Fått lite mer känslor för en kollega än vad jag kanske borde ha, han är dessutom gift och har barn. Vi ses inte så ofta i jobbet men pratar väldigt mkt. Ibland kan vi titta på varandra länge och bara ler. Vi skrattar och ha roligt när vi pratar. Han kan ringa för konstiga saker kan jag tycka. Som att han tex har sett mig, när han är på väg hem eller bara för och fråga ngt. Ibland känns det som han göra det för att prata om andra saker också. Jag blir inte klok. Det känns som om vi fick en väldigt bra kontakt första gången vi sågs och vi har pratat mycket personligt/privat också. Det känns så bra och prata med honom. Men de är också så jobbigt med dessa känslor. Kan inte sluta tänka på honom. Men detta kanske är en normal relation till en kollega bara? Någon här som har samma eller liknande erfarenheter? Innerst inne vet jag ju hur fel och att det antagligen ej är besvarat då han är upptagen.
Kommentera
Hej!
Jag har lite likartade erfarenheter. Jag är bottenlöst förälskad i en kollega som har visat intresse för mig. Men det var jag som var gift ... Det är fyra och ett halvt år sedan jag föll för honom, jag vill fortfarande ha honom och jag känner fortfarande hans blickar emellanåt.
Jag är skild nu, men av helt andra orsaker. Det var han som började då för länge sedan och han har tagit initiativet två gånger till efter det, men han har varit väldigt tydlig med att han inte har plats för en relation i sitt liv (utom första gången ...). Han vill vara fri säger han, fast det kan ju vara ett "snyggt" sätt att säga att han bara ville sätta på mig och inte var ihop. Nåja, det hör väl inte hit riktigt.
Det som hör hit är att jag har erfarenhet av att var den gifta parten och falla för någon annan. Det kan ju vara så att han har en svacka i sitt äktenskap eller rentav är på väg ur det. Han kanske inte ens är riktigt medveten om det (det var inte jag - den här mannen som jag föll för var ett slags ögonöppnare för mig, inte skilsmässoorsaken). En skilsmässa är en lång process, mycket längre än man tror, och det kan bli komplicerat på många sätt när det finns barn med.
Jag förstår att du är kär och det är underbart. Men du: Jag tror att både du och han skulle må väldigt dåligt om det hände något mellan er, och om han lämnade sin fru för din skull. Det är bättre på lång sikt att han avslutar det han har först i så fall. Och det måste han göra i sin egen takt, på sitt eget sätt.
Inte vet jag om det här är till någon hjälp. Men det är mina erfarenheter och mina tankar i alla fall. Jag känner ju igen mig.
Kram och lycka till!
Tack för ditt svar och för att du delade med dig om dina erfarenheter. Ja jag vet inte, men jag är nog kär men vet ju dock inte om det är besvarat. Antagligen inte. Det lär jag nog aldrig få veta heller. Kanske lika bra det. Jag kom inte ta det steget och berätta för honom iaf. Skulle bara kännas helt fel.