Varje gång jag hör denna låt med Dolly Parton gråter jag en skvätt..jag blir nog aldrig hel igen. Precis som i låten så lämnade han mig för en annan kvinna efter 25 år. Gud vad jag hatar henne. Hon fick honom att lämna mig och barnen. Hon visste att han var gift men ändå öppnade hon dörren. Hon pratade med mig på jobbet utan att ha dåligt samvete, hon sket fullständigt i att hon förstörde för en hel familj. Jag vet att hon kommer att lämna honom när han inte är spännande längre, så har hon gjort förut och vi är inte dom enda familjer hon har förstört för. Men jag vet att jag ALDRIG kommer vilja ha honom tillbaka. Jag kommer aldrig att kunna förlåta honom för detta sveket. Jag vet att jag kommer att resa mig igen, men det kommer att ta tid. Just nu mår jag så dåligt att jag skulle kunna lägga mig ner och dö, om det inte varit för barnen..hon är som i låten, ung och vacker...20 år yngre än han
Kommentera
Fy f-n vad det måste kännas djävligt. Kan nog bara föreställa mig hur djävligt. Men du reser dig som Fågel Fenix, var så säker, du har ju redan bestämt dig för det. Och kom ihåg att den gamla "dängan" stämmer: "det som inte knäcker dig gör dig starkare". Hon (och han) kommer att få sitt straff, för som en annan gammal dänga lyder: "what goes around comes around". Glöm de där människorna och gå vidare med ditt liv, försök att fokusera på sådant du tycker om och var snäll mot dig själv. Lycka till och styrkekram!
Styrkekramar till dej!Har varit med om en överjävlig separation dock utan någon annan ibland och utan barn.Trodde inte det gick att må så jävligt.Kunde inte äta,funkade knappt på jobbet.Tog ut några semesterdagar och åkte till min snälla syster.Hon fick nog en chock när jag kom såg hemsk ut trodde inte det gick att gråta så mycket.Min syster såg efter mej som om jag varit ett barn såg till att jag åt,sov och gick ut för att få frisk luft.
Du har rätt att vara arg och må jävligt!Men han är inte värd ditt hat och att du blir bitter.Prata!Har du vänner,arbetskompisar,syskon,föräldrar prata och gråt ut.
Nu har det gått över två år sedan min separation.Lärde mej hur underbara min syster,arbetskompisar och mamma är när det verkligen krisar.Är ännu inte beredd att släppa en man över min tröskel men kanske den dagen kommer.Ta hand om dej och dina barn.Fattar inte hur män funkar att lämna sin kvinna är en sak men att lämna sina barn hur kan de?