Jag ÄR kvinna, och har som oftast inga problem med satsen! Sväljer som regel såvida inte min kille vill något annat….
Hej J!
Det låter ju faktiskt ganska sorgligt det du berättar. Om det nu är så att du blir kåt på blotta tanken på att få komma i en kvinnas mun, men samtidigt inte vågar säga till din partner att du vill, då kommer du inte bara att ”dö nyfiken” som du skriver, utan även leva ditt fortsatta liv sexuellt frustrerad. Jag undrar vad du egentligen gör med den frustrationen. Porr? Fantasier? Förträngning?
Är det så att du frågat dina tidigare tjejer och nuvarande kvinna och de samtliga har sagt nej, då måste du haft en väldig otur i kärlekslivet eller så har du attraherat till dig kvinnor som är lika hämmade som du själv (förmodligen det senare). Kanske du själv innerst inne känner skuld och skam över att njuta fullt ut och ta för dig? Att det är något fult och egoistiskt att få bara ta emot?
Att komma i munnen är idag inget ovanligt, onormalt, perverst, förvrängt, fult, smutsigt, syndigt, förnedrande, eller egoistiskt. Du verkar ha svårt att förstå att kvinnor verkligen gillar detta, eller åtminstone, tycker det är ok! De flesta kvinnor tycker om att se sin man njuta och kunna göra det skönt för honom, precis som de flesta normalt funtade män njuter av att se hur de kan tillfredsställa sin kvinna. Gillar man inte sperman som kvinna, är det ju bara att spotta eller låta den rinna ut längs mungiporna samtidigt som man fortsätter att suga. Med litet övning kan kvinnan t.o.m. hålla andan när han kommer så att inga eventuellt obehagliga smak-och luktupplevelser riskerar att ”traumatisera” hennes sensibiliteter.
Eftersom du har en önskan om att få komma i munnen (precis som, förmodligen, alla män har) men samtidigt inte ”får” eller ”tillåter dig att få”, då är du en splittrad själ, oavsett hur mycket du eventuellt förnekar det. Det är ju inte några avancerade eller abnorma saker vi pratar om här! Vi pratar om sex och njutning. Naturligtvis ska grader av ”vett och etikett”, gemensamt överenskommet av de inblandade, finnas med och rama in det erotiska mötet, och ömsesidig respekt. Men skillnaden mellan hämning, förträngning, negativt dömande, och avvisande å ena sidan, och respekt för sin partners gränssättande å den andra ska inte blandas i hop så att det tidigare assimileras till det första. D.v.s. om t.ex. en man vägrar ge sin kvinna oralsex, trots att hon vill och kanske är det enda sättet hon kan få orgasm på, anser jag inte att hon ska behöva acceptera detta rationaliserat genom att ”man måste ju acceptera hans ovilja utav ren respekt”. Och vipps, så är vi inne på frågan om normativ sex!
Normativ sex förändras relativt till tid och kultur. Eftersom vi så starkt färgas av dessa faktorer även i våra personliga sexuella önskningar, tycker jag man kan säga att en viss typ av sexuell praktik, ett minimum av ”krav”, kan förväntas på sin partner. De flesta skulle säker hålla med om att mannen ovan som vägrade ge sin kvinna oralsex beter sig olämpligt. Anledningen till att vi tycker så är att det idag är en mer eller mindre outtalad norm att mannen ska ge sin kvinna oralsex om hon vill det. Allt annat ses som egoism och snålhet. Samma sak gäller tillbaks, att kvinnan förväntas ge mannen oralsex. Det klart att man kan debattera ifall själva ”munsprutet” också ska ses som en norm eller inte. Men om det nu är så viktigt för män, varför inte praktisera det? Vätskor bildas ju, lika mycket, om inte mer, från kvinnans kön och som mannen får i sig vid oralsex. Så det är inte mer än ”politiskt korrekt” att det är lika för båda könen.
Synen på oralsex hade förmodligen varit annorlunda i en annan tid och kultur än vår egen. Kanske mindre viktigt då kroppshygien och annat inte var lika bra som idag. Idag rakar ju de flesta tjejer allt könshår, och de flesta männen ansar. Porren och media matar oss med bilder och antydningar om oralsex, som aldrig förr. Dessa bilder fyller oss och påverkar våra önskningar, fantasier, och behov. Därför tycker jag att man med rätt kan säga att man kan förvänta sig en viss typ av sex från sin partner. Att avvika från detta är naturligtvis en rättighet och ett fritt val. Men frågan är av vilken anledning man avviker och också ifall ens partner verkligen är helt nöjd med att inte få ”minimum kraven” tillfredsställda. När allt kommer omkring färgas ju våra behov av vilken kultur vi lever i, och speciellt när det gäller sexuella behov tror jag att det är svårt och olämpligt att ignorera och förtränga denna inverkan på oss - speciellt då dagens sexnormer handlar om att BEJAKA njutning!
Däremot tycker jag man ska ”skräddarsy” sitt egna sexuella uttryck INOM ramen av dessa ”minimumkrav”. Men att gå alltför långt bort från sin partners sexuella preferenser , när dessa håller sig inom ramen av sin kulturs norm och ideal, anser jag vara ett tecken på rigiditet, hämning, och egoism.