Men herregud!!! Lämna idioten! Stå inte där och säg att annars är han ju så snäll. Det är bara att gå innan det är för sent. Bor du inte ihop med honom så är det ju lättare. Många kvinnor har gått /går igenom detta men det finns inga förmildrande omständigheter.Flera har blivit skadade för livet eller rent av dödade.DU ska inte behöva ha förståelse för varför DET ÄR FEL Ta ditt förnuft till fånga och lämna honom!!! SNÄLLA!Jag och många med mig vet vad det handlar om vi håller på dig!

Ja, se till att komma därifrån illa kvickt! Grappen är ju en psykopat eller nåt' får han hjälp med sin ilska? Tänk på hur det kan bli' om i bor tillsammans och får barn! Urk! Köp inte hans ursäkter, om han har några. Väck,väck, väck i en fart! Vär rädd om dig tösabit.

Min min min...Söndag nu..gör ont som fan!
Onsdag...utslängd från Min pga ett omkulltvält
glas vatten.
Totalt förnedrad.
Skrek åt mig att omedelbart försvinna från hans lägenhet....aldrig mer visa mig.
Att jag var en äcklig jävla förortshora...
Han ringde polisen för att jag inte ville gå.
Jag frågandes varför??? vad har jag gjort?
Spillde bara ut lite vatten.
Han knuffade mig och slet i mig och ville slänga ut mig i trappen.
Vägrade svara mig.
Till polisen säger han att jag är helt galen...att jag misshandlat honom???
Jag?
Har inte gjort någonting.
tog luren och förklarade för polisen hur det låg till.
Min 1.93 lång väger 120 kilo och jag 1.60 coh väger
hälften.
Skulle jag ha misshandlat honom?
Helt sjukt....
Det var ju han som misshandlade mig både fysiskt och psykiskt.
Jag var helt förvirrad....varför varför varför
händer detta?
jag frågade vad håller du på med..snälla..vad gör du?
varför beter du dig såhär?
Ut med dig ut!!!!
Ringde taxi...gick runt lägenheten och plockade ihop allt som jag möjligen kunde få med mig som var mitt.Han efter för att kontrollera.
Taxin kom och jag kastade på mig kläderna och ner till taxin....
Men när jag stängde dörren efter mig vände jag mig om och sparkade minst 10 ggr på dörren.
Var så ledsen..så arg..
tänkte att aldrig aldrig aldrig mer vill jag se honom.
Det här är sista gången han gör mig illa.
Varit tillsammans i 5 år och detta skulle vara sista gången han förnedrade mig.
pust!!!!
Ändå sitter jag här i min lägenhet och gråter...
förtvivlad...saknar honom...
Fast jag vet att det är totalt omöjligt att va med honom.
Han har inte ringt och besvikelsen blir bara större och större.
Vill ha en ursäkt.
fast jag vet att den inte betyder nåt.
Han skiter fullständigt i mig och att han gjort mig så ledsen.
Konstig man är...
Hur kan jag sakna honom?
Måste få hjälp någonstans.

Lessen Gå OMEDELBART ut på www.boj.se du behöver tala med någon NU innan du går under. Ditt sätt att reagera är inte på något sätt konstigt eller ovanligt för en människa som har haft det som du. ANDRA män och kvinnor har använt sig av BOJ och mått bättre efter åt. SKYNDA DIG LESSEN att RINGA vi väntar på ditt samtal

KRAM

Gå din väg. Gå mot din frihet, mot kärleken till dig själv. Du har valt en man som gör dig liten för att han vill vara stor. Han kommer att trampa sönder dig hårt. Lyd alla kloka råd du får här och jag hoppas så innerligt att du redan har fått hjälp.

DU är den viktigaste personen i DITT LIV - glöm aldrig, aldrig bort det.

Pratade med Min idag.
Mådde så såligt...kände bara att nä..jag måste..
måste...
Totakt kaos i huvudet.
Ringde...han svarade och jag sa hjälp mig förstå
snälla!

Jo...allt var mitt fel sa han.
Du har skämmt ut dig totalt!
Jag har fått gå och be alla grannar om ursäkt och denna gången är det definitivt slut.
Jag kan inte leva med en person som ständigt är
grinig och man inte kan veta när det brakar loss ett bråk.
Samt att du dricker och tar tabletter samtidigt.
Jag har inte gjort nånting och det är inte sant att
jag slog dig.
Det var du som vaR HELT RABIAT!

Trodde inte mina öron!!!
vad är det han säger???
han hade kokat ihop en historia
han fört vidare till våra bekanta.

Jag dricker kanske vin 1 gång var fjortonde dag
och att jag ibland tar Alvedon för min muskel-
reumatism.
Nu är jag tablett och alkoholmissbrukare?

Blev ännu mer ledsen såklart.
Han hade hela storyn ...det var som att höra någon läsa ett manus...
herregud alltså!!!

Jag sa..
Så du menar sa jag att det var jag som startade bråket.
Var det inte du som kom instormandes i sovrummet när jag hade spillt vatten?
Kallade mig för idiot och förortshora...
att jag skulle dra åt helvete och att du aldrig mer ville se mig...slog mig så jag ramlade över sängen när jag sa åt dig att sluta torka upp på
golvet med mina kläder.
tog tag i mina armar och släpade mig ut mot hallen
så mina knän börja blöda när jag slog mig på tröskeln.
Jag bad dig lugna ner dig och frågade vad håller du på med???
va är det som händer?

Nej!
han förnekade allt såklart.
hans version var den riktiga och ahn tyckte synd om mig sa han.
jag skulle söka hjälp.

Tack för det!
DEt var ju idiotiskt att ringa honom..
Nu mår jag ju ännu sämre.
Trodde i min enfald att han kanske skulle be om ursäkt ..va dum jag är.
Istället så får jag det här..en story som han officiellt kommer dra ..
det vet jag!
Det är jag som är boven!!!!

Tack till er som kommenterat min brev.
jag vill bara säga att jag blir varm av
att ni läser och bryr er om att ge mig tröst.
Trösten når fram och jag inser kanske snart att
jag måste gå vidare!
Är glad att att jag hittade denna sida....bara att få skriva ner mina känslor känns bra.
överväger att kontakta en psykolog...skulle nog vara bra.
Jag känner sån smärta och ilska inom mig.
Ångesten ska vi inte tala om.
Tack så mycket ni som bryr er!

Vad han gör nu kallas för projicering, det är ett av missbrukarens vassaste vapen. Sin egen ångest lägger han över i ditt knä för att ha sönder dig lite till. Han kilver över lik för att skydda sig ifrån sina egna sjuka handlingar.

Detta är en av många anledningar till att du behöver söka hjälp att ta dig ur din situation.
För tro mig när jag säger att det enda som kommer att inträffa om du är kvar där du står nu är att du blir mindre och mindre som människa.

Läs på allt du kan och lär dig missbrukarens mönster för att du skall förstå att det inte handlar om dig. Det sjuka handlar om honom.

Jag vill att du ska skynda dig att få hjälp.

Är det då han dricker som han beter sig på det viset eller gör han det till vardags också i nyktert tillstånd? Funderar på om han har ett problem med nåon typ av missbruk vilket gör att hans negativa känslor bryter ut och får honom att bete sig elakt mot dig. Det är väldigt tydligt att han inte mår bra och att han låter det gå ut över dig. Istället för att ta itu med sina egna problem och inse sanningen, så förtränger han det och sårar den som står honom närmast - dig. Stegvis bryter han ner dig tills du blir svagare och osäkrare på dig själv. Du börjar tvivla på dig själv och vill göra allt för att han ska älska dig. Han sårar dig av ingen anledning men ändå vill du ha honom. Du vill ha honom som han en gång var och kanske hoppas på att han kommer att förändras, längtar efter de stunderna han är snäll. Men är de stunder av snällhet värt att hela tiden vara på sin vakt för? Är de stunderna verkligen värt alla stunder av oro, nedtryck och nedstämdhet? Är de stunderna verkligen värda din självkänsla - för om det fortsätter och blir värre så finns kanske snart din självkänsla inte kvar och då blir du ännu mer beroende av honom.

Vad hade du gett för råd till en god vän eller till och med syster om en av de var tillsammans med kille som din? Försök att se situationen utifrån, med en realistisk synvinkel. Tänk på konsekvenserna av relationen. Är han inte villig att inse hans brister och har varit likadan i 5 år trots att du försökt prata med honom, så lär han inte förändras m inget drastiskt sker. Ge honom ett ultimatum och vägrar han fortfarande inse sina brister så är det hans "val". Han vet antagligen inte bättre själv och du hjälper varken dig själv eller honom att bli bättre genom att låta dig bli behandlad på ett dåligt sätt av honom. Visar han inga tecken på förbättring eller villighet att förändras - sätt stopp för denna destruktiva relation innan det går ännu längre och kanske blir ännu sämre. Du är värd att älskas, inte att bli förnedrad och trampad på.

Är HAN DENNA MIN UTLÄNDSK????

hej!
Lider med dig..Du ska inte ta honom tillbaka!! Vad han än säger måste du stå på dig. Han är SJUK!!! Era vänner lär nog genomskåda honom så var inte orolig. Oftast vet omgivningen vad som pågår fast de inte vågar ingripa.Sök hjälp så du får någon att prata med. Fortsätt skriva här det hjälper så mycket att få skriva ner sina känslor och tankar och få dela dom med andra. Jag har själv startat en annan tråd för två år sen och skulle inte överlevt utan mina underbara damrumsvänner.Tänker på dig. Ge inte upp utan kämpa för rätten till ett liv med kärlek och riktig vänskap.Stor kram till dig!

Fredag nu...min lilla pojke ska åka till pappa idag och då blir jag ensam igen.
Vet inte vad som kommer hända....kommer väl ligga i sängen och gråta med den fruktansvärda ångesten som kommit tillbaka.
Har hållt mig flytande sen kraschonsdagen pga att jag har haft min sonvecka.
Jobbat och tagit mmitt ansvar..men under ytan total kaos.
Har ingen vän att vara med eller prata med och helgen som kommer är första helgen utan Min....
Vilken ångest!!!!
Pratat en gång till med honom...Min...
Han ringde.
Mådde bara sämre...han sa bara en massa dumma saker
som att hans mamma tex inte nånsin ville se mig igen.
Hans mamma?
Jo..för att hon tyckte visst att jag hade gjort bort mig totalt och hon och jag som haft en ganska bra kontakt.
Hon har ju fått höra hans version bara såklart och enligt honom var hon så besviken på mig.
Ja vad säger man?
Hans mamma?
Va kul att höra...
Tänkte först att jag skulle ringa henne och tala om hur det egentligen ligger till...men nä..varför då?
Jag tänker inte göra nåt..
det är ju hennes lilla pojke...hon tror ju på honom såklart!
Patetiskt av honom...att ens tala om att hans mamma vänt mig ryggen.
vrida om kniven lite som sitter i min rygg.
gråter och gråter...så jävla idiotiskt allting!!
Tur att jag har min mamma och syskon iallafall.
Dom vet allting och finns för mig.

Samtalet med Min...
Enligt honom borde jag bara ha varit tyst när han fick sitt utbrott över det spillda vattnet och gått därifrån.
Då hade inget mer hänt.
Jag borde vetat det efter våra år tillsammans.
Att han är som han är.
Han kommer aldrig att ändra sig.
ja..han vet om att han är speciell med sina utbrott
och det har han gjort klart för mig från början sa han.
Vad jag ska vara är att var tyst och inte gnälla så jävla mycket.
Inte vara så grinig.
Grinig? sa jag.
Under våra 5 år tillsammans har du behandlat mig som skit mest hela tiden.
Det bra överväger inte alla påhopp.
Jag är ledsen nästan hela tiden..inte grinig.
Har försökt prata om det med honom vid så många tillfällen men det går inte.
Kännt mig som att jag ska bara vara där.
Laga mat,tvätta stryka städa tillfredställa honom sexuellt.
Det enda sex vi har är att jag tillfredställer honom..
Att jag kanske behöver sex någon gång räknas inte.
men han har inte brytt sig om det.
Bara sagt att han inte har haft lust.
Under vår tid tillsammans har vi inte gjort nåt speciellt.
Förutom att gått på restaurang ibland.
Aldrig varit på någon semester
Han däremot gör gärna saker med sina kompisar.
Åker bort..går ut...
Vi ska helst bara vara hemma.
Det är det bästa han vet säger han.
Låter inte riktigt klokt ser jag när jag skriver det här.
hmm...vilken bubbla jag levt i.
Ändå saknar jag honom....
Eller är det bara ensamheten jag är rädd för?
Ibland har jag tänkt så..men ändå..när han är bra så är han verkligen bra.
Kan inte sluta tänka på dom små grejerna.
Men det går väl över.
Undrar hela tiden vad han gör.
Utan mig..utan mig..utan mig.

Min....
Ska beskriva honom.
Är 40 år gammal och chef på ett stort företag.
Tjänar mycket pengar och har fin lägenhet i innerstan.
Egoistisk till max.
Får pengar av sin mamma trots att han tjänar 4 ggr så mycket.
det tycker han är s en självklarhet
Ensambarn och alltid fått det han pekat på.
Om han vill ha något men inte känner för att betala själv så nämner han bara saken för sin mamma så får han det.
Fina kläder..prylar...
bara det bästa duger.
Utåt ska allt vara perfekt.
Umgås bara med rätt folk.
Vad som döljer sig under ytan får inte synas.
Hemma..en slusk!
Duschar helst inte.Ligga i soffan och titta på tv och sitta och skita är favoritsysselsättningarna.
jag ska helst städa ..laga mat...tvätta stryka under tiden såklart.
helst vara som hans mamma.
Ta hand om honom.
Sen ska jag såklart också vara glad hela tiden och göra som han vill.
Helst vara tyst.
Annars får jag höra det!
Jag kan tex få påhopp för att jag...
äter på fel sätt,sitter fel,diskar fel,stryker fel,tvättar fel,spottar ut tandkrämen fel,duschar fel,lagar mat fel,pratar fel,beter mig fel bland folkm.m.m.m
listan är oändlig!
varför har han överhuvudtaget varit tillsammans med mig???
Jag som är så fel!
gråt......

släpp honom! Han kommer att bli riktigt farlig med tiden! Du är inte ensam om att ha träffa en dåre men se till att du drar INNAN han har skadat dig! Och låt inte din ångest och ledsenhet driva dig tillbaka till honom!

Jag har varit i din situation och jag känner två personer som står mig nära som sitter i det just nu. Jag fattade det inte hur jag inte kunde se hur allvarligt det verkligen var och nu ser jag det ännu mer genom mina två närstående personer. Jag är glad att jag tog mig ur det så fort som jag gjorde annars vet jag inte var jag hade stått idag, om jag ens hade stått upp. Jag talar för ditt eget bästa och du måste inse på alla plan att någon som älskar dig skulle aldrig göra så mot dig. Han förtjänar dig inte då du är så mycket mera guld värd än vad han någonsin kan bli. Du kanske ser honom som din oslipade diamant, men tro mig, han har inte ens kommit dit än. Än så länge är han bara en liten bit kol som inte ser någon annan än sig själv och han kommer aldrig att förändra sig själv. Dessa män ljuger för att få kontroll över sina kvinnor och då de är så mycket starkare och vi så mycket svagare och rädda för dessa män, lyssnar och tror på det de säger ihopp om att det kommer att bli så, men vad vi inte förstår är att de ALDRIG kan eller vill ändra på sig. Ju fortare man inser det, desto fortare kan man ta sig därifrån. Tyvärr så är det ju kärleken som styr, men ställ frågan till dig själv; Älskar du honom verkligen de gångerna när han behandlar dig så här?

Ja, hör nu på oss med systrar och ta' till dig det alla säger! Du har ju kommit en bra bit på väg, eftersom DU gick där ifrån med dina prylar. Det var det STÖRSTA steget! Nu skall du bara släppa ut honom ur dina tankar, låta honom försvinna ur ditt liv. Bättre med ensamhet, än att bli' plågat av en annan. Han kommer alldrig att ändra sig. NIX. Jag har själv varit med 2 sådana psykopater, och var som du under tiden, fann mig i, och tog emot all skit från dem. När jag väl kunde riva mig loss, var det en stor frihetskänsla, en stor börda som försvann. Nu är det bara att gå vidare min vän, men var "försiktig", nästa gång du träffar en man! Lycka till med din framtid, du har bollen nu, skitstövlarna får reda ut det själva, de blir ändå inte straffade därför de alltid vänder det till det motsatta. de kan alldrig inse att de själva kan ha' fel i något. Psykopat i ett nötskal.
Njut nu helgen tillsammans med din familj, älta inte allt om o om igen, utan släng skiten i närmsta ränn sten. Minnena som du alltid kommer att ha' kvar kan du stoppa ner i "små askar", och smälla igen locket! Det gjorde jag, och när locket ploppar upp ibland, "sätter jag mig på det", tills det blir tyst därinne i skallen igen, och så går jag vidare.
Kram på dig!

Du är inte ensam om detta att sitta med ångest och tankar som bara snurrar runt i huvudet. Det blir så när man varit i ett sjukt förhållande. En sak ska du veta, det är inte dig det är fel på, det är han. Jag har själv varit med om liknande saker som gjort att min självrespekt, självförtroende, mitt jag, har fått sig en törn. Ibland undrar jag vem jag är, som stått ut med allt detta? Jag tror att din/min man sökte sig till en person som från början var glad, pigg, positiv och framåt för att han själv inte har dessa egenskaper. Jag har alltid ansetts vara självständig och gjort det jag velat. Mitt självförtroende har alltid varit gott och jag har alltid varit nöjd med mig själv. Jag tror att det i grund och botten handlar om rädsla från hans sida att du ska se igenom honom som den han egentligen är. Om du tänker efter: Var han för bra för att vara sann? Ingen ska behöva bli utsatt för vanmakt, för det är det han gör med dig. Han vill få dig att känna dig maktlös genom att slänga ut dig, bara sådär. Vem skulle inte känna vanmakt om man aldrig vet när han ska vara snäll eller elak? För mig blev det så tillslut, att jag började oroa mig inför varje helg, eftersom jag aldrig visste vad som skulle ske. Jag kände att jag höll på att förlora greppet om mig själv och hade ständig ångest. Min man tog ifrån mig min glädje genom att alltid nedvärdera, kritisera alltifrån utseende, jobb, vänner och bekanta. Hela jag var fel enligt han. En gång sa han till mig att jag var så oförutsägbar, tänk om du kunde vara si eller så. Snälla du! Gå aldrig tillbaka till honom något mer! Förstår du vad han gör mot dig? Jag vet att det är svårt men han verkar inte vara riktigt normal. Om du hör med hans ex ska du se att han behandlat dem lika illa som med dig, det kan du vara säker på. Vem vet vad han gör nästa gång?

psykiskt och fysiskt och det kommer bara att bli värre ju längre tiden går. Jag har arbetat på en kvinnojour och känner så väl igen din historia. Snälla du, jag ber dig, gå NU medan du forftaande har någon handlingskraft kvar för det blir bara värre. Tänk inte på de stunder han är gullig mot dig, utan fokusera på hur illa han gör dig när han behandlar dig som han gör. Din självkänsla komemr sakta att brytas ner om du stannanr kvar och risken är stor att misshandeln blir grövre, hot om att döda dig är inte ovanligt och du riskerar att få ta till skyddad identitet. Vänta inte på detta, det är INTE kärlek och du är värd en bra man som visar dig kärlek, omtanke och respekt och jag lovar att du kommer att hitta honom. Men avsluta detta nu. Stort lycka till och många styrkekramar. Du klarar att lämna honom - nu börjar livet!!

Tack!!!!!!
Tack.....för att ni ens läser det jag skriver.
Klockan är 16.24 och jag har låst in mig i mitt hem..stängt av mobilen.
sonen ska till pappa idag.
lämnade honom på skolan i morse..han märker att jag mår dåligt fastän jag gör allt för attt det inte ska märkas.
han började gråta..höll fast mig och sa att han inte ville lämna mig.
Fruktansvärt!!!
Var ju tvungen att gå till jobbet.
fick lämna honom halvt gråtandes..och jag i gråt till tunnelbanan...fruktansvärt!!!
Sen spela i 8 timmar att allt är bra....
Gick och köpte 2 flaskor vin...hem och innanför dörren kollapsade jag total.....hållt mig i 1 vecka nu!
gråtit i 2 timmar...halsar vin fast jag egentligen inte vill..måste få ro...på något sätt..han har knäckt mig totalt!
har inte en uns självförtroende kvar.
Han ringde idag och sa att han tänkte komma över i helgen kanske med mina sista grejer som är kvar.
Vad ska jag ta mig till...jag har gett allt...verkligen allt.. så som jag är...
jag är en glad tjej...trevlig...tänker alltid på mina närmsta...älskar att ge...hellre än få..
jag har gett allt....allt..och han har knäckt mig totalt.
Var rädd för den här helgen coh nu är den här--helt ensam.
ensam ensam ensam...tänk om någon bara kunde trösta mig hålla om mig när jag gråter.
Jag är 43 år ...minskönhet är snart helt slut...
börjar bli rynkig...gammal...har ett skit jobb...dålig ekonomi..skulder..inga vänner..psykiskt störd..knäckt...knäckt...totalt!

och han han han han plockar russinen...ur kakan.
och kastar sen resten...jag!

jag läsre alla era kommentarer och jag ska..jag ska...leva vidare...
Min son betyder allt..
Jag ska jag ska ta mig upp igen!!!

Jag vet precis vad du går igenom just nu. Men finns det ingen som kan komma över till dig under tiden som han är där?

Önskar att det fanns bnån...men mina nära 'r nog rätt trättapå mig och min situation.
Har druckit 1 flaska vin nu....kan kanske få några timmars sömn.
Missförstå mig ej...men jag måste ha nåt som dämpar ångesten!

Om du har en liten son, så skall du ge fan i att dricka dig full, så du inte ens kan stava till Kalle Anka. Då har du också ett jätteansvar, som du tex. inte kan lasta över på din förstående familj.
DÅ är det verkligen på tiden att du inser att du har blivit sviken, o så är det bara nog! Nu blir jag lite förbannat och moralisk. Men ta' inte illa upp. Jag hatar alla former för droger, och jag tog mina barn, och en säck med kläder, gosedjur, och så några foto album, från barnens första år. Det var allt jag fick med mig! Nu är alla mina barn vuxna, och en tonåring är kvar, och tro mig att jag får kämpa varje minut, för att vinna hennes förtroende!, Klart man blir psykat av att leva med psykopat män, men om du känner någonstans att droger, kan hjälpa dig, då får du söka hjälp NU! Annars kommer inte din lilla son att få den mamma som han så väl behöver: Alltså: Du får helt enkelt välja mellan din egen smärta, eller ditt barns! Jag vill inte låta hård, men "facts, is facts"...
Lova nu, att du inte skriver igen, förrän du är nykter. Godnatt, min vän.

Ta inte hjälp av vin - risken finns att du trillar in i alkoholmissbruk istället. Ångest talar om att något inte är bra för dig - döva den funkar ett tag men tyvärr kommer den att finnas där under 'vin-täcket' och dessvärre komma tillbaka när ruset är över. Din son känner av att du inte mår bra, självklart är han ledsen - han vill att du ska må bra, vilket barn vill inte att föräldrarna ska må bra? Ångest blåser över (jo, jag har också ångest av och till i mitt liv)och efter kan jag fundera på vad jag faktiskt vill. Ta hjälp av psykolog/beteendevetare som du kan bolla dina tankar med, som kan hjälpa dig att reda ut tanke-trådarna som snurrar. Din lillkille behöver dig och du har inte råd att slarva bort ditt liv och din omsorg på en 'vuxen' snubbe som behandlar dig respektlöst - även om han ser bra ut, är gudomlig har värsta jobbet, lägenheten etc. - skit är skit även om det är förgyllt. Släpp, låt MIN gå, sluta älta och ta dig an livet igen.

Barnens far då? Kan inte han stötta dig? Eller är det han som är pappan? Jag hängde inte med riktigt hur det låg till där. Men någon måste väl ändå finnas för dig? Jag förstår precis vad du menar med att människor omkring dig har "tröttnat", men samtidigt tycker jag att det är fel att man lämnar någon helt åt sidan som suttit i en sådan situation. Mina vänner försvann också under denna tiden, men det berodde på att ingen orkade, ville eller vågade komma på besök hos mig för alla visste ju hur han var. Ingen vågade knappt öppna munnen i rädsla av att säga fel saker när hans öron fanns i närheten. Men sen när jag lämnade honom kom de tillbaka. Jag önskar jag var din vän nu, då jag vet precis hur du känner. Att inte ha något stöd ökar rädslan, inte bara hos dig själv utan också rädslan för honom och känslan av svagheten som man har. Att inte få någon hjälp av andra. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst. För min del så slutade det med hotbrev och att jag blev oförstådd nere på soc. Alla myndigheter ställde sig på hans sida och kvinnojouren såg allvaret de första två gångerna som jag pratade med de, sen kändes det som att de övergav mig. Inte så mycket stöd som jag hoppats på att få alltså. Sen fick jag min advokat och hon var den första som trodde mig och hon stöttade mig under tre hela långa år utan att tvivla på mig för en sekund. Det slutade med att vi vann rättegången. Allting har gått väldigt långsamt men det har alltid gått åt rätt håll hela tiden och det känns så skönt när man äntligen vet att man har fått sin röst hörd. Jag vet inte om du har polisanmält honom men om du märker att han börjar hota dig eller förfölja dig så tycker jag faktiskt att du ska göra det. Oavsett vart det än leder. Tänk hela tiden på mig när han kommer hem till dig. Kom ihåg vad jag har sagt. Någonstans i vårat avlånga land sitter dessa kvinnor som svarat dig här på din tråd och hoppas att allt går vägen för dig. Att du ska växa dig lite starkare varje dag. Vi (JAG) tror på dig, du kommer att lyckas för vi vet att du vill det och visa inte för honom hur svag du egentligen är då han vill att du ska vara just det. Se till att han går direkt efter han har lämnat dina grejer, då ser han också att du menar allvar på ditt beslut. Jag tror på dig och du vet själv att du förtjänar någon som är bättre och som behandlar dig med respekt. Just nu så ta det lungt, gör det du känner för. Drick en flaska vin om du känner för det, det kan göra dig gott och genom det kan du sen få en aha-upplevelse och då är det ett tecken på att du har kommit över den svåraste biten i ditt nuvarande liv och är beredd på en förändring. Antingen hur du sakteligen ökar ditt självförtroende, din attityd mot honom, hur stark du blivit i jämförelse med honom, du kanske vill ändra dig själv för att glömma livet du hade tillsammans med honom osv. Så gör det du känner för oavsett om du just nu är helt förtvivlad så kan det ändå kanske vara det som du behöver just nu i en kortare period, men fastna inte i det då det kan göra större skada än nytta för dig. Jag önskar dig all lycka, synd bara att jag inte kan göra mer... Berätta gärna hur det gått när han var där. Just nu när du står utan vänner eller bekanta så är det ju forumet som du behöver. Det finns alltid någon som kan ge dig råd och/eller styrka som inte din omgivning ger dig just nu. Många styrkekramar till dig!

Ja, för många av oss har säkert varit med om något liknde, jag har i alla fall. Frågan om "min" är just "ledsen's" sons pappa, har vi kanske inte fått svar på? Är "MIN", din lilla sons pappa? Är han inte det, då tycker jag nog att det här elände, borde vara avklarat, men är "MIN". pojkens pappa, då kommer det ju ofrivilligt att innebära konfrontationer, mellan föräldrar, kanske vårdnastvister via dom stol, o vad vet jag. Hoppas av hela mitt hjärta, att "min", inte är "lillpöjkens" pappa? Blir orolig nu, men det löser sig nog för henne, bara hon blir nykter, och förstår innebörden av alla de underbara råd ni alla har givit henne! jag häpnads över så mycket livserfarenhet, men blir samtidigt så sorgsen över, all elände som pågår, och pågår, i de flesta förhållande, Varför kan människor inte bara vara snälla mot, och respektera varandra? Varför är det så svårt?

Jag vet att ni alla förstår att jag är "gammal", och har vuxna barn, men antagligen har "mins" tjej, (förhoppningsvis f.d), däckat nu, och sover. I Morgon kanske hon läser kontentan av allt det vi har skrivit. Sammanfattar. Ser vad som är viktigast. Ja, alla, Jag ÄR gammal, (52), men jag var den enda av MIN mors 4 barn, som "ville hämnas henne", och det innebär att man lever sitt liv, och låter sig känna samma smärta, så som man kände sin mors smärta.

Den trenden, har har jag nu äntligen förmått att förmedla till min yngsta dotter, men det var hårt arbete, genom en hel generation!

Mitt budskap är: "alla ni "människor", som har blivit fött under de sista 25-? åren: "Go, for it all, no druggs, and no heaven will ever save you". Kämpa för dig själv,så som jag fick göra för min mor, men allra mest för mina barn.

Kram.

Jag har också varit i samma situation som dig. Hade varit tillsammans med killen ungefär lika länge som du. Jag var dock något yngre än vad du är. Han bröt ner mig totalt. Allt var mitt fel. Ett stort gräl kunde starta för att jag frågade hur han hade haft det på jobbet. Då var jag svartsjuk och galen, påstod han. I slutänden fick jag inte prata. Jag fick inte röra något i hans lägenhet för då snokade jag. Om jag åt av hans mat var jag en snyltare, även om han hade sagt att han skulle bjuda mig. Som tur var bodde vi inte ihop. Och som tur var fick jag ett uppvaknande. Han slog mig aldrig heller, men det kanske hade varit lättare för då hade någon sett blåmärkena och ifrågasatt. Det är svårt att märka om en anhörig eller vän blir mer inåtvänd och tyst.

Nu lyckades jag lämna honom. Det var i slutänden mitt beslut. Innan jag lämnade honom på riktigt hade det alltid varit han som "gjorde slut" och alltid han som kom tillbaka ett par dar senare och bönade mig att jag skulle komma tillbaka. Varje gång lovade han att han skulle vara sjysst mot mig och varje gång dröjde det på sin höjd ett par dagar innan han var sitt gamla jag igen.

Vad jag vill säga är att du måste göra det till ditt beslut att det är över mellan er. Du måste släppa honom. Se på alla inlägg här. Alla som varit med om samma sak och som säger att det är han som är problemet, inte du. Och som han säger nu kommer han ju aldrig att ändra på sig. Är det värt det?

Du skriver att du känner dig gammal och att din skönhet snart är slut. Men du är väl inte bara en kropp? Du har väl ett huvud, du verkar vara en omtänksam och givmild tjej. Det är bra, varaktiga egenskaper. Skönhet är förgängligt och ytterst subjektivt. Jag själv har ett par, av vad man kan kalla, lyten som gör att jag aldrig kunnat jämföra mig med de rådande skönhetsidealen. Och inte har jag svårt att hitta killar för det. Jag lever just nu med en kille som älskar mig över allt annat. Jag skulle aldrig vilja vara med någon som tog mig för mitt utseende eller min ungdom.

Och var inte rädd för att vara ensam ett tag. Det gör ingen skada. Ibland är det bra om man samlar sig innan man hittar någon ny.

Och om han hade tänkt komma över. Du vill ju egentligen inte det, eller hur? Säg då till honom att du inte vill. Eller om du inte är bekväm med det, ljug. Säg att du ska bort, är sjuk eller har besök. Du har inga förpliktelser mot honom.

Och du, drick inte. Det bara spär på ångesten och gör att du inte har kontroll över situationen. Det är så mycket lättare att ringa ett samtal eller släppa in nån man egentligen inte vill ha där när man är påverkad! Och tyvärr är ju alkohol som alla andra droger på den punkten, när du börjar döva en känsla med den är det så lätt att fortsätta och därmed bli beroende.

Ta hand om dig nu.

tack igen för alla brev...
Ville bara säga det här med vinet först.
Efter 1 vecka med jobb och min son då jag fått dölja hur jag egentligen mår så kände jag bara att
äntligen slipper jag spela.
Därför bestämde jag mig att den här helgen så när jag kommer hem efter jobbet så ska jag stänga dörren om mig..stänga av mobilen...Gråta ut ordentligt.
Så att all ångest släpps ut och sen gå vidare.
Bara vara jag och gråta.
Efter 3 glas vin och gråt så somnade jag...
fick äntligen lite ro i kroppen.
Idag.mår jag en aning bättre.
Men ska inte gå utanför dörren.
Imorgon har jag bestämt att det ska vara sista dagen
som jag ältar saker.
Jag är inte boven i det här.
Idag blir det inte en droppe vin...jag lovar...
Det är ingen fara.
har inte och ska inte skaffa mig några alkoholproblem.
Behövde bara få koppla av.

Kram till er alla

jag grejar det här...

Du är stark!! Jag tror på dig och din vilja att ta dig ur det här! Drick inte mer vin som sagt var. Inget bra sätt att koppla av och fly verkligheten.
Kämpa på för ett bättre liv. Skriv till oss hur det går. Kanske kan vi stötta när det känns tungt.Du kommer att klara det. Du är inte ensam min vän.

jag är lika nyfiken som de andra
är den killen utländsk?
Vet du gumman jag har varit med och har skrivit hur mkt som helst i detta undrbara damrummet och fick hur många svar om helst och underbarar systrar som stöttar mig under alla dessa år
jag är oxo ensamstående mamman med heltidsjobb utan familjen här i sverige och med en jobbig ex man och en kille som har psykat mig hur många år som helst.
Mina råd för dig är att öppna dig till andra och prata,ring hans mamman och brätta din version,ring kvinnojouren och berätta,berätta till dina kolleger att du mår dåligt och att han psykist misshandlar dig då vinner du andra på dina sidan och då har du psykisk stöd som är jätte viktigt i din situation.
jag lovar guman jag förstår precis hur du känner att den här att du älskar den killen som gör det mest illa.
jag vet att det säkert svårt för dig att lämna honom totalt men lyssna på mig nu:ta en dag i taget.
kan du inte motstå känslan för att träffa honom så gör detta men tänk.
HAR du svårt att säga rakt till honom vad du tycker och hur det känns för dig så skriv ett medelandet för honom skriv att du känner dig psykisk misshandel och börja hota honom för att du ska polisanmäla honom för detta då kommer han säkert att bli rädd
för honom handlar bara att ha kontroll över dig.
jag lovar gumman har han inte haft bra hos dig skulle han aldrig mer träffa dig men han vill vara med dig för du är snäll och gör som han vill.'
ta en dag i taget och isolera aldrig dig och börja ta små steg varje gång och varje dag små steg hjälper om du inte kan ta stora steg.
träffa en kuratorn,ring vårdcentralern och får remiss och träffa en kuratorn det har jag gjort och är glad att jag ska börja snart träffa min.
skriv gärna till oss hur det känns även som saker som du kanke vill inte berätta till din omgivning men vi vill gärna lyssna och stötta dig

Hej Ledsen. Hoppas att du inte har träffat Min igen, eller rättare sagt den där ondskefulla människan!

Du måste omedelbart lämna denna man han är farlig för dig och din son! Han har redan tryckt ner dig i det svarta hålet. Du kommer att sjunka längre, jag lovar dig!
Varför i himlens namn måste kvinnor finna sig i så mycket skit. Ok jag vet hur det är.

Hur mår du nu? Vad gör du? Det känns som att vi som skriver till dig vill veta. Du kändes så fruktansvärd ledsen och förvirrad.

Ber dig att fortsätta att skriva här hur det går, helst varje dag så länge det är så här akut för dig.
Vi läser och svarar.

Lev väl!
Kram från mig fast jag inte känner dig, men jag önskar dig mycket styrka o mod.

Nu är det 2 1/2 vecka sen det hände...
Mår fruktansvärt dåligt.
Pratat med honom ett par ggr.
Inte setts.
Han vill tror jag hålla kontakten men säger samtidigt att vi aldrig kommer bli ett par igen.
Att allt är mitt fel.
Till viss del hans också,men att han är som han är och att jag borde accepterat det och lärt mig när jag borde hållt tyst.
Att tappa ansiktet offentligt är det värsta som finns och att grannarna hörde bråket är oförlåtligt enligt honom.

Jag gråter och gråter.
har aldrig gråtit så mycket i mitt liv.
Ångesten är fullständigt fruktansvärd.'
Känns som min bröstkorg slits sönder inifrån.

Trots det har jag jobbat som jag ska..dolt hur jag mår men så fort jag kommit innanför min dörr lagt mig på golvet och gråtit.

Tänker på honom hela tiden..kan inte sova..kan inte äta.
Har gått ner 4 kilo på den här tiden.

Tog kontakt med en psykolog i måndags.
fick komma redan på onsdagen.
Måste göra någonting innan jag går under.

Som tur var hamnade jag hos rätt på en gång..en underbar kvinna som jag direkt käönde att jag skulle kunna prata med.
Kändes en aning bättre direkt efteråt men sen kom ångesten igen.
Har bestämt att jag ska gå till henne 1 gång i veckan.

Kan ni förstå alltså...
Jag tänker på honom hela tiden och vill inget annat att det ska bli bra.
så går mina tankar!!!!

hur är det möjligt efter allt han gjort mig??
Måste ju få hjälp...har inget val.

tanken att aldig mer bli kramad av honom som bara han kan och att få vara hans gör mig galen.

Tänker bara på det bra..mycket konstigt..mycket!
Måste bryta det.

Igår fredag kom min son till mig.
vad skönt...nu behöver jag inte vara ensam längre och han är det viktigaste som finns.
Men samtidigt så måste jag ju dölja hur jag mår..men det är ju kanske bra.
Att försöka tänka på nåt annat.
Måste jag ju..

Vad bra att du arbetar igenom det tillsammans med en psykolog. När du säger att du älskar honom och saknar honom, vilket jag förstår men tyvärr så va inte din kärlek för honom besvarad. Om han hade älskat dig lika mycket hade han aldrig behandlat dig på det viset som han gjorde. Du kanske älskar honom, men jag tror att du säkert vet att du inte kan älska honom som hans inre människa, bara det yttre som han visade under de bra dagarna. Det är naturligtvis de bra dagarna som du tänker på för att du önskar att det kunde vara så jämt under erat förhållande som ni var tillsammans. De dåliga dagarna är de dagar som du egentligen ska tänka på då det är dessa dagar som avgjorde att du bröt upp från honom. Du mådde inte bra av honom. Gör så här; sätt dig ner med penna och papper och skriv ner fördelar och nackdelar. Skriv ner allt som han gjorde mot dig och allt som han gjorde för dig. Läs igenom det och försök att se det för ditt inre som ett bildspel. Du kommer märka ganska snart att du inte kunde vara kvar, även om du redan vet det så gör det i alla fall. Du kommer att bli förvånad för hur mycket han har gjort och därmed kommer dina känslor även att minska, förhoppningsvis. Det gjorde iaf mina. Låt gärna din psykolog ta del av dessa papper också. Allting kommer att kännas bättre efteråt och ju längre du känner att du behöver prata med din psykolog desto lättare kommer du att kunna ta dig igenom det. Men lyd mitt råd med skrivningen, du kommer verkligen att bli förvånad. Lycka till!

Kämpa på Ledsen!
Det är konstigt att man kan älska en som plågar och förnedrar. Men du är inte ensam om detta. Du är stark som kämpar du kommer att klara dig ur detta jag lovar!
Håller på dig!

vet du vad? du är värd en mycket bättre person, o HAN finns någonstans där ute! mys så mycket det bara går med din son. o jag förstår på sätt o vis att det är svårt att lämna någon som man "tycker så mycket" om! men om han ser dej någonstans o ser att du é glad.... då kommer han att tycka det är skitjobbigt!!!! jag lovar! du får LÅTSAS att du mår PRIMA!! visa att du klarar dej utan honom...för det gör du!!!! många julkramar från mej!!!!

Min,....jag lämnar dig nu..mitt hjärta är krossat...orkar inte mer...
trodde du va nån helst annan men det va du inte....
hejdå!

Det har gått ett tag nu..går hos en psykolog varje vcka för att bygga upp min självkänskla igen...
herregdu vad denna Min har förstört mig!!!
Äter Cipramil...Imovane till natten och oxascand vid behov..när ångesten är outhärdlig!!
Börjar få distans och insikter om hur det ligger till....varför han var som han var mot mig.
Trodde i min värld att han älskade mig...att allt skulle bli bra en dag..bara jag blev som man ska vara enligt honom och som jag trodde jag inte var!
han försökte uppfostra mig till att vara hans marionett..med ett sakta med säkert urholkande av min självkänsla.
trodde till slut att det var mig det var fel på....
jag är inte perfekt men herregud...jag e ju en vanlig tjej..inget större fel på mig..
har insett det nu.
Empati finns inte i hans värld,,,,jag kommer ihåg att han sa det en gång för länge sen..kom ihåg det för nån dag sen...det stämde!!!!
Känslor är bara för svaga sa han då också..
trodde bara det var nåt han sa..utan tanke..
men det var precis så det var.
Hans relationer bygger bara på vad han kan få ut själv av dom..inget annat!
I alla slags relationer.
Gör fruktansvärt ont fortfarande att tänka på honom..jag la ner så mycket energi och hela mig själv på denna man..för att hanm skulle älska mig...mycket märkligt!
men jag får hjälp nu..ska läka..hitta mig själv igen!
jag är på väg...
Aldrig någonsin ska jag träffa denna människa igen..
Trycker bort samtalet när han ringer...
Han ska aldrig mer få trycka ner mig!