... Tillåt dig att få vara lite egoistisk och prioritera det som får dig att må bra, helt enkelt!
Jag känner igen det där med att känna sig ensam. Jag berättade inte heller om vår otrohetskris mer än för min bästa vän, men hon var ett eorhört stort stöd. Jag ville inte att "alla" skulle få veta, eftersom jag ville försöka förlåta. Annars hade ju säkert de flesta direkt tagit mitt parti och talat om vilket svin han var, och eftersom de flesta av mina vänner även är hans vänner så ville jag inte utsätta honom för det.
Att din man har hållit på med chattandet även under tiden ni har gått i familjerådgivning känns ju som ett hårt slag i magen. Vad är det för vits med att gå på rådgivning, om man ändå sitter där och ljuger sig blå och låtsas att allt är frid och fröjd? Jag antar att ämnet har kommit upp där sedan dess. Hur reagerar han då? Föröker han ljuga och bortförklara, eller svarar han ärligt? Försöker han lägga över skulden på dig även när ni sitter där och pratar om det? Där har ju terapeuten en stor uppgift i att öppna ögnen på din man, så att han inser att han har varit den stora boven i ert äktenskap, och att konsekvenserna som kommer nu beror på HANS tagna beslut och utförda gärningar.
Jag kommer att fortsätta följa tråden för att få se hur det går för dig/er.
Fäller en tår när jag läser ditt inlägg.
Jag är en gift man och varit tillsammans med samma kvinna sen 10år. På vår 5-åriga bröllopsdag (som för övrigt var helt utan fysisk närhet) vaknar jag på natten av min fru chattar och jag råkar läsa över axeln att hon skrivit "Du finns i mitt hjärta och min hjärta ... osv osv..."
När jag konfontrerade henne på morgonen uppdagas lögner, nattliga långa intima chattsamtal och hemlighetsmakeri. Det visar sig att det är en arbetskollega där det i framtiden kommer förväntas att de arbetar tätt ihop i ett nära samarbete. Kan jag ställa kravet att hon väljer mellan familjen eller offrar sitt drömjobb?
Jag förstår att det gör ont i dig, själv gör det så ont, så jag håller på att gå itu. För mig är det lögnerna och att tilliten till den som jag älskar försvunnit. Men jag tror - inte säker just nu - men för vår 4-åriga sons skull försöka förlåta.
Jag vill egentligen inte låta som en klagomur utan bara hoppas att det löser sig för dig. Var stark!
Och tacka dig för att du delgivit dina tankar. Hur konstigt det än kan låta så har det stärkt mig att läsa att det finns fler i liknande situationer.
Var stark och Tack!
Vänliga hälsningar
Johan
Nu har jag ledigt ett par dagar från mitt jobb och har åkt ut till vår sommarstuga som alltid har varit min oas..Yngsta sonen och min man har ju varit där i två veckor å jag har varit hit några korta svängar för att snoosa och gosa på sonen ! Oj vad jag har längtat efter honom !!!! Så mycket att jag har haft ont i magen. Längtat efter min man ??? Nope inte speciellt. Jo kanske det vi har haft tidigare när vi varit i stugan men inte har just nu..
Maken har längtat jätte mycket till att jag ska komma hit , medan jag har otroligt mycket blandade känslor..Han vill gärna kramas , hålla om, säga att jag är fin m.m. Jag vill bara att han ska backa, vill inte ha några kramar vill inte hålla om och vill absolut inte höra att jag är fin....Varför är det så ? Jag blir så arg för att han har försatt mig i den här situationen....
Nu ska jag vara här med honom och sonen fram till fredag och sen ska han ut på jobb i några dagar, så jag har bestämt mig för att sköta " Familjen AB " på bästa sätt utifrån dom rådande omständigheterna, känns inte optimalt men för yngsta sonens skull ska jag göra mitt bästa..
Jag kommer att försöka skriva av mig lite nu och då så jag hoppas att ni som följer min tråd fortsätter att följa den fast det är lite still på fram eller motgångarna....
Kram
Först och främst vill jag säga att jag känner med dig. Jag tycker det är oerhört sorgligt och tragiskt.
Det här med gränserna kring vad som är otrohet lämnar jag till andra att själva avgöra. Det tycker jag är upp till en själv och ens partner att enas om de gränser som ska gälla.
När jag läser ditt brev, förstår jag att din man omöjligen kan försvara sig med att gränsen för otrohet inte skulle vara nådd. Förra gången han sexchattade och ni diskuterade utgår jag från att du förklarade att du inte accepterade detta beteende.
Ändå har han gjort samma sak. Igen. Idiot!
Dessutom har du nu fått reda på att han redan agerat fysiskt med den andra kvinnan och att de planerar att ses igen. Denna gång kan vi dessutom utgå från att de kommer gå hela vägen.
Frågan du måste ställa dig är VARFÖR du skulle förlåta honom? Vill du det? Har han bett om förlåtelse, han tycker inte ens att han varit otrogen?
Jag hade haft svårt att ge honom ännu en chans. Han fick en ny innan bröllopet, som han inte var aktsam med.
Men detta beslut är ditt. På ditt brev låter det som du redan bestämt dig för vad du vill göra. Jag tror du redan vet svaret, jag tror du känner det i "magen".
Lita på dig själv, och lycka till!
Hej.
Jag har inte skrivit på ett tag men det har inte hänt så himla mycket mer än att allt går på sparlåga.
Jag har startat en blogg där jag kommer skriva om hur det går. Den heter Vägen tillbaka från sjukskrivning, otrohet och vikt kamp. Jag har känt att det har varit skönt att skriva av mig så jag tänkte why not ! Starta en blogg och i terapeutiskt syfte jobba mig igenom och ut på andra sidan. Hoppas ni som har stöttat mig här och har gett mig tips och synpunkter kommer att fortsätta följa mig och min resa. Det skulle betyda väldigt mycket.
Ni hittar mig och min blogg här: http://blogg.amelia.se/atb18/
Det bör tilläggas att jag aldrig har gjort något sådant här förut så jag hoppas ni har överseende med min skrappliga början, men jag hoppas att det kommer att bli bättre med tiden..
Kram
I ärlighetens namn så jag förstår inte ... Då jag inte upplevt detta...Men känner med dig... Första gången som jag kollar sidan men av helt andra skäl...Säger bara JÖSSES!!! Be han dra åt helvete!! Jo säkert inte ett världsmästar råd... Men vad har du att välja på???
Tja jag vet inte vad man ska säga helt enkelt .
Min man har hittat mitt inlägg här i damrummet och läst allt , och från början så tyckte jag att det kändes konstigt, men samtidigt känner jag att jag har inget att dölja.
Inget av det jag har skrivit är något annat än sanningen och det vi har pratat om / inte pratat om m.m.
Han tyckte att det gjorde ont att läsa allt, både det jag har skrivit samt allas åsikter/reflektioner/råd och egna erfarenheter. Men det är inget mot för vad jag har känt i omgångar för det han gjort mot mig.
Vi har nu bara två veckor kvar innan vi ska dra igång med familjerådgivningen igen, vilket känns bra. Känns som det skulle behövas faktiskt, fast samtidigt så är jag lite nervös eftersom han inte riktigt varit ärlig under den tid vi gått där sedan tidigare. Kanske blir han det nu. Vem vet.
Jag känner mig fortfarande lika rådvill som tidigare..
Kram
Detta är vidrigt att läsa. Fy vilket oerhört svek och grovt övertramp. Det verkar inte som om din man är ärlig emot dig när det har hänt flera saker och under lång tid. Alla är olika, men jag hade föredragit att min man varit otrogen efter en fylla på krogen och gått hela vägen med en okänd kvinna. Det är din väninna han är otrogen med! Sveket är ju dubbelt så stort! Kränknade att han lämnat ut detaljer om dig och din kropp?! Vad är det för sätt?! Vad vet du om de inte har träffats och haft sex? Din man kanske ljuger om han säger att de inte gjort det. De har de säkert. Vill inte såra dig, men försök tänk klart....Vad kan du överhuvudtaget lita på i detta läge? Hoppas du kommer fram till något som leder till att du kan må bättre och gå vidare!
Hur går det för dig? Nu har du inte skrivit i tråden på länge, och inget nytt i bloggen heller sedan början av augusti. Jag tänker på dig & hoppas på att få höra hur det går med allt.
Jag har samma erfarenhet. men med min make, pratade han på en plats som heter se-flirting-chat.com. Någon annan hört talas om det?
Om du känner att du inte kan ge honom ett straff så kommer du ju ingen vart :( men du måste våga ge ett straff eller sätta han på prov om han värkligen älskar dig!