Jag tycker att du ska köra på och inte tänka på åldern sen om det blir seriöst eller inte det vet man ju aldrig med nån, om det visar sig att det inte funkar så får man ta det då men varför skulle det inte!. Jag har en pv som är 4 år yngre visst det är inte 15 år men jag är 27 och han 23 jag valde att köra på och nu bor vi i Shanghai och är lyckliga. Känner många som är ihop med äldre oftast är det tjejer som är ihop med killar som är typ 10-20 år äldre, varför skulle inte du va tilsammans med en yngre kille?? Och bry dig inte vad andra tycker för att folk kommer alltid tycka oavsätt vad.

Lycka till

I Sverige är 15 år den lagliga gränsen men detta varierar lite från land till land. Mexiko tex har 12 år medan Madagaskar har 21. I vissa muslimska länder är barnäktenskap tillåtna så ett forum för svenska kvinnor kommer knappast ge dig en rättvisande bild om vad som är okej. Allt du dock egentligen både kan och behöver göra för att få ett svar som är tillförlitligt är att fråga fråga dig själv.

De flesta kvinnor som passerat 30 och däröver faller ofta för killar som är yngre, så vad är problemet?

Hade du varit man så hade det varit en helt annan sak, för då hade du blivit betraktad som gubbsjuk.

Passar ni ihop så spelar inte åldersskillnaden någon roll. Jag förstår att du funderar och kanske tänker vad andra ska tycka och tänka, men jag tycker du ska göra precis det du känner för. Det är klart att ert förhållande kan bli seriöst. Ta kontakt och se vart det leder.
Själv har jag blivit uppvaktad av killar som är 10 år yngre, och precis som du ser jag väl yngre ut än vad jag är. Så himla trist att man ska begränsa sig för vad andra tycker är okej och inte, skit i det och gör vad hjärtat säger dig. Det kan bli hur bra som helst.



Och berts, killen är inte 15 år utan 15 år YNGRE än henne. Han är en vuxen man som själv kan ta ställning och inget barn.

Hej !

Tänk inte så mycket på åldersskillnaden : Jag är en lycklig 52 årig vältränad(för att jag själv ska må bra) man som har en underbar skönhet som är 31 år. Vi är världens lyckligaste och har fantastisk sex. Delar allt i vått och torrt i glädje och sorg. Så inte spelar åldern någon roll, det är bara rädslan som styr vissa att tro annat, man är rädd för vad omgivningen skall tycka men strunta i dom som tänker så.
Kör på och lycka till !!!

Jag tycker att gränsen går där du skulle kunna vara hans mor och det skulle du kunna vara. Om en kille är 23 år oberoende av hur gammal en tjej är skulle det bli ganska oklart om han är mogen till en seriös relation. Men det vet man aldrig hur seriös en relation kommer att vara. Om jag vore du skulle jag nog inledda relationen med killen men jag skulle inte ta det på stort allvar. Det som skulle skrämma mig skulle vara framtiden tex om 15 år. Då blir du i klimakteriet och rynkig och gammal. Han blir 38!

Jag är 11 år yngre än min fru. Vi träffades när jag var 23 och var attraherade av varandra i två år innan vi blev ett par på riktigt, under dessa två år var vi nästan som ett par ändå. Nu har vi varit tillsammans i 5 år, varav 4 år som gifta, vi har en son på 2½ och blir bara lyckligare och lyckligare för var dag som går. Om man ska tjata om åldrar kan tilläggas att hon har två söner sedan tidigare, varav den äldsta är 10 år yngre än mig, med andra ord mindre åldersskillnad mellan honom och mig än mellan min fru och mig. Har då åldern påverkat? NEJ. Stirra dig inte blind på åldern, det är ändå bara siffror, utan följ dina känslor. Det bär eller brister, ni är båda vuxna, och funkar det inte, nej då gör det inte det, men det har inte med åldern att göra. Lycka Till!

Jag känner ett par där killen är 12 år yngre, de har barn ihop, och de är nog det sötaste par jag sett. :) kör på.

Det skiljer 16 år på min fru ock mig, vi träffades när hon var 38 och jag 22.
När vi träfades trodde jag att hon var ca 30 och hon trodde jag var 27 så egentligen skiljer det ju bara tre år haha..
Vi flyttade ihop efter ett par månader och har varit gifta i 4 år nu (jag är nu 29 och hon är 45)
Vi har aldrig själva haft problem med åldersskilnaden även om andra haft en del åsikter, fuck them liksom!!
Och för mig var en stor bonus faktumet att hon inte heller vill ha barn!
Är du som kvinna närmr 40 och säger att du inte vill ha ungar kan man ju räkna med att du menar det.
Själv gjkorde jag en vasektomi när jag var 21, och vill absolut inte sprida några gener vidare.
Har väldigt svårt att förstå det där med ungar, snacka om att ge upp sitt liv...
Så svaret till dig är, Kör på för fan, det behöver inte vara mycket med 15 år om han är hyfsat mogen och du kanske känner dig yngre än ditt leg säger?
Lycka till!!!!

jag är 44 år och kvinna och blev tokförälskad i en man på 27 år och blev lika förälskad i mig,men han blev det först i mig,för mig växte det fram mer och mer för varje gång vi träffades och visst funderade jag en hel del på oss och motarbetade mina känslor,men det gick inte alls bra,vi var tokiga i varandra och en dag var vi ihop.det komer alltid tankar i början om vad andra ska tycka,men å andra sidan har jag tre par omkring mig som det är mer ålderskillnad på än oss,ett par är 31 mellan han är äldst men jättelyckliga,och ett par är 21 år mellan hon 50 och han 29 och ett par är ett 20 år mellan hon är äldre.alla är lyckliga.och jag måste säga att denna mannen jag har är tusan så mycket mognare än vad jag haft innan,alla har varit äldre än mig och en har varit 12 år äldre än mig.och min kille säger att han vill ha en mogen kvinna,ingen kärring som inte fattar något om livet ))
och vi är oehört lika oxå i det mesta.
vi är jättelyckliga och han vill inte höra ett ord från mig om ålderskillnaden,för han kan inte hjälpa att jag är rätt helt enkelt,det är hans hjärta som vet och det är det som är livet,inte vad andra tycker.så lycka till .ta vara på varandra,livet är så kort,så njut av lyckan.

Hur stor åldersskillnad som helst är ok så länge båda är med på det.

Jag har träffat en man som är 60 år, jág är 24. Vi har underbara djupa samtal, och i sängen är det lika underbart! Och alla andra får tycka det de tycker, skulle aldrig ge upp min lycka på grund av andra människors fördomar eller begränsningar. Är mycket medveten om att vi inte kommer få ett helt långt liv tillsammans, men den tiden vi får är bättre än ingen. Dessutom vet man inte hur länge ett förhållande kommer att hålla med en jämnårig heller. Jag är lycklig med honom sedan cirka ett år, och hoppas att alla människor därute följer sina känslor ock skiter i vad andra tycker! Det gjorde jag, och jag är lycklig. =)

Hej

jag läste i Amelia förra veckan om en tjej som var 27år sina bästa år o hade en man som var 20 år äldre
Katastrof!!!!!!!!!!!!!!Är det så många kvinnor som inte har haft någon pappa???????????

Trivs man bara tillsammans har inte åldern någon större betydelse. Men om man har tänkt sig ett långvarigt förhållande kan det eventuellt få betydelse med tiden.

När den ena är t.ex. 28 och den andre 53 fungerar det säkert alldeles utmärkt. Men när den yngre blivit 48 är det kanske inte lika roligt att ha en partner som är 73 och som inte längre kan hänga med i ens tempo.

Hej sitter precis i samma sits som du..fast jag lever i ett olyckligt förhållande..har också träffat en ung man,23 år,och allt är helt fantastiskt..vi pratar och träffas var och varannan dag.Men problemet är jag är rädd för ålderskillnaden..vad ska alla tycka osv,hur blir de sen osv barn?..hur har de gått för dig..

Jo jag vet allt hur det känns. Vissa kanske tycker att det verkar oserigöst när en 15 årig tjej nu hoppar in i en sådan här diskution men jag har varit där. Jag & min pojkvän(även kallad min badmintontränare) har nu varit ihop i snart ett år & ett sånt liv det var i början. Vi bor i ett rätt litet samhälle & så fort det händer något så ligger det på allas läppar. Mina föräldrar har varit väldigt toleranta men mamma har fått plågas av skvalren som gick på hennes jobb. Mina bästa vänners föräldrar har pratat om mig & i skolan var det inte heller en dans på rosor. Men de vänjer sig liksom jag har vant mig vid de reaktioner faktumet att min pojkvän är 22 ger på nya personer. Men förr eller senare vänjer de sig & kan bara tala för mig själv men det var värt det. För varför bry sig om andras åsikter när det är ens eget liv det handlar om.
Var inte rädd för de dryga komentarer du kan komma att få för det är inte värt att äns tänka tanken att ge upp drämprinsen för sån skit.

Lycka till & till de som har något emot förhållanden med stor åldersskilnad så tycker jag att ni är riktiga bakotsträvare. Flytta till 1860- talet vet jag ;)

(skerv typ samma sak i ett annat forum men orkar inte skriva ett helt nytt inlägg innehållande samma sak ^^)

Hejsan, hitta denna när jag sökte på ålderskillnad på Google.. vill gärna se hur vanligt det kan vara.
Jag är tjej och 39 i jul och min sambo är 24.
Vi träffades på nätet och blev väldigt förtjusta i varandra väldigt fort, flyttade i hop efter 2-3 veckor och nu blir det 2 år i Maj (2011).

Jag tänkte ju fy faan vad ser han hos mig, men han gillar mina 14 1/2 år och ser inte det som nått neg eller hotande, jag däremot kan ibland känna varför vill du inte vara med nån yngre, man han säger att han orkar inte med tjejerna i hans egen ålder =D.

www.bonusfamily.blogg.se våran blogg om vårat lilla liv med 4 barn, (3 mina, 1 hans).
=D

Jag är en tjej som är inne på mitt 19:e år. Jag har en man som är 44 år. Vi har det extremt bra ihop. Jag har inget behov av en fadersgetsalt eller nåt sånt trams. Var får alla det ifrån? Sen en sak till som gör mig lite förbannad. I vårt fall var det så att jag uppvaktade honom och gjorde det i över ett halvår innan han ens vågade visa sina känslor för mig pga åldern. Finns flera här som kallar männen för gubbsjuka, det är väl vi kvinnor som är yngre än våra män som är gubbsjuka. Jag älskar min man ooch han är min stora kärlek, sen att vi träffades nu och att det var 26 år mellan oss, är inget vi kan göra nåt åt. Ska vi avstå från vår kärlek bara för att andra tycker det?
Ni som har andra åsikter och tycker detta är förskräckligt, säger jag som jag gjort till mina vänner och familj. Duger inte vi åt er så dra åt helvete, för vi har vår kärlek och den varar livet ut.
Ja vi har varit ihop i ett år och vet vad vi vill. Sen ett tips för er som funderar i dessa banor. Att ha en äldre man är en stor fördel. Man behöver aldrig nånsin bevisa nåt, bara vara den man är. Inget spel mellan könen, där status,kläder,smink och annat spelar roll. Det är så otroligt skönt. Jag behöver aldrig känna att det är nåt min man vill visa upp som det varit förut i ett par förhållande med jämnårig. Harmoni och kärleksfullt är detta och jag bara njuter av tillvaron utan krav och måsten från andra.

Det finns naturligtvis ingen sjukdom som heter "gubbsjuka". Rent sexuellt dra män mest till de mest fertila kvinnorna, dvs. de mellan 18 och 25 (eller 17 och 27 eller vad du vill - kvinnor är som mest fertila kring 21). Ren biologi. "Gubbsjuk" är bara en nedsättande benämning på en man som pga. sin ålder anses antingen ska ha slutat känna - eller visa att han känner - att det är just så. Termen är inget annat än förakt för friska - eller ärliga - äldre män.

"Gubbsjuk" är en populär term bland kvinnor som blivit lämnade för en yngre kvinna eller svikna genom att han varit otrogen med en yngre kvinna - eller för att hon märker att han gillar eller tittar efter yngre kvinnor.

Om jag inte hade varit gubbsjuk så hade jag aldrig träffat min unga flickvän. (Och nej, jag svek ingen.)

Förresten vaddå "Hur stor ålderskillnad är OK..."? Hur stor som helst naturligtvis, så länge bägge är myndiga. Bara att gratulera om en 90-årig dam får ihop det med en 18-årig kille. Bara att gratulera om en 90-årig herre får ihop det med en 18-årig tjej. Att påstå att stora åldersskillnader är fel är inget annat än ett slags omyndigförklarande av den ena eller bägge parter. Det är paret som ska bestämma - inte någon utomstående. Bor vi i ett fritt land eller?

Jag var kär i en 12 år äldre kvinna, en arbetskamrat.
Hon tyckte hon var för gammal, förstod inte vad jag såg hos henne. Så det blev inget.

En tydlig skillnad mellan hur män och kvinnor söker partner; en kvinna söker en man som verkar trygg i sig själv och som visar kärlek och respekt gentemot kvinnan. En man söker en kvinna/flicka som ser bra ut och som han stolt kan visa upp för sina vänner. Just därför vill män oavsett ålder ha mycket yngre kvinnor.
Kontentan av det hela är att kvinnor är mer emotionellt utvecklade medan män är mer primitiva och ytliga. Du har helt rätt i att dessa avundsjuka och bittra kvinnor existerar. Dessa kvinnor som har tagit sin dyrbara tid till att bli mödrar och uppfostra sina barn till att bli goda samhällsmedborgare, medans maken t ex i en livskris upptäcker att han inte vill ödsla sin tid med denna kvinna som funnits vid hans sida i drygt 20 års tid utan som nu vill träffa kvinnor i dottern ålder helt enkelt därför att hans fru inte längre ser ut som hon gjorde för 20 år sedan. Jag tror helt enkelt att många män inte har förmågan att älska en kvinna utan älskar istället en kvinnas yttre -hennes ansiktsdrag, hennes midjemått och och hennes bystmått. Du herr gubbsjuk och stolt - har du en dotter?? Skulle du tycka att det var okej i sådana fall om din dotters make lämnade henne och dom gemensamma barnen om hon inte såg lika fräsch ut i 40 års åldern efter barnafödande och ålderns gång?? Som sagt, jag tror helt enkelt att många män inte vet hur det är att älska en kvinna..........

Fast nu snackar du mest en massa skit och spinner på konstiga fördomar, Cindy! Du verkar totalt ha missat alla trådar i Damrummet om kvinnor som lämnar sina män för att de inte längre attraheras av dem.

Sedan har jag aldrig sett en man som vill ha en kvinna att "visa upp". (Däremot har t.ex. asiatiska kvinnor med europeiska män en tendens att vilja visa upp dem.) Snarare kan män ha en tendens att vilja gömma sina kvinnor - slöjor, burkor, att hon inte ska se för attraktiv ut etc.

Kvinnor har som bekant ett stort behov av att visa upp sig själva så jag tror att din föreställning bygger mycket på en slags kvinnlig fantasi. Kvinnor säger ofta själva att denna ytlighet inte är för att imponera på män utan för att de ska trivas med sig själva.

Det är bara att titta på konsumtionsmönster eller hur kvinnor spenderar sin tid. Som kön är ni som besatta av "skönhetsvård". Ni sminkar er, ni använder en massa konstiga krämer, ni spenderar en massa pengar på frisyrer, diverse "hårvårdsmedel" etc. Tidningsföretagen tjänar massor på att ni köper tidningar med rubriker om att banta, om smink, om celluliter, om implantat, om "skönhetsoperationer" etc. in absurdum. I nio fall av tio finns ingen man bakom det.

Klädföretagen tjänar miljarder på ert besatta shoppande av alla möjliga klädutstyrslar. Ni har så gått som alltid större garderober och fler par skor än män. Har du någonsin hört talas om en man som säger, "wow, henne vill jag ha" eftersom håret blänker eller har en viss volym eller för att hon har en viss ögonskugga eller märke på skorna?

"Män är ytliga." Ha, ha, ha! Det är väl just det män generellt INTE är jämfört med er kvinnor.

Bystmått? Nja. Betrakta de kvinnor som anses vara bland de mest attraktiva så kommer du att märka att stora bröst INTE är speciellt vanligt förekommande bland dem. Dessutom finns det massor av män som främst lockas av asiatiska kvinnor vars fysiska attribut sällan innefattar stora bröst. Personligen fördrar jag mindre bröst.

Jasså män är "emotionellt utvecklade medan män är mer primitiva och ytliga"... Om du inte visste det så har kvinnor historiskt betraktats lite som barn just pga. att de inte ansetts emotionellt fullt utvecklade eftersom de precis som barn har en större tendens att gråta eller bli "hysteriska", snarare än att på ett mer moget sätt vara sakliga och logiska.

Du har ingen aning om hur ofta män till vardags skakar på huvudet åt kvinnors alla barnsligheter och bristande emotionella mognad! Precis som tjuriga treåringar måste kvinnor ofta behandlas med silkesvantar. I bästa fall försöker vi män att med ett leende försöka ha överseende med detta.

"Dessa kvinnor som har tagit sin dyrbara tid till att bli mödrar och uppfostra sina barn till att bli goda samhällsmedborgare..."

Jaha, så männens dyrabara tid att göra samma sak räknas alltså inte...

24 år o vill ha en gammal GUBBE som är GUBBSJUK, 36 år är lite väl stor åldersskillnad, du vill tydligen ägna dej av vård av gamla när du är 44 o han 80, senil o impotent, men HAN KANSKE HAR EN TJOCK PLÅNBOK ELLER FETT BANKKONTO, DET LINDRAR

Jag är själv en tjej som gillar yngre killar, är snart 40 fyllda.
Jag tror att många kvinnor tycker att det inte känns okey med yngre killar då åldersskillnaden känns för stor men det finns SÅ många mogna unga killar, liksom det finns många omogna äldre herrar..
Jag tror på att man ska gå på magkänslan och vill båda ha ett seriöst förhållande, så ska man strunta i vad folk tycker och tänker, det gör de ändå oavsett hur man gör..
Kör så det ryker och njut av livet och varandra, vi lever bara ett liv och det är här och nu! :)

Jag har alltid dragits till yngre män. Åldersskillnaden har varierat mellan 3-26 år. Jag tror inte att det handlar om ålder utan om personlighet och om att inte bry sig om vad avundsjuka människor pratar om. Jag har förlorat två fina pojkvänner som var mycket yngre därför att de blev rädda när de fick starka känslor för mig och DÅ blev plötsligt åldersskillnaden viktig, trots att den inte hade varit det innan. De blev rädda för vad andra skulle säga.

Den ena killen gick in i en depression efter att det tog slut mellan oss. Han vill inte ens vara min vän längre, för han vill inte känna något för mig, säger han. Depressionen handlade förstås inte bara om mig, men det lade sten på börda att han inte klarade av familjens åsikter. Jag önskar jag kunde hjälpa honom, åtminstone som vän, men det är ju bara att acceptera läget och hoppas att det går bra för honom.

Den andra killen träffade en jämnårig tjej som han nu har två barn med. Vi är fortfarande vänner, men han pratar ibland om att han aldrig har kommit över mig. Det blir svårt att gå vidare, när det liksom aldrig tog slut på känslorna, utan att det bara tog slut på grund av åldersskillnaden.

Visst är det tråkigt när bra relationer tar slut, inte för att kärleken tagit slut eller för att man inte står ut med varandra, utan för att det helt enkelt var för bra och kunde bli seriöst. Trist att det har handlat om vad andra har tänkt och tyckt och inte på vad som hänt i relationen.

Jag har aldrig förväntat mig att ha en seriös relation med en mycket yngre man, jag har tänkt att jag har haft dem "till låns", eftersom det kan komma en dag då de vill gifta sig och skaffa barn. Men jag tillåter mig att njuta så länge det varar i alla fall.

Nej,ingen gammal tant fast jag är 65 och min nya kille är 47 alltså 18 år yngre än mig,funkar alldeles utmärkt,han är perfekt för mig och jag för honom,men men vi kan i nuläget inte vara med varann så ofta..men dom stunderna vi har tillsammans är helt underbara,och jag vill ha det så.Skit i vad omgivningen säger,de är bara avundsjuka,så stå på er,ta för er.Kramar till alla som vågar bryta mot mönstret,killar som tjejer.

Jag är en yngre gubbe (35) hon en äldre tjej (48), för ca tre må nader sedan så blev några heta mail något som ingen av oss kunnat drömma om eller för den delen funderat över. Båda upptäckte att det fanns något som saknades på mer än ett plan. Vi är båda gifta, bor på olika orter men jobbar på samma ställe. Det är jättesvårt att kunna leva ut alla känslor som vi har för varandra för de är verkligen starka och blir så mer dag för dag. Vi kan i princip bara träffas på jobbet vilket gör det jobbigt, vi gör allt för att kunna smita undan så ofta vi kan, det är ingen som vet men det känns som om där är ögon och öron över allt. Även om vi känner mycket starkt för varandra, har samma mål , önskningar, värderingar om livet, samma behov och åtrå så är det inte lätt. Vi har båda saknat allt det där extra, känslan är den samma när vi möts någon som vill ge tillbaka, någon med samma behov på alla plan. Vi har båda sett oss som våra behov varit förstora i det vi lever i, och visst får man ha behov. Det är helt underbart att känna så här och hade det inte varit för resp. Familjer så hade det varit vi för länge sedan. Men hjärnan säger att det kan vara fel medans hjärtat säger kööööörrrrr. Men vad är det som avgör vad som är rätt eller fel, finns det något sådant, för skall vi vara ärliga så vill vi....;)
/P

Det är snart 1 år sedan denna tråden startades av Hedvig. Är så nyfiken på hur det gick. Läser du fortfarande tråden Hedvig? Kan du inte skriva och berätta?

Jag är en kille på 34 år och ihop med en som är 52 år, som sagt var åldern spelar ingen roll huvudsaken båda är lyckliga =)
Och när det gäller barn t ex så kan jag bara se från min synpunkt, jag har aldrig kännt att jag vill ha ett barn, hon jag är ihop med har ett barn sen tidigare som accepterat mig som en extra pappa, vilket jag trivs med =)

Cindy , du har visst blivit lämnad av din man för en yngre kvinna , din bitterhet lyser igenom väldeliga , har själv träffat en 20 år yngre kvinna och det var för hennes trevliga sätt , att vi hade väldigt mycket gemensamt , gillade samma saker , plus att frun blivit totalt ointresserad av att hålla spänningen uppe !

Varför hakar man upp sig på ålder egentligen? Jag träffade för drygt 5 år sedan min nuvarande sambo på krogen. Jag trodde han var 25 och han trodde jag var yngre,.. det visade sig att han var 21 och jag var 27... Jag tyckte det var mycket jobbigt att jag som tjej var äldre än honom och funderade mycket på om vi verkligen kunde vara ihop... Enligt samhället känns det liksom inte okej att tjejen är äldre än mannen,..

I alla fall så blev vi så kära i varandra (det är ju personen det handlar om inte åldern) så jag la de ambivalenta känslorna bakom mig och satsade fullt ut! Idag har vi varit tillsammans i över 5 år och åldersskillnaden är ingenting jag funderar över dagligen! Men jag måste tillägga att jag ser fram emot varje år när han fyller år och blir ett år äldre!

Avslutningsvis måste jag bara poängtera att det är personen man blir kär i inte personens ålder (hoppas jag iaf). Och att det viktigaste är om man är okej med åldersskillnaden själv och inte mår dåligt över den.

Jag lever sedan 2010 med en kvinna som är 31 år, och jag är nyss fyllda 50. Vi fungerar underbart bra ihop, och känner inte av åldersskillnaden. Varken hennes eller mina föräldrar verkar ha några invändningar, och vi har inte en endaste gång fått någon negativ kommentar liknande gubbsjuka eller liknande från bekanta eller obekanta. Alla önskar oss allt det bästa, och tycker vi passar så bra ihop.

Naturligtvis tittar vissa när vi går hand i hand på stan, men vi bryr oss inte. Många är så låsta i tyckanden som andra har matat i de.

För mig är det viktigt att båda är vuxna och förståndiga i sinnet, vilket det är i vårt fall. Så länge båda känner att relationen vilar på en äkta grund, och kärleken finns där, så ska inte fördomar från andra få vara i vägen.

Vi har samma intressen i livet, och njuter av att göra saker tillsammans. Inte en endaste gång har jag ens tänkt tanken att jag går och visar upp henne. Vi upplever oss själva bejaka naturlighet, och att vara äkta i allt man gör. Vår kärlek är äkta, sann och helt underbar!

Så du som har känslor för någon som inte är i din ålder. Se på den andre, och känn av om ni passar för varandra. Var sann mot dig själv och den andre. Fungerar det bra, så bara njut, och låt kärleken vara ledstjärnan i er relation.

"Kul" att se vilka fördomar som fortfarande lever kvar.
Om TVÅ människor (OAVSETT ålder) är överens om att de vill försöka leva tillsammans, är det väl DERAS problem och ingen annans. Hur orkar ni ens bry er?

Jag ser det bara som ren avundsjuka när folk drar fram floskler som gubbsjuka och annat för att stoppa det som inte stoppas kan. Jag är 42 och har träffat en intelligent, ödmjuk och riktigt snygg tjej som är 21. Vi har mysigt ihop, har underbar sex och tycker mycket om varandra på alla sätt. Vi har INTE bestämt om vi ska leva resten av livet ihop, men jag vet att hon kan tänka själv och kommer att respektera henne även om hon kanske väljer att släppa detta på grund av åldersskillnaden. Eller så gör jag det. Så DET är något vi sköter själva.

Kalla mig gubbsjuk, så kallar jag er avundsjuka i samma andetag. Förstår er på ett sätt. Männen är avundsjuka på mig för att de själva inte kan få en ung, vacker tjej. Och kvinnorna är avundsjuka på "henne" som har resurser som många äldre förlorat på vägen.

Och medan ni svär och brottas med interna konflikter och avundsjuka, lever vi livet varje dag och har mysigt ihop.

;)

Han är ju inte precis minderårig, så det är upp till honom om han vill ha dig eller inte. Ingen annan har med det att göra mera, när den yngre parten är över 20 - tycker jag.

Det som kan bli problem är barnfrågan. Du skriver inte om du har barn. Om du har det, så kan jag tycka att det är lite fel att pressa in en 23-åring i ansvaret som styvpappa. Om du har barn, så tycker jag alltså att du i mindre utsträckning ska vänta dig praktisk eller ekonomisk hjälp med dem av den här killen, än om du hade träffat en jämnårig man. 23-åringen har rätt att leva ut sin ungdom, gå ut och träffa kompisar o.s.v. - även om du inte kan följa med p.g.a. barnen.

Sedan tillkommer aspekten om ni vill ha gemensamma barn. För i så fall är det väldigt bråttom för dig, samtidigt som det kanske är lite för tidigt för honom. Det är främst detta biologiska faktum - att kvinnans fertilitet upphör flera decennier före mannens - som gör att det är svårare att få ihop relationer där kvinnan är äldre, jämfört med sådana där mannen är äldre. Och det kan ingen jämställdhet göra något åt...

Jag tycker att ålder inte spelar någon roll. Dock om det blir för stor skillnad kan det se konstigt ut.

Vart hittar man alla dessa fantastiska kvinnor som söker yngre killar?
Jag är 18år och jag skulle hellre vara tillsammans med en kvinna som är 24-30år. Än en tjej som är 16-20. Då jag gillar mogenheten, intellektet samt att de uppskattar saker mycket mer. En ung tjej är mer girig och uppskattar inte alltid saker på samma sätt.
Sen gillas den lite mer mogna kroppen ;)


Skulle gärna hitta en kvinna att skämma bort. Någon som man kan ta hand om efter en stressig vecka. Hon kommer hem. Blir mött av mig i hallen. Man ger henne en kyss och ber henne gå in i badrummet. Där inne har man ställt fram ljus, ett glas champagne/vin, rosblad som har spridits ut över badrummet. Bad karet är fyllt med lagom varmt vatten. Jag lämnar henne ifred. När hon sen kommer ut så har jag fixat ett massage bord och hon får massage medan maten blir klar i ugnen. Sen äter vi gott och efter det myser man i soffan framför en film.
Det är kärlek i mina ögon.

Hej

ja e 44 o min min man är 31 är det för många år emallan oss ?? är ja för gammal till honnom