Den andra kvinnan-Hjälp!

Vet precis hur det är ! Det är många tårar under tiden och efter också. För att slita sig loss behövs oftast hjälp av att man träffar nån ny!! Det behöver inte bli nåt av det, men bara för att känna att man uppskattas. En liten flirt, kanske med nån man känner sen förut. Du kommer snart se att det finns många andra runt dig som gillar dig!
Tyvärr sitter taggen kvar att han aldrig lämnade den andra för din skull.Ge inte upp! Byt telnummer och ge honom inte det nya. Då kan han inte ringa el sms iallafall. Bit ihop lilla gumman. Det blir förhoppningsvis bättre .
Kram,

Hej, Vilket underbart och klokt beslut. Bara tänk på hur mycket oro och olycka Du skapat bland de barn som är inblandade. Nu blir Du istället en hjältinna, eller bara ett elakt minne. Jag tycker Du skall meddela mannens familj detta hjältemodiga beslut så att hans fru slipper i alla fall delar av den ångest och oro som Du skapat. Du kanske är vacker, intelligent och självständig men det är säkert hans fru också, så hon har kanske haft exakt de känslor som Du beskriver bara i ännu högre grad om hon älskar sin man. Låt alla slippa plågas av Din förälskelse så kanske Du kan hitta tillbaka till Din man vilket Dina barn nog skulle uppskatta.
Lycka till!!!!!

Det som är gjort går inte att få ogjort! Jag vet att jag skapat situationen själv och som den kloka kvinna du verkar vara förstår du säkert att jag inte ville att varken hans fru eller min före detta man skulle lida. Allra minst mina barn eller hans vuxna barn. Det enda positiva i det här är att min f d gått vidare och nu träffat en underbar kvinna. Tyvärr är känslor svåra att förhindra, har du kanske blivit sviken? Ha ett gott liv!

Satt precis och tänkte jag skulle lägga ett inlägg, men såg att jag redan hade gjort det.nä just det det var inte jag....det va ditt inlägg Tårar.

Jag sitter precis som du i denna hemska sits.
För 1 månad sedan lämnade jag min sambo efter 9 år. Bor kvar i huset och har vår son varannan vecka. Jag ångrar inte att jag lämnade för mina känslor fanns inte kvar. Dem finns hos någon annan.
En man jag träffade för 2 1/2 år sedan och har sens dess haft ett förhållande med.
Han är gift sedan många år tillbaka och ha tre barn. Jag älskar honom och han älskar mig. Vi bor en bra bit ifrån varandra så vi måste alltid planera våra möten. Men de senaste 2 månaderna har vi träffats varje vecka även att det är 30 mil ifrån varandra.

Förra helgen var vi tillexempel på en weekend bara han och jag. helt underbar. Han säger att jag är den enda, men kan ändå inte lova om han lämna sin fru.
Jag tänker att visst ett tag går det väll, men jag vill ju ha mer. Så länge han har mig när han vill så kommer han ju inte inse vad han kan gå miste om.
Fundera därför precis som du har gjort att lämna honom och försöka gå vidare, men jag hoppas ju att han ta mig tillbaka och inse vad jag betyder för honom.

Känns skönt att man inte är ensam om detta, att det finns fler. Det är jobbigt att vara kär även om det är besvarat men ändå inte kan gå hela vägen.....

Kram

Tack för att det finns de som förstår! Men det är ju precis som du uttrycker det; så länge du stannar vet han inte vad han går miste om! Nu i efterhand kan jag se att jag skulle ställt krav mycket tidigare. Det här är ju för fan en klassiker som man inte borde gå på. Jag önskar också att han ringer mig och säger att han bestämt sig för mig, men är så kluven nu så jag vet inte hur jag skall göra. De närmaste dagarna har varit ett litet helvete och kommer väl så va´ett bra tag till. Fick panik när jag läste i en tidning om en kvinna som inte glömt sin stora kärlek efter 20 år! Jag vill inte bli sådan. Vi som är i denna sits som absolut inte är önskad får stötta varandra. Lycka till Linda och som sagt, du har nog svaret själv på hur du skall göra. Kram

Lilla my, här har sktivit under tråden "kämpa eller gå"..Jag inledde ett förhållande med mitt gamla X efte 9 år, har sambo, barn,god ekonomi, nytt hus osv.(perfekt svensson-liv)Han var singel då och flirtade massor och avgudade mig, det fanns ingen anna än jag!!!osv. osv. osv.

visar sig sen att han börjat träffa en annan , efter jag sagt upp/tog paus i vår kontakt. Jag ville sen satsa helt o fullt ut på oss två till 110%
han ville oxå, men hade ju en annan.
I efterhand har jag insett hur illa han behandlat mig, allt skulle ske på hans villkor,"jag hör av mig, du får intte höra av dig etc" Jag gjorde precis som han sa, var totalt nere i honom. Nu har vår kontakt blivit sporadisk och han vill bara ha lite mer tid på sig...Jag har nu tröttnat och imorgon ska vi ringa till varandra och då ska jag ge honom ett ultimatum: Vet han fortfarande inte vill jag bryta ALL kontakt med honom.Skulle han ångra sig senare får han höra av sig, men då kan jag inte garantera att jag finns kvar...
Har mått så fruktansvärt dåligt under denna tid, Min sommaren kan jag lika gärna glömma, inget var roligt, orkade inte träna, tröståt, mitt i allt ska man hålla en mask utåt allt och alla....

Men känner att JAG nu vill ha kontrollen, inte han!
Går/gått hos en terapeut och ser en märkbar skillnad på mig.I våras gav jag efter för minsta lilla vink, idag tänker jag sätta spelreglerna, mår faktiskt bättre i mig själv.Visst någonstans önskar jag det ska bli vi, men inte så här....
Hej, Linda skriver under andra tråden hur saker o ting ligger till, kram lilla my!

Hur sjukt e inte detta :(
har varit tillsammans med en turkisk man i 7½ år & jag är 40 år.

Har alltid haft magkänslan som vi kvinnor har att det var nåt som inte stämde och det är MYCKET saker ska ni veta.

Ficke en "hint" februari -07 om att han var gift å hadde 3 barn // barn kollade då upp detta på skatteverket men han var inte registrerad som gift.

Nu i juni i år så fick jag en "hint" till å då var det SANT.... ringde & kollade IGEN. Japp & till råga på allt så hadde han gift sig medans jag var i turkiet med en väninna på semester :(

Detta förhållande brejkade jag årsskiftet 08/09 då jag ännu inte visste detta.
Följande månader var kaos å skit han vart helt knäckt han söp , bönade & bad på sina bara knän att vi skulle fortsätta tillsammans för han har alltid bara älskat mig.
Och sen får jag då reda på att han är gift å har 3 barn...med sin fru sen 20 år tillbaka som han ej bott med på 14 år.

Jag vet att han älskar mig & att vi inte kan läta bli varann men GUD VILKET DILEMMA :(
I denna historia finns det sååååå mycket att berätta :(

Kan jag nånsin lita på han igen ???

Förmodar att det är MÅNGA som varit i samma sits här i Sverige

Hur skulle Du ha kunnat undvika att allt detta hände? Ditt liv verkar inte ha tagit en lycklig vändning. Var gick det snett, kunde Du ha hindrat att det blev så här? Frågan är alltså, går det att hindra sina känslor när de är orätta (att bedra någon är fult i alla kulturer)? ¨Du skriver att Du inte önskat detta, var Du oskyldig till att det hände?

Nej, jag kan inte säga att jag var oskyldig eftersom jag gav mig in i det. Tvekade länge (vi hade inte sex förrän efter ett halvår)men han var enträgen och jag vart tok-kär! Mitt liv har definitivt spårat ur! Den krassa verkligheten är ju att jag nu mår skit och har dragit lärdom av detta! Skulle inte göra om det. Kunde jag vrida tiden bakåt, skulle jag ställt kravet från början att han skulle skilja sig. Jag säger bara fy fan, vilken dåre jag varit!

Hej vännen!

Jag kan inte undgå att slänga mig in i "damrummet" - trots att jag inte är så mycket dam rent fysiskt (vem vet, kanske mentalt...).

Det jag vill säga är att jag förstår att du känner dig sviken, ledsen och "trasig" - vilket är helt ok! Man MÅSTE ägna en del av livet till att vara arg, ledsen, nedstämd m.m. för att se möjligheterna och få uppleva uppgångarna. Det låter lite bistert, jag vet. Ställer mig dock en fråga, kanske finns där ett svar - kanske inte.

Vilken ensamhet är värst - den där man är ensam ensam eller den där man i par är ensam?

Personligen kan jag nog tycka att det sistnämnda är rent hemskt. Jag som gift man upplever just den situationen och känner en enorm frustration över att se att det vi haft i så många år "rinna iväg från mig". Jag älskar verkligen min fru och vill inget hellre än att det ska fungera, men när det som skiljer vänner från par, i min värld PASSION och ÅTRÅ, uteblir - då är det mycket utmanande att hela tiden söka närheten.

Anledningen till mitt inlägg i denna post är ju då förstås att det dykt upp en kvinna som jag kände för många många år sedan som varit i exakt samma sits - men som brutit sig loss och nu är singel. Hon har föreslagit (jo, det är sant trots min lekamen... ;o) ) att jag ska slippa ensamheten och jag är ju vansinnigt sugen på att nappa på erbjudandet! Här får jag plötsligt känna bekräftelse på MIG som person igen vilket är otroligt härligt!

Av precis de anledningar du nu beskriver vill jag dock inte göra detta, då jag inte kan lämna några som helst löften till denna kvinna om ett fortsatt sammanvarande av varaktig karaktär. Det skulle börja - och sluta - som en högst tillfällig sammankomst. Detta har hon dock valt att acceptera då hon anser att jag varit ärlig från början.

Nu är det inte så att det hänt något mellan oss och det är inte ens säkert att det KOMMER hända något. MEN, situationen att hon och jag FÖRT EN DIALOG FRÅN BÖRJAN, är ju av vikt här. Har han lovat dig ett förhållande förstår jag dig till 100%, men har han inte måste du nog tyvärr ta honom för den han är - som upptagen.

Det SÄMSTA vi män - och alla kvinnor - kan göra är att undvika kommunikationen. Det handlar bara om att vara helt ärlig från start till mål - så finns det egentligen inget att vara ledsen för. Ingen är ju då förd bakom ljuset. Missar man där ja då är det kanske inte läge att satsa på ett förhållande med den personen överhuvudtaget.

Och för er som undrar hur JAG hanterat ärligheten hemma...
Jag har annonserat i mer än två år att jag anser att här finns ett problem som VI behöver lösa, annars är vi på mycket tunn is. Man är född att ta hand om sig själv i första hand - ingen annan. Barn kommer självklart ännu mer först då de inte har något val i livet på den punkten - men alla andra kommer senare i ordning. Kan vi inte få ordning på det som gör att vi är ett par och inte bara vänner, då kommer jag så klart bli smickrad av de som vill bekräfta mig som person och attraktiv man - förhoppningsvis leder detta endast till att min fru återigen SER MIG - och inte att jag gör de snesteg jag är så rädd för att göra. Risken är överhängande att jag skulle såra såväl henne som den jag "dejtar".

Men - återigen - man har ju bara vad jag vet - ETT - liv. Och man ska inte dö nyfiken...

Tuff balansgång? Virrit resonemang? Ja gissa... jag känner det själv. Men EN sak är helt säker - vill man låna en axel att luta sig mot har jag två, så det lär räcka och bli över. Vad jag skulle önska är att någon sätter sig ned med en kopp te bredvid och förklarar varför det ska vara så inibänken komplicerat med alla förhållanden...

Män har i stort samma bekymmer som kvinnor - Män har bara lite mer utmaningar att uttrycka sig i ord.

Jag hoppas för din skull att det löser sig till det bästa möjliga så klart! Dock måste du nog räkna med att det inte kan bli något livslångt av detta som det låter, tyvärr.

Som sista ord bara;
Stanna inte för länge i detta nu. Ditt liv kommer passera dig bi utan att du ser det - och vem vet - kanske missar du din livskamrat på vägen?

Skänker en vårtanke till dig nu under en höstnatt. Vet inte om det jag skrev hjälpte eller stjälpte... Jag ska försöka memorera adressen hit om du eller någon vill kommentera mitt inlägg. Sköt om dig och lycka till!

Kramar från Totte

Vilka fina ord, bra råd! Kommunikation är som du skriver a och o i ett förhållande. Jag vet inte om det efter hand blir så att man slutar kommunicera för det verkar vara ett genomgående problem hos många par! Veckorna innan han lämnade mig blev han väldigt sluten och jag kunde kanske tagit det som ett "varningstecken" vilket jag nog gjorde, men blundade för! Det är så tungt, en vecka har gått. Önskar det vore långt in i framtiden för jag vet att även om jag inte glömt, har jag lärt mig leva igen. Kram till er alla!

Jag har varit i din sits under ett år. Detta var nu åtta år sedan.Visste spelreglerna från början, att han hade familj och tänkte stanna i den. När jag som du efter ett år var störtförälskad och mådde urdåligt, var jag tvungen att göra ett val. Stanna eller gå? Jag resonerade att jag mådde dåligt av situationen, så då fanns det bara en sak att göra och det var att gå... Att lämna någon man älskar är bland det svåraste jag gjort!! Jag grät i månader. Han tog kontakt, jag tog kontakt...Tog flera år innan jag kände att jag riktigt på fötterna igen. jag visste att jag inte kunde träffa honom igen. Det skulle inte bli något annat än ett "dött lopp". "Tiden läker alla sår"är något jag höll fast vid, och faktiskt stämmer det gamla ordspråket. Idag mår jag jättebra, tänker dock på honom ibland,han är ett fint minne jag aldrig glömmer. Min pappa sa alltid till mig: "den som ger sig in i leken, får leken tåla". Så är det, jag står mitt kast, men jag ångrar samtidigt inte detta underbara år. Men jag kommer aldrig mer utsätta mig för liknande situation. Kram o lycka till med vad än ditt bestlut blir!!

Helt desperat såhär nära inpå! Vill bara ringa honom, träffa honom! Har tyvärr sänt sms som jag ej fått svar på! Jag vet att det är lika bra men så jäkla jobbigt. Tankarna snurrar i huvudet på mig. Undrar vad han gör, om han gått tillbaka till sin fru, träffat någon annan? För en vecka sedan träffade jag honom och då "fanns ingen" eller "ingen kunde komma mellan oss". Jag vill bara ur denna känsla börja ett liv. Jag har oxå lärt mig det att jag aldrig kommer att göra om misstaget.

Även om man måste vara ärlig från början så tycker inte jag att man skall tillåta sig känslor för någon annan och testa om dessa är hållbara eller inte under ett pågående förhållande.
Kommer sådana känslor måste man direkt tala om det för sin partner, det är mot denna person som ärligheten skall riktas inte mot den nya. Din partner måste få veta, Du måste direkt ta konsekvensen av att Du låtit Dig lockas iväg. Om Du förmår detta kan Du nog rädda Ditt pågående förhållande vilket KANSKE är det lyckligaste för alla.

Jag känner med dig, jag är ju där oxå. Saknar honom som bara den nu. Vet inte när vi kan träffas igen. Har haft ett helvete denna veckan. Med allt praktist från min seperation till mina känslor för min "andra" man.
Han säger att han älskar mig och vill inget hellre än att träffa mig...Men va fan är han då??? Jag stå han låter så nere i telefonen för att han inte kan träffa mig, det är ju för fan upp till Honom!!

Tänk om man bara kunde lämna honom och gå vidare, inte svara när han ringer, inte ringa upp honom, inte skicka några sms......men det går ju inte. Det räcker jag se att hans namn dyker upp på telefonon och ett leende kommer på mina läppar. Jag kan inte se ett liv utan honom. Men jag kan inte säga att han ska lämna sin fru, även om jag vill det. Det är så svårt.

Kram

Det föll bort lite text i mit inlägg. Här komer det igen :)

Jag känner med dig, jag är ju där oxå. Saknar honom som bara den nu. Vet inte när vi kan träffas igen. Har haft ett helvete denna veckan. Med allt praktist från min seperation till mina känslor för min "andra" man. Han säger att han älskar mig och vill inget hellre än att träffa mig...Men va fan är han då??? Jag stå här med en öppen dörr! Han låter så nere i telefonen för att han inte kan träffa mig, det är ju för fan upp till Honom!!

Jag är singel, men känner inte alls så. Skulle aldrig kunna vara med någon annan när han finns i mitt liv.

Tänk om man bara kunde lämna honom och gå vidare, inte svara när han ringer, inte ringa upp honom, inte skicka några sms......men det går ju inte. Det räcker jag se att hans namn dyker upp på telefonon och ett leende kommer på mina läppar. Jag kan inte se ett liv utan honom. Men jag kan inte säga att han ska lämna sin fru, även om jag vill det. Det är så svårt.

Snälla, försök att ställa kravet! Väljer han skilsmässa då har du honom. Jag längtar efter honom så mycket. Allt du skriver om att bara ser telefonnumret så dunkar hjärtat! För mig är det nog ett steg framåt i a f att jag överväger att inte svara! Fan att hjärtat säger sitt och förståndet sitt (fast i och för sig kan jag nog inte påstå att jag har något förstånd). En vecka och en dag-inte hört hans röst, skratt, ta på honom, vilket helvete! Kram. PS skriv gärna ofta detta forum får åtminstone mig lite starkare! DS

Ni har träffats i ca 3 år, & han har aldrig nämnt att han vill skiljas eller?? Jag har varit på den andra sidan, jag har varit den bedragna frun... & i mitt fall min man hade aldrig någon avsikt att lämna mig... Utan det var jag som lämnade honom, när det väl uppdagades, det jag i ett bra tag trott hände, men det nekandes hela tiden, då jag tog upp det.. För man känner av den andra kvinnan, tro mig...

jag bara undrar varför du stannar kvar m honom, när han inte gör ens ett försök att vilja vara med dig på heltid..? Jag kunde inte ens stanna kvar, jag kände mig sååå grundlurad, av honom, denna man som jag trodde kämpade för samma sak, oss & vår framtid.. vi hade inte det dåligt eller så.. men förhållandet var inte heller på topp, men det är det inte alltid, vardagen tar sitt.. & som han sa, hon gav honom en liten guldkant.. men jag skulle ärligt talat inte vilja vara den där "guldkanten" om det var det ens förhållande gick ut på.. varför låter man sig bara få den lilla tiden m den ni träffar??

Jo,då! Han flyttde till eget boende och hans fru har vetat om mig (ca ett halvår gick när hon kom på oss). Det har inte varit någon hemlighet för henne. Jag gick ju på allt, erkänner att jag var/är en tokkär dåre! Jag vet inte om jag är konstig, men jag lider verkligen med hans exfru. Och nu när han inte hört av sig vet jag att om det ska bli någon ordning hoppas jag att de hittat tillbaka till varandra! JAG SKA KOMMA ÖVER DETTA! Kram o hoppas du funnit lycka i livet!

Ja, tänk hur vi är, vi andra kvinnor? Får skylla oss själva eller? Jag har erfarenhet av båda sidor, blev bedragen av mitt ex, men han var iaf så hedervärd att han lämnade mig, sin fru för att leva ut sin passion. Hur jobbigt som helst, känslan av att bli ratad tog hårt och mitt liv tog slut kändes det som, efter så lång tid tillsammans.Sen har det gått bättre och bättre och nu 1½ år efter har jag kommit på fötter och mår jättebra, har tagit steg i mitt liv som jag aldrig skulle gjort om jag varit kvar i det äktenskapet. Det var inte alls så lyckligt som jag trodde, och så här i efterhand är jag tacksam för att han var så handlingskraftig, inte många är det. Jag hatade verkligen hans nya kvinna som "tog" honom ifrån mig men de är verkligen lyckliga nu och det var inte vi de senaste åren. För ett tag sen träffade jag världens underbaraste man-som är gift. Det visste jag när vi träffades, inget hymlande där alltså men precis som för mig och mitt ex, ingen passion kvar i äktenskapet. Man håller ihop av vana, feghet eller för barnens skull. Passionen slog till, gick inte att stoppa som jag alltid trott att det går. Det är underbart, men samtidigt fruktansvärt att inte veta när vi kan träffas nästa gång. han vet ju inte hur han ska göra, vill vara med mig men är rädd för osäkerheten och att såra frun och barnen, kanske mest de senare. Jag förstår ju precis hur det skulle vara för hans fru om han lämnade henne, men samtidigt kan jag känna att jag aldrig skulle velat att min exman stannade för att han inte vågade bryta sig ur. Hur patetisk är inte jag då om han stannar av vana eller medömkan när han inte älskar mig längre utan är kär i en annan? Vilken livslögn, och ska man leva tillsammans ska man ge 100 %. Barnen klarar det, mina hade det jobbigt och jag önskar ingen att må så dåligt som jag gjorde länge, men nu är det bra! Jag är starkare än nånsin men jag önskar att jag fick tillbringa tid med min "Älskade" (har dock inte hamnat i säng än, även om gränsen för otrohet sen länge är passerad)och att vi slapp smyga. Jag önskar att jag inte blivit kär i honom, utan jag skulle givetvis vilja träffa nån ledig istället men det finns ingen annan jag vill ha....har fått erfara att man inte kan styra sina känslor, vilket jag förr trodde gick. Jag hoppas givetvis att mannen ska ta sig ur sitt äktenskap snart men om det vet jag faktiskt ingenting än.

Hur kan du medvetet utsätta dig för att bli den andra kvinnan? vad får dig att köpa mannens fina ord när du vet att han har en annan? och vet du om att det han gör mot henne kommer han göra mot dig utan att tveka. jag garanterar att dessa män har det hur bra som helst hos sina familjer och lever precis som du vill göra med honom just nu. HAN HAR DET FÖR BRA dig på ena sidan och henne på andra .
Någonstans får faktisk du inse att man inte behöver bli intresserad av män som redan har en partner med andra ord intressera dig för män som är lediga....
Du valde ju situvationen själv så jag tycker inte synd om någon av er

Det du säger är sanningen Saint. Det finns nog många män som söker en krydda vid sidan av. De får ju det bästa av två världar!!! Sedan kan det säkert vara så att några män vill ta sig ur sitt förhållande för att de inte trivs med sin fru, men då kommer de att lämna frun..... Du som är den andra kvinnan, och känner att du vill vara den första, om mannen inte gör slut, så gör det du!! Var inte så naiv att du tror att han kommer lämna sin fru, för har han inte gjort det ännu som kommer han inte att göra det! Du kommer bara må dåligt av situationen och blir lurad. Glöm, gråt och gå vidare! kram

Tack så mycket för ditt svar... & då förstår jag att du stannat kvar, om han flyttat från & frun visste.. men frågan om han kommer stanna m henne.. om det är där han är.. förlåt min syniska sida.. min hade inte bara en, kom det fram till senare..

& ja jag har funnit lyckan igen, men den var tuff att våga sig lita på.. tagit många år, för min man(en ny) & mig att komma hit vi är idag.. men han hade sina erfarenheter han med.. Inte det helt ultimata; 2 brända själar ;O).. & vi väntar vårt första barn till nyår..

Men hoppas du står på dig, & lyckas hålla dig.. Problemet m dessa män, som jag kan se det, är att de inte är färdiga m sina gamla liv, för hur gärna de kanske vill starta om, så finns det så mycket de måste ta tag i & reda ut.. innan de blir helt fria.. Förstår dig & dina känslor så väl.. så som jag även förstod mitt exs tjejs.. men hon betedde sig illa gentemot mig,& utsatte mig för mer lidande än hela otroheten, vilket troligen förvärrade hela situationen för min del.. men det var ju troligen hennes försvar, när hon märkte att hans känslor svalnade för henne, då de blev upptäckta..

Jag önskar dig ALL LYCKA och att du hittar mannen du verkligen kan lita på..
Stå på dig!! & ge dig chansen att bli lycklig igen..
Stor kram till dig!!!

Till alla kvinnor i denna tråd;
Jag skriver mycket om otrohet i en annan tråd här på amelia då jag själv varit otrogen mot mitt ex.
Jag har aldrig varit den andra kvinnan och jag hoppas innerligt att jag inte hamnar där heller!
Jag lider med er då ni mår så dåligt av era känslor, då förnuftet säger er att ni aldrig kommer bli nummer ett!! Ni vet att männen som är gifta/sambo nästan aldrig lämnar sin fru o barn för den andra kvinnan....jag vet tyvärr hur den otrogna mannen fungerar...att äta kakan o samtidigt ha den kvar!!!! Ni ger dem chansen att slippa välja mellan det bästa av båda!
Sex o liv med er och trygghet o bekvämlighet med frun!!
Stå på er alla ni vackra kvinnor! Ni kommer att hitta en underbar man som bara är eran!
Kram

Fan i h-vete! Svarade när okänt nummer ringde och det var han! Jag min idiot förnedrade mig och bad att få träffa honom och han vägrade. Han tyckte att jag skulle gå på krogen och träffa någon ny! Jag vill inte ha någon annan! Jag vet inte hur jag ska komma över detta!

varför ringde han? vad ville han uppnå med det? kolla om du fanns där eller? men du kommer klara det, såklart.. men försök att vara lite onåbar mot honom...svårt, jag vet..för nu vet han precis var han har dig...

Försök att stå på dig..

Stor kram på dig..

Det undrar jag också varför han ringde när han inte villa träffa dig. Han får nog bekräftelse per telefon och det kanske räcker för honom? Vad jag skulle bli föbanad på honom om jag vore du.

Jag tycker det känns bra att det finns andra som upplevt detta, och kan förstå! Har ingen aning om varför han ringde. Det är så jäkla lågt gjort. Han bemödade med att säga att han gjort mig tillräckligt illa och inte ville fortsätta göra det. Jag har så svårt att tänka mig ett liv utan honom. Önskar att jag kunde bli förbannad men det enda jag känner är sorg över att ha mist honom! Kram till er....

kommer, var lugn för det.. bara du fått lite distans... & kommit en bit påväg, då kommer ilskan..

Så blev det för mig, Jag blev ledsen & sorgsen i början, men sen vände det till: Vem fan tror han att han är, som kan leka m mig på detta vis..& vårt liv..

Vad bra att du känner att jag kan tillföra något, trots vi egentligen är/var på de olika sidorna ;O)

En dag lovar jag att du vaknar upp & undrar, vad sjutton såg jag hos honom..
jag kände nog bara en sorg för honom till slut, för som jag ansåg han gick som den stora förloraren ur det hela..& det höll han med om, så det kändes ju extra bra då..

När jag läser inlägg om att en sådan som jag dvs "den andra kvinnan" bara är en gulkant på tillvaron och att har han inte lämnat sin fru nu så kommer ha aldrig att göra det, han vill både ha kakan och äta den, han är för feg att lämna osv. Det gör att jag få tårar i ögonen.

Min mr.Big (som jag kallar honom för) var min andra man 3 år. Så jag har också varit där han fortfarande är. Varför lämnade inte jag tidigare, var han bara en guldkant på min tillvaro osv.....Nej, det är inte så ytligt. Det tog mig tre år och inse att jag inte kan leva som jag gjorde, för jag hade blivit kär i någon annan, jag ville ha någon annan. Mina känslor för min sambo minskade och det slutade med att vi delade på oss, detta är endast 1 månad sedan så det är väldigt nytt. Men jag delade inte på mig för att jag hoppades med ett nytt liv med min Mr.Big, utan det var för att jag hade bearbetat och kommit fram till att jag va "klar" med min sambo. Vi har ett barn ihop, så han kommer altid vara en del av mit liv. Han vet inget om att jag har haft ett förhållande bredvid, och jag hoppas att han ska slipppa få reda på det.

Även hur mycket jag vill att det ska bli jag och Mr.Big så förstår jag att det ta tid, man skiljer inte sig efter 20 år bara för att jag säger det. Han ska känna det själv.

Jag känner min Mr.Big så väll att jag vet att han älskar mig och vill leva med mig, men det är inget som händer bara för att jag har tagit steget att lämna mins sambo, han måste ta det steget själv.

Sen finns det alltid många hinder som gör att det blir lite svårare och behöver mer tid. Hade vi bott lite närmre varann än 30 mil så hade det blivit lite mer praktiskt möjligt tex. Men trots detta avstånd, så tar han sig tid och komma ner till mig. Jag skrev i tidigare inlägg att jag va så trött på att gå efter hans schema, och när han kunde, att det bara va jag som skulle anpassa mig. Men efter jag hade skrivit det så tänkte jag att jag måste börja ställa krav. Vad händer tror ni?? Han frågade om vi kunde träffas ett visst datum, jag sa nej för jag hade jobb då, kan inte köra 2 timmar efter det.
-OK, kan jag köra ner till dig då?? Jag satt nästan mackan i halsen....Han har jobb 30 mil ifrån mig, väljer att köra 3,5h för att komma ner till mig och tillbringa en vanlig vardagkväll och natt. Han bara måste....så vad ska jag säga....han klara sig inte utan mig..men det är han som måste ta steget.....som det är nu så kan jag vänta ett tag till.....få se hur länge. Men visst känns det underbart att få den bekräftelsen.
Som sagt, jag vet att han älskar mig :) Jag är inte bara en guldkant på hans tillvaro, jag krångla nog mest till hans tillvaro *skratt*

att bestämma att era resp. ska nöja sig med att dela med sig..?

Visst tillför alla "råd" nån´ting. Kanske kan jag inte nu ta till mig dem, men förhoppningsvis vaknar jag upp och kan gå tillbaka och läsa och le åt eländet som var! Jag trodde jag skulle kunna handskas med känslorna något sådär om jag fick reda på att han valt gå tillbaka till exet, men tyvärr inte. Får man lov att känna skadeglädje? För jag och mina/våra gemensamma bekanta tror inte att det vidare äktenskapet kommer att vara av kärlekskaraktär. Jag känner MIN mr Big mycket väl när det gäller känslor så jag vet att han inte blir lycklig med en massa regler. Ett kallt äktenskap som baseras på jobb tillsammans, hallo!!! Linda, "syster", min man gjorde mycket sådana saker som bevis på sin kärlek! Ställ kravet ändå. Det har gått 3 år och då borde man ha kommit fram till hur man ska ha i liver! Tyvärr, är det väl så att belackarna har rätt i det att vi som är/var den andra kvinnan ses som guldkant på tillvaron.

Skriv gärna hur det går, och ni som är i eller på väg ur liknande relationer, skriv ni med. Kram.

Du kommer över honom nrä du hittar en annan, ok kanske en annan gift man men det är alltid bra med ett övergångsobjekt om man har fastnat. Så ser jag på det. Lycka till!

du är nu, Tårar. Hopplöst och desperat älskat en man som haft en mängd skäl till varför han inte "kunde" skilja sig trots att det var mig han älskade. Jag bröt det förhållandet när jag på riktigt kände att jag ville ha ett helt liv och inte bara skrap av ett på någon annans villkor och en stackars ovetande frus bekostnad. Och det var antagligen det svåraste jag någonsin gjort. Jag trodde att han var mannen i mitt liv. Det tog lång tid att komma över, och han gjorde det inte lättare. Han fortsatte också att höra av sig, trots att han inte ville skilja sig ville han heller inte släppa taget om mig. Jag saknade honom länge, även om vi inte träffades på flera år, det gick inte över förrän jag på riktigt blev förälskad i en annan man. Och då kunde jag ju känna hur lite jag hade fått av den gifte. Min nuvarande kille är helt underbar, närvarande och så tydlig med att det är mig han vill vara med - inte bara i ord utan i handling! Och nej, det var heller inte så enkelt från början eftersom vi bodde halva landet ifrån varann... många mil, men han sade redan från början att han var beredd att flytta eftersom han ville satsa på oss. Jag kan lita på att han menar det han säger eftersom han visar och agerar på det, och det är otroligt skönt.

Mitt tips till dig är helt enkelt att hålla dig så långt borta från den gifte mannen som möjligt för att få en chans att läka. "Min" gifte man ville aldrig sluta ha kontakt, han ville att vi skulle "vara vänner" om jag inte ville ha ett förhållande eftersom jag var så "otroligt viktig" för honom. Men till syvende och sist var det ju mig han kunde tänka sig att vara utan när det kom till ett val, och jag hade aldrig kunnat gå vidare om vi fortsatt vara "vänner". Håll avstånd och låt tiden gå. Jag vet precis hur det känns, hur jobbigt det är, men i din framtid finns det någon som är som min kille, beredd att göra det som krävs för att få vara med dig. Var rädd om dig, gråt ut hos dina vänner, se till att äta gott och göra saker du tycker om. Och låt tiden gå. Det finns nog inget annat sätt, men en dag vaknar du och det gör mindre ont. Jag lovar.

Det är så svårt...Kan överhuvudtaget inte tänka mig ett liv utan honom! Har gått som i dvala på jobbet idag. Även om jag har svårt att tro att jag kommer över honom så är det en tröst att läsa om andra som varit i samma situation. Jag tycker inget funkar. Huvet är tomt, orden kommer inte rätt, hjärtklappning, ja, ren skär ångest. Jag skulle bara vilja ligga under täcket och aldrig stiga upp igen...Hur kan man som människa/kvinna bli såhär totalt utan kontroll....Fan, vad jag saknar honom!

som medvetet bedragit sin fru i flera år? Är det ett säkert kort? Mitt svar är Nej, jag skulle inte vilja vara ihop med en sådan man. Har han bedragit sin frun kan han göra det med mig också... Satsa på en pålitlig man!

Nej det vill/ville jag ju inte med facit i hand! Kanske kunde haft orken och modet att avsluta förhållandet tidigare. Tanken fanns ju där och jag trodde väl att han skulle skiljas. Känslorna var/är för starka.

Jag förstår dig. Det är inte så lätt som en del skriver. Det är väll klart att min inte önska sig denna situation. Men man kan ju inte styra sina känslor och absolut inte när man har kommit så lång som både du och jag har gjort med våra känslor. Visst skulle man ha hindrat det tidigare, men det är så lätt och säga. Man eller jag ialla fall gjorde inte det för att det just då kändes helt underbart. Och tiden flyger iväg och till slut så står man där och inse att man är kär upp över öronen. Och det är då man inse att så här kan jag inte ha det, han är ju gift...Nä, det är då man ska ta steget och bara släppa honom , och hur lätt är det?? :(

Jag förstår dig verkligen, hade bara velat ge dig en kram, för jag känner är det någon som förstå vad jag känner så är det du.

Jag tycker du är sååå stark, har försökt tänka tanken nu att slopa min "andra" man. Men hur mycket jag än vill så går det inte.

Hur är hans situation idag?

Kram

Tack för din förståelse! Vad jag vet så försöker han och hans fru igen! Jag resonerade först så att det var det bästa för mig så jag slapp se honom ute, men tyvärr så tror jag det är svårt att reparera det som hände när jag kom emellan. Han kommer väl vara "i farten" igen. Förhoppningsvis har jag då lärt mig leva med att det inte kommer att vara vi två! Fast det är samma helvete idag, jag längtar mig sjuk efter honom. Stor kram till dig och jag hoppas du får va´lycklig....

Jag längtar så efter honom. En jävla bottendag! Ångest!

Uch, du verka må skit :( Har ni ingen kontakt alls nu? Om han vill träffa dig skulle du gå med på det då? Mår dåligt med dig, vet precis hur du mår, kryper i kroppen..uch.

Kram

Nej, ingen kontakt. Ringde han nu skulle jag träffa honom direkt känns det som! Att man kan bli så vek! Mina väninnor kan jag inte prata med om detta för de har aldrig förstått hur jag kunnat falla för honom! Glöm honom, säger de. Det är lättare sagt än gjort när hjärtat säger nåt´annat. Och JA, som du förstod så mår jag skit! Tack för att du bryr dig, kram.

Din älskade älskar sin fru. När de separerade saknade han gensat livet med henne, han insåg hur obetydlig Du var i hans liv. Tyvärr, jag vet att Du inte kan sluta hoppas, jag vet att Du mår dåligt och jag är ledsen för Din skull. Men jag är lycklig för hans fru och deras familjs skull. Hon har haft och har dubbelt Din ångest, Du kan aldrig reparera vad Du gjort henne.

hej
jag har varit i en likanade situation MEN jag var singel och han var gift.
Jag önskade mig en snygg, gift man som "diskret vän".
Jag sa att jag inte vill ha något mer utan bara ha lite umgänge.
Som jag sa, så hade han en fru,välutbildad med bra jobb, ett barn. Hmmm

Jag vill bara vara "den andra" lite så i smyg.

Hans fru avslöjade "vår affär". De skilde sig. Jag ville inte flytta ihop med honom då.

Någon nivå hade jag väl, så han flyttade till en lägenget och bodde där c,a 2 år.
Vi var tillsammans typ särbo. Sen flyttade vi ihop och byggde vårt hus.

Nu har vi varit tillsammans under 11 år.

Jag tror att det är så, visar en kvinna att hon älskar och är berädd att göra vad som bara att få honom då är det inte roligt för honom längre.

Vänd det istället. Säg att du inte vill ha honom. Säg att du vill att han ska ha HENNE kvar. Hon städar , tvättar och laga mat åt honom. Du ska ha honom bara när du vill. Då bli han galen.

JAG LOVAR!!

Jag vet. Och som jag tidigare skrivit så har jag ångest för det! Det är jäkligt svårt att förstå att jag inte har honom längre.

Visserligeb har en fru vars man lämnat henne för en annan kvinna eller bara varit otrogen men kommit tillbaka massor av ångest men om han kommer tillbaka har en STOR seger vunnits. Den tillfredställelse detta ger kan inte uppvägas av så mycket annat.
Dra något gammalt över Dig din looser!!!!

hej du lilla lyckliga

jag vet att många män (säkert din med) är så glada för andra.
Det är inte många som vågar skiljas men MÅNGA vågar testa "det förbjudna". Även om hans fru och han lovat vara trogna och föder barna ihop sen är så glada och fantanisera om "den andra" när ni har mysigt. Var rädd om din gubbe. Vi finns.

så vem drömmer din man om, när ni myser?? den han tillbringare stulna möten med, kanske???

Att mannen skulle gå tillbaka till sin fru för att det är "faktiskt" hon han älskar..hmmmm. Jag själv känner att jag va sååååå nära att ta tillbaka min sambo när jag såg hur ledsen han va, livet förändrades totalt, och att han ville försöka igen, det skulle bli bättre osv. Trodde aldrig jag skulle komma på tanken att ta tillbaka honom. Jag älskar ju inte honom. Men det är svårt att se någon man håller av bli så ledsen och må dåligt. Han är ju trots allt pappan till min son. Allt det praktiska skulle ju bli lättare osv. Det jag vill säga med detta är att när man precis har tagit steget att gå egna väggar så de första månaderna är man väldigt labil och vill ju innerst inne att man ska leva ett "vanligt" liv. Min sambo (som då är man) hade svårare at släppa taget helt och trodde det skulle funka igen....Men jag tog mitt förnuft till fånga och sa nej, varför skulle det bli bättre när jag har haft någon annan i 2 1/2 år, har bara bråkat och bråkat de seaste åren.....nej, även om man vill så måste man se verkligeheten i ögat och bara inse fakta. Jag hade aldrig haft ett förhållande med en man som jag är kär i om jag hade älskat min sambo över allt annat.

Så det behöver absolut inte vara för att han älskar henne, utan det kan vara det dåliga samvetet och att han har svårt att se henne ledsen och att se någon man ändå håller av må dåligt. Men detta kommer han att inse snart. Men jag tro att män har svårare att släppa, dem tro liksom att kvinnan inte klara ett liv utan honom, med hus och barn och vad allt det innebär.
Detta ser jag även nu hos min "andra" man, han kan inte lämna sin fru, hur ska hon klara sig osv...ja ja, tänker jag. Vakna upp någon gång, hur behandla du din fru idag??? När du på dina lediga stunder åker till mig....hmmmm. Men ändå så kan han inte lämna sin fru för hon skulle inte klara sig, det är vad han tro....Få se om han tar sitt förnuft till fånga och se verkligheten i vitögat.
Jag tog som sagt inte tillbaka min sambo även om jag mådde så dåligt och målade upp en bild om att allt skulle bli bra, vilket han oxå hade gjort.
Men det hade bara varit att göra lidandet längre. Vi var ändå överrens om att vi skulle dela på oss, så det var inte jag som lämnade honom. Och ändå så var det han som fall tillbaka.
Hur länge hade du (Tårar) träffat denna man? HAr du alltid varit singel under tiden?

Kramiz

Tack för dina kloka ord! Jag har träffat honom drygt 2 1/2 år. Jag har varit singel under tiden. Har inte haft en tanke på någon annan under tiden vi träffats. Jag vet att jag inte kommer att träffa någon som han igen (Det var det sista han sa´till mig oxå, att han aldrig haft så trevligt med någon som mig. Alla får tycka som de vill, men jag vet att han menade det! Det säger oxå hans bekanta!) Jag får korta insikter om att det aldrig kommer att bli vi igen men det är sorgsenheten som överväger. Och du som kallade mig "looser"; det kan hända att jag är det, men du måste väl ha blivit utsatt för svek! Kramar

Som sagt, jag orkade inte längre att vara nr.2 , så jag bröt kontakten med honom för en vecka sen.Han sa att han alltid kommer älska mig, jag är så speciell.kanske en dag sa han, när jag får ordning på mitt liv, om du har tålamod...Jag sa att om han ångrar sig får han höra av sig, men då finns det inga garantier från min sida längre....

Han är mannen i mitt liv!!!Jag tror faktiskt heller inte att han kommer klara av att lämna henne.Han har det bra med henne sa han, hans vänner finns där, hans familj.Skulle det bli ett liv med mig vet han inte vad han får, och han får flytta långt hemifrån...
Det gör ont, tänker på honom varje dag, men den förlamade ångesten som du "tårar" beskrev hade jag oxå i somras.Jag var som en zombie, orkade inget, ville ingenting, allt kändes så meningslöst utan honom!!!Men idag mår jag lite bättre, han kommer aldrig försvinna, men hoppas att han en dag inte ska göra lika ont att tänka på.Har fortfarande inte orkat åka till min hemstaad där han finns...

Linda, hur går det med dig? Jag o min sambo går på familjerådgivning, varit där 2 gånger, han har lugnat ner sig något.Men fortfarande ver jag inte.Men det känns bättre sen jag bröt kontakten med mitt X.Nu behöver jag inte fokusera på honom hela tiden.
Jag tar några dagar i taget o får se vad som händer.Ska träffa ett medium på lördag o fråga om min framtid, känns lite spännande....
Har även skrivit ett brev till mitt X som han får imorgon,(ja jag vet att jag inte borde men jag ville...Hoppas hans nuvarande läser, då kommer hon inse att han inte är så ärlig som han utgivit sig för...
kram

Jag är den första kvinnan och tror att ni är från vettet allehop... Ni klampar in och gör allt för att få mannen ni vill ha ni förstör och trasar samman familjer och hela tiden så läser man om att den första kvinnan gör så att mannen mår dåligt. men snälla tänk om det var din mor som utsattes för detta jag relaterar till "henne eller din syster" för då känner ni till allt gott dessa kvinnor gör för sina män och hur jävla bra de har det..
Ni snackar om era känslor hit och dit och vill att folk ska tycka synd om er MEN familjen och kvinnan som ni utsätter då räknas inte dom eller jag tänker ofta på snedsteget min man tog och jag förundras helt klart över att jag är kvar hos honom och jag lovar er att han fick panik när jag skulle lämna honom hon var då inte lika viktig längre konstigt. vi talade ut och beslutad att testa trots allt 14 år tillsammans och han hade inte inlett någon sexuell relation för då hade hon defenitift fått allt tvätt matlagning mm och ursäkta jag hoppas hon mår SKIT och gråter jävligt mycket

det är inte vi "nr 2" som ska tycka synd om er, Deras fruar.
Det är inte vår fel.
Det är fel hos er. Hade det funkat hos hade
vi "nr 2" aldrig funnits.

Jag tror inte att min sambo lämnade sin fru för min skull. Det gjorde han för sin skull. Han ville ha det bättre.
Har han fått det måste ni fråga honom.

Men som sagt det är inte vi som ska bryta för att deras fruar är olyckliga.

Tårar, även om han inte blir DIN, så ska du veta att han kommer ALDRIG att glömma dig.

Det är DIG han tänker på,men det finns annat som gör att han inte lämnar henne just nu. Men vi vet inte hur det blir.
Stora kramar från mig.

Nu var/är det ju inte riktigt så att jag klampade in och gjorde allt för att få honom; tvärtom det var han som gjorde allt för att "fånga" mig! Hotellweekend, umgänge med hans vänner, resor etc...Och du Zäta, jag tror du har rätt. Jag tror inte heller han glömmer mig eller att jag glömmer honom. Ikväll har jag fått två "blanka" sms från honom som jag stått emot och inte svarat på. Ska försöka göra som rådet jag fick i tidigare inlägg; låtsas att jag glömt. Jag vet ju, likaväl som han, att vi har för mycket gemensamt för att bara glömma bort! Kram till er alla goa´människor.

Bra Tårar. Stå på dig nu, du verka har bestämmt dig denna gången. Kram

Tack! Ännu mer stärker det mig när det finns en de l "okända medsystrar" som kan dela med sig av sina erfarenheter vad gäller oss andra kvinnor! Jag läser och tar till mig även det som inte är odelat positivt Kanske lär man sig något av det oxå. Det är säkert en triumf för fruarna som fått tillbaka sina män, men jag betvivlar att det någonsin kan bli detsamma. Min fd "mans" fru är det nog en svår kamp att förtränga att jag haft honom i ca 3 år. Bitterheten tror jag finns där. Kramar

Att vara nr två jag vägrar. mannen är inte värd detta och tjejer vi snackar om jämlika förhållanden och att nr två inte har med att göra att kvinna nr1 kan få mannen att vara lycklig?? köper ni bara rakt av vad mannen säger har ni aldrig tänkt på att allt har två sidor. Ni glömmer ju bort att mannen ni vill ha fortfarande går hem till kvinna 1 och tro mig frivilligt äter middag har sex går på bio myser i soffan är med gemensama vänner m.m för kvinna 1 vet ju oftas inte att ni finns och han kör ju bara vidare och tar ju inget ansvar att du är lessen för du är ju BARA kär och lessen när han är hemma hos kvinna 1 vilket jag tror han är 99,9%
Är det så att när man är kär så flyger vettet bort??

Det är upp till var o en om vill vara nr 2.
Har du en man så måste du vara på din vakt. Du kan inte föreställa dig hur glada de är för kvinnor nr 2.
En sak till. Det handlar inte om att de är olykliga utan de trotta på en del där hemma.
Nr 2 träfar honom när hon vill, när hon är på gått humör, utvilad,snygg klädd, fina underkläder osv osv

hehehe

Jag har inte varit den andra kvinnan. Jag är gift. Ganska exakt för ett år sedan blev jag förälskad i min kollega. Jag kände starkt attraktion till honom även tidigare men det var först efter jag fick veta att han är singel blev jag förälskad. Därför jag tror att jag inte skulle förälska mig in en upptagen man. Men man vet aldrig. Jag var chockad över känslorna som jag kände för min kollega och jag tillhörde också till de som aldrig skulle vara otrogna. Jag var inte fysisk otrogen men var går gränsen? Jag skulle inte kunna berätta om det för min man och det betyder att det är otrohet.
De som fördömer dig har aldrig varit i din situation eller liknande så de kan inte förstå.
Samma sak gäller din upptagna vän. Jag kan kanske jämföra mig med honom: jag älskar min man också, jag skulle inte kunna lämna honom för någon annan. Jag skulle inte kunna bygga min lycka och göra honom olycklig och mina barn med. Jag har förståelse med ”din man” att han stannar hos hustrun. Han kan älska henne också. Han vill inte göra henne illa.
Hur var det med mig och min kollega har jag skrivit på tråden Kär i två män. Numera pratar vi inte med varandra. Jag tror att jag älskar honom fortfarande. Åtminstone gör det ont när jag tänker på honom. Det gör ont efteråt jag pratat med honom om arbetssaker. Det gör ont när jag tänker på de fina stunderna som vi hade tillsammans. Men jag kan vara lugn och lättat när jag inte tänker på honom. Det går inte att förbjuda sig att inte tänka men det går att tänka på något annat.
Jag försöker att inte ens möta hans blick eftersom trots att vi inte pratar med varandra tittade han djupt i mina ögon efter semestern. Jag trodde att jag skulle drunkna i hans ögon och mitt blod kokade. Då bestämde jag mig att inte titta på honom. Det hjälper. Det känns att varje dag är det lättare och lättare. Jag har inte upplevd med honom inte ens i närheten så mycket som du med din älskare men å andra sidan träffar jag honom i stort sätt varje dag på jobbet. Men det verkligen hjälper att inte tänka och inte hoppas. Det hjälper att försona sig med verkligheten. Försök tänka att det är för din bästa han gör vad han gör. Han kan inte ge dig hela honom när han låter dig att gå kan du hitta lycka i framtiden kan du hitta en man som kommer vara hela din

vara på min vakt för jag vet att han ångrar sig djupt och skulle det hända igen så får den kvinnan bli nr 1 och som kvinna nummer två vet man ju vad det innebär och vad får dig att tro att att alla kvinnor slutar att bry sig om sitt utseende bara för att man varit tillsamans under några år? Jag är en stark kvinna somlätt skulle klara mig utan min man och han vet det och änddå avslutade han sin "lilla" på gång förhållande och då jag läst deras sista mailkontakt vet jag att hur det än går för oss med tilllit osv så vet jag att det inte är jag som kommer att sita och gråta Det jag vill med mina inlägg är att vi kvinnor måste sluta att vara så himmla dumma att falla för män som faktiskt ljuger för alla inblandade kvinnor och istället säger åt mannen/kvinnan att de bör avsluta sina förhållanden innan man inleder något med en person som lever dubbelliv och som kvinna nr två i en sådan sits så vet att mannen som man träffar ljuger från start och tyvärr så får kvinna nr 1 reda på det sist och oftast slänger kvinna ut mannen och då är ju frågan om de frivilligt går till kvinna 2.
Jag vill tillägga att jag älskar min man och jag tänker inte vara på min vakt för vill inte han ha min kärlek så kan jag ge den till någon annan och det skrämmer min man
tänk på det

Och hur mycket jag än försöker så kan jag inte tycka synd om kvinnan som tyvärr drabbades i andra hand kvinna nr två hon visste att han var upptagen och han var åtminstånde smart nog att dra sig ur innan det blivit sexuell relation och hon är den som gråter inte jag

Jag tror inte du är så tuff om det skulle hända. Jag kände mig oxå stark o säker på vår kärlek och trodde inte att det skulle bli så nattsvart när han lämnade mig! Det hjälper inte hur självsäker, snygg och utbildad man är. De primitiva känslorna som t ex kärlek går knappast att styra över. Den person som kan göra det är nog ett unikum i sitt slag. Förresten gällande mig; en jävligt tung em och kväll-saknaden är så stor! Lev väl, systrar...

har på sambon/ frun till en otrogen man.. Men är man så dum att man tror på allt denna man skriver .. så lev i er fantasi värld... Patetsiskt! Att inte våga stå på sig, att kräva ett avslut innan... men ni kanske inte har så mycket mer att erbjuda än sex & lite lättkläddhet.. Uppenbarligen!!

Men dessa män är väl inte så mycket att eftersträva.. Ärligt tror ni verkligen att männen inte lever fullt ut m fruana?? är ni sååå himla blåsta att ni tror att de inte lever ett normalt samliv?? att stackars lilla mig, min fru förstår inte mig, jag får inte komma till mm??

sen går det ett tag, & vips så är det omvända roller & flicka nr 2 sitter & trånar & gråter, & förstår inte vad som hänt i sina lättklädda sexiga kläder& mannen är tillbaka i sitt trygga familje liv, med fru & barn.... varför gick mannen tillbaka.. jo, av kärlek & av trygghet.. när det går upp för honom, att frun faktiskt oxå kan träffa någon.. då kommer revir tänket.. hon är ju min!

& som ni skriver en del, men han kommer inte stanna hos frun?? mycket möjligt, men lika lite som han kommer stanna hos er.. när ert familjeliv, börjar.. då m svartsjuka från er, så fort han ska hämta barn & stannar en 5 min. för mycket... & vips är han tillbaka hos frun igen...

Ni skulle nog tjäna mer på att hålla ihop benen, från början.. & får lite mer respekt från alla håll..

jag kände på mig att din man hade "något".
Jag har kanske mer erfarenhet än du eller flera av våra medsystrar och vill bara säga som jag har lärt mig.
Du "hotar" din man på något sätt.
När jag var nr 2 då sa jag från början att jag inte vill hans skilldsmässa utan bara träffa honom. Men det blev som det blev.
Det är inte många som lämnar sina fruar för nr 2, men många har nr 2.
Tycker ni att det är OK, att han lämnar eller avslutar träffa nr 2 och ni förtsätter tillsammans?
Vad är det för liv o förtroende?

Du läste hans mail, men hur vet du att han inte har annan kontakt med henne?Tycker du att det är OK att leva så? OK, det är ditt val. Det som är OK för dig är inte OK för andra osv.
Därför vill någon vara nr 2 det är upp till var o en.
Finns inga fel o rätt.
Ni, nr 1 behöver inte predika, det inte fel på nr 2 utan på din man.

Hålla ihop benen, ja! Så enkelt är det ju inte att det automatiskt handlar om sex när man är den "andra kvinnan". Det handlar även om kärlek. För min del fanns inget tvivel om att känslorna var ömsesidiga. Och ja visst, det kanske är/vat tryggheten som gjorde att han gick tillbaka till sin fru, men han har åtminstone upplevt tiden med mig vilket inte går att radera från minnet. Dessutom, lättklädd? Är du aldrig lättklädd inför din man. Som de flesta kvinnor vet (och män) är det ett uppskattat sätt att tända varandra. Detta sker ju inte var o varannan kväll. Jag personligen var inte mycket för sex när vi träffades men blev det med honom. Vi kände ömsesidig attraktion. Han o hans fru hade inte haft sex på länge, vilket kan vara ganska normalt när man varit gift i så många år. Nej, släng din bitterhet i väggen, sära på benen och klä dig i raffset, så ska du få se att ni får en bra stund i sängen. Kram o lycka till.

Det var bra sagt!

Nej jag hotar inte min man och det var han som visade mig mailen som de skrivit och naturligtvis kan jag aldrig vara säker När det gäller vårat förhållande så är vi starka .och som individ måste jag kunna lita på att jag är värdefull eller hur. och det här med att vara svag och visa att man är lessen har jag fått göra framför honom och mina underbara vänner som inte dömt någon av oss utan stöttat oss när vi krisat. dessutom erbjöd jag mig att flytta. skriva över huset på honom MEN vi lyckades hitta tillbaka till varandra kanske för att han gjorde allt för att undvik henne och hennes drömmar som han tyvärr bidrog till genom att tala inan Hjärna registrerade vad han sa. Ni skriver att när han är med kvinna 1 så tänker han på kvinna 2 detta är ju inte säkert eller hur? kanske ett önsketänkande från 2. Jag har markerat tydligt att jag klarar mig själv till honom och kommer säkert att gråta blod om vi lämnar varandra Men jag tänker inte sluta att leva för hans skuld jag är som sagt värdefull. Om man läser ordentligt vad alla skriver så ser man hur medvetet kvinnor automatiskt börjar hata kvinna nr 1 eller börja känna medlidande för kvinna 1 NI måste ju hålla med om att det är konstigt vad har hon gjort egentligen?? utom att leva med mannen ni vet har ett pågående förhållande. Nej tjejer sluta tro att ni inte har ett eget val och be till gud att ni aldrig blir kvinna nr 1 som enligt alla insändare här tydligt talar om är urhemska människor utan rena underkläder och är ovårdad osv och tänk på att vardagen drabbar er också.

Nu är det dags att gå vidare i livet för jag lever här och nu inte i dåtid för då kommer man inte så långt och får snabbare rynkor och grått hår

Ursäkta!!! men var du med honom och hans fru i deras hem eller installerade du en Webbkamera så du vet vad de gör när du inte är med honom?

ÄRLIG KILLE DU TRÄFFAR KUL FÖR DIG :)

män skulle ju aldrig ljuga för sina nr 2:or heller.. för det måste ju vara helt sant.. Att frun/sambon är såååå tråkig, klär aldrig upp sig eller något, ställer aldrig upp i sängen mm..

Men snälla ni, vakna upp.. vad tror ni?? Allt han gör med er nr: 2, exakt allt görs hemma m nr: 1..

För skulle ni ställa upp annars, för dessa stackars män annars??

Självklart har mannen ett sexliv m sin fru/sambo...

Du behöver inte vara orolig för mig, jag vet var jag har min man,& han vet var han har mig, & vi är endast bara vi 2 i vårt liv.. Vi har samma syn på detta när det gäller otrohet, & vi har ett underbart sexliv, efter många år ihop...

du får spela tuff.

Du har säkert gått i terapi eller på anat sätt lära dig att upprepa till dig själv
"jag är stark" " jag är värdefull"
Låter komiskt när man läser dina inlägg du övertygar dig själv att det är så som du tror men man kan läsa mellan radera hur det är.
Håll honom under uppsikt. Hmm... man vet aldrig

Oavsett vilken mannen gillar mest(man kan säkert gilla flera samtidig) så är det han som spelar ett falskt spel, både mot 1.an och 2:an. Det är han som är en skitstövel, som utger sig för att vara ett offer av sin fru. Fattar 2:an inte att han lurar henne?? Han skulle lämna 1:an om det inte var ok.Han får ju det bästa av två världar. Två tjejer är väl de flesta mäns dröm. Till 1:an lämna denna man om detta upprepas fler än två gånger! Till 2:an: ställ tidigt krav på att du vill ha honom till 100 %. Vill han inte det, gör slut, gråt och gå vidare!! Satsa på en man som gör allt för dig och satsar på dig! Det är du värd! Lägg dessa otrogna skitst.... bakom dig.

JAG HAR HAFT MINA TÖRNAR I LIVET SOM ALLA ANDRA. och
tuff för att man är självständig? tro mig jag är som alla andra kvinnor värdefull och om man läser dina insändare så inser man att det inte är jag som har problem. utan, du har en konstig syn på hur ett förållande ska vara. jag tror att du är typen som inte tror på starka förhållanden och förmodligen har du lyckats sabba andra kvinnors förhållanden och det ger dig makt eller hur? terapi har jag inte gått på men om andra människor behöver det så anser jag att det är utmärkt om man mår dåligt och att gå på tex "tårar" verkar behöva tala ut med någon som är proffs på människor som mår dåligt.

Jag tänker inte se efter min nuvarande man och känna oro så fort han gör något utan mig det kallas negativ energi som suger musten av människor utan jag kommer att fortsätta tro på mig själv för jag vet ju att kvinna nr 2 inte har en chans mot mig med facit i hand

Ps du verkar behöva hjälp själv med tanke på att du är så hatisk mot kvinnor som är starka och självständiga under tiden får du fortsätta leva ditt liv så lever jag mitt SJÄLVSTÄNDIGT OCH MED ÖVERTYGELSE ATT JAG ÄR VACKER

Du får mig att småle, vilket är positivt, för det var längesen. Alla vi har väl någon sorts övertygelse om hur vi vill ha vårat förhållande, även vi "andra" kvinnor. Det är en styrka att kunna lita på sin man och de män som går att lita på är en alltför liten skala. Innan jag träffade min som var gift levde jag under några år som singel, och oxå sambo (far till mitt barn). Jag lovar dig, det är 9 av 10 av de gifta männen som kan tänka sig ha en älskarinna eller ett "one night stand"! Män drivs av att erövra, vilket hör till deras naturliga drifter. Jag håller med dem som skriver att du går inte säker. Som kvinna pressas man att upprätthålla vissa regler för att inte mannen skall göra några "övertramp". Om det finns nån´mAN som läser dessa inlägg; var ärlig, skulle du inte frestas nån´gång? Nej, zeta o Linda, vi är nog flera som har erfarenheter av detta. Livet är kort, kanske ges tillfället för mannen när man minst anar det och den "första" får inget veta. Det har ju blivit lite "pajkastning" mellan 1:a och 2:dra kvinnan i forumet, men till syvende och sist är det kärleken som segrar. Drifterna kan inte ignoreras. Otrohet kan också va´en fantasi om grannfrun, bilder, nätet etc. Ha det gott!

men håll med om att vi är starka självständiga kvinnor som faktiskt inte ska behöva hålla koll på att männen inte "gör övertramp" och naturligtvis tittar man på människor och jag anser att det är naturligt men steget därifrån till otrohet är för de flesta människorna väldigt långt.
Jag märker att Zäta har svårt att tro att jag klarar det här men jag gör det utan problem och vill du resten av ditt liv behöva oroas av att en annan kvinna kan ta din man? att misstänka hans kvinnliga kollegor, grannar, vänner? Jag väljer att inte göra det utan jag väljer att ta kontrollen över mig själv och är glad och nöjd utan att vara naiv.

Jag tror att du känner dig stark och allt det du säger är logiskt. Normalt.

Jag är inte kvinnohatare jag känner mig också stark, men jag har en annan grej som gör att jag är som jag är. Jag gillar manipulera med de. Det har inget med ders fruar att göra.
Jag har aldrig sagt något dåligt om henne snarare tvätrom.
Det ät inte fel på oss, oavsett om vi är nr 1 eller nr2.
det är deras val.
Nu är jag nr1 men jag hade det bättre när jag var hans nr2.

Ni som är nr 1 och tror på kärlek, har barn osv det förstår jag att ni är rädda om det ni har.

Jag har inget mot dig men det märks att du kämpar att du har det du har.
Det är säkert normalt.
Men jag är egoist och tänker på mig själv. Precis som männsen gör.

Herregud! Detta snacket om att kvinnan ska vara nr 2, hur kan vi vara det blablabla. Jag var då en 2:a, som vi kalla det. Men det var mannen oxå. Han va min 2:a. Då innebär ju detta att jag bara utnyttjade han till att få lite sex när jag ville, att jag aldrig skulle tänka på honom när jag var med min man, att jag hade lika mysigt med min man som jag hade med honom när jag levde mitt vanliga familjeliv. ...hallo!! Allvarligt talat. Om jag hade det så himla bra med min man varför kom det då in en 2:a i mitt liv... Om man har hamnat i att ha ett förhållande vid sidan om, för det är ofta det det är och inte bara någon sexkamrat om det håller i länge som i mångas fall. Då försvinner inte tanken på 2:a bara för att man är med sin 1:a. Och hade allt varit så himla bra då hade det inte funits plats för en 2:a.

Det är lite småkomiskt att läsa inlägg där det hela tiden skrivs att det är den andra kvinnan som trånar efter sin andra man. Varför kan det inte vara tvärtom oxå...
Jag lämnade min man och lever nu singelliv. Men kan säga att jag älskar fortfrarande min "andra" man. Han älskar mig, men har inte lämnat sin fru...näää, och då sitter ju jag där och gråter för honom...nej tro inte det va. Däremot så sitter han hemma och gråter för han vet att det är snart dax för han att göra sitt val. Separera efter 20 år med sin fru för att komma hem till mig, eller se mig gå vidare utan honom....ja, jag är ju fortfarande den andra för honom. Men jag själv ser mig inte som en två längre. Jag kan se att det är jag som utnyttja honom mer än vad han utnyttja mig om det är så man ska se det. Jag får en bekräftelse från honom hela tiden, han messa mig när han är hemma med sin fru, hade hon inte varit hemma så hade han ringt. Han spendera weekend efter weekend med mig. Han lägger sina tj-resor så han kan träffa mig de veckorna jag inte har min son osv. Tro mig, han har det betydligt jobbigare på känslomässigt och praktist än vad jag har det nu, och då är det ju jag som ändå är den andra kvinnan, ja för honom, men jag själv ser det som att jag är en kvinna som lever!
Huvudsaken är att man hittar sig själv och lär älska sig själv.....när man prata om trollen, där kom ett sms: "Vad gör du? Är du hemma??" Ja, vad tro ni själva, där sitter han med sin familj en söndagsmorgon och tänker bara på sin familj, eller....Nä, antagligen så tänker han nog mer: det va lördagskväl igår, måste veta om hon är hemma själv eller vad hon gorde igår kväll, fast jag pratade med henne kl 23:00 igår och då var hon hos en tjejkompis, men man vet u aldrig..osv. Fattar ni?? Han är sååå rädd att jag ska hitta någon annan. Och det kanske jag gör. Men det är just inget somjag vill. för trots allt älskar jag honom och visst hoppas jag på oss. Men han ska inte lämna sin fru på grund utav mig. Jag finns där för honom nu.......vi får se vad som händer.

Men kom aldrig och säg att en 2:a bara är en sexsymbol för mannen, och att det ändå är frun som gäller!!!! För då ljuger ni för er själva!

Kram på er!

Så bra skrivet! Jag började tänka annorlunda efter ditt inlägg. Det är ju faktiskt samma sak för mig/oss, fast jag inte kommit dit än att jag känner mig självständig. Jag vet oxå att han tänker på mig och försöker hålla koll på vad jag gör. Du har verkligen hittat "rätt spår". Hoppas jag kommer till samma insikt inom kort tid....fast nu saknar jag honom. Två helger har gått. Han ringde visserligen igår och då hoppas man ju, men jag vet ju att han tänker på mig.

Det var ett intressant inlägg. Whos´s using who? Ja vem blir egentligen utnyttjad? Jag är en fd. nr 1 och en fd nr 2...been there, på båda sidor. Älskade mannen jag levde med förr och älskar den man jag var nr 2 för under en kort tid. Vet också att han tänkte mer på mig än på sin fru hemma, messen droppade in när han var hemma med henne. Jag tror inte heller att man inleder något med någon utanför sitt förhållande om allt är bra i relationen, sen kan det ju bli olika hur det artar sig sedan. Min kärlek nu ville hoppa av sitt äktenskap men något hände, han vågade/kunde inte och det är ju givetvis otroligt sorgligt för mig, men även för hans fru, hon har honom inte 100%. Han tänker på mig, säger han och längtar ut och mår inte alls bra. Jag går väl vidare och kanske träffar jag någon annan, även om det inte känns som om jag nånsin skulle vilja ha någon annan än honom. Men han blir kvar i en kärlekslös relation och ur mår man av det? Inte ger det energi iaf. Nu kommer det väl en explosion av ilskna påhopp, att jag lurar mig själv, att hans fru har vunnit osv men det känns som om de som förlorar är de båda. Även om det är en sorg i hjärtat över att det inte blev vi två, i nuläget. Situationen kan förändras över tid.

Kram på er alla kvinnor. Vi är alla unika och är värda all lycka oavsett vem vi blir kära i.

och inser att är man involverad med en man /kvinna i annan relation så finns inget lyckligt slut för någon... man läser om män som har svårt att lämna sin nuvarande partner samtidigt som man inte släpper sin nya relation. Är inte det ett sjukligt beteende hos den personen? som vi kvinnor /män köper rakt upp och ned vad vet vi egentligen om den här personen?
Nej tjejer akta er som ni själva märker så har de dubbel natur.
Skaffa en partner som i ställer vill ha er till 100% och inte bara när det passar honom/henne inga ursäkter skall räknas inga i huvudtaget

Jag är en sån kvinna vars sambo hade en annan kvinna vid sidan om i flera månader.
Jag kan intyga att han inte var lycklig. Men eftersom jag litade på honom till 100% så fanns inte i min värld att han var otrogen. Att han mådde så dåligt och var nere skyllde han på sin arbetssituation som han inte kunde ändra på.
Men mitt ex var också en sån man som inte kunde gå ifrån mig. Varför ? Jag vet än idag, 3 år senare, inte varför. Han hade väl helt enkelt inte det modet, eller han ville väl inte såra mig eller vad vet jag.
Hade det inte varit för kvinna "nr2"s man som avslôjade dem och kom till mig för att berätta så vet jag inte hur sake roch ting varit idag.
MEn ingen av oss var lycklig, den saken är klar. Jag gick på tå för att inte irritera honom och han ljög och tog ledigt på arbetstid för att kunna träffa henne.
Så tyvärr är det väl så att vissa människor inte är kapabla att ta detta beslut - fast de skulle vilja det - och väntar kanske på att nån annan ska avslöja dem.
Jag skulle givetvis önskat att mitt ex pratat med mig när han kânde att hans känslor för den nya blev allt hetare, men det fanns som sagt inte i hans värld.

Jag känner mig som den mest osjälvständiga kvinna på denna jord för tillfället! Han ringde ikväll och ville att vi skulle träffas, han trodde inte det skulle funka med frun, han saknade mig, tittade flera ggr på mobilen om jag skickat sms! Han tyckte lika mkt om mig fast han gått tillbaka till sin fru! FAN, att jag inte kunde säga nej när han ville vi skulle träffas. Det som "etta och tvåa" skrev stämmer så bra. Han har tankarna hos mig när han är med henne. Han klarade inte av att ha sex med henne efter att vi varit ihop i 3 år. Det låste sig totalt för honom. Jag är glad och ledsen på samma gång. Ha det gott alla "systrar". PS Nästa inlägg blir väl heldeppigt. Fortsättning följer. Förresten skulle det behöva göras en dokumentär om detta ämne då det är så vanligt DS

Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för din skull? Kanske han förstå nu att det är dig han vill ha?? Träffa honom och njut av att vara älskad. Men prata med honom. Nu är det viktigt med en äkta och ärlig kommunikation. Min lilla goding kommer till mig i veckan. Han är oxå helt kluven. Säger att det är mig han vill ha, kan inte ha sex med sin fru, längtar ihjäl sig. Tänkte oxå ha ett allvarligt snack med honom. Vi får tänka på varandra. Lycka till. Jag finns här :)
Kram

Hej alla ni 2:0r!

Tror ni på männen när dem påstår att dem inte haf haft sex med sina fruar på såååå länge???
Please!Dem allra flesta män har en välfungerande.helt tillfräställade sexliv där hemma!!!Sms.en skickade hemifrån är ju bara ett psykologiskt sätt att hålla 2.orna kvar känslomässigt!

INGEN är en vinnare när det gäller otrohet...

på alla/de som skriver att vi inte kan lita/tro på den vi älskar! I mitt fall har frugan t o m sagt/skrikit att han inte rört henne. Det kan ju faktiskt va´så. Jag håller med om att ingen är vinnare i "relationspelet" medans det pågår, men i slutänden blir det förhoppningsvis någon vinnare och tyvärr en förlorare. Jag har som ambition att bli denna vinnare som det känns nu, men endast tiden kan utvisa detta. Ska jag ge upp min stora kärlek? Frågan finns, men samtidigt vet jag att jag inte träffar nån´like till honom. Jag är inte någon tonåring heller utan har haft flera relationer före. Och du, Linda, tack än en gång för ditt stöd! Kram

Jag har själv erfarenhet av en otrogen make. Med facit i hand så är han en person som aldrig är nöjd. Han måste ha allt och mer hela tiden. Det spelade ingen roll vad jag/vi gjorde vare sig i vardagen eller i sängen... han "behövde" mer och fler.I min sorg då det hela uppdagades tyckte jag otroligt synd om den andra kvinnan som han utnyttjat. Han kunde to.m säga "hon får skylla sig själv" för hon visste vad hon gav sig in på. I mitt inlägg skulle jag vilja lägga lite mer fokus på mannen som gör så här: Varför står han inte för sitt val och väljer den nya kvinnan? Hur kan man anse sig ha tid och ork att smussla,ljuga och utnyttja andra kvinnor när man borde ha fullt upp med sin relation och sin familj?
Så snälla ni kvinnor ( nr2:or) tro inte att det är så illa som mannen säger hemma med frun. Det är en klyscha som männen( kvinnor oxå?) som är otrogna använder för att försvara sitt agerande. Att känslorna finns är jag säker på hos dig, "tårar", men ta dig en allvarlig funderare över om denna mannen i ditt liv är värd all din kärlek, tillit och förtroende. Jag uppskattar att du även skänkt en tanke till hans fru som jag kan lova... har det minst lika jävligt som du. Jag håller alla tummar att du kan stå på dig i fortsättningen och låta honom göra ett val som han får ta konsekvenserna av utan din inblandning... och sedan får man se vad som händer! Känner du dig inte utnyttjad av honom??

att han denna gång är så stark att han lyckas för din skull & även för fruns(så hon någon gång har en möjlighet att träffa & få känna kärlek igen),& blir enbart din.. Tycker det är en liten märklig historia.. han flyttar från frun, & sen tillbaka & nu ska han tillbaka till dig igen?? Jag skriver bara av min egen erfarenhet, & tyvärr från den sidan du inte är på.. utan fruns.. men jag är ju bara en bitter kvinna då i era ögon.. men det är jag inte, jag sitter med min version, min sanning.. jag lämnade honom till slut, när det gick upp för mig att han förde oss båda bakom ljuset, Trots att det var kärleken i mitt liv, & det är väl inte lättare för en fru att glömma & lämna än vad det är dig?? & hade mannen efter mig i över 2 år, för att han insåg att när jag gick vidare, så var det ju mig han älskade..Patetiskt! Så du får ursäkta att jag är en aning skeptisk mot dessa män, som tror de kan leka m era känslor...För vem lurar man? Tycker det är jäkligt dålig stil mot frun att utnyttja henne på detta vis, så hon kunde gått ur denna utan en dubbel besvikelse.. & jag har aldrig sagt att vårt förhållande var på topp, men är förhållanden det jämt? nä, men det ger väl inte honom rätten att ha någon vid sidan av, bakom min rygg? Utan då löser man det, & funkar det inte, då avslutar man det första, för att sedan gå in i ett nytt.. För det skulle nog sett annorlunda ut för många om man stod på sig & krävde lite mer respekt.. både för sin egen skull & för den oftast ovetande frun..

Men vad är det som gör att du denna gång litar på allt han säger?? Är det inte samma ord du hört i 3 år..? kommer du verkligen kunna lita på honom till 100 %? Jag skriver inte för att strö salt i dina sår, utan som jag skrev innan, av egen erfarenhet.. för jag vet hur min smärta var, & pga det kan jag, även känna min exmans tjejs smärta( sen att jag har ett & annat att tycka om denna tjej, inte för att hon hade ett förhållande m min man, utan för vad hon gjorde mot mig,vad hon fick med att utstå, all terror, & elakheter direkt mot mig), som han hade vid sidan av vårt förhållande... men litat på honom.. nä, det hade jag inte kunnat.. skillnaden mellan dig & mig, är ju att min man hade oss samtidigt... sexuellt.. Vilket är så djävla vidrigt, kan jag få tala om för er, för vilket val hade jag, som inget visste, att jag delade man m någon annan, som jag inte visste ett endaste dugg om.. För ni kan ju inte heller tycka det är speciellt trevligt att dela på mannen?? & då med svampinfektion efter infektion, tycker nu det verkar trevligt!!?Även om det inte är så i "tårars" fall.. men det är 3 år.. så ibörjan kan de ju haft ett samliv ihop???

Men jag hoppas verkligen att han lärt sig att inte leka med din lycka i fortsättningen.. & att du kan lita på honom... till 100 %

Men det var inte så dåligt, men vardagen tog sitt ibland.. med husrenovering, arbete på annan ort.. Som man tycker man ska klara av.. jag gjorde det iallafall, utan att gå till någon annan..

Jo visst känner jag mig utnyttjad av honom! Men som sagt, primitiva känslor som kärlek, som man inte kan styra är så j-la svårhanterliga. "Min" man var som din före han träffade mig. Han säger själv att han ej haft djupa känslor för sin fru, eller någon, innan han träffade mig! Det finns säkert belackare som ställer frågan "Hur vet du det, att han inte ljuger?", men jag har tusen och en bevis på att det verkligen är så! Detta kan jag inte rada upp här utan mina ord får isåfall gälla. Jo, han utnyttjade kvinnor till höger o vänster vilket enligt honom inte var några som helst känslor inblandade. När hans fru fick veta att vi inlett ett förhållande började hon luska och fick vetskap av många tillfälliga förbindelser han haft. Det plus att vi inledde ett förhållande skulle kanske göra att jag flytt fältet, men hon har gjort allt i sin makt att få honom tillbaka och lyckats! Detta är ju inte till 100% då han fortfarande vill ha kontakt med mig. Men, visst önskar jag att jag fick styrka att be honom dra. Vill inte leva såhär resten av mitt liv. Hoppas att du/ni har det bra nu! Lycka till!

belackare, för man har en annan syn än du på detta ämne??? men då är ju du minst lika mycket en belackare!!!!!!!!!

Jag bara undrar; du inledde detta samtal med att säga att du är fast besluten om att bryta. Gör det då. Jag har full förståelse för alla dina tårar... men undrar varför du gråter egentligen?
Du är insnärjd i denne man som du verkligen är förälskad i, som sällan varit trogen i sitt liv, som har en fru ( kanske oxå barn eftersom hon kämpar), du litar (?) på hans kärlek till dig och du låter antagligen alla dina känslor och din energi finnas hos honom: Han som velar, inte kan bestämma sig och han ringer när det passar honom och där finns du : i 3 år!?
Jag kan lova dig att jag förstår era fina stunder men kära du : se helheten! Du är värd bättre.. eller att inte alls bli behandlad på detta vis!
Som jag nämnde tidigare tyckte jag egentligen mer synd om min mans älskarinna än mig själv... jag grät för hennes skull också eftersom det stod så klart att han ville ha allt, mer, inte ta ansvar utan bara skylla på andra och se sig själv som ett offer för omständigheterna och hon fanns där och bara tog emot!
Snälla "tårar"... sluta gråt och bli lite förbannad istället: slå vakt om din värdighet! Man kan inte få allt man tror sig behöva och dessutom, som du själv sa: kanske inte det allra bästa valet är att leva utifrån sina allra primitivaste känslor! Kämpa på nu.Låt honom gå, göra sina val och ta sina egna konsekvenser:SJÄLV utan dig. Lycka till.

är det inte dax att hämta hem din så kallade man? åk helt sonika hem till honom och frugan och säg det är dax nu Älskling och se vad reaktionen blir med honom
glöm inte ta med dig mobiltelefonen och visa frugan vad han har för känslor för dig.För snälla som ni behandlar hans fru är faktiskt pinsamt jag tycker att du förtjänar att vara hans fru på heltid Men bli inte förvånad om du skulle upptäcka att hon helt plötsligt är kvinnan som han har kontakt med utan att du vet om det som står där med sexig utstålning då hon slipper bli utsatt för den tråkiga vardagen med honom
Herregud vilket trams du pysslar med

Ja, jag har i a f slutat spilla tårar. Har väl kommit ur det värsta. Om jag hade kunnat hålla fast vid mitt första beslut (1:a inlägg) och inte svarat på sms el telefonsamtal hade jag kanske inte suttit o trånat nu! Jag tycker du för ett vettigt resonemang, men tyvärr måste väl jag gå igenom de fyra klassiska faserna innan jag kan börja mitt liv. Och du "skärpning", tänk om jag skulle göra det. Egentligen är det en god idé, men jag skulle aldrig våga! Jag antar att jag är rädd för det värsta. Jag skrattade i a f när du skrev "hämta hem din älskling"!! Tre år är en jäkla lång tid, men ca 2 år av den tiden har vi så gott som levt som ett par. Kanske därför jag är så desperat nu. Vem vet?! Kram till er båda!

Jag tycker att den här karsloken inte förtjänar dig eller sin fru. Han verkar ju vara en man utan riktig kurage att stå för alla känslor han säger till dig. och vi är nog många som läser dina insändare som hejar för att du ska åka dit och se hans reaktion förstå när han tvingas ta itu med er båda, förmodligen kommer hans liv att krossas för en stund men vad gör det då han med sitt beteende krossar er på den fega mannen

Du måste tänka med hjärnan och inte med hjärtat som du gör nu. Fatta ett beslut och håll det, annars kommer fortsätta ett liv där du inte är tillfreds. Du kör ett dött lopp nu! Bestäm dig och håll dig till ditt beslut! Det fixar du! Kram och lycka till!

ordning jag.. jag körde över mannens kläder, rent som smutsigt till hans andra kvinna.. men han var inte välkommen där.. så intressant blev det, när vardagen knackade på dörren..

jadå, självklart! Jag älskar min man, fast jag är tvåan, som ni vet ni som har läst mina tidigare inlägg. Jag älskar hela han, och tvättar gärna han kläder, stryker oxå om det behövs, skjutsa hans barn till fotbollen etc...Jag vill mer än gärna vara en del i hans vardag. Jag ska inte låta bortskämd nu, men hittills är det mest hottellövernattningar, SPA weekends, restaurangbesök...Men snart kommer han hem till mig och mitt hus för att leva lite vardag några dagar...Och han har redan fått jobb att göra ;) då jag har lite smågrejor som jag visst kan göra själv men han VILL hjälpa mig, och det får han väll :)
För första gången på 3 år så har han sagt att han är beredd på att ta steget. Vi får väll se om han tar det stora steget! men jag har ingen brådska, jag vet var jag har honom :)

Kram

vardagen med dig... när det visar att det inte är grönare på andra sidan... men skönt för hans fru, att hon äntligen kan få träffa någon redig karl, iallafall...

Jag tror du har fått, eller är på väg att få mannen du älskar! Så j-la roligt för dig. Han verkar ju satsa seriöst på er nu. Jag önskar dig/er lycka till och tro på kärleken. Jag fick tyvärr inte samma förutsättningar som du! Faktum är att allt ris o ros jag fått på detta forum har jag lärt mig mer o mer! På något sätt är jag glad för jag börjar få känslan att det här kommer jag inte "vinna"! Men än en gång; hoppas ni får det gott och han har hamnat rätt hos dig. Kramar

Jag hopppas att du får den här mannen som du älskar så högt men du har en tuff framtid med tanke på att du redan planerar att tvätta hans kläder och sen ska du ju lära känna barnen och Där kan jag åtminstånde garantera dig att du kommer att få kämpa som så många andra med skilsmäsobarn (du kommer att märka att väntan på honom inte var det stora provet)

För nu är framtiden din med en pålitlig karl som inte behöver tvätta sina kläder och köra barnen till fotbollen för det gör ju du:) Han har haft tur hoppas du tycker samma om några månader!!


LYCKA TILL

Jag vet. Väntade i 4.5 år på att han skulle komma till mig och stanna. Älskade honom - och han älskade mig. Det är mitt livs stora kärlek - än idag är han det (23 år senare) trots att det efter honom kommit två långa förhållanden och tre barn. Han satt fast i sambo och två små barn och kunde inte bara lämna dem, han var tvungen att ge dem ekonomisk trygghet så de skulle klara sig utan honom. Han byggde ett hotell. Tillsammans med HENNE! Min värld rasade - det var ju HAN och JAG som skulle bygga en tillvaro, inte HAN och HON. Då orkade jag inte mer, utan gjorde slut. Han blev väldigt besviken på mig, men jag var fast besluten och gick min väg, jag måste vidare, längtade efter familj o barn. MEN: Efter ett halvår fick jag reda på att han flyttat till en lägenhet! Vi hade ingen kontakt då och så småningom flyttade han från orten, jag fick veta på omvägar att han hoppats på att jag skulle höra av mig. Det tog flera år innan vi fick kontakt igen - då var det han som ringde mig. Han kunde inte glömma mig. Jag har aldrig glömt honom - han har varit med mig hela tiden och är fortfarande mitt livs kärlek. Det jag säger till dig som skriver är: Om du älskar honom så är det bara så, men se det också ur HANS perspektiv. Varför gör han ingenting? Varför skiljer han sig inte om han verkligen vill ha dig? Du är rädd för att ställa ultimatum för du är rädd för att han ska säga rent ut att han väljer sin fru/sambo och inte dig,
men detta är ändå vad du måste göra. DU MÅSTE GÅ VIDARE! Om han inte kommit till dig nu och inte har för avsikt att göra det inom den närmaste framtiden så måste du GÅ och det gör ONT men du måste tänka på dig själv. Han tar dig för given nu, han vet hur svag du är för honom och utnyttjar det. GÅ!! Det kanske är just detta som behövs för att han ska vakna! Lycka till.

För det första måste hjärta och hjärna göra en deal: Dumpa karlsloken!!!

Tre år har gått och karln är fortfarande gift, men inte med dig och kommer aldrig att bli heller.
Han har det perfekta förhållandet, om man nu kan kalla det för förhållande. Jag tycker att ett riktigt förhållande bygger på ömsesidig respekt, kärlek, det kan man inte anklaga otrogna äkta män för.

Du måste inse att han tänker ALDRIG SKILJA SIG. NO WAY!

Jag har varit i din situation och man blir en mästare på självbedrägeri, så är det bara. Men man kan faktiskt bryta destruktiva trender, vilket det här är i allra högsta grad.

Jag tog mig ur en liknande situation, det var inte lätt och många gånger var det nära att jag föll till föga. Jag sa till mig själv att jag var värd ngt mycket bättre än att tillbringa mitt liv med att vänta på ngt som aldrig kommer att hända, nämligen att det skulle bli vi två.

Kärlek är en tvåvägs kommunikation, så är inte det i ditt fall. Hade han älskat dig så hade ni varit ett par nu.

När jag bröt upp, så började han tala om hur förälskad han var i mig och hur illa jag gjorde honom. Gifta män är stora egoister som fullständigt skiter hur den andra kvinnan har det, bara de får sitt lilla roliga då och då.
Då är det bara att agera som en man och slå dövörat till.

Hoppas att du ordnar upp ditt liv och inser att ingen människa är värd att låta sig trampas på. Ingen ska heller tillåta ngn att trampa på deras känsloliv heller.

Lycka Till! Det här fixar du. Kram

PS. När jag blev fri från den gifte mannen, så träffade jag mitt livs kärlek, vilken jag är förlovad med nu.DS

är att våga stå upp för vem jag har känslor för.. Att efter 3 år inte gjort sig fri.. är inte en kärleksförklaring i mina ögon... utan otroligt respektlöst!!! Både mot gamla kärleken & den nya!!!!

Tack för era gulliga ord tårar och lycka till.

Visst är det så att jag önskar att få honom. Men jag väntar inte på honom. Jag har precis gått ifrån min man, varför gjorde inte jag det tidigare?? Bli så trött på att höra: har han inte lämnat nu efter så många år så kommer han aldrig göra det bla bla bla. Men vad F..N gjorde jag då???? Det tog tre år för mig...
Man ska väll för F..N inte bara lämna sitt liv för första bästa....är det inte bättre att man verkligen är säker..eller???

Jag skrev att självklart tvätta jag hans kläder osv, men det gör man väll om man är en familj, ja han får ju givetvis tvätta mina oxå....jag tänker ju inte bli hans hemmafru precis, det vet han nog om. Vi båda arbetar i höga positioner och jag resor väldigt mycket så jag har inte riktigt tänkt att bli hans hemmafru och det är inte det han vill ha heller. Och skulle det bli vi så tro jag faktist inte att vi ens kommer att bo ihop de närmsta åren då vi har 30 mil ifrån varandra och vi har båda barn som vi inte vill ska behöva lämna någon av sina föräldrar. Så visst förstår jag att det inte bli en lätt match.

fortsättning följer.....

Kram på er i höstrusket.

Nej blir naturligtvis svaret. Varför ska jag plåga andra människor med att vela fram och tillbaka? En fullt fungerande människa (finns miljoner sådana) skulle inte utsätta någon annan för detta. alla som är så kallade 2or här har verkligen byggt en skyddsmur för att ursäkta och förklara sina handlingar. om du behandlade dina barn eller kollegor skulle du få stå för dina handlingar