ANNONS

Jag vill, inte han

Läste nyss om tjejer som inte orkar ha sex "hela tiden" vilket i värsta fall kan leda till att deras män sitter och porrsurfar, är med andra kvinnor etc etc.
Finns det någon annan kvinna där ute som finns i den motsatta situationen? Vill du ha sex men inte han? Efter ett års stadigt förhållande med ett helt otroligt bra sexliv lever min sambo och jag för tillfället i en liten svacka. Han vill inte ha sex och han skyller det på jobbtrassel samt olika sjuksymptom, att han är trött hela tiden etc. Jag har i några veckors tid intalat mig själv att det kommer att gå om, men snart står jag inte ut längre. Vi pratar ofta och mycket med varandra så kommunikationen borde inte vara ett problem. Han frågade för någon dag sedan om jag är sexuellt frustrerad, och jag ljög ihop ett "nej". Jag tycker att jag har försökt allt för att få honom att tända men han verkar bara inte vara intresserad över huvudtaget. Några kvällar har han lite försynt tafsat på mig men då det har kännts som att det kunde bli något mer har han svalnat och avböjt.
Det känns som att det är något fel på mig, inte ska ju kvinnorna vara de som suktar efter sex... eller?

Kommentarer

Har oxå fantiserat om att vara otrogen ( egoistisk ).....fast jag inser att det inte är någon lösning och jag hade INTE mått bra av det. Tyvärr så sätter det sig på mitt sexuellasjälvförtroende att inte vara mer åtråvärd. Dessutom är jag i den åldern när den biologiska klockan tickar ganska högt. Klart att det blir en stress för både mig och honom men jag förstår inte, han vill ju ha barn. Vad är problemet!? Varför ska det vara så svårt att prata om detta? Vad gör man i mitt läge när man sett ut fadern till sina barn och allt känns så rätt annars? Allt blir bara "hjärnsläpp". Finns det någon som haft det så här och ändå kunnat få sexlivet tillbaka? 1 gång senaste året.

Jag lever också med en man som inte är ett dugg intresserad av sex.. Och vi har pratat om det och nu har han faktikt sökt hjälp. Före sommaren tog han kontakt med SESAM och det är tänkt att han ska gå på nån slags terapi där.. Så vi får se vart det leder..

Jag tror absolut inte att det är ditt fel att han inte vill ha sex utan det är hans livssituation som gör att han inte har lust.. Och det är bara han som kan ändra på det!!

Vet inte riktigt vad jag ska ge dig för råd. Vet ju att det inte hjälper att tjata, böna eller be..

Du är inte ensam i din situation iaf..

Jag är väligt glad att jag är muslim, att läsa sådan får mig och spy, jag mår riktigt illa och det är inte alls kul... Världen är inte Normal..

Det är killarna som var jägare och inte kvinnorna... det är förkasligt att jag tänker nu att min farfarfar var ute och jobbade på en båt i 3 månader medans kvinnan satte på allt där hemma.. ikke oki..

jag är i samma situvation nu! Vi hade också ett underbart sex liv, men ungefär efter 1.5år så sluta det. När jag vill ha sex så går det aldrig, men när han vill ha så får han jämt! Det gör mig mycket frustrerad och ledsen för det kan aldrig gå när jag vill.
Man tycker ju att det värkar lite mer annulunda när kvinnorna kan nästa gör vad som hälst för sex iställe för mennen.
Jag står inte heller ut snart för på nått sätt känner jag mig inte hel, jag känner mig ful bara för han inte vill, visst ska han inte bli tvingad men vafan ... man blir så tokig!!!

Visst blir man helt frustrerad!!! Sitter i något samma situation som du. Män vill ALLTID ha sex, pratas det jämt om men så är det tydligen inte. Självförtroendet försvinner ganska fort när man känner sig avvisad gång på gång. Jag vet att han älskar mig och vi har det jätte kul och bra tillsammans men jag blir inte hela mig. Om ni nu har som du skriver en bra kommunikation förstår jag inte varför svarade du nej på hans fråga? Min frustration blir värre när vi inte kan prata med varandra om detta. Några veckor skriver du, jag har kämpat i några år....hur länge orkar jag????

Har läst om era inlägg med män som inte vill/är intresserade av att ha sex. Sitter själv i samma situation och efter ett 7 år långt förhållande kulmineradet i veckan.Det kröp fram att han inte länge tänder på mig! Det var som att få ett slag i ansiktet. Detta kom från min man som jag älskar så mycket. Efter många och långa diskussioner har vi kommit fram till att vi har så mycket annat i vårt förhållande att vi ska försöka ett tag till. Men det känns somm att det är svårt att få båten att vända. Själv kan jag inte göra något utan att mycket ligger på honom. Jag får leva utan sex tillsvidare och förhoppningsvis kommer hans lust till mig tillbaka. Mitt val var att göra slut för att kanske få tillgång till sex igen men det kändes inte rätt när man älskar någon. Förhållandet känns osäkert och jag åker upp och ner i mina känslor hela tiden vilket är mycket påfrestande. Jag bara hoppas att det håller. Vad kan jag göra?

För några år sedan levde jag med en man vars sexlust minskade stadigt under hela vårt förhållande (vi var ihop i drygt 7 år.) Det började bra, men redan från start var det uppenbart att min sexlust var stabilare än hans, och efter något år ville han bara ha sex ca 1 gång i månaden... medan jag ville åtminstone ett par tre kvällar i veckan! Jättesvårt att bli nobbad om och om igen, för att så vara tvungen att "passa på" att få sex när han plötsligt ville, vare sig jag egentligen kände för det just då eller inte. Så levde vi i flera år tills hans sexlust blev ännu mindre och till slut försvann totalt. Hela sista året vi var ihop hade vi inte sex en enda gång. Då hade han också sagt saker som att han inte tände på mig längre etc och mitt sexuella självförtroende var HELT borta, kände mig ful och äcklig och som någon som ingen kunde tända på. Nu har det gått några år och jag har efter att ha fått börja om från början med att förstå att det inte är fel på mig träffat en helt fantastisk man som tycker att jag är världens sexigaste tjej! Jag känner mig så fin och uppskattad och kan verkligen njuta av både honom och mig - och det håller i sig (två år nu). Jag tror efter min trista erfarenhet att det är enormt viktigt att vara mer "lika" sexuellt, eftersom jag såhär i efterhand tror att mitt och min ex' problem bottnade i att han blev pressad av att känna att min sexlust var större än hans redan från start. Det är bara en myt att killars sexlust är större än tjejers, det har helt enkelt med personlighet och läggning att göra! Och jag och min nuvarande är mycket mer i synk där. Då tål relationen att man blir trött periodvis när det är annat, eftersom båda tar ansvar för det sexuella. Det får inte bara vara den ena. Så ledsen att säga det, men är du som jag en tjej som gillar sex och inte känner dig uppskattad så förstör det så himla mycket. Prata med honom igen, och var ärlig med att du känner dig avvisad. Tar han inte det på allvar och försöker, fundera ordentligt på om du vill leva så. Jag vet bara att jag aldrig mer tänker göra det. Kram och lycka till.

Precis så tänker jag med!! LEver i ett äktenskap nu där han mer och mer "drar sig ur" sexlivet, det blir allt mer sällan och jag känner mig allt mindre som en älskad och attraktiv kvinna. Så vill / kan jag verkligen inte leva. Att prata är meningslöst då han tar det som påhopp och jag har bara ett val i detta: Att fundera på vad JAG kan göra. Att räkna med honom i detta kan jag ju inte för då hade vi inte haft det problem vi har. Jag träffar en annan man enbart för sex mellan varven men det är inte rätt i längden, det vet jag. Dock har det blivit mitt äktenskaps räddning då jag annars låtit all frustration gå ut över min sexuellt ointresserade make.

Nästa steg, som jag tänker ta inom kort, är faktiskt att lämna honom.
Oavsett om lusten finns eller ej så har båda ett ansvar i relationen och jag anser att han inte tar sin del längre.
Då har man i min syn valt att välja bort sin äkta hälft. Jag gör våld på mig själv om jag stannar i detta äktenskap. Rätt eller fel, för mig är det så.

De här som inte vill, inte är attraherade, är det inte bara så att de inte älskar sin partner längre? Stannar kvar av ren bekvämlighet. Ställ krav - ett parförhållande utan sex, vita äktenskap, är inget man ska tolerera. Vill din partner inte, sök en ny. Du kanske får fart på honom om du gör alternativen tydligare.

tror jag att det handlar om brist på kärlek/attraktion... I mitt och min ex fall är det nu åratal sedan vi gjorde slut och han hör fortfarande av sig och hoppas att vi ska kunna försöka igen. För mig låter det helt ofattbart med tanke på att vi som sagt knappt låg med varann över huvud taget, men han är enligt sig själv fortfarande kär i mig! Jag har ju gått vidare och mår mycket bättre med min nye man (inte bara vad det gäller sex utan hela paketet) än jag någonsin gjorde med exet, men han vill inte fatta det så nu hörs vi inte längre. Så komplicerat kan det vara alltså... Det är därför jag är inne på att det handlar om grundläggande skillnader i sexlust. Min ex träffade också en ny före mig som det tog slut med för något år sedan, och eftersom vi fortsatte ha kontakt frågade jag honom rakt ut hur det gick med sexlivet och han berättade att de hade sex ca 1 gång/månad - alltså lika ofta som vi hade det medan relationen ändå var ok! Verkar inte det då som att det är så han trivs med att ha det? Jag är ju inte så, men jag tror faktiskt att han är det!

Jo, kanske kan det vara så att det måste vara kvinnor som måste sukta efter sex någon gång.... Never ending story... a a a aaa aa aaa.
Vi män har faktiskt också känslor. Vi säger faktiskt också NEJ då och då. Vi liksom kvinnor lever i ett kravfyllt samhälle med många du bör eller måsten.
Har levt under en låååång tid i ett förhållande som nu är slut, under låååånga perioder utan sex som jag och antagligen hon lidit för. Nu har jag precis förlorat ett jobb och då tar jag till det sexuella som ett substitut för mina känslor... för att få min nya kärlek att må bättre samt att få mig i balans. Sex betyder otroligt mycket för mig, missuppfatta mig inte men... Kan vi män få må dåligt utan att kvinnorna tar det som ett misslyckande? Sexuellt menat då??? Har du frågat din man hur han mår????

Kram på er!

Snälla Mia... Läs min tråd. Alla män är inte as som måste lämnas utifall de inte vill....utan människor med hjärtan och känslor! Vi lever, andas och älskar! Men vi måste OCKSÅ bli förstådda liksom ni.

Kram/Emil P

Läs det jag skrivit... Det kan faktiskt vara så att en man... HÖR OCH HÄPNA mår j*kligt taskigt, liksom jag, och då inte vill eller kan! Faktiskt!
Kanske är alarmerande men så är det faktiskt. Som sagt... Vi är också människor

/Emil P

Kram till er alla kvinnor och män som är i ett samboförhållande, gifta, singlar, ensamstående mödrar, ensamstående pappor, JA VAD NI NU ÄN ÄR! Ni betyder allt och såååå mycket mer. Ni ät värda er vikt i guld!

Ja just det... Det handlade om killar som inte vill... typ.. FRÅGA HONOM!

Kram

Ge mig då ett gott råd... VAD SKA JAG GÖRA???
Jag har vid flera tillfällen visat klart och tydligt att jag vill älska med min sambo...men men han drar sig undan och det är så sårande och frustrerande så att jag snart exploderar eller imploderar eller vad det nu blir.....
Finns det något sätt jag kan prata med honom om detta utan att såra eller verka för " gå påig"???


Jag älskar honom sååå mycket så det gör ont!!!

Har samma problem! En jättefin kille på alla sätt och vis men sexet...hmmm ja när vi har är det bra, det är bara synd att det händer så sällan. Han skyller också på trötthet och stress, han jobbar så mycket etc. Men va f-n jag jobbar också 8 timmar, har barn, träna å ändå känner jag lust. Efter några v av gnäll, mmm det blev så tillslut så, tänkte jag att nej nu vill jag att han ska ta initiativ så jag väntade....i 10 v. Då gav jag upp och började gnälla igen! Alltså det känns så! vet inte heller vad jag ska göra, egen sex är inte lika tillfredställande. Håller helt och fullt med om att det är sårande, man vet inte vad som är fel på en. För tyvärr är vi tjejer väldigt duktiga på att ta på oss skulden för att något e fel. Det har gått så långt nu att jag i tanken fantiserar om att vara otrogen, något jag inte egentligen vill, men känner ett stort behov av mänsklig kontakt, närhet och värme. Känna att någon vill ha mig. Sedan får jag ångest över att jag tänkt detta. Alla har väl svackor men våran har pågått i 1 år nu, med sex 1-2 ggr i månaden, om man har haft tur!


Okej okej jag ska väl inte gnälla då....det är bara 10 dagar sedan sist...neeej 11 dagar.... och förresten så skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara otrogen.....

Jag och min man har sex år ihop där sexlivet varit otroligt hett, snuskigt,kärleksfullt och intensivt.

Men nu vill han inte lika ofta längre. Det gör att sexlivet för mig blir lidande för startsträckan blir längre. En snabbis efter två veckor gör mig bara otillfredsställd, frustrerad och förbannad.
En snabbis där man har haft sex flera gånger samma vecka är underbar för då hinner jag med flera orgasmer. Men han är inte lika lekfull längre eller särskilt intresserad.

Efter en jävligt torrlagd sommar för att vara oss har vi äntligen kunnat kommunicera om det och det funkar äntligen.

Men han är tröttare, jobbar mycket och är fokuserad på sin karriär. Han tränar flera gånger i veckan. Han har fyllt förtio.. Han är tänd på mig, älskar mig och vill bara ha mig. Och så länge det gnistrar till då och då får vi väl ha det lite mer sporadiska sexlivet som vi har nu. Men då krävs det att han jobbar mer när vi väl ska till. För ingen ska känna sig tom och otillfredställd och kanske tillochmed ledsen när man har haft sex med sin älskade.

Det är bara att gilla läget och prata om det utan att ställa krav.

Mina tjejkompisar är i de flesta fall mer eller mindre avsexualiserade och det ska trugas och trixas en jäkla massa innan männen få komma till.

De ska vara fixerade vid vår mus och får aldrig sluta sukta. För då blir vi sura och känner oss obekräftade. Själva får vi säja nej nästan hur ofta som helst.

Jag kan förstå killar som är otrogna. Det är inte lätt att leva med någon som man inte känner är attraherad av en. Det urholkar självförtroendet.

Sen är jag lite trött på tjejer som tycker att det är värsta sveket om deras män porrsurfar.
Vad gör det??
Att sexchatta är att vara otrogen men inte att kolla in andra kvinnor på film eller på bild.

Prata med din man om det. Funkar det inte och du inte vill lämna honom så får du väl hämta bekräftelse någonannanstans..

Förr eller senare måste ni ju ändå ta ett beslut man kan inte leva helt utan sex.



Till Emil
Jag har gjort allt!!!!
Har frågat hur han mår , jag har tagit med han till min psykolog ,, han säger inte ett skit..han mår bra säger han-.-.men kan gå månader utan att han visar nått sexuellt behov.....ja sa till han ..att om han inte ger mig mer sex o beröring o kärlek ska ja skaffa en älskare...han blev tyst...nu får han skylla sig själv..jag får sex beröring kärlek som jag aldrig tidigare nånsin upplevt.... han smakar hela mig kysser varenda cm av mig... han gör saker med mig som ja bara läst om...jag har energi hemma nu o mår bättre... jag ahr allafall varit ärlig o ja vill vara kvar i förhållandet med min sambo ...knäpp eller smart...båda delarna... lycklig allifalli

har du fått nåt vettigt svar av någon snälla ,lägg upp det här!

Kanske inte ska vänta längre på att han ska börja ta på mig igen? Har berättat ett antal gånger hur jag känner o har försökt förklara så noga jag bara kan. Han förstår säger han o ska ändra sig, men sen händer ändå ingenting. Vi har inga barn. Jag är fortfarande hyfsat ung, 30. Hjälp mig.

Hej tjejer.

Jag är 20 år och har redan samma problem (i mina ögon redan lyckats med samma misslyckande), min kille har ingen lust. Så. Jävla. Många. kvällar där jag ligger och väntar(tro mig, att jag visar initiativ resulterar i att han känner sig pressad)på att hans händer ska söka sig till dom där ställena, att man ska känna av sättet han tar på mig att han vill ha mig, få känna ett stånd i ryggen. Men som vanligt blir det, efter att hans mysiga (och fullkomligt erotikbefriade) smekningar dör ut, att helt enkelt tvinga sig själv att sova eller sätta sig här och försöka döda den onda klumpen i bröstet. Och nu hittade jag hit och blir så jävla ledsen över att vår framtid tillsammans verkar så jävla hopplös, iallafall om man ser till hur det verkar ha gått för er.......finns det ingen som det löst sig för? där ni lyckats ta er ur skiten?

Jag är i samma situation, i har varit gifta i 3 år o bott ihop i 8 år snart. Jag har alltid tänt på honom och han har varit väldigt sexuell hela tiden.Men det senaste halvåret har det det bara gått utför på sexfronten, för honom. Men inte för mig. Nu har det gått så långt att det är jag som sitter o surfar på nätet och jag mår bra av det. Jag har också gett inviter till alltmöjligt och vi har pratat om det, varför han inte vill alltså. Jag har även träffat en man som får mig att må bra. Jag vill inte lämna min man och den andre har även han ett fast förhållande. Jag vet att det är fel men jag kan int hjälp de och jag längtar tills jag träffar den andre igen. Då får jag vara så sexuell som jag vill och jag får inte nobben, som jag får här hemma.

Jag och min sambo har haft mycket att göra den senaste tiden, båda två, och vårt sexliv har nästan försvunnit helt. Jag är sugen, men han tar aldrig något initiativ till sex. Jag vill såklart inte pröva gränserna för mycket, och är avvaktande av respekt för honom. Men visst börjar det bli frustrerande. Mest handlar det nog om att man som kvinna är löjligt bekräftelse-skadad. Jag har inte velat ta upp det med honom, för att det känns onödigt att göra ett problem av det nu. Misstänker att det kan bli ännu mer laddat då. Men jag ska se till att göra det snart. Jag tror inte att man behöver koppla sex till kärlek så starkt. Vi älskar och uppskattar varandra, samt har en fin relation. Vissa människor har väl helt enkelt mindre sexlust. Det är lite sorgligt att det inte är okej att inte ha hög sexlust i vårt översexualiserade samhälle. Visst, det kan säkert handla att relationen inte fungerar, men man måste ju förstå att en del människor helt enkelt inte vill ha sex. Särskilt hos män har man nog svårt att acceptera mindre sexlust, p.g.a. vår kulturella bild av mannen som en sextörstande best som får stånd bara någon säger "fitta".

hålla på? Hur länge ska man vänta? Och hur länge ska jag orka få nobben?

Jag skrev 16 dec här o jag har försökt varje dag seb dess o har fått nobben varje dag. Ska jag sluta försöka?

Jag sitter och läser era inlägg och känner mig genast inte längre helt ensam.

Jag har varit tillsammans med min man i 6år, vi har två barn ihop och ett tredje på väg.

De första två åren var fantastiska! Och sexet var absolut underbart på alla sätt och ställning :)
Under de senare 4 åren har det blivit färre och färre tillfällen. Det började från 4 ggr i veckan till 2ggr i veckan. Nu för tiden är jag glad om vi har sex en gång var tredje vecka.

Har ställt upp på allt han har velat, men nu finns ingen gnista kvar! Har pratat med honom om detta upprepade gånger, samma visa varje gång... det är inte mig det är fel på, han har bara inte lust och vet inte varför.
Jag är helt emot otrohet och skulle aldrig kunna utsätta ngn för det (har själv upplevt det), men hur skall jag kunna leva utan sex?

Vill bara känna mig uppskattad, sexig och älskad!
TIPS?
Älskar honom så mycket men jag kan inte med känslan av ensamhet längre. Han vill dock att vi skall "härda" ut tills barnen är äldre, men vad skall ändras då? Enda skillnaden är att vi har lagt fler år på ngn som man kanske inte kan tänkas leva med restan av livet.

Vad skönt det var att skriva av sig lite..
Tack
/H


vi har varit tillsammans i tre år.. vi har sex kanske var tredje månad, högst. han vill inte mer, han har ingen lust alls och han kan inte förklara de. de började bra.. hade sex hyffsat ofta men avtog mer o mer för var månad... nu såhär tre år efter e sexet i botten.. allt annat e jättebra.. vad ska ja göra... snart vet jag varken ut eller in.. har pratat om de, men han säger bara att de finns inget han kan göra..han har aldrig haft stor sexlust.

Sen jag uppteckte min sexualitet har jag varit galen i sex, det finns inget som får mig att må bättre.

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart två år. Jag sneglade lite på honom innan vi blev tillsammans och jag kände hans eggande blickar tillbaks. En kväll smet jag från jobbet på lunchen, åkte hem till honom och vi tog en snabbis på soffan.. Jag va fast, äntligen hade jag hittat en kille som va rolig i sängen! Efter det hade vi sex många gånger i veckan! Efter två månader blev jag oplanerat gravid, när chocken lagt sig va vi båda väldigt glada åt det kommande barnet, men sexlivet fick sig en törn.. Det hände mer och mer sällan, men jag kunde köpa hans anledning att det kändes konstigt när jag va gravid. Förlossningen kom och efter bara några dagar började suget komma tillbaks för mej, men jag hade inte läkt sa han. (hade han visserligen rätt i)Sen kom det ett nytt svepskäl, jag åt inga p-piller. Dagen efter ringde jag mödravården och fixade det, nu äntligen skulle jag få känna hans nakna hud mot min. Trodde jag..
Vår son är nu 8 månader och vi har haft sex 5 gånger sen han föddes. Det är snart 3 månader sen sist, och när det väl händer så går det så fort att jag inte ens hinner reagera. Han säger nu att han inte hinner, inte orkar, inte har lust, förutom på konstiga ställen. Matkön på Ica med kundvagnen full och med en bebis som ledsat, men då är inte jag sugen! Tror jag inte han är heller, men då kan han ta upp det vid ett senare tillfälle, att jag minsann sa nej när jag hade chansen!

Har nu fått för mej att han inte är attraherad av mej längre, visst magen är lite hängigare än förr men har lyckats banta bort alla extrakilon från graviditeten. Tankarna går ofta att jag kanske ska ta till kniven men å andra sidan har inget av det jag gjort för hans skull förr hjälpt. Han vill helt enkelt inte ta i mej längre, en kram och en snabb puss på munnen så långt kan han strecka sig! Har han blivit rädd för min kropp efter att jag fått barn? När jag tar i honom puttar han bort mig, säger godnatt och vänder sig om. Gör jag närmanden på dagtid går han där ifrån.

Det gör så ont i mej, för jag älskar honom så högt och han är en underbar pappa. Tänker mig ofta bort till en annan mans famn, men vill egentligen inte dit.. Drömmer ofta att jag ser min sambo tillsammans med andra tjejer men är 100 på att han inte är otrogen.

Jag är bara 25, ska (sex)livet redan ta slut..


Oj vad lång det blev..

dig en älskare. Så kan du både äta kakan och ha den
kvar.

vad ni har det jobbigt! Jag läste för några dagar sedan om ämnet sex: hur är det möjligt att man kan ligga bredvid i sängen och läsa en bok jämfört med början av förhållandet när man hade sex mycket ofta. Experten förklarade att det har med tryggheten att göra. När man är trygg i förhållande slappnar man av och har inte så stor lust till sex. I början är allt osäkert och hormoner hit och dit och man vill ha mycket sex. Det kanske kunde hjälpa åtminstone delvis om ni kunde skapa den här otryggheten. Ni behöver inte vara otrogna men börja bry sig mer om sig själv? Kläder, smink, kanske börja träna, går ner i vikt, umgås mer med kompissar...Bli gladare.
Köpa honom bok av Sanner Eva: Kåt, glad och tacksam

Jag och min sambo har levt ihop i över 10 år och sedan 4 år tillbaks lever vi i ett vitt förhållande, dvs i en relation helt utan sex. Jag som tjej i förhållandet blev bara mer och mer frustrerad över att vi dels hade sex alldeles för sällan, dels att min tillfredställelse inte var så viktig för min sambo. Bara han fick sitt, så.... kändes det som. Så till slut bestämde jag mig för att inte GE honom nöjet till hans tillfredställelse tillsammans med mig längre, om jag inte fick nåt tillbaka. Vi har inte sex längre eftersom jag inte är intresserad av hans "snabbisar" och fumlande på sin höjd.

Tidigare hade jag frågan uppe med min sambo då jag påpekade att jag inte blir tillfredställd av det sex vi hade och att jag ville att han ägnade sig mer åt mig och min njutning. Men han tycks inte ha den kunskapen och förmågan, helt enkelt. Han är en usel älskare. Vi har gått i parterapi utan att det hjälp oss närmare varandra. Så nu lever vi tillsammans i vårt samboförhållande enbart som vänner, på sin höjd med lite kramar och lätta pussar. Urtrist tycker jag, eftersom har (hade?) en stark libido.

Så jag förstår din frustration. Följ inte mitt sätt att hantera problemet - det är helt värdelöst. Försök gör nåt åt saken istället. Tyvärr orkar jag inte bry min om att få dålig sex längre. Dyker chansen upp så tar jag en älskare vid sidan om istället som ger mig riktig njutning. Jag har gjort det ett par gånger.

Jo jag ska nog skaffa mej en älskare, vad kan han begära?? Han har ju själv valt att ta avstånd ifrån mej.. Han kanske inte ens bryr sej..
Men vad är det för ett förhållande??

Jag lever i ett förhållande men en kille som jag verkligen älskar. Vi har det jättebra tillsammans men han vill inte ha sex med mig längre! Vi bor inte tillsammans - utan en bra bit ifrån varandra. Han vill att vi ska flytta ihop nu, trots att det är såhär! Mitt självförtroende har under ett års tid dalat ner på grund av detta. Jag gråter oftare och är inte nöjd med hur jag ser ut längre. Jag har tagit upp detta många gånger, men han säger bara att det kommer lösa sig och jag får ALDRIG reda på varför han inte vill ha mig. Ständigt har han ursäkter för varför det inte gick just för "den gången". Vi har så roligt ihop och kan verkligen dela allt annat. Jag vill leva resten av mitt liv med honom men vi kan ju inte ha det såhär!! Jag skulle verkligen behöva någon att prata med om detta. Jag skäms för mycket för att prata med mina vänner om det!
Jag är så rädd att antingen han - eller jag är otrogen och att förhållandet spricker. Finns det någon där ute som lider av samma problem? Kanske kan vi stötta varandra?

Jag är kille. O trodd de va vanligt tjejer hade spna peoblem. Men jag har samma problem med min tjej. Hon tar aldrig initiativ och jag får tjata för att de ska hända att det ska bli sex någon gång alls. Har provat att inte tjata men då blir de inget sex alls på flera månader. Känns som hon inte tänder på mig, vill ha nig eller älskar mig. Skulle aldrig vara otrogen not henne för jag älskar henne. Detta påverkar hela mitt liv. Känner mig ratad av den jag älskar. Nästan som olycklig kärlek. Hon säger hon älskar mig. Menjag vet iinte. Min tjej vill också flytta ihop, men känns så osäkert nu.

jag är sambo med en kille sen 2 år, och vi är både runt 25, och har ett bra förhållande.

trots det är han totalt ointresserad av mig och vårt sexliv, det går veckor och ibland månader mellan gångerna vi har sex. han gör egentligen inget för mig, han tar inga inititiv, han går inte ner på mig och han bara "dunkar på".

(detta efter att jag tjatar,pratar, bråkar, lockar etc.)

har provat med handklovar, ägg, oljor, sexiga underkläder, skamliga förslag, timmar av förspel....u name it.
men han har nada intresse.

( vid diskussioner så påstår han sig ändå vilja ha ett förhållande med mig, men i sängen har han massvis med ursäkter)

det har gått så långt så att jag fundrerar på att lämna detta förhållande, alt skaffa någon att ha sex med vid sidan om.

Detta är mitt sista försök, finns det någon hjälp att få? rådgivning, mediciner?
vad som helst...







Det där låter inte bra! Trots allt brukar ju killar i den åldern var ganska "på". Tankar som poppar upp i mitt huvud av ditt inlägg: Har han varit utsatt för sexuella övergrepp och blivit avskräckt från sex? Är han homosexuell, fast han inte vågat "komma ut"? Tillfredställer han sig själv genom att missbruka porr? Ja, alternativen är många! Du måste nog forska lite i vad det kan bero på.

Hjälp jag trodde inte detta var så vanligt.. trodde jag var ensam. vårt sexliv har verkligen aldrig kommit igång, vi hade inget superhett sex i början.. kanske 2 gånger i veckan bara. vi har nu halvtaskigt sex kanske 4 gånger i månaden, där jag typ får tvinga honom.. han vill inte och avbryter nånstans mitt i.. det är väldigt sällan någon kommer. jag har hela tiden berättat vad jag vill göra men det händer aldrig. nu har vi varit tillsammans i två år och han är verkligen den stora kärleken i mitt liv och ändå funderar jag på att vara otrogen. han finns inte med i mina sexuella fantasier längre, han säger att det blir bättre sen efter bla bla bla. det blir aldrig bättre. jag är bara 22.. jag vill ha sex 3-4 gånger i veckan.. det ska inte vara såhär nu, ska jag leva resten av livet såhär? om jag slutar försöka så har vi aldrig sex. och jag försöker så ofta jag kan med, tar initiativ utan att känna efter om jag vill och det blir alltid dåligt, går han med på det är jag oftast inte sugen men känner att vem vet när jag kan få ha sex med honom igen??
jag känner inte igen detta från tidigare förhållanden.. jag brukade tycka att jag var het, fin kropp och så. nyligen på en fest flörtade en kille med mig och jag kände mig mer het än jag känt det senaste året. detta är livsfarligt, jag är så rädd att jag kommer vara otrogen.
jag har lagt ut sjukt mycket pengar på snygga underkläder som han aldrig ser´och drömmer om hett sex. fast inte med honom. det känns för hopplöst.

När jag läser allas insändare så känner jag bara igen mej själv i dom mer och mer.. Vill bara inte att det ska sluta såhär , älskar verkligen min pojkvän och jag är hundra på att han älskar mig lika mycket.. Men vad ska man göra. Prata med honom? Hur ska man uttrycka sig? Annars får jag väl skaffa någon som är lika eldig som jag då?.

Verkligen befriande att läsa alla inläggen! Det finns alltså fler som har det som vi har det.
Vi har varit tillsammans i tolv år. Vi har tre barn. Redan efter att vi varit tillsammans i några månader kände jag mig frustrerad över hans brist på lust. Det blir ju också lätt så att man tolkar det som om han inte är intresserad av mig. Jag längtar ju efter att bli sedd och uppmärksammad som kvinna. Jag längtar efter massor av sex och även lite snuskigheter då och då. Under flera år har vi haft sex ca. 1-2 gånger i månaden.Jag är definitivt inte nöjd med det, men orkar/vill inte heller ta initiativet själv hela tiden. Jag tänder ju på att han ska vara den som dominerar och tar initiativ. Han har aldrig avvisat mig, men jag undrar vad hans sexuella ointresse beror på. Har till och med frågat honom om han tänder på killar, om han har sex med sig själv ofta etc. men han förnekar det. Just nu funderar jag på om jag ska lämna honom eller ej. Vill ju tro att det finns så mycket mer där ute!

Det känns så himla skönt att veta att man inte är ensam.. jag och min sambo har varit tillsammans i 3,5 år och vårt sexliv var bättre innan vi flyttade ihop.. jag kände att han vill ha mig och att han ville lika mycket som jag.. vet inte när det började bli färre ggr.. kanske då när vi flyttade ihop och man kände kanske att "man har all tid i världen" att ha sex nu.. eller nått.. Jag brukade försöka få han tänd och han sa nej han var trött eller nått.. sen efter en tid så ville han bara ha sex på morgonen... i början var det ok.. men efter ett tag vet jag inte om jag började undra om det var för att han lättare fick stånd då.. han har varit arbetslös från o till och haft otur med jobben.. När han är arbetslös vet jag att han oroar sig och känner sig otillräcklig.. när han fått jobb så har det varit under sommarmånaderna och då är han uppe i varv, stressad, såklart eftersom han vill prestera bra.. jag har respekterat detta tycker jag iallafall.. Att jag blivit avvisad gång på gång är något som hållt på länge.. jag har provat att prata med honom, fråga vad det är, försökt att inte ta upp sex, tatt upp sex, skrikit, gråtit, bönat och bett.. INGET hjälper.. När det gått några veckor imellan sex så har han sagt, ikväll kan vi ju .... och menat sex.. så har vi haft det.. precis i samma ställning VARJE gång.. han vill inte prova nått nytt och blir stressad om jag frågar och får då ej upp den... han säger varje dag hur mycket han älskar mig och jag tror hon, viill tro.. han är mitt livskärlek.. jag känner mig misslyckad, frustrerad, hjälplös, men jag älskar honom.. det är såklart sexet jag saknar missförstå mig inte nu, men jag saknar först o främst KÄNSLAN av att han vill HA mig... Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. ????

Särbo sedan 2½-3 år. Varannan helg tillsammans, men ibland dyker annat upp (sjukdom/andra besök/ resor till föräldrahem etc) och det blir ännu mer sällan. Att få till det i vardagen är inte så lätt med barn på båda håll.
Jag känner mig oattraktiv och oälskad. jag har enorm lust och attraktion.
Dels tror jag att han har mindre behov...
Dels tror jag arbetslöshet (deppighet och pengabrist som följd) bidrar.
Jag sörjer.
Jag älskar honom men det är inte så här jag vill ha mitt liv.
Han är inte heller något för närhet i vardagen vilket gör att jag känner mig avspisad. Och ledsen

Varje kväll så är han trött.
I början av vårt förhållande kunde vu ha sex flera gånger om dagen, men nu blir de bara mindre och mindre. Han är alltid trött på kvällarna efter jobbet, fast han jobbar lika mycket som han alltid har gjort. Innan älskade han morgonsex, han kunde ligga och vänta på att jag skulle vakna så att vi kunde ha sex, men nu smyger han upp på morgonen så att jag inte ska vakna och förvänta mig något.. Det är samma visa varje dag, han är trött. Han har även slutat med dom små sakerna, som tex hålla om mig när vi sover, pussa mig och hålla om mig. Jag är bara 20 år och han är 22. Är det meningen att det ska se ut så här resten av våra liv? Nu känns det som om vi bara är vänner.. Är trött på att gråta och känna mig ful och äcklig för att jag fortfarande vill ha sex. Vad ska man göra för att han ska förstå?

Japp nu sitter jag här på jobbet igen och drömmer mig bort om sex. Jag har ett sjukt driv gällande sex. Jag älskar sex det är det bästa jag vet, delvis att kunna få bekräftelse men och att kunna få se dena andre njuta.
Jag och min kille ha haft ett turbulent förhållande, där sexet varit en centralpunkt, jag tror att en stor anledning varför vi har klarat oss genom all denna turbulens är att sexet varit så bra.
Nu två år senare så bor vi ihop, jag älskar honom, han älskar mig. Problemet är som många av er andra, han inte vill ha sex med mig. Han hittar ingen tid för det, han skjuter upp det hela tiden. Jag är så trött att vara projektledaren på jobbet och även vara det hemma. Det känns att den enda delen som jag inte kan driva på honom är just sex, där har han makten att säga - Nej jag har ingen lust!
Vi har börjat gå till en teraput som har gjort underverk med vårt sätt att förhålla oss till varandra, vilket jag kan rekomendera varmt. Samtidigt så finns det många saker som man måste göra i livet.
När man väl börjar göra det så har man ingen lust, men om man bara sätter igång så inser man snabbt hur skönt det är. Det kan vara tråkiga vardaglia saker i livet som att städa, tvätta diska, när man sätter igång är det skit tråkigt.. men när man börjar bli klar så känns det väldigt skönt.
Jag och min sambo pratar väldigt mycket om problemet, så att det inte blir något man lägger locket på, vi har kommit fram till att han kanske ska kolla sin testoeronnivå, för att se om den är för lång. Jag tror inte att detta är lösningen på allt, men det kan vara ett sätt att komma runt problemet lite grann.


Jag lioder varje dag, jag drömmer mig bort till någon annan (som, som tur är bort långt bort) jag har någon tro att detta är en svacka. Men min erfarenhet av det är att man måste ta itu med problemet och inte låta det gro för länge. Det kommer ta dö på förhållandet och man kommer känner sig som en fulfisk!

Ska snart fylla 22 och min kille är 24. Har varit tillsammans i snart 8 månader. I början var allt perfekt, vi hade sex jämt och han ville ha mig jämt. För fyra månader sen flyttade vi ihop och samtidigt började hans sexlust att avta. Tänkte först inte så mycket på det men efter många gångers förförelse utan resultat har jag inte kunnat sluta tänka på det. Tänkte att jag måste ta upp det med honom, så det gjorde jag. Försökte lägga fram det så att han inte skulle ta det på ett dåligt sätt (även om det är oundvikligt). Svaret blev iaf som väntat, att det var absolut inget fel på mig, han hade bara inte haft någon större lust, så jag skulle sluta oroa mig. Efter det har jag verkligen försökt att ge honom utrymme, inte vara för på eller ifrågasätta honom, försökt låta honom komma till mig. Men det händer knappt inget, under flera veckor nu har vi bara haft sporadiska knull, eller vad man ska kalla det, ungefär en gång i veckan, eller ännumer sällan. Känns som att han ställer upp bara för att jag inte ska bli sur. Älskar honom överallt annat och han är väldigt noga med att tala om för mig hur mycket han älskar mig, och jag tror honom. Men sexet som inte finns där tär verklgien på mig. Vill ha ett helt fungerande förhållande, han är ju mannen i mitt liv. Tycker inte att man borde ha det såhär i så pass ung ålder, vi har ju inte varit gifta i tio år än:P. Varför vill han inte ha sex längre?

Det är knappast någon nyhet att kvinnor har en större sexlust inom förhållanden. Jag är en man och av egen erfarenhet och av mina kompisars erfarenheter så är det nästan alltid (9 av 10) så att det är kvinnan som är den som vill ha mer sex.
Är bara förvånad över att det verkar komma som en nyhet för flera kvinnor här på detta forum.
Fast klart kvinnor har ju bilden av sig som "fresterskan" och föremålet för åtrå så ja kanske dags att modifiera denna bild. Jag är väl medveten om att det är medias, kulturens, uppfostrans fel.

Blir bara deppad av alla unga tjejer utan barn som inte är nöjda sexuellt, och säger att han är ert livs kärlek. Ge upp! Om man varit ihop i mindre än tre år, är under 25 och sexlivet inte fungerar, BYT KILLE!
Jag tycker absolut att man skall kämpa på med läkarutredningar, familjeterapi mm om man varit ihop i tio år och det har fungerat i nio av dessa, särskilt om man har barn ihop. Men om sexlivet inte håller i sig efter den första rosenröda förälskelsen är det troligen så att man helt enkelt inte är rätt för varandra. Då skall man gå vidare i livet!
Och det där med "mitt livs kärlek": Hur troligt är det att det finns EN man som funkar med just dig, och att du har haft sån tur att du råkat på just honom vid 20 års ålder? Självklart finns det flera som skulle kunna passa, ni har bara inte träffats ännu.
Jag trodde själv att jag träffat mitt livs kärlek när jag var 18. Vi var ihop länge, och sexlivet funkade utmärkt, men det fanns andra saker som jag inte var nöjd med, det var några saker som låg och skavde hela tiden. Till slut separerade vi och jag träffade min man, som jag varit ihop med i 20 år nu, och vi har ett förträffligt sexliv. Jag är jätteglad att jag inte kämpade på mer med mitt förra förhållande, jag kämpade, analyserade och försökte i 6-7 år, och det var flera år för länge. Är bara tacksam att jag förmådde bryta i tid, annars hade jag inte träffat mannen jag är gift med nu.
Det finns fler män, och finns det inga barn att ta hänsyn till så var inte rädd för att gå vidare!

Oj! Vad många av mina vänner som har ett sk vitt förhållande. Vissa har inte haft sex på flera år. De lever ändå kvar tillsammans. Det är få som har ett hett sexliv om man har 2-3 barn gemensamt. Jag själv är nöjd med 1 g varannan vecka. Det fungerar för mig men maken skulle gärna ha sex varje dag om han kunde/fick......

I min förra relation var det han som inte hade lusten. Mitt självförtroende sjönk i botten. Jag var "nästan" otrogen (den var aldrig inne :-)

Idag lever jag med en man som vill ha sex jämnt och uppskattar mig och min kropp får komplimanger ständigt (efter 3 barn). Jag är dock inte lika intresserad. Stackars min man! Nu får han känna av det som jag kände då men vi har åtminstone sex 2 -3 ggr i månaden.

Jag har naturligtvis inte orkat läsa igenom alla inlägg ingående i detta ämne, men det förvånar mig att en modern kvinna överlag inte verkar mer insatt i den manliga, fysiologiska problematiken. Om de män som "inte vill ha sex", rent tekniskt-fysiskt - liksom kvinnan - hade kunnat ha sex precis så ofta som partnern ville, så är jag säker på det inte skulle vara något problem. Men någon gång i livet - inte alls nödvändigtvis ålderbetingat - drabbas män av potensproblem. Dessa kan var högst tillfälliga pga av stress, trötthet, sjukdom, mediciner osv, men kan bli långvariga och t. o. m. permanenta om det låser sig psykiskt. En sådan låsning kan t. ex. ske om kvinnan inte visar förståelse och tålamod, utan i stället pressar sin man. Jag talar av egen erfarenhet. I vårt fall skrev min läkare till slut ut viagra för att bryta den onda cirkeln, i kombination med att vi pratade mycket om problemet och min fru tvingades läsa på och sätta sig in i hur det fungerar. När väl vårt sexliv kommit igång igen, så kunde jag sluta med viagra, och nu har vi sex i genomsnitt en gång i veckan utan "fusk", vilket känns som en lagom frekvens för oss båda. Vi har varit gifta i tio år, för övrigt.
Jag rekommendrar inte alls att "byta kille" bara för att sexlivet har gått i stå - snacka om det i stället, ta reda på vad som är problmet. Har han potensproblem som han inte vågar ta upp? Har kärleken tagit slut? Har han kanske en älskarinna som ger honom vad han behöver? Är han sexmissbrukar och surfar efter nätporr istället?
Lycka till därute!

Jag träffade min man för snart 27 år sedan. Vi var båda 14 år och det var kärlek vid första ögonkastet för min del. Vi har haft det upp och ner i vårt förhållande,men alltid tänt på varandra när vi väl kommit så långt att vi tar på varandra. det som saknas är närkontakt. Det vi har lärt oss den senaste tiden är att om vi bestämmer en tidpunkt är det svårare att bortförklara varför man inte vill. Förr var det alltid jag som inte orkade,men den sista tiden har jag märkt ett minskat intresse från honom och det har väckt mig lite. På krogen sist frågsde en kille mig hur vi håller sexet igång och det var kul att berätta att om man bestämmer en tid och har något att se fram emot och inte kan krångla sig ur så lätt så blir det fantastiskt när vi väl börjar röra varandra.Vi har bättre sex nu för det känns mer uppskattat och efter att våra två barn är så gott som vuxna har vi fått lite bustid för oss själva ibland på kvällar och helger. Så gott folk:börja ta på varann...!!!

Som ett tillägg till mitt tidigare inlägg:
Dert kanske behövs att man tar på varandra utan att det behöver innebära sex?
Ibland när min sexlust var mindre bad jag bara om att bli kramad och det väckte mig till liv många gånger. Vi har varit med om mycket och utan att berätta ingående så har det ibland varit fråga om liv och död,men om kärleken finns där så upptäcker ni den. Jag lovar,den finns där om inte på det sätt ni önskar ,men kanske på andra sätt ni som ni lär er uppskatta.

jag vill att han ska röra mig, åtrå mig, kyssa mig, ta på mig, bekräfta mig...
Men han har inget behov av närhet. När jag pratar om må bra hormon, att man mår bra av beröring SUCKAR han att han inte är sån. Shit! Hur kan jag älska denne man som är så snål på känslor.
Nu är det slut.. han gjorde slut... han kan inte leva upp till mina förväntningar.
Jag ville ha sex, ja visst, men ännu mer beröring i vardagen..
Vi umgås ännu. Som vänner, jag vet jag lurar mig själv. Vill att han ska upptäcka vad han missat, men han är väl nöjd... Jag kommer aldrig att förstå.
Visst är det ironiskt, jag är snygg, smal och andra suktar efter mig men den jag vill ha gjorde slut och vill inte röra vid mig
Gråter

Jag har samma problem som många andra här. Jag är 29 år och jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år. Till en början hade vi mycket sex och alltid han som ville mer än jag. Efter ett par år avtog det lite, vilket jag finner helt normalt. För cirka ett år sedan avtog det ännu mer, till att vi har sex 1 gång i månaden om ens det. Och då ALLTID jag som tar initiativet. Frågan är hur länge jag orkar ta initiativet då jag 90% av fallen blir dissad.
Jag undrar givetvis vad det är för fel på mig. Varför vill han inte ? Jag har en liten teori som kanske kan vara en del av problemet. För ett år sedan blev jag oplanerat gravid. Jag gjorde abort eftersom vi båda inte var redo. Efter detta har jag blivit väldigt sugen på barn, något som jag tagit upp med min sambo. Han vill fortfarande vänta. Flera av hans vänner har blivit "lurade" av sina flickvänner och är nu pappor. Jag tror han är rädd att jag ska göra samma sak. Det enda 100% säkra sättet för honom är att inte ha sex !! Jag har förklarat att jag aldrig skulle lura honom till något sådant.
Jag tror att detta kan vara en del av problemet (tillsammans med jobbstress och trötthet).
Är det någon som tror sig ha en liknande situation ?

Har varit tillsammans med min kille i ca ett år, har bott ihop i 8månader.
Redan innan vi flyttade märkte jag av att hans intiativ till sex blev färre.
Hösten och vintern har varit tuff på sexfronten, han har jobbat mkt och varit allmänt missnöjd med sin livssituation(förutom förhållandet med mig).
Han har skyllt på trötthet mestadels.

Nu sista månaderna har det blivit lite bättre, men jag kan inte säga att jag är nöjd. Jag tänker på sex nästan hela tiden, vill va med honom varje kväll.

Vi har sex kanske 1-2 gånger i veckan efter mina intiativ oftast.
Men eftersom han väldigt sällan tar intiativ så känner jag mig nästan alltid jobbig som vill ha sex.

Om han dissar mig och inte vill ha sex så blir jag så jävla ledsen och känner mig så fruktansvärt oattraktiv.
Nästan varje gång vi har sex så kommer han väldigt snabbt och ber om ursäkt, o säger att han skäms.
Kan det hänga ihop med olust?
Jag älskar honom otroligt mkt men jag orkar itne ha det såhär.
Jag är så jävla frustrerad och funderar starkt på en radikal förändring ibland...

snälla..ge mig råd.

Ja, här sitter jag också alldeles ensam och avvisad av min sambo sedan drygt fyra år. Vi har knappt sex längre. Ungefär var tionde dag skulle jag tippa på. På en BRA period. Fan alltså. Jag mår ju riktigt pissigt av detta.. Han fattar ingenting och tycker jämt att jag tjatar, så han går bara iväg, och jag stannar kvar och gråter. Som vanligt. Pussar och kramar finns det gott om. Men noll sex alltså. Fan jag är ju redo så fort han tar på mig varsomhelst! Han kan smeka mig över pannan och jag blir fit for fight liksom. frustrerande att bli kåt tio gånger per dag och ALDRIG få något. Jag är bara 23 år gammal. Jag älskar verkligen denna man, men jag drömmer om andras smekningar och kyssar.. Jag vill bara bli åtrådd och få känna mig sexig.. Jag känner mig lika mycket värd som en deghög när vi har sex, och när vi väl har sex så är det på mårnarna, å han ligger å halvsover medans vi börjar liksom.. Jag menar han fattar ju inte att jag känner det som om han kan lika gärna ha sex med en termos eller en deghög då om det inte spelar någon roll om man har morgonklet i ögat och bajsbreath eller när man faktiskt gjort sig snygg och sexig!! Jag tror seriöst att han inte tänder på mig. Överhuvudtaget!
Tack för mig, jävligt rörigt skrivet. Fuck it.

om man verkligen älskar varandra har man inte detta problem ,då vill man vara nära hela tiden.

Jag och min kille har varit tillsammans en tid, och vi har haft ett jätte bra samliv tillsammans.
Men nu på senaste tiden så tycker jag nog att han har dragit sig undan till sex, och att han skyller på att han är så trött hela tiden.
Jag vill umgås med min kille, men inte han...

Vad ska man göra???

Alla ni som klagar över att ni inte får tillräckligt av era män. Hjälp till lite mera hemma. Med huset, trädgården, bilen, ekonomin, skjutsande hit och dit osv. Om ni ger era män ett litet handtag då och då så kanske han får en möjlighet att hämta andan och hitta sin lust.

Lycka till!

Jag är 27 han är 26. Vi har varit tillsammans i över 5 år. Efter första året började sexet försvinna, nu handlar det om sex max 1gång i månaden.
Jag är den som alltid får tjata om sex och det känns inge vidare, speciellt inte när man ständigt blir avvisad.

Jag har oxå börjat fantisera om andra killar och känns som om det bara är en tidsfråga innan jag gör verklighet av fantasierna. Vill verkligen inte vara otrogen...
När jag läser vad jag själv har skrivit inser jag att jag måste prata med honom en sista gång och ge honom några dagar/veckor. Hjälper inte det så spelar det mig ingen roll hur mycket vi älskar varandra för jag behöver närhet och uppmärksamhet.

Jag är 41 år och min man är 42, vi har varit gifta i 15 mnd.I början trodde jag bara han var lite blyg för att ta initiativet till sex eller att han tog för mycket hänsyn till mig och inte ville pressa mig till sex. Men nu ser jag att han inte har lika stort behov av sex som jag.
I börja ville han inte att jag skulle ge honom oralsex,vilket jag tyckte var konstigt, VILKEN MAN SÄGER NEJ TILL DET??????
Senare när vi gifte oss hade vi en snabbis på bröllopsnatten, inte just det jag hade längtat efter.
Senare blev sexet mycket bättre, han tilfredställde mig som ingen annan tidigare kunnat göra. <men så komdet stora problemet han tog inga egna initiativ till sex. Tanken slår mig nu att det har han alldrig gjort,men jag har inte märkt det p.ga. att jag hela tiden har varit den som kramat och gosat med honom. När jag till slut kände att jag hade ett behov av att själv känna att han tog initiativ till sex, gosa och hångla och slutade att ta initiativ,men lät honom komma till mig...SÅ KOM HAN ALLDRIG.
Jag känner mig sårad,ful(har fått mer rynkor), ledsen (gråter mycket.
Jag är annars en ettraktiv tjej/kvinna som många men brukar titta åt, så jag tycker ärligt talat inte han förtjänar mig.
Jag är ju så himla kramgo och med en stor aptit på sex, att jag inte helt fattar varför han inte är intresserad av mig.
Jag har pratat med honom jättemycket, och han säger han älskar mig, men hur kan han älska mig om han inte har lust på mig?????
Det kan gå flera dagar utan att han har behov av en kram och det gör så himla ont i mig. jag känner mig inte älskad alls. Har svårt att flytta herifrån av olika anledningar,så jag hoppas jag kan hitta ngn medans jag är gift med honom(fult men ärligt), orkar inte kämpa längre, men vet inte om jag orkar med en skilsmässa.
Vet inte varför han är så kall. Jag drar mig inn i mig själv och har sex med mig själv, (men inte lika kul) för att släppa att gå i frestelsen att klänga på honom igen, det gör bara ont efteråt.
Varje gång jag har verit uppöver öronen kär i honom , så slutar det med att jag blir sårad för att det bara är jag som ger och får lite eller inget tillbaka. Vet inte hur jag ska lösa detta , tycker jag har gjort vad jag kan.
Han upfattar sig själv på ett sätt som han tror att han är,men i verkligheten är han inte så. Altså han ser sig själv utifrån hur han vill vara och inte som han är.
ett ex. han säger att han vill ha sex 3 g pr vecka, men i verkligheten orkar han inte ha sex nu. Mne han tror han vill ha det. Kompliserad jag vet, men ännu mer frustrerande för mig.
Han klagade över att exet inte ville ha sex, men han har inte klagat en gång med mig? även om det gått 14 d utan sex. Hur lång tid skall det gå innan han klagar. Älskar han mig bara därför attdet är det han borde göra????

vi som suktar efter mer sex borde ha ett forum där vi kunde ses och sexa av oss med varandra i ömsesidig förståelse att det bara handlar om sex. helt enkelt leva parallella liv. fasn - va cyniskt det låter och ändå vill en sida av mig det.
forskning visar att det tyvärr är jättevanligt att en "låglustare" och "höglustare" blir ihop. Alltså hjälper det inte att göra slut med den som vill för lite. Snart träffar man en ny - båda är nykära och därför kåta - så tror man att man äntligen träffat ngn som vill ha lika mycket sex. dock planar det ut efter förälskelsen och så står båda där frustrerade - den ena vill mindre / den andra vill mer. Och ju mindre den ena vill - ju mer vill den andra och tvärtom. problemet är bara att (om man skulle ha en affär vid sidan om bara för sex) har man sex med någon ett tag och det funkar bra blir båda eller ena kär och då blir det problem. Men om båda blir kära så får man väl skiljas och bli tillsammans. men ska man behöva krossa äktenskap och göra barnen trasiga bara för att sexet inte synkar? hon vill ha sex max en gång i månaden - jag vill ha sex varje dag. skillsmässa är fan ingen utväg bara för att sexet inte synkar. Men vad fan ska man göra??? jobba på, gå i terapi, prata med varandra, ta hand om sin frustration, gå i egenterapi etc etc. Och allt sånt tar tid. Det är väl värt det? ja... Fast jag orkar knappt längre. jag vill ha en sexrelation med en kvinna som älskar sin man, som har familj och barn och inte vill lämna dem men som också behöver mer sex. fast att leva ut den viljan är en annan sak... tänker på det dock varje dag.

Jag är en kvinna som är i början av min graviditet.
Jag har större delen av mina förhållanden funderat på om de är något fel på mig!
I början av både detta nuvarande förhållande och mitt förgående förhållande så är alltid sexet bra till en början.
Men efter ett år och lite till så blir de knappt nå sex alls.
Han skyller på att han är trött, han har ont och att han inte har lust.
Så frustrerad.
Är de mig som de är fel på. Efter jag har blivit gravid så har de gått mer veckor mellan varje samlag. Varför?

om jag prövar att lägga mig med ryggen emot honom (som att jag visar att jag bara ska sova) DÅ kommer intresset upp ibland!
Har jag stor sex lust om jag vill ha sex 3 gånger i veckan? Vad är normalt?
Sen när vi har sex så säger han att jag är på, och att han vill älska och jag vill bara knulla. Dvs en stor skillnad. Jag tycker iaf att sexlivet ska vara varierat!
Man måste få vara lite rätt på ibland. Enligt mig.

Karlar är ju bara skit ibland :)

Hej!
Känner också igen mig i det alla skriver, har samma problem sedan 4 år. Jag tror för min del inte att det handlar så mycket om hur mycket sexlust man har. Jag var tidigare tillsammans med en kille som ville ha sex ofta, men då var det jag som inte ville, trots att jag längtade efter sex. efter att förhållandet tog slut kom jag på att jag inte hade varit attraherad av honom, fast jag älskade honom jättemycket. Nu har jag råkat ut för samma sak själv, är tillsammans med en man som jag älskar och tänder sjukt mycket på, men som inte tänder på mig.
Han säger att han visst gör det, men det omsätts aldrig i handling. Enligt mig så är sexuell attraktion något som uttrycker sig fysiskt, man blir upphetsad av en person, av att ta på personen eller bli berörd av denne. Att bara säga att man tänder på någon, fast man inte vill kyssas eller ha sex, känns som självbedrägelse. Han älskar mig, det vet jag, och därför kanske han inte ens kan erkänna för sig själv att attraktionen inte finns där, eftersom det riskerar att relationen tar slut. Jag vet inte vad man skall göra i den situationen, jag känner att jag inte vill leva med en stympad sexualitet och dåligt självförtroende, samtidigt är han det bästa jag vet. Hur kan man välja mellan kärlek och sex?

Som man förväntas man hela tiden vara kåt och endast tänka på sex. När man pratar med tjejer/kvinnor ute på krogen så tror alla att man hela tiden har en baktanke med samtalet, att man bara är ute efter att få ligga med dem.

Hela den pressen eller bilden som man som kille ska förväntas leva upp till har iaf gjort mig mer ointresserad av sex. Sedan förstår jag inte varför vi skulle vara så sugna på sex hela tiden eftersom våran njutning enbart verkar vara en blek skugga av eran.

Till själva sexet. Som man så måste jag tyvärr säga att jag är besviken. När man var ung och allt var nytt och spännande då var det riktigt, riktigt roligt. Man hade fjärillar i magen och man testade olika saker. Numera när man har gjort och testat det mesta känner jag inte samma nyfikenhet längre och det där pirret är borta. Vad beträffar njutning under sex som man så är jag väldigt besviken. Det är ju knappast så att jag, eller någon av mina vänner, tycker att det är speciellt skönt förutom när det går för en och den känslan vara väldigt kort stund.

Ni kvinnor däremot verkar njuta betydligt mer av sex än vi män. Dessutom så kan ni enklare njuta av flera utlösningar eller orgasmer, det är svårare för oss killar.

Min höjdpunkt under sexet är när jag får se kvinnan som jag älskar njuta. Men jag kan också känna en viss avund eftersom jag själv aldrig kommer i närheten av hennes njutning under sex själv.

Nu får ni gärna håna eller säga att jag inte träffat rätt kvinna för mig men där har ni fel. Det är bara så att, jag anser, att vi män inte kan få samma njutning som ni kvinnor av sex. Kanske felet ligger där.

I min värld så borde kvinnor överlag vara mer intresserade av sex eftersom ni verkar få ut betydligt mer av det än vi män.

Känner igen och lider med er allihop som inte kan få uppleva den genuina njutningen som vi alla behöver för att må bra. Jag är en tjej på 26 och är sambo sen 1 1/2 år. Vi har dock varit tillsammans i snart 8 år om man inte räknar med en period på ett halvår, där han gjorde slut med mig och bar sig väldigt dumt åt, var tillsammans med en tjej jag kände och både svek mig som en vän och krossade mitt hjärta. Jag var dock dum nog och hamnade tillbaka till relationen så snart utan att ha levt singel livet fullt ut och upptäcka att det faktiskt finns andra som minst är lika bra som "exet". Sen vi kom tillbaka till varandra för 4 år sedan så nytändes allt! Vi gick tillslut vidare och flyttade ihop (vi har inga barn) och lärde känna varandra på vardagsvis. Jag har dock alltid känt att man har fått ta emot det som gavs vad gäller sexet i förhållandet och blev avspisad jämt. Förhållanden har ju alltid sina dalgångar och sexet kommer när den kommer bara man ger den tid. Dock så ger det mig alltid en varningsklocka att något är fel och som måste tas itu. Sommaren 2009 tog jag bort min P-stav och kände mig mycket bättre som människa efter det. Jag älskar sex. Jag älskar att älska med sex, alla älskar vi beröring och närhet, att få uppleva pirret. Det känner jag fortfarande när det väl bli. Sen ett halvår tillbaka så slutade jag pressa honom om våran sex-icke-existens. Jag lät honom att ta tid på sig men han slöt sig ännu mer som en mussla nästan så att jag nästan inte kunde nå honom som en vän. Men jag har kommit till insikt nu att det vi har som par är inte jämnställt och vardagsaker kan få ens lust att falna, REJÄLT. Jag förstår inte hur vissa saker bara kan tillfalla den ena parten. Jag tar hand om all städ, tvätt, hushållsgöra, rensa slask, tvätta toalett (han vet inte hur en toalettborste fungerar..) men ändå i den här perioden så har jag gett mig hän åt honom. Gett oralsex (fast jag älskar att ge) men får inget tillbaka. Nu framåt våren när våra kattungar är utflugna (vi har en gemensam katt, vårat ansvar) så har jag bestämt mig att flytta och lämna honom. Tyvärr så är man bara 26, men känner sig som en nucka. Musen har tappat sin gnista. Jag fick reda på att den levde i julas när en tjej (?) dansade och kåtade upp mig på ett dansgolv ooh hell ya, jag hade tagit den inviten om jag inte vore så förbannat trogen. Ibland får man sluta tänka på tryggheten och vardagen och lyssna på magkänslan för det är i magen allt känns. Efter ett tag hamnar det i hjärtat och då känns det bara olyckligt och sårande. Min sambo och jag kan prata men om vårat sexliv hörs inte ett knyst förutom från min sida. Hans svar dock när jag hade bestämt mig att jag flyttar var "Då kommer jag absolut inte ha något att leva för" Det här är en människa som lever för sin syudio och musik, som också ger honom en emotionell tröst och njutning. Så han klarar sig nog utan mig. Mitt svar var dock "Vad är skillnaden, med att leva för det vi har nu eller leva utan det vi har som i princip inte har det som krävs för att leva för?" För hellre är jag ensam för att jag har valt det, än att vara ensam i ett parförhållande. Sex är VIKTIGT, sex är LIVET, sexet ger PASSIONEN och vi behöver passion för att kunna le och gå igenom tuffa tider. För i dagens samhälle så behövs det, mer än någonsin.

Kram.

Måste erkänna att det känns bra, skönt och befriande att det är så många i samma situation som jag. Jag och min sambo har varit tillsammans i snart två år. Hela den tiden har spenderats åt att vänta på att han ska komma ur sin lilla "bubbla". Vi har nästan aldrig sex men det som sårar mest är att han inte tar på mig och om han ger mig en kyss räcker det alltid med en. Längtar efter passion och åtrå. Är så trött på att försöka och försöka och ändå få ligga vaken halva natten med en klump i bröstet och längta efter att han ha ta på mig.

Har varit nära att göra slut många gånger, men varje gång lovar han en förändring. Hur länga kan man vänta innan man förlorar sig själv och ångesten tar över allt man är?

Vi hade väldigt lite sex pga mig när barnen var små, 2-3 gånger per månad. Men det var mycket bra sex för oss båda. Sedan blev det mindre, vi var upptagna, trötta också vidare Det var alltid min man som tig initiativet. Helt plötsligt hittade han en annan men stannade kvar. Vår mest sexuellt aktiva period började då, jag tog ofta initiativet. Nu sedan någon vecka vill han inte. Han har ångest över att allt var hans fel, att han varit otrogen. Nu skall vi skiljas han orkar inte, Så kan det gå. Men jag hann upptäcka hur otroligt sårande det är att bli avvisad. Därför är det lättare för mig nu, jag behöver inte ha ångest för att gå och lägga mig längre. Och han som var min enda och absolut bästa vän innan allt började.

Jag är kille och kan ju mer eller mindre
konstatera att era killar är inte
sugna längre.

Antingen har ni hamnat i nåt slentrian läge
eller så har vardagen tagit överhand.
Förtusan, ni kan ju inte gå runt och ljuga för varandra?! Om han kommer med undanflykter som
tex jobb, eller att han är trött, så är det en
jävla lögn!!


Sett ur en mans ögon kan jag säga
att det som försvinner först är sexet,
sen kommunikationen, känslor, sen = slut!
Ett dominoras helt enkelt!

Jag och min sambo har inte haft sex på ca 1
år nu.
Känns förjävligt....
Men det har sina förklaringar.

Nr 1 reason for no sex:

Hon tar aldrig steget till sex.
Det har alltid jag fått göra,
och jag är jävligt less på det.

Nr 2:

Hon kletar på sig en massa illaluktande
krämer på kvällarna, som hon påstår
är bra för hennes hud.
Jag får sitta ytterst i soffan bredvid för att inte spy av dofterna.

Nr 3:

Skäggstubb mellan hennes ben.
Stubben följer med in, och det
river riktigt ont för mig.
= Jag kliver av och går därifrån.
Inget man glömmer!!
En fitta som river en? Aj aj!

Nr 4:

Hennes jävla gnäll om småsaker
gör mig jävligt avtänd på henne.
Ex: står det ett glas på bordet, brinner det för henne.
Gnäll dödar allt!!

Nr 5:

Hon slutade med piller också förut.
Jag märkte det ju såklart.
Jag är inte dum.
Vill hon ha barn kan hon ju säga det först!

Nr 6:
Har glömt räkningen på hur
många orgasmer jag gett henne i soffan och
i sängen.
Många är det.
Kan hon ge mig nåt skönt då?
ehh nej, inte ens ett försök....


bump

Om inte din man kan knulla dig ordentligt varje dag ,så kanske du bör lämna honom. Han gör inte det män ska göra med sina kvinnor. Jag skulle aldrig tolerera att min kvinna nekar mig sex. Då är det terapi och tolerans i max ett år! Ta karl i armen och ställ krav! Det hade han garanterat gjort om det hade varit han. Rollspel är bra krydda, smisk och binda sin partner är mkt bra. Knulla hårt och ofta är ett sätt att hålla gräl borta.

Dra i hans hår..känna på hans kropp inget knullande är nödvändigt...bara känna på hans kropp...men han låter mig bara göra det i bland...förut blev jag frustrerad..tröståt..gick upp i vikt...kände mig ful..nu orkar jag inte känna efter...igår fick jag komma honom nära en minut...sen tröttnade han...Jag vill ta igen alla de år utan kontakt vi haft..ska nu gå och söka upp honom och nypa han i örat...om jag får...

Jag känner igen mig. Jag försöker och försöker, han känns liksom aldrig intresserad av mig längre. Det har varit så här i säkert en månads tid nu.
Här om kvällen bestämde jag mig för att bara gå rakt på sak.. Så jag gick in till honom i sovrummet efter att jag hade tagit en dusch (alltså bara i handduk)..Jag satte mig på säng kanten och sa att jag ville suga av honom :P Men han sa nej! Vilken kille säger nej till att hans flickvän vill suga av honom..Jag kände mig nästan föromjukad, ointressant..Han ursäkt var att han var trött och vill sova.

Jag vet inte vad jag ska göra mer nu. Känns nästan som om jag vill ge upp :(

Lever i ett dåligt förhållande utan sex och det tär på min självkänsla att inte få känna mig älskad eller få älska någon. Jag har länge länge längtat och älskat min sambo sedan många år men nu finns det inga känslor kvar längre. Min sambo slutade troligen att tycka om mig långt innan. Jag längtar efter en man som vill vara med mig inte bara sexuellt utan även på andra plan - tala med mig, lyssna på mig, låta mig lyssna på honom. En man som inte slänger på telefonluren när han inte vill tala mer med mig. En man som vill gå ut på en promenad med mig - ja som helt enkelt vill umgås med mig ofta, ofta - men som även tillåter att vi får ha ett eget liv och längta efter varandra.

Jag är 42 år och fortfarande väldigt attraktiv. Jag har haft många skitsnygga tjugoåringar som försökt förföra mig men eftersom jag tror på trohet så avstår jag.

Jag har aldrig varit tillsammans med en man som ville ha mer sex än jag i hela mitt liv (2 långa äktenskap, tre kortare relationer). Min manliga terapeft har sagt att jag har ovanligt hög libido så jag har tänkt att jag är en freak of nature angående min sexuallust (jag skulle vara jätteglad om jag fick sex åtminstonde tre ggr i veckan).

Sanningen är dock att jag har börjat fråga mina väninnor och många säger samma sak!!! och nu har jag läst alla dessa inslag dessutom och det gör mig så jäkla förbannad.

Varför tror ni man låser in kvinnor över hela världen och tvingar dem att bära sjalar och all möjligt skit. Jo, för sanningen är att vi kvinnor har och har alltid haft en betydligt starkare sexuallust och allt annat som sägs är en myt, bull-shit helt enkelt. Vårt samhälle har skapat många myter och den att män (i en relation) har starkare sexualdrift är en av dem.

Alla kvinnor som har en attraktiv man som är en bra älskare vill ha mycket romantik och sex...med honom flera ggr i veckan. Det är helt normalt.

Alla män som har en attraktiv kvinna som är en bra älskare vill inte alls nödvändigtvis ha mycket sex med henne. Det är också helt normalt.

Speciellt om kvinnan redan är infångad och lever med honom i en "säker relation" Män tänder på jaktinstinkten. Så enkelt är det. Så funkar den manliga hjärnan. Så kravet på kvinnan är att hon ständigt måste vara kreativ och spendera all sin energi till att förföra sin man och få honom att ständigt återfå sin jaktinstinkt. eller konstant avisa honom och spela spel. Detta är ju helt orealistiskt i ett modernt samhälle när kvinnor också skall jobba och betala räkningar. Jag för min del kan sätta på mig sexiga kläder och så men jag orkar inte avvisa och spela spel för det är för tidskrävande och omoget.

Visste ni att chimpanshonor som är mest lika människor av alla arter på jorden, löper ett par ggr per år och när de gör de så svullnar rumpan upp och blir röd sen går de runt i flocken och tigger sex av alla manliga chimpanser inklusive sina söner och bröder...no kidding...

Hanchimpanser har inte alls lika stark sexualdrift.

det säger väl allt. vi kanske skall inse att vi faktiskt är djur. det hjälper.

vi kanske också skall börja med att berätta den sanna versionern om kvinnlig sexualitet. Det skulle nog hjälpa så vi kvinnor inte behöver känna oss totalt mindfucked hela tiden.

Hej! Jag sitter i samma situation som du. Fast vi har aldrig haft sex under 7år, hon vill inte. Jag har försökt men allt. Vi pussas och kramas inte mer, jag får bara ta utanpå trosan när vi ligger i sängen. Hon säger att hon inte blir upphetsad, det slutar med att jag slutar ta på henne eller att jag försöker ta innanför trosan och då säger hon stopp och jag slutar. Hon vill aldrig tafsa på min mig. Jag är 30år och har många gånger tänkt på att göra slut men jag älskar henne. Vi har aldrig varit otrogna eller haft något förhållande tidigare. Vad skall man egentligen ta sig till? Ska det vara så här?

jag kan inte tro mina ögon! Att det är så många som har det som jag, jag trodde att det var fel på mig som vill hela tiden medans han inte vill mer än ca 1 till 2 gånger i veckan, han gör det ofta "för min skull" som han ofta säger. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han mig men det känns jätte jobbigt när det gäller sexet. I början när vi träffades för ca 2 år sen var han på mig hela tiden, vi kunde ha sex 10 gånger på en natt och han gick ner på mig ofta! Vilket jag älskar men det var då det. Jag försöker ge han pikar men han tycks inte förstå eller så vill han bara inte. Jag har försökt prata med honom men det slutar oftast i att vi blir ovänner för han vill inte prata om det. Jag vet inte vad jag ska göra, förra sommaren var det nästan likadant men detta året har vi haft underbar sex 1 gång, resten av gångerna är det snabbisar på 2 minuter. SUCK! men jag "tar emot" vad jag får.
Jag älskar sex med honom, jag tycker han är jätte sexig och allt det där men det verkar som om han inte tycker detsamma om mig fast han säger att han gör det.. vad ska jag ta mig till? Han har inte "gått ner" på mig sen i midsommras! Jag gör allt på honom.. men ofta känner jag att han är en egoistisk älskare. Snälla har någon några råd?

/ emma

Sorgligt men på något sätt ändå skönt att inte vara ensam med det här problemet.

Efter 1,5 års fantastiskt sexliv stannade allt av när vi blev sambon. Avtändande att alltid vara den som tar initiativet! Efter 5 år har jag nu fått höra att jag har blivit för tjock och därmed osexig för att han ska kunna tända på mig. Jag måste alltså gå ner i vikt och börja klä mig annorlunda enligt honom - men är det rätt egentligen?

Älskar man någon har man väl ändå lite lust till honom/henne, och älska någon det gör man väl för den människans person? Jag går nu runt med mina 50 kilo på 160 cm och känner mig fet, oälskad och olyckligt kär i min sambo. och undrar om det inte är så att han egentligen slutat älska mig.

Vad tror ni - har män som slutat ta initiativ, som inte vill vara nära och ha sex - har de egentligen slutat älska?

Trodde att det var jag som var knäpp, som oftare vill ha sex än min man, men jag är uppenbarligen inte ensam! Känner mig oattraktiv och ful eftersom min man i princip aldrig rör vid mig, varken dagtid eller "sängtid". Tårarna hänger löst och jag längtar efter en man som vill närma sig mig, som vill ta i mig, bekräfta mig både kroppsligt och intelektuellt. Min make är för övrigt jättefin, hjälpsam och trevlig, men det räcker inte...Har pratat med honom om mina behov och han försöker förstå. Blev bättre de första dagarna, men nu är allt som vanligt igen. Vi är som två gamla vänner, inte som make och maka! Tråkigt! Vet inte riktigt vad jag ska göra...

Har levt ihop med min man i snart tio år. Ända från början har det varit så att jag har velat ha mer sex än honom. Jag har upplevt allt ni beskriver med att vänta på att han ska ta initiativ (då får man vänta två månader), prata om det (han skyller på div. att jag tjatar, att han är trött, att jag inte heller tar initiativ etc. etc). Är också trött på att ställa upp när han väl vill, en gång i månaden/varannan månad, det blir ingen tillfredsställelse för mig alls, bara ångest över att veta att nästa gång är om en evighet igen. Han är för övrigt ganska okramig och kysser varandra gör vi aldrig, kanske pussar bara på sin höjd. Nu är jag gravid och allt är ännu värre. Jag tror inte att han är gay eller bi heller faktiskt.

Jag känner mig också abnornm pga av hans sätt, trots att jag vet att jag är normal (mina tidigare erfarenheter med ca 10 killar varav några längre förhållanden har detta överhuvudtaget inte varit något problem).

Är det en lösning att skaffa en älskare? Jag har aldrig känt någon lust att vara otrogen heller för jag älskar honom mycket. Men detta förstör allt.

Hej
Är i liknande situation men till skillnad från många andra här som har haft förhållande på flera år, så har jag bara haft min kille 3 månader ca. I början hade vi sex varje dag näst intill, men nu, suck man ska vara glad om man får en gång i veckan. Förstår inte vad som hänt. Han säger att han är kär och att detta tappde sexintresse beror lite på trötthet från träning. dessutom skyller han på träningspulver-tabletter som han tar i samband med träningen. Han menar att det är de som hämmar lusten. Vore det kanske inte klokt att skippa dem då? Jag själv är kanske för krävande vet ej, Är det krävande att vilja ha sex åtminstone 4 ggr i veckan? Gällande trötthet. Jag är väl OCKSÅ trött. jag jobbar natt!!!! tränar på gym och håller på med hästar. Men ändå är jag sexintresserad. Märkligt....

Idag startade jag en egen tråd om att min man inte vill ha sex, jag såg inte den här då. Nu har jag läst nästan hela tråden och fastän det känns hemskt att säga det så känns det jätte bra att ni andra har skrivit om hur ni har det, jag har känt mej så ensam och "råden" jag fick av killarna i min tråd var ju allt annat än bra eller vettiga, snarare ökade dom på tankarna om jag är motbjudande på nåt vis?

Vi har inget sexliv, vi ligger med varandra ung. var 4e månad och alltid på mitt initiativ. Min man är inte homosexuell, han är inte otrogen och jag vet att han älskar mej väldigt mycket. Vi har svårt att prata om det här öht och vi kommer ingenvart. Alla år av att ha blivit avvisad har lett till att jag inte heller åtrår honom,. Vi lever som syskon och jag vill skiljas, jag har bara inte vågat ta sista steget ännu.

Jag tror inte att män som slutar vilja ha sex har slutat älska. Har kvinnor som inte vill ha sex slutat älska? Det tror inte jag. Jag tror inte heller att det är så stor skillnad på män och kvinnor sist och slutligen.

Säger som er andra: skönt att läsa om fler som verkar ha liknande problem. Vi har varit ihop i ca 3 år och bott ihop drygt ett år. Det var sexet som var vår grej när vi träffades, aldrig nånsin hade jag upplevt samma känsla med nån annan. Passionen, inlevelsen och känslan av att han bara ville sluka mig- jag älskade det givetvis! Vi hade sex varje dag, kanske flera gånger om. Ganska omgående efter att vi flyttat ihop märktes en radikal skillnad. Vi pussas, kramas och är väldigt kärleksfulla mot varandra, men det är väldigt sällan det leder till sex. Har tagit upp ämnet många gånger, gråtit och förklarat att jag känner mig ful och oälskad när han inte vill men han säger att han inte "märker" mina initiativ fast jag själv anser dem vara uppenbara. Jag kan kyssa honom över magen, smeka honom överallt och verkligen visa att jag vill ha honom utan att han överhuvudtaget visar någon upphetsning. Tv:n är mer intressant, eller så tycker han bara att det är lite allmänt mysigt när jag gör så. Jag vill också poängtera att jag ändå känner att han älskar mig, han är väldigt kärleksfull och tar ofta i mig, håller om mig om nätterna etc. Men jag saknar sex! Nu är jag dessutom gravid (vilket i sig är otroligt med tanke på problemet) vilket får mig att vilja ha ännu mer bekräftelse av min kille. Känns som en ond cirkel som kanske är omöjlig att bryta. Vill INTE lämna honom, vi har ju fantiserat om ett liv ihop och efter många omständigheter äntligen fått varandra! Varför kan allting inte bara funka då? Jag vill känna mig som hans attraktiva och sexiga kvinna, inte som en "myspartner" som är go att värma sig med om nätterna! Är också livrädd för att han ska inleda nåt med nån annan då han uppenbarligen (?) inte tänder på mig. Vill inte att vi ska ha det såhär resten av våra liv. Jag är 28 och han 32.

kanske har vissa men en tendens till homosexualitet men inte vill erkänna det för sig själv!

Det tråkiga med mig är att jag s.k "dum snäll". Jag vet att jag behöver och vill ha sex flera ggr i veckan och om jag då vet att killen jag träffar bara vill ha en gång i veckan-så passar inte vi ihop. Ändå är man dum i huvudet och stannar kvar-men varför?
I Början hade vi mycket sex, men det har avtagit. Och då har vi bara dejtat i månader. Ska snart flytta ihop men jag vet inte om jag pallar det. Sex är inte allt som sagt, men det är fan viktigt.Jag vet inte om jag vill leva med nån som inte är på samma våglängd som jag, vad ska jag säga?
Det skumma är att han från början bad mig att ta för mig mer, då han var trött på att alltid vara den som tog första steget. Så jag gjorde som han sa gången därpå och visade verkligen hur intresserad jag var. Men då fick jag svaret att han inte var kåt och förmodligen inte skulle bli det heller. Man blir så trött. Först ber han om intresse, när det då kommer så duger det inte. Vem fan ska då veta vad som är bra eller dåligt.Man är ju inger orakel.

Du bör hitta en älskare, som ge dig det
du önskar. Sitter i samma situation fast tvärtom.
Tycker det är mycket frustrerande att inte få det
man behöver (mera än sin partner).

Levde ihop med mina barns pappa i 9 år. Var alldrig jättebra sexuellt, men jag var mycket förälskat och det var väl "OK" första åren. Trodde det skulle bli bättre efterhand när vi lärde känna varandra mer. Men han var liksom inte intresserad av att lära känna mig närmare, inte min sexualitet i alla fall. Snarare drog han sig undan. Sista 5 åren hade vi nog sex 2 eller 3 gångar totalt. Jag grät mycket ensamt i sängen (han gick oftast o la sig flera timmar efter mig, satt kvar i soffan o läste eller tittade på TV) Jag tänkte på hur det sexuella hade varit med tidigare pojkvänner och på om det verkligen var sant att jag skulle "pensioneras sexuellt" vid 26 års ålder. Mitt självförtroende krympte, fick ingen bekräftelse som kvinna och inte mitt sexuella behov eller mitt behov av fysisk närhet tillfredsställd på långa vägar. Bäst måde jag i perioder när jag lyckades helt förtränga allt om sex och lägga all energi på husrenovering, småbarn mm. Jag flydde in i praktiska aktiviteter som fyllde alla vakna timmar. Men rätt vad det var blev jag påmind. T.ex. om det kom en riktigt laddat erotisk scen i en film på TV, då kunde jag bryta ihop o gråta o gråta så det alldrig kunde ta slut på gråt.
Pratade med sambon gång på gång. Läste hyllmetrar om sex och relationer på biblioteket. Gick även till familjerådgivare, men inget förändrades. Nån kväll när jag gråtit som vanligt så lovade jag mig själv, att "nej" om jag hittar nån annan som vill ha sex med mig, då tackar jag inte nej. Detta är att kasta pärlor för svin! Trogen kan man vara, men inte "reservera" sin sexualitet till nån som inte vill ha den.
4-5 månader senare hade jag en älskare. 17 år äldre än mig, vältränat, hårig, en fantastisk älskare ... inte bara var det sådär gott som jag mindes från gamla pojkvänner, det var ännu bättre... ja perfekt!
Det följde förstås dåligt samvete inför barnen, en separation..... Men det var det värt!

Kände mig först väldigt dum när jag googlade "han vill inte ha sex" men efter att ha läst hur många som skrivit och befinner sig i samma situation känns det mindre dumt.

Min sambo och jag har bott ihop i två år. Jag är otroligt sexuell och det var han med först...inte längre. Han vill inte ha sex med mig mer... Tar aldrig på mig längre och jag har försökt allt! Vi kanske har sex 1gng per 3 mån där jag klär upp mig för honom, suger honom och försöker allt men får en snabbis och god natt! Jag mår skit över detta och mig själv. Det är inte att alla tjejer är osäkra som någon skrev! Blir man inte uppmärksammad, älskad, smekt och intim så börjar man undra vad som e fel tillslut! Speciellt när man gjort allt.

Jag säger inget längre om det, väntar på nåt form av tecken, men det kommer aldrig. Då gråter jag ocgh gnäller och han skyller på att det e osexigt med nån som klagar...om o om o om igen med 1 mån mellan varje gnäll i ett år nu. Orkar inte meeeer!

Gör man slut för sex när allt annat är underbart och kärleksfullt? Hur mkt tålamod bör man ha? Känner mig knäckt! Vet inte hur det känns längre att vara sexig.

Kan inte hjälpa dig dessvärre men hoppas att du finner tröst i att du inte är ensam om detta. Kram!

Vissa män har mindre sexlust än andra, precis som att vissa kvinnor har det. Och mäns sexlust påverkas lika mycket av deras livsfas som våran sexlust.
Det är ju inget konstigt med det.

Men jag har en annan tanke här, och det är alla ni som lever i relationer där ni inte får ordning på sexet och eran partner vägrar att ens försöka reda upp det. Varför är ni kvar i relationen? Vill ni vara i en relation med någon som inte tar tag i problem? Ni stannar ju i relationerna frivilligt. Om ni har försökt allt, och pratat om det och gått till terapi och allt vad det är: Gör slut! Det är inte på något sätt sjysst att ta en älskare, och det är inte sjysst att hålla kvar en olycklig människa i en relation som de antagligen mår skit över, då de får bära ett enormt skuldlass på grund av den sviktande lusten.

Rigtigt unga kvinnor utan barn är härligt att ha sex med om de ser bra ut och är akrobatiska i sängen. Jag är 45 år nu och kan fortfarande plocka hem en goding på 18. Jag skulle må illa om jag hade en "tant" hemma. Män har kvar sin charm, kvinnan sumpar den runt 25.

Jag skulle aldrig få upp den om vederbörande var äldre, fet eller ful.

Klaga inte på detta då det är biologiskt. Vill ni knulla mer i era liv bör åldern för att ha sex sänkas till kanske 10 år.

Jag och min partner blev tillsammans lite på smyg till en början. Vi levde som i en film och låg med varandra, kärleksfullt och samtidigt passionerat, medan en stad och våra nästan avslutande förhållanden på sidan om inte visste någonting alls. Så småningom kom ju detta ut och vi lever nu ihop. Vi kunde ha sex 5 gånger på en dag. Vi hade sex jämt! Och jag fick alltid höra hur sexig och vacker jag var och hur underbart det var att ligga med mig.

Att jag också var den första som på länge fått honom att känna så gjorde att allting kändes ännu bättre. Han hade aldrig i sitt liv varit kåtare.

Nu, några månader senare, tar han aldrig intiativ. Och vi pratar om allt, verkligen allt, och skämtar många gånger om sex osv. Och jag vill inte heller pressa honom och vara den som tar intiativet och tvingar han till sex utan gör numera bara små gester som enligt mig borde vara lätta att tolka.

Han skyller på att han är trött och stressad , vilekt jag vet att han är. han har ett helvette på jobbet.. Och han skyller också på att han lir "äcklad" av sig själv. Det har och göra med vikten som jag ständigt säger inte är något problem. Han vägde lika mycket, om itne mer när vi träffades ( Ingen övervikt direkt, men en liten bula på magen som jag bara tycker om att mysa med:)))

Men det känns som nån skär i magen på mig när han inte vill. När jag tar upp det blir det mest som ett bråk och vad svarar man egentligen? Man måste ju förstå och man akn aldrig tvinga någon. Men han ser mig inte på samma sätt längre och det som kändes som att det var vårt allra starkaste kort, sexet, känns nu som nånting helt främmande nästan

Och när vi gör det är det itne samma känsla där, utan mest som att " nu gö vi väl det här" och det har bara gått några månader!! Vi planerar vår framtid jämt och är riktigt lyckliga i övrigt...


Hur gör jag för att han ska se mig??

oj vad många som har det likadant,jag är en singel som har varit det i ca 15 år.Får väldigt sällan sex.
Känner mig frustrerad som sjutton men när man läser om kvinnor som har en partner men får lika lite sex som mig börjar man ju undra.
Lika bra att fortsätta vara ensam,för att vara ensam i tvåsamheten måste vara hundra ggr värre.

Hejsan.

Har läst igenom i princip alla inlägg och jag känner igen mig..

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 3 år. Vi är mellan 20-25 och har en son på drygt ett år.

Jag har aldrig varit så kär i någon som jag var i honom. När jag tänker efter så är det kanske det som är problemet. Jag är för kär i honom. Jag ser alla de små detaljerna på hans kropp som jag älskar, som gör mig attraherad av honom. Från hans ögon till håret på hans bröst, medan han inte ens ser mig efter att ha spenderat timmar på att fixa mig.

Han är gosig, that's it. Han älskar att gosa, att hålla om mig, men det börjar och slutar där.
Han har aldrig varit särskilt mycket för sex, har aldrig tagit initiativen.. Jag har alltid fått göra det. Tänkte att han kanske bara var blyg första halv året, men icke..
Jag har testat allt!! Nya underkläder, uppsnoffsad varje dag, slutat ta initiativ, tagit mer initiativ, smickrat honom, pikat honom, gråtit, tjatat, varit överglad, arg, sexleksaker, rollspel, jag har gjort A L L T !!!
Vad fan ska man göra? Jag kan inte lämna honom och det är bokstavligt.. Flyttade till en annan stad när jag blev gravid och har inget jobb.. Vilket betyder att han försörjer mig och mitt barn.
Det som oftast kretsar i mitt huvud när jag blir riktigt frustrerad och deprimerad är att jag måste stå ut för mitt barn. Annars hade jag stuckit för länge sedan..

Vad ska man göra? Jag är jämt arg på honom nuförtiden. Vi bråkar alltid och det är mest jag som startar dem. Jag känner att han förtjänar det. Det är hans fel alltihopa. Jag är ung, jag är snygg och jag är smal. Jag förtjänar någon som ser mig och vill ha mig. Nu var det 3 månader sedan sist och innan det var det 2.. Jag har frågat vad som är fel och varför han inte vill, men han säger att han har det stressigt, han är trött, alla jävla ursäkter i världen. Sen kan jag förstå att det inte är så attraktivt när jag alltid tar upp det och bråkar om det, men det är en ond jävla cirkel.

Jag har gråtit mig till sömns alltför många nätter nu.. Vet inte hur länge jag kan stå ut. Vad fasen ska jag göra...

Jag känner igen mig så mycket. Öhm vrf ska inte kvinnorna vara dom som suktar efter sex vi lever ju trots allt i 2000-talet nu!? Så sparka din karl i arslet och fråga rakt ut om varför han inte vill ha sex (för man får inget veta om man inte frågar)

Fattar inte ditt problem??? Fokusera på annat och bejaka andra intressen. Varför E sex så jäkla viktigt? Vad tror du alla andra som E singlar gör? Inte går vi omkring och E frustrerade för att vi inte får/har sex. Vill inte din kille kan du inte tvinga honom...tänk dig tvärtom..det E att bruka våld på sig själv. Skärp dig och tänk mer än på sex. Trist med en tjatig kärring.

Känner så igen mig i alla er kvinnor.
Själv har jag levt i en relation med en man som jag verkligen älskar i sju år.
Samma story.
Vi har inte samma behov av sexuell närhet.... eller ens fysisk närhet.
Mannen jag levde med i en relation tidigare i fem år hade samma fysiska behov. Därför kan jag jämföra.
Det är en så OTROLIG befrielse att leva med en människa som har liknande behov. Det är som att kunna andas. Som att få dricka när man är törstig och inte alltid leva i en öken tills man helt vissnar. Det är ingens fel! Det är bara dålig match... tyvärr. Det spelar ingen roll vad man gör eller säger och hur mycket man älskar varandra när de grundläggande behoven inte överensstämmer.

Jag skriver det här lika mycket till mig själv som till er: Det är endast vårat eget ansvar hur vi mår... och att vi ger oss möjligheten till den närhet vi mår bra av och förtjänar... ÄVEN om vi älskar mannen vi nu lever med... så har vi andra naturliga behov... Det är endast vårat eget ansvar hur vi mår!

Jaha, så han "förtjänar" bråk för att han antingen inte är tillräckligt attraherad av dig eller helt enkelt inte är särskilt sexuell... Dessutom tror du att du "förtjänar" någon som ser dig och vill ha dig, delvis för att du är "snygg"...

Ditt utseende i den mån det är medfött är inget du förtjänar någonting med och sin sexualitet är inget man väljer.

Den där killen som skulle kunna ge dig sex varje dag, men som du ratade för att han inte var lika snygg, undar vad han "förtjänar"?

Hej. det är enkelt. Kärleken ebbar ut. Han är inte "säkert" längre ... vilken betyder att han älskar dig inte längre

Gör detta:
- säj att du är frustrerat, behöver sex och ska leta efter nagan annan
- bry dig om dina ting i livet. dina saker/utbildning/jobb...
- ocksa sluta städe efter honom/göra tvätten.. allt, han kan det själv
- flytt ut ifall du har gjord fel att bo samman men inte är gift.
- ga ut och skaffa dig annan pojkvän

Jag vet att det later verkligen dumm och enkelt och säkert manga som blir arg pa mig nu. Men män är bara enkla personer. Och dette är enket, en man är inte längre interesserat om du inte tändar honom. Klart och enkelt.

Tanja

För mig är sex jätteviktigt. Mitt ex och jag har varit gifta i många år och fått flera barn ihop. Varje fredags - eller lördagskväll hade vi sex ihop. Under en viss period ville min man inte ha sex.jag tog intiativet och det tålde inte han.Då blev det dåligt mellan oss, då han ansåg att det var mannen som skulle förföra.
Jag tog mig en älskare och levde upp.Till slut
förstår ni hur det gick...............................
Britt

Ytterligare en tjej med samma hjärtevärk

Vi vänder på steken: finns det ett hjälpmedel mot kåthet?

Ok, nu kan vi alla konstatera att det finns kvinnor som vill ha sex oftare än deras respektive.

Själv har jag haft 4 längre förhållanden (under 20 års tid) där mannen var seg på att ta initiativ o.s.v. Men en gång hade jag tur! jag träffade en kille som ville ha sex ca 3 ggr i veckan (dock var kvalitén si så där ...).

Jag tycker att sex är viktigt och konstigt nog är jag befriad från behovet att använda mig av olika tillbehör för att bli tänd på min partner. Men när det saknas sex då är det jobbigt.

Jag tillhör några få olyckligt lottade personer som inte kan få orgasm på egen hand (ja, ja sådana finns). Kanske beror det på att själva samspelet är viktigt inte vet jag. Min kropp funkar så här: vid "sexsvält" ingen koncentration på annat kul i livet.

Så jag har funderat på att ta tag i problemet och hitta något bra sätt som stryper sexlusten.

Har någon av er försökt med detta? Typ yoga eller naturmedicin? (ok, ja, jag menar ovanstående på fullt allvar)

jag har en pojkvän som jag varit tillsammans med i 3 och ett halvt år snart, vi har haft det problemet i över ett år nu jag vill men inte han.. han säger att han inte har någon lust och han vet inte varför? jag försöker jämt och blir nekad varje gång hur länge skall man orka? jag älskar verkligen honom och han säger att han älskar mig. Han brukar berätta för mig att han tycker jag är vacker osv men vad är felet? tycker inte det borde va så i ett förhållande man mår bara dåligt och man behöver killen att vara intim..

hej!!! jag är kille som har samma problem..... jag undrar varför blir det så, alltså jag o min tjej hade sex ofta innan men nu förtiden vill inte längre det. är det att hon inte tänder längre på mig eller?

tjejer ni som vet kan la svara på det.. :D tack

Oj vad härligt det känns att läsa allas brev (missuppfatta mig rätt nu). Jag lever oxå i ett sexlöst förhållande sdan 1 år tillbaka. grejen är att vi pratar mycket om detta, öppet och ärligt. Både jag och min sambo är ganska nasty i våran sexuallite och det var mycket av det som lockade oss båda i början. Problemet är att när han blev kär i mig så tappade han sexlusten. Han säger att han inte vill göra dessa saker med någon han älskar. Vilket är extremt jobbigt då jag tänder på han väldigt mycket och drömmer om hans händer och kropp dagligen. I början pratade vi om att träffa andra att leka med men jag klarar inte av att se han med nån annan. vi testade det en gång och jag mådde extremt dåligt efter det. Så det har vi lagt ner helt. han vill ju inte såra mig. Men varför är det så att han tänder på alla andra? tjejer som han inte har någon relation till? Det ska ju även tillägas att den tjejen han träffade inte alls var hans typ igentligen och han tycker att jag är mycket snyggare fast trots det så kom han 2 gånger med henne på mindre än en timma. Med mig får han inte ens upp den. Han säger att han älskar mig men att ju längre tiden går så avtar attraktionen och han tror att den kommer dö helt??? Vad ska jag göra??? Jag får panik....jag älskar honom men jag vill inte leva utan sex, jag är 27 år och han är 30.

Finns det inga andra alternativ än att avsluta förhållandet?

Snälla hjälp!!!!

Hej! Det är inte bara upp till dig att ert sexliv ska vara bra. Det är upp till han med. Låter som att han inte kämpar och låter dig göra allt jobbet. Sluta kämpa och ställ krav. Ska han vara med dig så får han anstränga sig. Vill han inte så dra. Visa att du är självständig. Det värsta man kan göra är att ta respektlöshet från ens partner. Markera att det inte är OK. I värsta fall så lämna honom. Jag vet att det är svårt. Så länge han inte gör något själv och visar ointresse så kan du inte göra något.

Jag vet inte om jag kan hjälpa dig, men jag har någon gång känt som han. Jag var singel ute o härjade och en del rough sex med one night stands. Det var, för min del kanon, eftersom man inte behövde prata om det efteråt. Träffade sedan en tjej för en fast relation och vi har det bra med "vaniljsex". Jag skulle inte vilja göra en del saker med henne jag gjorde som singel. Kan inte riktigt förklara varför, kanske nån hora/Madonna grej eller att det skulle bli jobbigt att sitta som "normal" familj vid frukosten om det gått för vilt till i sovrummet. Jag inser själv hur knäppt det låter när jag skriver detta och har ingen aning om vad som går att göra åt det. Det enda jag kan komma på spontant är att han kanske tror att han måste vara kinky för att du ska bli nöjd. Eftersom han inte vill vara det, avstår han hellre... Vad händer om du försöker förföra honom? Och då menar jag inte bara ge inviter utan verkligen förföra. Möt honom i hallen i nåt sexigt och börja klä av honom.... Kanske funkar.

En kommentar, jag är man och vi har inte sex så ofta längre. Jag kan känna mig pressad eftersom om det ska bli sex MåSTE jag ta tag i det hela. Dvs jag blir ansvarig för att båda ska njuta. Hela min kropp skrikerer efter att hon ska förföra mig (då menar jag ordentligt,minne lite inviter). Tänk om hon mötte mig i hallen halvnaken och utan ett ord börjad klä av mig och släpa in mig isovrummet. Rukna upp mig o rida mig. Efter det skulle jag ha MYCKET lättare att ta initiativ igen. Vi har pratat om det, men hon säger att hon inte kan ta initiativ fullt ut, och så är ansvaret på mig. Och jo jag tänder på henne, men det behöver vara ner jämlikt. Jag frågar henne om hon inte tänder på mig. Jo svarar hon, men det blir aldrig action av det... Kanske någon av er får fundera lite. Någon skrev "jag har minsann gjort inviter" men sen då? Det blir ändå mannen som ska vara förföraren. Det kan faktiskt vara pressande, även om det kanske låter knasigt...

Det tycker du inte alls.. Nu ljuger du... du önskar en annan en din tjej var i din lägenhet naken.. då hade det varit spännande.. En Kille gillar inte spela på ett hål.. därför innehåller en golfbana 18 hål... Get it??

Tack Peter

Jag har försökt att förföra på alla tänkbara sätt. Tända ljus och musik i sovrummet, jag har kommit till han i underkläder som jag vet att han tänder på ( han köpte de i börja av förhållandet). Men han säger bara att han inte är sugen. Jag erbjuder massage, lagar mysiga middagar, försöker att inte ta upp att jag vill ha sex för jag vill absolut inte pressan han. Ja föreslog att vi bara skulle ligga bredvid varandra och onanera tillsammans, det funkade ganska bra men det förändrade inte hans sexlust alls. Jag fattar inte varför ni inte vill göra samma saker med er flickvän som one nightstands? Han vet ju att jag älskar allt han gör med mig, och han får verkligen fria händer. Och han vet att det inte behöver vara kinky hela tiden. Jag hade älskat om han bara tog mig bakifrån och kysste mig i nacken. Det som är jobbbigt är att han vill leka med andra så han är ju inte asexuell, han onanerar ofta och har lust bara att han inte vill ha det med mig.....
Detta är ett väldigt stort problem och jag vet inte hur vi ska komma över det. Ska man leva som särbo? så han inte ser mig hela tiden eller ska jag ställa ett ultimatum??

Tack för att du orkar lyssna och svara :)

Hahaha så synd om Er.. Killar alla killar gillar Porr.. Skaffa en Dildo..

Jag kommer bli bög för Ni brudar är fan inte kloka

Ni kvinnor som fantiserar om sex med andra numera, tänk om inte han vill det heller, då är väl ändå botten nådd.
Läste att alla män porrsurfar, så vi vanliga kvinnor 30+ är väl ute ur spelet då. De kanske nöjer sig med porren.

Ni kvinnor som lever med män som inte vill ha sex...Avsluta förhållandet så snart ni bara kan. Det blir aldrig bättre. Han kommer inte att ha mer sex med dig mer med tiden. Med åren kommer hans lust att avta ännu mer. Gör det som jag inte lyckades att göra...dvs lämna förhållandet. En man som inte har någon sexlust och inte gör något åt det på egen hand har inget intresse av att göra något åt situationen. Som ni har konstaterat är tjat ingen lösning. Han måste själv ta tag i det och inte göra det för att någon tjatar. Jag önskar att jag hade styrkan att gå vidare men jag älskar min man med hela mitt hjärta. Ni män eller kvinnor som inte har någon sexlust förstör för ert förhållande. Minst halva grejen med att uttrycka sin attraktion och kärlek till varandra är att vara intim och ha sex. Visst, det finns olika orsaker som påverkar sexlusten negativt men det är ingen ursäkt. Gör något åt det istället för att gå runt och ha ångest, för vad hjälper det? Nej, det är inte bara den som har sexlust som ska ställa upp och vara förstående och kämpa...Det är även den andra som inte vill ha sex som har en skyldighet gentemot förhållandet att lösa det. Man är två i ett förhållande. Skippa alla konstiga tankar i huvudet som göra att det hämmar den sexuella lusten. Lyssna för 17 inte på media eller ta efter TV-serier. Ni utan sexlust...ni har en partner som älskar er och de struntar fullständigt i detaljer på er kropp. Klä av er nakna, smek varandra och njut av vad ni har. Det finns inget som heter "rätt" utseende på kroppen. Lyssna på varandra vad den ena tycker är skönt och inte skönt. Ni utan sexlust, ta ert ansvar och sluta strula till det i huvudet på er själva. Se det som en nödvändighet i ett förhållande och stimulera er själv så mycket ni bara kan.

Helt klart.. Det räcker och jag är väligt nöjd. Inget gnäll och bara bra saker... Skaffa en dildo vet jag

Hahaha fy vad äckligt. jag hade lämnat dig direkt.. en tjej ska fan inte hålla på sådär..

ANNONS
ANNONS
ANNONS