Vaerför ha barn på dagis o fritids när man är hemm

men det kan vara svårt att stimulera 4-6 åringar hela dagen.Dom vill leka med kompisar och kompisarna är på dagis.Jag har själv 4 barn,så jag vet vad det handlar om.Visst kan ´man ha dom hemma i dag i veckan tex. Visst åren går och man ska vara mycket med sina barn,men dom behöver stimulans.Själv har jag en 8-åring som vill leka hela tiden med kompisar.

Små barns relationer till fröknar och andra barn på förskolan är viktiga för dem, viktigare än vad många vuxna tror. Det är inget man bara klipper. Att få syskon är en mycket stor sak i ett litet barns liv och då kan det vara skönt att något är som vanligt. Därför är det bra att fortsätta gå i förskolan. Det är för barnens egen skull, inte för föräldrarnas, som de går kvar i förskolan.

Dessutom är det nästa inga mammor som är hemma längre än föräldraledigheten idag. Det innebär att det inte heller är så många äldre barn som är hemma på dagarna, som det var t.ex. på sjuttiotalet och ännu tidigare. Visst mår barn bra av att vara med sina föräldrar, men de mår också bra av att leka med andra barn. Leken är till och med livsviktig för barn.

När barnen är lite större t.ex. runt fem är kan det dessutom vara svårt att ta en naturlig plats i gruppen när man "bara" är där 15 timmar. Man hamnar lätt lite i preiferin när kompisarna är där mellan åtta och sexton. I en del kommuner får barnen bara vara på förskolan mellan 08.30 och 11.30, det blir ett himla flängande. Kanske är det de mammorna som vill ha sina barn några extra timmar så lite blir lite lugn, både för stora- och småsyskon.

Men visst är det lätt att moralisera över barn som är för mycket i förskolan!

Tycker ni att det ät gammaldags o förlegat att vara hemma ditt barn längre tid än föräldraledigheten?
Jag är utbildat specialpedagog och jag vet att barn är INTE mogen att vara utan sin mor UNDER 3 ÅRS ÅLDER!
Är detta så svårt att fatta?
Kolla på growingpeoples hemsida att barn under 3 år KAN INTE LEKA MED VARANDRA, bara BREDVID varandra!
Detta är svårbegripligt för vissa.
Ok , om du har ett välavlönad jobb, eller måste du arbeta, då är det förståeligt att man lämnar barnet på dagis.
Under 3 år räcker med en promenad med morsan till den närmaste lekparken där barnet kan se o träffa andra barn.
Under 3 år det sociala behovet är inte stort.
Det är en MYT att barn har det bra på dagis pga att den leker hela tiden med andra barn!
Barnet mår bäst i familjens sällskap UNDER 3 år, endast EFTER 3 ÅRS ÅLDER mår de bra av att vara på dagis o leka med andra barn.
Då behöver barn social stimulans, INTE INNAN!

Barn behöver först och främst sina föräldrar, detta gäller ända upp i tonåren, annars är det något som är "fel" i relationen. Sen ska barn naturligtvis leka och träffa andra jämnåriga.

Håller med specialpedagogen, det är idag en norm att man ska vara på dagis så snabbt man bara får och dagissamhället blir det "enda rätta" alla ska vara på dagis och man ska må bra där! Hur gör man med alla de som faktiskt inte trivs på dagis? Visst kan man dra ner på allt materiellt men sen då? Något måste man ju leva av!

Kanske kan specialpedagogen svara mig, eller någon annan med samma tankegång; Har ett barn med svår separationsångest pga svår sorg i barnaåren (förlust av mycket närstående person) hon har väldigt svårt att lämna mig och vi har inskolat sedan i augusti, fortfarande ser jag ångest i ögonen varje gång jag går ifrån barnet, kämpar med att hålla känslorna inne. Glad på dagis men inte sitt vanliga jag hemma, väldigt klängig på mig, tycer jag är borta länge om jag går på toa! Gråter mycket och vill ine till dagis. Där tycker alla inkl psykologen att hon är fantastisk och glad, hon har inga som hälst problem enligt dem, social och är verkligen ett barn som ska vara mycket på dagis! Vad ska man göra, skulle hälst vilja ha henne hemma och jobba med sorgen noch bara finnas för henne men jag måste ju även överleva, hon är 4 år och började i höstas på¨dagis!

Före 3 år är inte behovet så stort att leka med andra barn. Man ser på föräldralediga/arbetslösa att de slänger in barn på dagis mest för sin egen skull, för att de inte vill ha dem hemma. De skyller på att barnen blir uttråkade hemma annars. På varje dagis finns en hel hög med barn som har en förälder hemma så nog har de varandra att leka med hemma istället för att ta upp plats på dagis. Dessutom finns öppna förskolor mm att träffa andra barn på. Många hemmaföräldrar klagar på att de inte hinner något hemma fast de är hemma hela dagarna, helt sjukt! De är dessa föräldrar, som älskar att ha sina barn borta, som får problem senare. I högstadiet märks dessa föräldrar igen, som bryr sig lika lite i barnen då som tidigare. Jag håller med: varför överhuvudtaget skaffa barn när man vill ha dem borta så mkt som möjligt?? Vi som jobbar skift har barnen mindre på dagis än de som är hemma! Å inte har vi något bekymmer att barnen är lediga 1-3 dagar/vecka eller går halvdagar ibland!!!

Dessa barn med föräldrar som är föräldralediga eller arbetslösa, jag förstår heller inte varför de inte nöjer sig med 15 tim/vecka. Det är långa köer på de flesta dagis nu och barngrupperna är stora. Det blir mest förvaring även om personalen är bra. Jag o min man jobbar bägge 2 kvällar o helger så vi behöver bara 20-25 tim/vecka och det innebär lediga dagar o halvdagar för barnen. Det är lagom tid på dagis och varför ska man ha dem där mer än man behöver? Alla barn är väl inte där 8 tim varje dag o är med på allt. Stackars dessa barn som är borta 35-45 tim/vecka, men dessa barns föräldrar kan ju byta jobb/gå ner i arbetstid/samarbeta bättre. Bedrövligt att uttnyttja mer dagistid än man behöver. Man borde betala för antal tim man har dem där så föräldrar hämtar sina barn någon gång. Många ska ju handla mm innan de hämtar!

Ja visst är det så att det har blivit trendigt att slänga in barnet på dagis så tidigt som möjligt, o kasta ut 18 åringen så fort barnbidraget o bostadsbidraget betalas inte längre...
Då får barnet dra som flyttfågeln, vart han vill...
Angående din dotter så tycker jag att hon behöver mer tid att bearbeta sorgen o hon är orolig att hon ska förlora dig oxå.
Du måste samtala med henne mer prata mycket om förlusten, spendera mera tid med henne.
Kanske hon behöver vara hemma ett tag med dig.

tack för ditt svar! Jag känner precis lika dant men det tråkiga är hur alla på dagis och psykologen tycker jag övereagerar. Hon var så liten vid sorgetillfället att hon inte medvetet minns något men idag vet man ju att även tidig sorg präglar en hela livet1 jag tillbringar så mycket tid jag bara kan med henne och vi pratar mycket, hon är väldigt verbal för sin ålder och mycket klok! Kan säga att "jag vet att du kommer men det känns inte så", det tycker jag säger en hel del!

Har varit hemma med tillfällig föräldrapenning under hösten och tillbringat mycket tid på dagis men nu får jag inte fler intyg, hon är ju glad på dagis. Ja hon visar inte mycket (negatiba) känslor när hon inte är i trygg miljö, så det tycker inte jag är så konstigt! Provat att jobba en dag någon helg men genast märker jag hur hon reagerar! Även om hon är hemma med pappa och syskon!

Psykologen tyckte det var mitt privata problem om jag inte tyckte hon kunde vara hela dagar på dagis fråm januari! JA kanske är det så. Funderar på att bara ha en 15 timmarsplats för att hon sakta ska vänja sig (3dagar/vecka) och ha henne hemma den andra tiden och försöka jobba på helger och kvällar-fast numera reagerar hon ju på det också, önskar man hade haft så mycket pengar att man kunde vara hemma längre med henne! Vi har redan dragit ner på allt vi kan, bor billigt reser inte osv, men barnen (och vi) måste ju ha mat och kläder!:(

Har du eller någon annan något smart tips på hur man ska få psykolog mfl att förstå eller hur man ska hanka sig fram här!?

Tusen tack, känns skönt med någon som förstår!:)

jag skulle genast byta psykolog. Aldrig skulle jag träffa en människa som inte förstår mig.
Är du oempatisk? Fine, so long, next please.
Så funkar det.
Vadå "det är ditt problem om du tycker ditten o datten?"
Javisst det är ditt problem, vilken klok svar, det är inte psykologens problem, säkert, eller hur...
Vilken fräck prick!
Så fort de får en stol under arslet tycker de att de är alfa o omega...

Hej Ledsen mamma!
jag har varit i din situation. Min son fick svår separationsångest efer en nära anhörigs död.Man mår så dåligt att det är svårt att tänka klart. jag var beredd att säga upp mig och vara hemma med honom på heltid.Detta stoppade vår psykolog som tur var.Det skulle endast förvärra situationen.Han behövde träna på at se att jag faktiskt kom tillbaka varje dag.
Min man fick vara med honom på förskolan några timmar varje dag. Sen var han ensam på förskolan en timma när pappa gått.Sen hämtade jag honom. Det utökades när det började gå bättre.Han skulle inte vara mer tid med mig.Det tog nästan ett år innan han mådde bra igen.Men de hade så rätt psykolgen och förskolepersonalen även om jag inte tyckte det då. Mitt hjärta blödde för min lilla olyckliga pojke.
F.ö tycker jag det är skandal att så många föräldrar lämnar sina barn på förskolan då de är hemma.
Det är inte för barnens bästa det är bara ett svepskäl.Många barn med arbetande föräldrar har idag 50 timmars vecka!! Vem av oss skulle orka det i de stora barngrupper som är idag?Nä strunta iatt skaffa barn om ni inte är intresserade av att ta hand om dom.

Jag har en kompis som bor på en liten ort, med bara ett dagis. Det är fyra mil till fler dagis.
Hon tänkte säga upp platsen på tvååriga dottern när barn nr två kom.
Men om hon gör det riskerar hon att inte få plats på detta dagis sen när två barn ska in på dagis.
Det kostar dem ca 15 tusen per år att ha denna plats åt tvååringen, under det året hon är hemma med bebisen.
Då menar folk att det är skamligt att lämna tvååringen de 15 timmar man har rätt till.
Vänta tills ni själva får barn och sitter på landet med få dagis!

Man får väl skylla sig själv om man bosätter sig långt från dagis, affärer osv! Det är ju självvalt att bo på landet och då får man vara medveten att det blir långt till allt. Det är synd om barn som är på dagis 35-50tim/vecka. Det är ju längre "arbetstid" än vi vuxna har! En eller bägge föräldrar kan faktiskt gå ner i tid en period och man kan försöka byta jobb eller arbetstid. Man kan också ta hjälp av släkt och vänner att hämta/lämna på dagis. Och så gäller det att föräldrarna samarbetar så inte det är bara en förälder(oftast då mamman) som har hela ansvaret för barnen. Jag tycker inte arbetslösa/föräldralediga behöver ha sina barn på dagis mer än 15tim/vecka. Dessa föräldrar menar att de inte hinner något hemma annars, men det är väl inte kommunens ansvar? Dessutom menar dessa lediga föräldrar att deras barn inte får vara med på allt som de andra barnen gör på dagis, men det är lika för oss föräldrar som jobbar skift. Våra barn är där 15-25tim/vecka, eftersom vi föräldrar jobbar olika tider. Det blir lediga dagar i veckan och halvdagar och inte skulle vi vilja ha våra barn borta mer för att "barnen inte blir med på allt på dagis" eller att "vi inte hinner med allt hemma".

Jag är arbetslös mamma.Min dotter tvingades på ett dagis plats ifrån A-kassa.Jag tycker att det är dumt att lämna barnen på dagis när man är endå hemma även de 3 timmarna var för långa att vara utan henne men jag måste ha en plats på dagis om jag vill ha a-kassa.jag bråkade och grät när jag pratade med de men de gav sig inte. de säger så" om du får ett jobb imorgon så måste du kunna börja jobba direkt och kan inte tacka nej pga att du inte har dagis" jag förklarade om det skulle hända att jag får jobb så skulle jag fixa det endå jag har släktingar barnens pappa men nej det funkade inte. sedan när hon fick en plats så var jag inte noga med att lämna henne varje dag utan kanske 2 dagar i veckan gick hon dit,men då fick jag höra att hon kan förlura plats pga det.då får jag inga pengar a-kassan försvinner. så jag måste,nu trivs hon där och träffar andra barn och lär sig svenska mycket mer än med mig för vi pratar inte svenska hemma. jag lämnar henne några dagar i veckan men fortfarande inte 5.i början grät jag av att lämna henne där men nu är det lättare för hon är 3 år nu och trivs med sina kompisar samt lär sig mycket,speciellt svenska.men visst är det tråkigt att de som jobbar kan inte få plats på dagis och behöver det mer än vi.de ska ha förtur tycker jag. och de föräldrar som är arbetslösa och vill ha ännu längre dagar på dagis är uschhh. umgås med de istället ,lek med de.varför skaffade de barn egentligen?

Ursäkta men har du någonsin varit arbetslös i dessa tider. Man ska faktiskt söka jobb, vilket betyder skriva proffsiga cv:n till varje jobb man söker (för nu för tiden fungerar det inte att skriva en ansökan som du skickar till alla, utan varje ansökan ska vara personlig till varje arbetsplats) man ska ringa runt till ställen, helst gå och besöka ställerna som man söker jobb på. Ska man dra med sig en unge då eller? Eller ha ett barn som kanske skriker när man pratar i telefonen. Dessutom är det ett heltidsjobb att vara med i a-kassan. De ska ha papper efter papper och man ska sitta i timmar i deras telefonköer tills pengarna tar slut på telefonen. Jag vill hellre att mitt barn ska vara på ett dagis där hon får leka med andra barn och ha roligt än sitta och gnälla över att jag bara sitter vid datorn och skriver ansökningar ...

eller???
Jag som undrande invandrare ställer frågan, har det inte alltid varit så??
Åtminstone för min del, i alla fall.
Nu läser jag förvånat att alla är schockade över att nu måste man verkligen söka jobb, o nu måste man skriva proffsiga ansökningar, anpassad till varje arbetsplats!
Hallå! För MIG det har alltid varit så, det är ingen nyhet detta för MIG!
När räckte en enkel ansökning?
Tydligen så har jag levt i en annan dimension, stackars mig....
Jag skickade hundratals proffsiga ansökningar för att myndigheter ska få extra toapapper...
Jag har REDAN SMAKAT av den tårtan...

SNÄLLA NÅN VAR BEFINNER NI ER???Ett heltidsjobb att söka jobb??? Vilket skämt! Ja man får anstränga sig det är riktigt men att behöva ha sina barn heltid på förskolan är skitsnack.Jag vet av egen erfarenhet att man kan få ändra tiden ex när man ska på anställningsitervju och dyl.När jag var arbetslös hade jag en del "vänninor" som ägnade sin "barnfria" tid till att fika med andra arbetslösa vänner.Inte tusan var det jobbsökande hela dagarna. Nä den valsen är det ingen som tror på!!!

Ehh.. Ok, bara för att du har oansvariga vänner som fikar hela dagarna när dem borde söka jobb, så behöver inte det betyda att alla är så. Så klart att det är fel då. Men vitsen är ju att de ska söka jobb eller hur? Har du någon erfarenhet själv utav att vara arbetslös idag? Jag har det, jag söker jobb efter jobb med väldigt bra meriter men har fortfarande inte fått napp. Jag har dock inte min dotter på dagis men vet att det skulle vara lättare om hon var det.

För många barn är dagis det bästa tänkbara! De får utlopp för sin kreativitet, lär sig massor och får ut enormt av att leka med jämnåriga vänner. Vår son är 3,5 år och enormt aktiv. Han skulle aldrig klara av att vara hemma hela dagarna. Han blir så rastlös och går bärsärk här hemma, vilket är otroligt jobbigt. Jag arbetar endast deltid och fick reda på att jag därför endast fick ha min son på dagis deltid. Men det funkar inte för honom. Han är i stort behov av rutiner. Vi ansökte om att få ha honom på heltid och gick även till en psykolog för att få det beviljat, vilket vi också fick. Även psykologen ansåg att dagis på heltid vore det bästa för honom. Så att ha ett barn hemma istället för på dagis är verkligen inte alltid det bästa. Det är väldigt individuellt. För vissa barn är dagis helt klart det bästa. Jag kan aldrig erbjuda min son det som de kan på förskolan.

Ni kan väl själva aktivera honom!!! Var ute mycket med honom,låt honom träffa kompisar utanför dagis,låt honom börja på någon sport t.ex. Har ni inga rutiner hemma menar du? Det måste man ha precis som dagis när det gäller mat mm. Många barn blir bråkiga för att de är inne för mycket och får ingen riktig mat. För en del blir det mest snabbmat, fika, sötsaker mm som gör dem ännu mera aktiva. Det är vi föräldrar som har ansvaret när det gäller uppfostran, rutiner, aktivering osv. Man kan inte låta samhället ta ansvaret. Hur ska det bli när pojken blir tonåring? Har han fått ngn diagnos? Dessutom jobbar du bara deltid så du borde kunna ta hand om pojken mer! Pappan också naturligtvis.

Det är pinsamt när du svarar o tycker till men inte läser tidigare inlägg.
Flera säger här att INNAN 3 års ålder är dagis inte särskilt viktigt för barnet, endast EFTER 3 års åldern....

Angående det du skriver om Lindas inlägg. Hallå hallå...det spelar väl ingen roll vad det står i tidigare inlägg om att barn under 3 inte har något utbyte av dagis. Det är hennes barn. Eller är det givet att dessa människor som säger att barn under 3 inte har något utbyte av dagis måste ha rätt. Tänk efter lite innan du skriver något. Vi lever i en värld där alla människor är olika, vet du.

visst kan man tycka vad man vill, i ditt eget vrå, men det finns lagar o vetenskap, som tex psykologi.
Om man läser utvecklingsspsykologi, där är det vetenskapligt bevisat vad jag påstår.
Det är inte taget ur luften, eller min egen bullshit, utan vad boken skriver.
Tänk om alla skulle köra bilen efter eget samvete o vad de anser är rätt, o inte skulle styras av regler.

Hej!
Flera inlägg här tyder tyvärr på dagens stora problem!Föräldrar vet inte hur man är förälder. ´De tror att någon annan ska uppfostra och aktivera deras barn. Och det är självklrt förskolan!!? jag arbetar i förskolan sen många år. Vi märker detta fenomen väldigt tydligt på senare år. Föräldrar underskattar sin kapacitet och hur viktiga de är för sina barn.Jag kan ALDRIG ersätta en förälder hur proffsig jag än är i mitt jobb!!!INGA barn mår bra av att vara 40-50 timmar på förskolan. Tyvärr ser allt för många barns verklighet ut så.När föräldrarna kommer och hämtar sina barn har de gått över gränsen av trötthet för länge sen. De gapar ,bråkar , skriker och spelar ut sina föräldrar....som inte sätter gränser!!!Jag underar starkt på att byta jobb pga att jag tar med mig så många tragiska barns öde hem. Jag mår dåligt av att se barn som har föräldrar som inte vet hur man är en tydlig "ledare". Jag och min kollegor är inte ett dugg förvånande över det ökade våldet i samhället och att allt fler unga mår psykiskt dåligt.Men jag stannar för att jag hoppas och tror att jag kanske kan vara en trygg punkt och en varm famn för åtminstone några barn som har föräldrar som vill ha hem färdigstimulerade barn som de kan stoppa i säng. Tysta av utmattning och mätta av vällagad husmanskost!

Fattar heller inte varför föräldrar vill ha sina barn på dagis, förlåt förskola, så mycket som möjligt. Det är ju föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn och inte samhällets. Lisa som skrev först har absolut rätt i detta. Man kan faktiskt gå ner i tid, ändra arbetstid, samarbeta bättre med andra föräldern osv. Varför skaffa barn när man inte kan ta ansvar för dem?? Många borde inte ha barn och många är för unga, omogna och egoistiska. Helt sjukt att ha äldre barn borta när man får ett nytt barn och många nöjer sig inte med de där 15 timmarna. Detta gäller arbetslösa också som inte nöjer sig med 15 tim. Föräldrar borde se till att barnen är ute mer och leker av sig.

Det kan ju vara så att vissa barn har det bättre på dagis än hemma, men vi präktiga föräldrar inte vill se detta. Alla är inte lämpade att skaffa barn, men gör det ändå. Förstår man som förälder inte vikten av utevistelse, rutiner, social samvaro med andra barn och lämplig kost - ja, då spelar det ju ingen större roll ifall föräldrarna är hemma mycket. Man måste se till barnets bästa i alla lägen.

Har aldrig varit med om mer moraliserande åsikter! Vad har ni för rätt att döma de som lämnar sina barn på förskolan? Alla har vi olika livssituationer och det går inte att generalisera i denna fråga. Jag arbetar som förskollärare i Malmö och vet att förskolan är en positiv upplevelse för de allra flesta barn. Många gånger har barnen det bättre på förskolan än hemma. Men det är INTE min uppgift att döma familjen för de val de gör. Min uppgift är att göra dagen till en positiv och lärorik stund oavsett om barnet är där i 6 eller 10 timmar. Jag litar på att föräldrarna gör sitt jobb när barnen är med dem. Fortfarande är det föräldrarna som har ansvaret för sina barn. Men ingen har rätt att döma de val föräldrarna gör. Jag och mina kollegor utgår från att föräldrarna grundar sina beslut på barnets bästa. Vi måste trots allt tro på föräldrarnas kärlek till sina barn! Oavstt om de lämnar på förskola eller ej....

Ja vem är vi att dömma frågar du??Jag anser att man måste ställa mer krav på föräldrar än vad vi gör idag. Vi kan inte bara lita på att det gör ett bra jobb när de är med sina barn. För många är ju knappt med sina barn!! Ska dom fostra dom när dom sover då eller? Jag vet också av erfarenhet att vissa barn mår bättre på förskolan då de har en problematisk hemsituation...men det är inte dom jag syftar på.Jag har också träffat flera unga föräldrar som inte litar på sin förmåga för att det är så vedertaget att barn mår BÄST av att vara på förskolan.Jag har fått frågor från föräldrar som tror att deras barn kommer klara sig sämre när de börjar skolan för att de är för få timmar på förskolan?? Jag uppmuntrar alltid föräldrar att ta vara på den tid de har med sina barn. Det som de lär sig i förskolan kan aldrig ersätta föräldrar.
Vi måste hjälpa föräldrar att förstå att de är de viktigaste personerna för sina barn.Att de har ett ansvar att leva upp till. Ett ansvar som jag som pedagog gärna hjälper till och stöttar i MEN jag får aldrig ta över det!

Oj, jag märker att du blir upprörd över det jag skrev. Jag står för det jag skrev tidigare men jag håller också med dig i det du säger. Naturligtvis är det föräldrarna som har ansvar för sina barn. Det är väl ingen som ifrågasätter det?? Däremot ifrågasätter jag allt tyckande om vad som är rätt och fel. Vi som förskollärare har en stor uppgift att, precis som du säger, stötta föräldrarna i deras föräldraroll och att påpeka vikten av att tillbringa mycket tid med sina barn. Men: vi måste lita på att föräldrarna gör det bästa de kan av den situation de befinner sig i. Vad vet vi om bakgrunden till olika beslut som fattas? När familjen skaffade barn kanske situationen var en helt annan än vad den är idag? Att skaffa barn är ingen allmän rättighet. Det innebär skyldigheter och ett stort ansvar. Naturligtvis! Men vi gör det vi kan på förskolan. Mer kan vi inte göra. Tyvärr! Vi MÅSTE lita på att föräldrarna gör det de anser är bäst för just deras barn. Ingen familj är den andra lik! Så sluta döm dem som gör så gott de kan!

En del barn har det besvärligt hemma så de har det bättre på förskolan. En del föräldrar kan inte sköta barn och ge dem tid, rutiner, bra mat osv. Det är tragiskt. Det är inte förskolan och samhället som ska ansvara själva för barns uppfostran. Föräldrautbildning borde vara obligatoriskt innan man skaffar barn. Många förstår inte vad det innebär att skaffa barn, speciellt inte många 20-åringar. De begriper inte vilket ansvar det är. Jag säger också som de andra; varför skaffa barn när man vill ha dem borta så mycket som möjligt?? Det spelar ingen roll hur bra förskolan är om man inte har vettiga föräldrar. Jessica, du kan inte lita på hur barnen har det hemma. Många har ett helvete med omogna, oansvariga föräldrar som hellre vill ut och festa varje helg än att umgås med sina barn.

Är en erfaren trebarnsmamma som följer debatten om föräldrars "rätt" att ha barnen på dagis och det är intressant hur många olika åsikter det finns. Min personliga åsikt är att förskolan är otroligt viktig för barnens utveckling som individ men att det inte passar alla barn att vara länge på "dagis" (Jag VET att det heter förskolan men alla säger dagis, inkl mina barns fröknar!)Min äldsta (idag snart 14) började på dagis när hon var 2, det var en svår omställning, hon fattade ju precis vad det handlade om, mamma och pappa LÄMNADE henne, inskolningen blev jobbig men det blev bättre. Senare älskade hon sina fröknar och sina kompisar, trivdes verkligen bra, och hon var inte länge där på dagarna, 9-15 ungefär. När hon fick syskon vid 3-årsålder valde vi att låta henne gå kvar 4 dagar i veckan, vi hade den förmånen att få 30 timmar per vecka, tack till den kommunen. Jag anser att det var väldigt bra för vår familj, tjejen fick ha sina kompisar kvar, umgås i grupp och samtidigt kunna vara hemma en del med mamma och lillasyster. Men om hon bara hade varit hemma hade hon blivit less och uttråkad, de flesta barn behöver jämnåriga kamrater och det är inte roligt att alltid vara det överåriga barnet på öppna förskolan och kyrkis! Lillasyster skolades in vid 1,5 år och inskolningen gick som en dans, hon var ju redan van vid fröknar, barn och gård. Vilken skillnad mot storaysters inskolning!
Sedan flyttade vi till annan ort och när så lillebror föddes då minsta storasyster var 5 fick hon enbart vara 15 timmar i veckan på förskolan. Det var futtiga timmar, alltid behöva gå hem när de andra skulle få mellis, aldrig äta frukost med dem. Måndag och fredag hemma med lillebror, inte orka gå med på promenaden i snömodd, inga jämnåriga att träffa, det var tråkigt, hur mycket jag än stimulerade henne. Jag hade ingen grupp att bidra med , that´s the fact! Jag vet att jag är en toppenmamma men jag tycker att det inte utesluter att barn har roligt och får en bättre utveckling genom att vara på förskolan. Ni förskolepersonal som tycker vi ska hålla våra stora barn hemma när de får syskon, varför undervärderar ni er själva, ni är viktiga ni med. Och ni föräldrar som håller era barn hemma, fine, gör som ni vill, men det passar inte alla barn. Diskussionen om att det finns föräldrar som inte är lämpliga är också viktig, för så är det ju, för många barn kan förskolan vara den enda fasta punkten, med mat på regelbundna tider, en vuxen som ger trygghet- inte rädsla. Det finns så många olika förhållanden som vi inte har en aning om, man kan inte sätta sig till doms över alla handlingar. Säkert finns det föräldrar som "utnyttjar" förskolan, men varför utgå från det? Vi måste väl ändå göra det vi tror är bäst för barnen och om jag tror att det kan vara bra och utvecklande för mitt barn att vara på dagis när jag är hemma med yngre syskonet så låt mig göra så då. Jag har så många berättelser om barn som slutat utvecklas och fallit in i depression för att de inte fått gå kvar på sin förskola för att de fått syskon, de ser syskonet som ett straff. Hur pedagogisk än mamman är..så låt varje familj ha sin lösning och var inte så j-a präktiga... .)

Tänkte det kunde vara intressant att låta er ta del av hur det funkar där jag bor, i Frankrike.
Här har man föräldra ledigt 10 veckor efter barnets födelse, 18 veckor om det är 3dje barnet. Papporna får 14 dagar. De flesta barnen börjar med andra ord på dagis när de är runt 3 månader... Vad jag vet är inte franska barn på avgörande sätt annorlunda än svenska, så man får väl utgå från att det inte lämnar några större men att gå så tidigt på dagis. Dagarna är långa för i Frankrike jobbar de flesta till 17 eller 18 (pratar då om kontorstider). Dagis har oftast öppet till 18.30. Vill man vara hemma med barnet och det är 1a får man inga bidrag. Endast ett barnbidrag utbetalas till alla föräldrar t.o.m 3 år. Sen är det beroende på inkomst. Jag som ensam Mamma med ett barn har t.ex inga bidrag alls, vare sig barn eller bostadsbidrag.
När barnen är 3 börjar de på förskola, vare sig föräldrarna är hemma eller ej. Det är ingen som ställer sig frågan om barnen ska gå där eller ej. Till skillnad mot dagis är förskolan gratis men man betalar för lunch och mellanmål. På lunchen får man hämta hem barnen eller har så har man tur och det finns fritis (kostar förstås) annars får man anställa en dagmamma som hämtar och lämnar. Men inga barn (eller kanske någon promille då) är hemma från det år de fyller 3. Runt kl 16 är skolan slut, beror lite på kommunen, och då får man antingen ha dagmamma eller så finns fritis – eftersom nästan ingen slutar så tidigt i detta land.

Om man får ett andra barn, kan man få ett smärre bidrag i 3 år för att vara hemma med sitt barn. Kan lugnt säga att få utnyttjar detta eftersom det bara är en bråkdel av lönen.

Personligen tror jag inte att ett barn mår jättebra av att vara hemma hela dagarna med en förälder som har spädbarn ; dessa tar ju otroligt mycket tid och energi och hur mycket stimulans kan man då erbjuda det äldre barnet ?

ja man är tydligen inte kapabel att ta hand om sina barn längre.Föräldrar kan inte längre "stimulera" sina barn.Nej inte heller låta dom vara med i det vardagliga som att handla, laga mat, tvätta, städa odyl. För det tycker väl de små är tråkigt och tråkigt får man ju inte längre ha. Man ska stimuleras från man vaknar till man somnar.Jag tycker inte det är förskollärarna som skrivit här som undervärderar sitt jobb. Utan det är dom som verkligen vet vad de pratar om! Det är dom som ser dessa små trötta barn varje dag, som tröstar ,matar,leker och lär dom saker.Som vet vilka omänskligt stora barngrupper som de har hand om på dagarna. Ingen av oss vuxna skulle förmodligen orka med den "arbetssituation" de små barnen har som är 40-50 timmar på förskolan i veckan.
Madrusk! Den franska skolan helt annorlunda ut än den svenska OCH föräldrar har en mycket strängare uppfostran vilket gör att barnen inrättar sig i leden på ett helt annat sätt än de svenska barnen. Jag har erfarenhet av både franska och brittiska skolor och det är en mycket stor skillnad.Ni föräldrar om vågar ta ert ansvar jag håller på er! Och det är skönt att det finns förskollärare som vågar säga en sanning som de flesta föräldrar inte orkar höra.

"mamma jag med" och "madrusk", ni tillhör alla dessa föräldrar som inte orkar ha era äldre barn hemma när ni fått nytt barn. Det är bedrövligt! Visst kan det äldre barnet vara på dagiset när det fått småsyskon så att de får träffa dagiskompisarna, men det räcker väl med 15 tim/vecka. Tänk på alla föräldrar som jobbar och inte har dagisplats för sina barn. Dagis o fritids är framför allt till för barn till arbetande föräldrar. Dagis ska inte vara avlastning/barnpassning till hemmaföräldrar! Med tanke på dessa långa köer till barnomsorgen borde det verkligen vara förbjudet att hemmaföräldrar har sina barn där mer än 15tim/vecka. Varför skaffar ni fler barn än ni orkar med? Låt de äldre barnen hjälpa till med hushållssysslor-de tycke det är kul hjälpa till hemma. Det behöver aldrig bli tråkigt! Dessutom kan 15timmarsbarnen trffa andra 15timmarsbarn som också är lediga. Det vet ni ju alla hemmaföräldrar vilka andra föräldrar som också är hemma-ta kontakt med dem så får barnen leka. Man behöver inte vara på dagis för att träffa andra barn! Det fins ju massor av andra barn som har hemmaföräldrar så skyll inte på det. De flesta föräldrar nuförtiden verkar inte orka med att ha mer än ett barn. Tänk förr vad mamorna orkade mycket o gjorde mycket!

Bra skrivet Maxi och alladin!orkar man inte ha sina barn hemma kanske man inte ska skaffa fler än möjligtvis ett!!!?Jag har valt att ha mina barn hemma. Vi pusslade med jobb för att kunna ha båda barnen hemma så länge som möjligt. Det är ett heltidsarbete att vara hemma med småbarn. Men det är ju ett val man gör.Min man var hemma i 6 mån på heltid och han konstaterade att "när man jobbar har man åtminstone rast!"Men vad han uppskattar den nära relationen han fick med barnen efter att tagit hela ansvaret hemma med två små.De fick delta i vardagsbestyren. Sen blev det aktiviteter med andra hemmaföräldrar. Dom fick vi söka upp...men dom finns om man anstänger sig.Nu går barnen på förskolan och trivs men mer än högst 35 timmar per vecka skulle jag aldrig lämna dom. Då skulle dom inte orka och vi skulle ju inte ha någon trevlig samvaro hemma under veckorna.Min man bytte jobb när vi fick barn. Ett mindre krävande jobb som gav bättre arbetstider.Man kan om man vill. Men tyvärr vill inte alla. Det är lättare att vältra över ansvaret på andra.Jag har satt barn till världen. det kan aldrig bli samhällets ansvar att ta hand om dom!

Jag blir mörkrädd vilka moraltanter. Det som är läskigast är att det verkar vara många som arbetar på förskola som ondgör sig över föräldrar som vill ha sina barn där. Hoppas att ni inte arbetar på den förskola som min son får plats på. De allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och väljer också det. En del har situationer och barn där det fungerar att ha alla syskon hemma, en del inte. Tänk efter lite innan ni spyr galla över andra.

Vill man sina barns bästa avstår man från lyxkonsumtion och har sina barn hemma mer.
Bra att personal på förskolor utttalar sig tycker jag. att dom inte bara försöker hävda hur fantastiskt viktiga dom är för alla barn.
Förskolan är bra för de flesta barn men inte för många timmar i veckan.Det är det hela diskussionen handlar om eller har jag fattat fel?

Ja, detta är en "laddad" fråga, det märks...
Är själv mamma till fyra barn, där ingen av dem varit på förskola, när det funnits småsyskon hemma. Har istället stimulerat barnen på sk "öppen förskola". Var ju inte lika utbrett då, att barnen var kvar på förskolan när syskon föddes, så det fanns ju jämnåriga hemma. Verkar vara annorlunda, nu. Tyvärr, för de som faktiskt skulle vilja ha äldre syskon hemma.
Jag tycker att det är upp till var och en att bestämma huruvida man ska ha sitt äldre barn kvar på förskolan eller inte.
Vad jag däremot inte förstår är att man så ofta gnäller över den korta tiden (på vår förskola 5 tim/dag. 3 dag/v.), som man får ha sitt barn på förskolan. "Man hinner ju inte mycket på de 5 timmarna", "Man borde få ha 7 timmar åtminstone"... För vems skull har man då barnet på förskolan?? Jo, för sin egen, men man vill gärna få det att låta som att man gör det absolut bara för barnens skull. "Han/ hon har ingen att leka med annars"
Sen tycker jag det är sorgligt att vissa föräldrar väljer att lämna sitt äldre barn på förskolan full tid (8-17), precis när syskonet fötts och pappa finns hemma i två veckor. Bara för att barnet BEHÖVER leka... Men kanske det skulle räcka att få leka mellan 9-15...? Kanske det äldre barnet också skulle vilja vara hemma och få lära känna sitt nya syskon och "mysa" tillsammans?
Tänk bara på att småbarnsåren går så fort och man kan aldrig få igen den tiden.

En ungersk barnpsykolog gjorde en undersökning, o frågade dagisbarn: vad är det bästa med dagis?
Nästan alla svarade: När mamma kommer o hämtar mig...
Alltså dagis är ett nödvändigt ont för familjer där bägge föräldrar arbetar, eller för kaotiska familjer.
Barnets lekbehov med andra barn kan tillfredställas på andra sätt oxå, tex grannbarn, kusiner, osv.
Man måstea anstränga sig som hemmavarande förälder att ge barnet struktur i vardagen, med regelbundna ät, lek o sovtider, man måste laga varierad mat, inte köpa halvfabrikater, o detta kräver en seriös ansträngning.
Ytterst få föräldrar klarar detta.

Jag är mammaledig nu och har en 5 årig son på dagis
och det tänker jag inte skämmas för,han är där enbart för sitt behov,att leka och umgås med sina kompisar,inte för min del,jag skulle hellre va kvar hemma än att traska iväg varje morgon.Fråga vilken dagisskötare som helst att det är BARNETS BEHOV man sätter först inte förälderns och långa dagisköer och stora barngrupper är politekernas problem att lösa och anställa fler,det skulle göra alla arbetslösa barnskötare glada.

Som blir bortlämnade av sina föräldrar dag in och ut, fast de har tid för dem. Som förskolan ser ut idag, med underbemanning och för stora barngrupper, så fostras barnen mer av gruppen än av förskoläraren och blir "flockdjur". När mina barn var små, var enda anledningen att jag lämnade bort dem, att jag behövde inkomst. Skulle jag varit rik hade jag stannat hemma hela småbarnstiden för jag anser att jag är den viktigast personen i deras liv. Jag skyndade mig alltid och målet var att hämta dem så tidigt som möjligt från dagis.Barnen är självklart viktigast och tiden med dem. De som påstår att det "inte finns kompisar för barnen hemma", känns som en ursäkt att mildra sitt eget dåliga samvete. För om man använder sin fantasi olika möjligheter så hittar man nog någon liten kompis för sitt barn att leka med...dålig ursäkt, dessutom har de riktigt små barnen inga sådana behov, anser jag. Samtidigt får man kanske säga tack o lov att förskolan finns för dessa barn...med dessa fantasilösa föräldrar...Hoppas att de flesta föräldrar uppskattar sina barn och inte känner att de är en belastning.

det var exakt det jag menade,ett större barn,min son 5 år,är inte så intresserad av hans nyfödda lillebror( 4mån) så det roliga han får 3 tim.om dan på dagis är guld värt.herregud vi har hela dan att umgås sen och i all evighet OCH vi har friheten att välja när han vill vara hemma en dag den friheten har man inte alltid när man annars jobbar heltid.Alla har inte den ekonomiska lyxen jobba mindre,jag är jätteglad för er som kan.Sluta o va så patetiska,dagis skadar ingen,men självklart lagom är alltid bäst.Imorron har jag bestämt att han ska va hemma för vi ska träffa mormor men vill han gå nästa dag,så gör han det.Jag gick själv inte på dagis när jag var liten o jag är storasyster till 5,skulle va skönt att fått gå på dagis ibland även om min mamma tog me oss ut överallt,så de så!!

Varför verkar det på nåt sätt som att det skulle vara FULT att vilja ha tid för annat bara för att man fått barn ? Ska man helt gå upp bara i sina barn och inte existera för nåt annat ? Är man en dålig förälder annars ?

Jag ska ge er en intressant annan synvinkel – igen.

För bara några veckor sen publicerades natalitetsstatistik i Europa. Vem ligger etta ? dvs i vilket land föds flest barn ? Jo i Frankrike. Hela 2 barn per kvinna. Och vilken anledning angavs främst till att nataliteten stigit så i Frankrike de senaste åren ? Jo, här har de utvecklat ett väl fungerande barnomsorgsssystem som innebär att kvinnor snabbt kan komma tillbaka i arbetslivet igen (som sagt innan kan man « lämna bort » sina barn redan i 3 månaders ålder). Jaha, då är väl alla dessa kvinnor också dåliga mammor då, som absolut vill börja jobba igen så snabbt, eller ???

Ni är så många som har såna förutfattade meningar om allt och klankar ner på dem som inte gör som NI tycker är bäst och som det oftast inte finns några vetenskapliga underlag för. Varför är ni så präktiga och ska moralpredika ? Hur kan NI veta vad som är bäst för ALLA barn ? Bara för att ett fåtal fritisledare skrivit det så utgår ni från att det är så överallt och för alla ? Har ni hört talas om att man kan ha andra intresse än bara sitt/sina barn ? Och att det t.o.m är nyttigt för hälsan och välbefinnandet ?

I mitt tidigare inlägg skrev jag om hur det är i Frankrike (och ja, jag har också erfarenhet av franska skolan, eftersom min dotter - OCH alla klasskompisar hon haft sen dess och hon är 12 nu - gått där sen hon/de var 3 och innan dess på dagis och jag hävdar att det inte alls finns några större skillnader, den största skillnaden är att ingen här skuldbelägger föräldrar för att de « lämnar bort » sina stackars barn hela dagarna, utan tvärtom gör man allt för att utvidga barnomsorgen så mycket som möjligt…) och bevisligen fungerar det att ha barnen på fritis/dagis och förskola från det de är riktigt små utan att de blir olyckliga, trots att de blivit så mycket « bortlämnade » .

Till dig Aladdin som drog en förhastad slutsats utan att läsa, nej, jag tillhör inte de « föräldrar som inte orkar ha era äldre barn hemma när ni fått nytt barn”. Av den enkla anledning att jag bara lyckats få ett. Och jag stannade hemma ett år utan att ha den allra minsta inkomst eller bidrag. Det betyder inte att jag ser ner på dem som väljer på ett annat sätt. Bara att jag valde utifrån mitt perspektiv och mina förutsättningar. Varför inte låta alla göra det ? Tolerans kallas det…

Sen att det är långa dagisköer och stora barngrupper - det är verkligen politikernas problem att lösa !

”Tänk förr vad mamorna orkade mycket o gjorde mycket!” Felet med er som tänker så är nog just att ni lever kvar i den tiden och har glömt att saker och ting förändras och utvecklas.

Nej det är säkert det ett storasyskon behöver......bli bortlämnat för att mamma ska ha tid för ett nytt litet knyte...Jag fick en väldigt bra jämförelse av min barnmorska när jag skulle ha mitt andra barn. Tänk om din man kom´hem med en ny kvinna och sa att hon ska också vara min fru men jag älskar er båda....Så känns det att få ett syskon!Det fick mig att förstå att jag skulle ta hand om min stora flicka extra mycket och faktiskt lämna bort bebisen till mormor ibland.Föräldrar är de viktigaste för sina barn sen får förskollärare vara hur välutbildade som helst och ha hur många läroplaner som helst.Vi föder fram våra barn då är det också vårt ansvar att ta hand om dom,stimulera dom och fostra dom.Allt annat är ett komplement!!

Ska besvara några av dina frågor.
Om det är fult att viljaha tid för något annat bara för att man fått barn?
JA
Ska man helt gå upp bara i sina barn?
JA
Man har inget annat val.
Är man dålig förälder annars?
JA
Är kvinnor som vill komma snabbt tillbaka till arbetslivet, dåliga mammor?
JA
Men, om man måste då har man inget val.Hur kan ni veta vad som är bäst för alla barn?
Herregud, det finns bibliotek o utvecklingspsykologiska böcker att tillgå till, där finns alla svar.
Allt lidande som finns i världen skulle inte finnas, om människor inte vore så himla egoistiska!
Alla vrider o vänder på sanningen, till den passar dem, man ser världen som man vill.
Ja, människor måste acceptera att föräldraskapet medför ett enormt ansvar, o den som är inte kapabel, o vill låtsas som om inget hänt efter barnets födelse, borde inte skaffa barn alls.
Ja, i föräldraskapet finns bara svart o vitt, rätt eller fel, finns inga andra nyanser o vägar.
Man skaffar barn för att hålla ihop äktenskapet, eller som accessoar, tyvärr...
Jag var oxå ett barn med unga föräldrar, som var mycket självupptagna, tyckte om att gå på fester, låste ofta sovrumsdörren.
Var det bra för mig?
Nej, absolut tuff att vara barn till självupptagna föräldrar, när man inte är nummer ett.
Alla barn förväntar det, att vara nr 1.
Döm er själva hur ni väljer att skada era barn...

Det är inte bara 20 åringar som behöver föräldrautb. Jag känner flera over och runt 40 som är så fruktansvärt egocentriska, så barnet blir en troffe. Som ska sitta still och vara fin, inte höras. Men man får GÄRNA titta på deras söta tysta barn med p.o.p kläder och se vad fantastiskt barn de lyckats med.Sedan när mamma inte ser längre, då släpper alla hämningar hos barnet... Jag fick barn när jag var 19 år.Tyckte det var fantastiskt kul och jag kunde inte förstå hur mycketman kunde älska sitt barn.Funkade jättebra för mig( inte för alla, ja vet)
Förskola är till för att ta hand om våra barn när vi jobbar och studerar, f.lediga( för att syskonet kan träffa vänner och inte komma ur förskolerutiner totalt....Sedan skiter jag i om någon lämnar barnet för avlastning nägon gång. Man behöver egentid ibland, för att vara en bra mamma.
Men jag tycker inte man ska sätta det i system.

1. Innan jag skaffar barn. Är jag kapabel att ta hand om ett barn? Kan jag försaka min dyrbara "egentid"? Om svaret är nej: köp istället ett gosdjur på Barnens hus....

2. Om jag glömt tänka efter före innan "det hände", och jag fortfarande tycker att min egen tid är viktigast och att barn låter och är allmänt jobbiga...använd dagis. Barnet får det bättre där.

Det bästa vore nog om man införde en enkät i likhet med dem som vill adoptera.

spratteldockan,fyrbarnsmamman,vicki, bara en mamma. Ni verkar bry er i barnen. det finns faktiskt öppna förskolan, kyrkans barntimmar, andra barn med hemmaföräldrar osv. Så man behöver inte ha barnen mer än 15tim/vecka på dagis när man själv är hemma. Föräldrar ska inte skylla på att barnet behöver tiil dagis för att ha någon att leka med när de egentligen vill bli av med med barnet ett tag. När man sedan jobbar igen kan man göra barnomsorgstiden så liten som möjligt genom att föräldrarna jobbar olika tider, en eller bägge går ner i tid en period, släkt o vänner kan hämta o lämna mm. Visst är det väl kul för barnen på dagis, men man behöver inte ha dagis istället för barnvakt och inte för många timmar. Det är trots allt stora grupper, stimmigt och för lite personal.

Ja guuud vad skönt om man hade fått gå på dagis när man var liten. Så att man lärde sig att ta för sig i grupp. Så att man inte blev blyg och rädd för folk. Så att man lärde sig redan som liten att ta konflikter osv. Så man lärde sig det sociala mönstret redan som liten. Så man lärde sig att ta kontakt med kompisar. Så att man inte blev en ensamvarg pga att man var tvungen att vara hemma. Tänk om man hade fått gå på dagis, undrar hur mitt liv skulle ha sett ut då? Säkert mycket bättre!

Hade fler haft sina barn hemma så hade ju barnen haft kompisar att leka med! Som det är nu så lämnar man ju barnen på dagis.När man har sina barn hemma så är ju kompisarna på dagis...
Jag har alltid haft mina barn hemma när jag varit föräldraledig. Å, sen gick jag ner i tid på jobbet för att barnen inte skulle behöva vara på dagis så mycket. Jag vill inte få reda på alla framsteg mina barn gör, via dagispersonalen.... jag vill själv vara med!

Du mamma som har fantasibrist då det gäller hur ditt barn ska få kompisar:
Hälsa på: andra mammor som har sina barn hemma,öppna förskolan, kyrkans barntimmar, gå till lekparker(där finns kanske lite dagisbarn, dagmammor, fritids), skapa ett eget kontaktnät m mammor som är hemma,besök badplatser, fritidsområden, fråga om du kan besöka dagisets lekpark mm. Öppna dina sinnen! Så får du ett lugnt och tryggt barn, som inte behöver hävda sig i stora grupper!
kram och lycka till!

Veldigt intressant samtalsæmne, och intressant att folk tycker olika..
Har sjælv inga barn, så kan inte vurdera æmnet efter det...
Men jag jobbar på ett dagis sedan 3 år tillbaka i Oslo, och i Norge har man tyværr tyværr tyværr inga regler och bestæmmelser om hur vida man får eller inte får har barn på dagis om mamman ær hemma med lilleman..
Så vi har X antal barn som tillbringar heeeela sina dagar på dagis, trots att mamman "sitter" hemma..
Just den saken tycker jag ær tamefan skandal!
Du skaffar inte ett till barn, ær hemma heela dagarna medans du sænder ivæg det endra barnet.
Ær du 2 eller flerbarns mamma måste du ta ditt ansvar.
Givetvis måste barnet så træffa vænner, leka av sig och roa sig på egen hand.. Men, det finns grænser!

Så heja sverige, som fortfarande har regler!
vem vet, om några år kanske det ær som i Norge?

Kan någon förklara för mig varför jag slita bort min son från sin älskade förskola där han gått i 1,5 år för att vissa personer säger att det är bäst för mitt barn? Att jag vore egoistisk annars.

Han älskar att vara på förskolan, han älskar sina vänner där. De är ute och leker, sjunger, ritar, lägger pussel, busar etc. Sen han började på förskola så har han utvecklats enormt. Han behöver stimulans, han behöver sina vänner.
Det vore egoistiskt av mig att inte låta honom gå kvar på sin förskola pga att han ska få ett litet syskon. Han vill vara där!

Jag skäms inte över att säga att han kommer gå 25 tim/v utspritt på 4 dagar (fredagarna hemma med mig och bäbisen).

att det blir lätt att uppfostra barn?
Vem tvingar en att skaffa barn?
Är abort förbjudet?
Får du en kula i huvudet om du väljer att inte skaffa barn?
Är barnskaffandet ett måste?
Då så.
Om ni besvarar dessa frågor, ni som funderar ofta, för att inte säga hela tiden, på avlastning o dagis, så fort barnet föds, vad blir slutsatsen?
Är det inte löjligt att vilja föda barn o sen klaga?
Kan ni tänka er t.ex hur vilken horror det är för en 3 månaders eller 7 månaders bebis att sakna sin mamma, o inte förstå vad händer?
Att inte känna trygghet o tillit?
Jag förstår inte dessa kvinnor som vill bli av med sina barn, så fort de kommer till världen!
Jag bara tänker, vem har tvingat dig att bli mamma?

Många verkar se dagis som en förvaringsplats och det är ju skrämmande. Det här handlar väl inte om att föräldrarna inte vill umgås med sina barn. För barnet är ju dagis en jättebra social träning. Fast att barnet är på dagis visst antal timmar/vecka innebär ju inte det att föräldrarna inte umgås med sina barn.

Slutligen så är ju detta en fråga för varje familj att ta ställning till och välja hur just de vill ha det.

Anna

Hur många barn lider av att vara på dagis? Vi ska vara glada att vi har det så bra här i Sverige. I andra länder tvingas mammor börja jobba när bäbisen är 3 månader pga att de inte har är samma föräldrarförsäkring som vi har. Varför gnälls det om allt hela tiden? Vi har det ju skitbra här. Vi har förmånen att kunna vara hemma i 18 månader delat på mamman och pappan.

Min son älskar sitt dagis! Han har många vänner som han leker med hela dagarna.

Det är bara löjligt att påstå att mammorna vill bli av med sina barn och ser dagis som en avlastning! Dagis är lärorikt och bra för barn! Skrämmande att barnskötare/förskollärare tror att föräldrar vill bli av med sina barn. Då är det dax att byta jobb tycker jag!

Det framgår inte av inlägget om du själv har barn eller om du jobbar inom barnomsorgen. Personligen så har vi sk, belastat kommunen då våran stora tös som nu är 11 år var liten och lillebror kom. Bakgrunden till detta var att hon hade sömnstörningar, var överaktiv och svårt att hantera impulskontroller. Hon var då 3,5 år pratade så i stort sett bara vi i familjen förstod och hade fortfarande blöjor. 10 h/v var hon på dagis grundat på barns eget behov. Tack vare detta så blev det även lite lugn och ro här hemma för lillebror.Därutöver åkte vi på öppna förskolan och gjorde andra aktiviteter som gjorde att hon tränade på den sociala biten. Idag fungerar allt bra med skolan och det sociala. Hade vi inte haft möjlighet till detta så kan jag inte svara på om det blivit något mer barn för vår del. Hon kör idag gokart på tävlingsnivå vilket faktiskt gör att hon fungerar mycket bättre, hon tränar då på att hålla koncentrationen samtidigt som hon blir bekräftad av att hon gör någonting bra. Sedan kan man bara konstatera att vi hade haft en mycket bättre ekonomi om hon hållt på med fotboll istället särskilt nu när även lillebror börjat köra.
Barnvakt som avlastning låter ju idealiskt men här har då aldrig någon släkting stått på kö och tyckt det varit roligt med barnbarn och då har de varit i arbetsför ålder och fullt friska. Nej hu så hemskt att behöva offra sin egen lediga tid och behöva umgås med små barn.
Vad jag vill säga är att i alla fall så lämnar man kanske inte barnen på dagis för att man inte vill ha dem hemma utan barnen själva kan ha någon form av besvär som inte märks utåt för de som inte känner barnet närmare. Sedan måste jag bara säga att dagis är bra, de lär sig att vara i grupp och ta för sig. Jag gick hemma med mamma tills jag började skolan och stod alltid bredvid när de andra lekte, var förskrämd i större folksamlingar och så vill jag verkligen inte att mina barn skall få det.

Äntligen ett par riktiga kvinnor, "Snufsan# och "blivande 2 barns mamma".

Har följt tråden med intresse då jag själv jobbar inom barnomsorgen. Detta är ett hett ämne för de flesta.Men den ursprungliga frågan var väl varför man vill lämna sina barn MER än 15 timmar då man är föräldraledig? Det handlade inte om att de som gör det är dåliga föräldrar, eller att de som har barn med särskilda behov inte skulle få vara på förskolan...eller hur?Jag tycker inte heller att de förskolärare som tagit ställning i frågan här på tråden borde byta jobb. De talar bara om hur det ser ut på våra förskolor idag. Stora barngrupper,trötta sjuka barn blir lämnade för föräldrar inte har råd att vara hemma.Många hyperaktiva barn som inte har tillräckligt mycket stöd för att fungera på ett tillfredställande sätt.
Att det skulle vara allt igenom stimulerande för barn att vistas där är inte sant. Inga barn borde vara på förskola mer än max 30 timmar per vecka.
Barn under 3 år borde inte vara där alls.Det har inte alls det behovet av "kompisar" som föräldrar tycks tro.Att vi har en bra förskola i sverige stämmer till viss del. Men varför tror ni att det är svårt att rekrytera förskollärare ? Varför är det nästan ingen som utbildar sig för att jobba med barn i de yngre åldrarna längre? Ni alla som förordar att barnen ska vara långa dagar på förskolan borde vara med en vecka och se hur det är. Jag lovar er ...ingen av er skulle orka med att vistas i dessa grupper 40-50 timmar i veckan som många barn tvingas vara.På min förskola är vi endast två som jobbar heltid.De andra jobbar mellan 50%-90% inte på grund av de har småbarn utan för att de inte längre orkar med jobbet.Vi vuxna kan välja. Det kan inte barnen. Tänk på det!Och glöm aldrig bort att du som förälder är den viktigaste personen i ditt barns liv.

Varför, VARFÖR utgår alla ifrån att man som förälder gör så för egen vinnings skull? Eller utgår från att det finns bra öppna förskolor och dylikt?
Jag är hemma med min son och min femåring går på förskolan mån-torsdag 9-14. Det gör vi för hennes skull. Jag kan aldrig ersätta en jämnårig kompis (eller ens vill det faktiskt).
Jag är inte heller så pigg på att ta med min lilla till öppna förskolan bland alla snoriga och hostiga barn (usch) och utsätta sonen för onödig smitta. Visst, dottern kanske blir smittad på förskolan men det finns något som kallas barriärvård/skydd.
Vår öppna förskola är usel, nästan inga barn, absolut inga jämnåriga barn och tråkiga lokaler.
Min dotter älskar sin förskola och vi har hittat en bra balans där hon får det bästa av båda världar, dvs. familjen och gemenskapen med kompisarna. Förövrigt så befinner hon sig i en ålder då kompisar betyder mer och mer och det blir svårare att komma in i gruppen vid längre bortavaro inför 6:årsverksamhet tex.
Kan vi inte bara vara överens om att vi inte är överens men respektera varandras beslut och sluta utgå ifrån att man gör saker av lättja eller dumhet?!

Du jobbar på förskola och får se en del. Trådens mening här var ju faktiskt att hemmaföräldrar inte behöver ha sina barn på förskolan mer än 15tim/vecka!! Det räcker för att träffa kompisarna där och vara med på lite aktiviteter. Sedan borde det vara föräldraansvar att passa på vara med sina barn resten av tiden och ta hand om även de äldsta barnen. Barn behöver inte ha aktiviteter hela tiden och det finns massor man kan göra med barnen; vara i parker o badhus, åka pulka o skidor osv, gå till bibblan eller träffa andra hemmaföräldrar,vara i naturen, utflykter, kyrkans barntimmar, öppna förskolan....listan kan göras hur lång som helst. Jag fattar inte hur man kan ha sina barn på förskola mer än dessa 15tim!! Varför skaffa mer än ett barn om man inte orkar med de äldre när bebisen kommer. Det är lätt att skylla på att de äldre barnen minsann har tråkigt hemma osv. Tänk på att tiden när barnen är små är så kort!

Varför är allt svart eller vitt!

Tycker inte du att det är skrämmande att en förskolepersonal tycker att det är fel att man har sitt barn mer än 15 tim... Det är ju för BARNETS skull den får vara där längre. Och varför ska inte barn nr 2 få egen tid med sin mamma?! I början går mesta dels av tiden till att amma. ´Många har lite bekymmer med det i början innan mjölken kommit igång, onda bröst etc. Då tror jag knappast att man går till Öppna förskolan bland snoriga barn... för att inte tala om badhus, åka skidor (hur det nu går till med en liten bäbis). Barnen har rätt till att få ha kvar sina rutiner, dvs gå till dagis och leka med sina kompisar. Är dem där för lite kan det leda till att de blir lite utanför gruppen.
Min son kommer gå 25 tim/v... hoppas jag att inte retar upp allt för många nu ;)

som har barnen på dagis mer än 15tim/vecka när ni är hemma. Jag tycker oxå detta är bedrövligt. Det handlar mest om att ni vill ha avlastning o de kan ni väl få av släkt o vänner istället. Jag o min sambo jobbar skift heltid bägge två o vi har våra barn på dagis i genomsnitt 20tim/vecka. Vi har dem aldrig där när vi är lediga t.ex friveckor. Dagis är faktiskt till för barn till arbetande föräldrar och när vi är lediga vill vi umgås med våra barn och det är väl det naturliga! Självklart tycker jag att hemmaföräldrarnas barn kan vara på dagis de 15 timmarna, men INTE mer. Jag förstår annars inte varför man skaffar en massa barn om man vill ha dem borta så mkt som möjligt. Det är ingen rättighet att ha barnen på dagis bara för att man inte orkar ha de större barnen hemma när man ammar o är trött! Våra barn är nöjda med den lilla tid de har på dagis. Visst är det kul på dagis för de flesta, men grupperna är oftast stora och det är stimmigt. När vi är lediga hittar vi på nåt kul o det e mkt man kan göra fast man har bebis med sig! Umgås med andra hemmabarn o hitta på nåt skoj! Varför ska äldre barn skuffas undan när bebisen kommer?? Nä, 15tim/v räcker det år ni är hemma med bebisen! Åren går fort, vet ni! Det märks sen i skolorna vilka som har föräldrar som bryr sig o inte bara tycker barnen är till besvär.

Läs vad BVCsköterska tycker under "15tim/v dagis" här under "barn". Det var en av de bra insändarna jag läst om detta ämne. Fattar ni inte att de större barnen också ska vara med i början och lära känna den nya familjemedlemmen? Glöm aldrig bort de större barnen för ofta verkar det bli så att det bara ska gullas med bebisen. Man måste ta sig tid och umgås med de större barnen också och inte bara lämna in dem på dagis för at man inte orkar med mer än ett barn. Själv har vi varit hemma o myst allihopa när vi föräldrar varit föräldralediga o de äldre barnen har fått vara på dagis HÖGST 15tim/vecka eller när de velat. De har träffat så många barn ändå utanför dagis. Herregud, det handlar ju bara om 1-1,5 år och denna korta tid kan väl det vara skönt med 15tim/vecka för de äldre barnen. Passa på umgås allihopa istället!! Tids nog får de långa dagar sen när bägge föräldrarna jobbar igen.

Många tänkvärda ord i denna debatt. Många bra, många dåliga, många vansinniga och många som faktiskt VET. Många som tror de vet.

Jag tror att vi alla kan konstatera att vi är olika. Som någon sa, allt är inte svart eller vitt. Alla har olika behov, alla har olika barn. Det FINNS faktiskt människor som inte har släkt, pappa etc ( jag själv tex ). Det FINNS säkert föräldrar som sitter hemma och bara "sitter av" dagarna med sina barn ( hur man nu gör det??? ) osv. Vi är lika många i vår herres hage i detta ämne som alla andra och det är svårt att generalisera och säkert mycket svårt att sätta en ram/regel/bestämmelse som passar alla.

Men jag vill gärna tro och vi måste jobba utifrån det att de allra flesta faktiskt älskar sina barn och gör det som de tror är bäst för sina barn. Vi kan inte straffa föräldrar som inte KAN ha sina barn hemma av olika anledningar för att ni tror att alla "utnyttjar" dagis.

Min dotter är fem och jag var motståndare till dagis när hon skulle börja. Hade alla tankar om "hur ska de veta vad hon vill och menar", "tänk om de inte ser hennes behov" "tänk om hon är ledsen" "tänk om hon blir utstött" osv. Jag kan bara konstatera att även om vi även där i relation till personalen är olika, har olika kemi och går bra ihop med några i personalen o det kanske går snett med några. Men jag kan konstatera att alla jag kommit i kontakt med är kanonduktiga och VET ofta vad de sysslar med. Min dotter har alltid trivts och som många påpåekat. Hon får stimulans, teatergrupper, besök på 4H gårdar, gymnastik, rytmik, läs och skrivövningar, projekt i språk, bygga, leka, klättra, simning, naturstigar, läger, överliggningar, tältning, mysdagar, filmvisning, information från polis, brandmän, hem och skola.... jag kan rabbla mera..
HUR i all världen ska jag kunna tillgodose allt detta? Jag säger inte att alla barn måste ta del av allt detta heller men jag är helt övertygad om att de INTE mår dåligt av det. Jag har min dotter hemma ibland för att åka på djurpark, utflykt i skogen, åka till badet, hälsa på någon kompis ( som är få då jag flyttat till andra delen av Sverige ). Vi har det toppen ihop men personalen kan när jag säger att hon ska vara hemma uttrycka: Åh, nej - i morgon som vi skulle träna till teatern!"

Mitt dagis är Det BÄSTA för mig, för min dotter och hennes vänner.

OM man skapar en bra relation, ett bra samarbete med personalen där utgångspunkten är att ditt barn ska ha det bästa så tror jag nog att alla hittar en lösning som passar dem allra bäst.
Och sluta gå o titta snett på andra föräldrar för ni har ingen aning om hur deras vardag är!
Man kan inte döma någon förrän man gått några mil i deras skor!

Glada hälsningar från mamma o dotter som både är på dagis och hemma ibland men inte alltid när jag är ledig.

självklart är det stimulerande för en femåring att vara på förskolan! I den åldern ökar behovet mycket av att vara i grupp ,ha kompisar osv.När jag tänker på vad barn ofta missar idag är det de vardagliga sakerna. Att följa med till affären, att lära sig åka buss med mamma,att man måste städa ,laga mat osv osv. Detta kan oftast inte barnen idag.Jag arbetar i skolan och märker en stor skillnad på de barn som vistas många timmar i barngrupp. De är oroliga,stressade,har svårt att sitta still,har oftare ont i huvudet. Fejkar sjukdom för att vi ska ringa föräldrarna så de får gå hem.Jag jobbar i en bra skola som har ett mycket gott rykte. Alla som jobbar i skolan är där för att de trivs så bra och har ett stort intresse för barnens välbefinnande.Det är ledsamt att se dessa barn som trots en bra skolmiljö inte är tillfreds. Men de befinner sig hos oss mellan 6.30- 17.00-18.00 varje dag. De har haft långa dagar sen de gick på förskolan.Nu är det skola och fritid som gäller hela dagarna.Föräldrana önskar dessutom att fritidpedagogerna ska hjälpa barnen med läxorna så de slipper när de är hemma så sent. Föräldrarna kommer stressade (ofta efter stängningsdags) och skyndar på sina barn som gärna vill visa vad de gjort under dagen.......Tror någon verkligen på att detta är bra för någon??Alla gör olika val av olika skäl det är riktigt. I området jag jobbar är det många som satsar mer på karriären än på sina barn.Men man kan ju alltid försöka kompensera det med en resa till thailand,maldiverna eller något annat exotoskt ställe.Det är det som dessa föäldrar väljer tyvärr.Det dessa barn jag berättar om skulle behöva är att få vara med i vardagen med sina föräldrar. Att få baka, laga mat städa, ha lite tråkigt tillsammans......

..att läsa att många föräldrar verkligen vill ha sina barn hemma när de själva är hemma eller är mammalediga med syskon. Jag jobbar inom förskolan och vi ser tyvärr rätt ofta exempel på föräldrar som skulle kunna välja att vara hemma med sina barn men av någon anledning väljer att lämna dem till oss. Det handlar inte om barn med problem utan om vanliga barn som funkar bra både i hemmet och på förskolan, så man ställer sig självklart frågan varför.

De barn vars förldrar arbetar ska självklart erbjudas en barnomsorg inom förskolan som ger dem ett komplement till det de får hemma. Att vissa andra barn behöver mer tid på förskolan pga olika problem och att de flesta trivs bra där och mår bra av att leka med andra barn och socialiseras i grupp - det köper jag. Jag är otroligt stolt över mitt yrke och det jobb jag gör, min förskola och det är roligt att vi får mycket beröm av de föräldrar som har sina barn hos oss.

Men att "normala" barn under tre års ålder har behov att att alls vara på förskola när någon av föräldrarna är hemma eller att barn som är äldre än tre år skulle behöva fler timmar än de 15t/vecka som man får i min kommun - det köper jag inte. Med de gruppstorlekar vi har idag så är det inte bara positiva saker som barnen får lära sig i förskolans värld tyvärr...

En del föräldrar verkar tro att det är samhället som ska uppfostra deras barn åt dem, att förskolan är patentlösningen istället för att se den viktiga roll som de faktiskt spelar i sina barns liv. Att våga ta sin roll som förälder, sätta de väl behövda gränserna och ta sitt ansvar även när barnet är jobbigt, det efterlyser jag och många andra som arbetar inom skolans och förskolans värld.

Jag hoppas att det finns fler som tycker som jag och hoppas på fler kommentarer i den här tråden!

Härligt att höra kommentarer från er som befinner er med barnen hela dagarna. Mao lärare och förskolärare. Ni träffar barnen mycket mer än vi föräldrar. Jag har valt att vara hemma länge med mina barn. Vi valde att leva på "svältgräsen" för att kunna unna oss detta privilegium. Att få vara med våra barn så mycket som möjligt under deras första viktiga år.Men vi har fått försvara vårt val hela tiden känns det som. Era barn mår inte bra av att gå hemma med er......de behöver leka av sig....de behöver lära sig att vara i grupp....de kommer efter när de börjar skolan...osv osv. Jag blir så trött!Nu går de i skolan och klarar sig alldeles utmärkt. De har kamrater ,de har stor social kompetens enligt lärarna i skolan.Jag är övertygad om att vårt val var det bästa för våra barn. Dom underbara åren kommer aldrig tillbaka. Hur kan någon välja att missa dom??

Varför tror många att man har dagis som avlastning? Som jag skrivit redan min son kommer gå 25 tim/v för HANS skull. Han älskar sitt dagis! Jag vill inte ta honom ifrån hans vänner. Ja, han HAR vänner! Han är 3 år och har behov av att få leka och ha skoj på dagis. Varför klanka ner på andra som inte har sitt barn mer än 15 tim/v. Är ni bättre mammor? Älskar ni era barn mer? Tror knappast det. Alla barn är olika och har olika behov. Jag har "tur" som har beräknad förlossning i slutet av Juni. Det betyder att hela familjen kommer få ett långt sommarlov. På så sätt kommer sonen får vänja sig och lära känna sitt nya syskon. Han kommer få vara hemma med oss i ca 8-10 veckor. När han väl börjar på dagiset igen efter sommaren kommer han tycka att det är jätteroligt att vara tillbaka. Jag kommer ju även ha honom hemma med
oss så mycket som möjligt.
Det är så trist att alltid mammor/kvinnor ska
klaga på varandra. Hade det varit papporna som
var hemma så hade denna diskussion inte förekommit är jag övertygad om.

av vårt grannland Norge.. Där man har barnflickor,öppen barnhage & får kontantstötta för det... inte för själva barnflickorna/praktikanter utan för att inte sätta in för småbarn på förskola, för tidigt, pga brist på platser.. Barnen får vara i hemmamiljön, men m annan person.. men i Sverige är det ju fult att göra så..

Bara för man fått barn, behöver man inte leva i symbios m dem.. Barnen mår bara bra av att får lite "egentid" från mamma.. rätt nyttigt för utvecklingen.. sen undrar dessa mammor, varför deras stora barn har så svårt att sysselsätta sig????

Ja tyvärr är det ju barnen som vistas mycket på dagis och fritids som har svårt att sysselsätta sig själva. De är vana vid styrda aktiviteter dagen lång.
Ja jag tycker faktiskt att man är en sämre mamma om man har sina barn på förskolan mer än 15 timmar i veckan under föräldraledighet. Jag tycker rent av det är SKANDAL!

Suck, då är jag väl en jättedålig mamma då i dina ögon eftersom jag har vår dotter 20h/vecka trots att jag är mammaledig.
Varifrån har du fått att barn som går på dagis har sämre förmåga att sysselsätta sig hemma? Det skulle vara väldigt intressant att ta del av den rapporten.
Jag tycker du ska tänka på vad du vräker ur dig i skrift-att kalla det skandal och att man är dålig förälder om man har barnen mer än 15 timmar är varken konstruktivt, snällt eller vidare värst genomtänkt ;)

Med en skiftjobbande man med ledigveckor lite då och då blev det inte alltid så bra för vår son. Kontinuiteten blev det ju lite si och så med.Förskolepersonalen ville därför att vår son skulle komma åtminstone en dag dessa veckor för att han inte skulle tappa kontakten. De såg dessutom en positiv förändring och ett annat lugn hos honom när lillebror kom och han började vara i förskolan 15 tim/v. Sen ska jag villigt erkänna att under tiden med vaknätter och amning mest hela tiden, där storebror vaknar en halvtimme efter att lillebror äntligen somnat, var det ganska skönt att få lämna på förskolan och åka hem och - om möjligt - vila lite. För man måste vara hyfsat frisk, och få lite sömn för att hänga med i svängarna hos ett treårigt energiknippe. Det gör jag och det tackar jag timmarna på förskolan för!

Jo, att söka arbete tar tid, jättemycket tid. I alla fall om man bor i en storstad där det faktiskt finns många företag att ta kontakt med, och speciellt om man anstränger sig för att man hemskt gärna vill ha ett jobb! Då är 15 tim/vecka alldeles för lite! (Dessutom har man inte 15 timmar att söka jobb, från det ska man dra transporttiden med trilskande barn.)

Tack till alla lärare och förskollärare som skrivit här. Ni vet vad ni pratar om. Det är ni som finns i barnens vardag mer än föräldrar verkar vara tyvärr.
Jag blir så trött på alla ursäkter som skrivs här.Att man lämnar sina barn mer än 15 timmar för barnens skull!!!?När man är hemma.tur att det finns förskollärare som vågar vara ärliga om hur det är för barnen på förskolan långa dagar och vid för tidig ålder.Föräldrar ta ert ansvar och sluta ursäkta er. det är jobbigt att ha barn både om man är två föräldrar eller ensamstående. Det är ju ändå ett val ni gjort att skaffa barn.

Tur att vissa har sina barn på förskolan... Annars skulle alla förskollärare bli arbetslösa!
Det är visst för BARNETS skull som många har sina barn där fastän man går hemma med en bäbis som kräver 99% i början (amning mm.) Vad spelar det för roll om ens äldre barn är på daigs ett par timmar/dag? Det är ju inte så att de får gå från kl 07-17.. Vi pratar om kanske 5 tim/dag och då ingår lek, mat, sova, mellis, lek. De flesta barn tar inte skada av det! Det blir inga jättelånga dagar. De mindre sover 1-1,5 tim (av 5 möjliga). Sen lite lek på det. Tänk dig själv att få umgås med dina vänner några timmar/dag. Det vore trevligt tycker jag i alla fall.
Jag får alltid höra massa positivt från personalen hur dagen har varit, vad de har hittat på etc. Många fina teckningar som de ritat/målat. Tex ett jättegulligt hjärta till mamma och pappa på alla hjärtans dag! Han var ju så stolt att han blev 1 meter längre :).
Men visst, alla barn är olika och har olika behov.

Tänk om någon pappa kunde tycka till i denna diskussion...

Att ha en regel som säger att man bara får ha barnen 15 timmar på förskolan när man är arbetslös är det som är sjukt i det här! Jag var arbetslös och ensamstående med min son, så när föräldradagarna var slut så hade jag ingenting. Jag sökte socialbidrag vilket jag till slut fick hotat med indrag eftersom jag inte kunde gå på alla intervjuer som krävdes av mig. Om man inte bor mitt centrum i en stor stad med många arbetstillfällen och en flexibel förskola som låter en ha sina 15 timmar när man vill så är det ju i princip omöjligt att hitta ett jobb!
Eftersom de flesta förskolor har regleringar på vilka tider och dagar man får ha sina 15 timmar ställer det till ytterligare problem.
Är man föräldraledig med ett syskon kan det ju vara så att det är alldeles lagom med 15 timmar, jag vet inte det själv, men som arbetslös fungerar det inte så himla bra... Vad jag däremot vet är att alla barn, även om mamma el pappa e hemma med syskon,behöver komma hemifrån och leka med kompisarna, få uppmärksamheten de behöver, och stimuleras i språk och motorik på ett sätt som många föräldrar inte hinner med om de är hemma med ett litet syskon. Och du,lisa, jag vet inte om det är upp till dig att peka ett dömande finger och säga att föräldrar inte Vill umgås med sina barn, jag tror inte det är många föräldrar som inte skulle välja att umgås med sina barn istället för att springa runt och söka jobb,eller jobba heller för den delen, men verkligeheten är inte sån!

Det är bedrövligt att man som förälder vill ha sina barn borta så mycket som möjligt för att man inte orkar ha dem hemma, inte orkar göra mat åt dem, inte vill umgås med dem! Å dessutom skydda sig själva o påstå att barnen måste träffa sina kompisar på dagis, måste roas osv. 15tim/vecka räcker åt hemmabarn!! Passa på umgås med era barn istället för att skicka iväg dem. Varför skaffa barn överhuvudtaget om ni inte orkar?? Eller varför inte nöja er med ett barn? Stackars barn som har föräldrar som inte orkar med dem. Det syns tydligt vilka föräldrar som bryr sig i sina barn. Tänk på att det är vi som jobbar som betalar era dagisplatser! Ni som säger att ni inte hinner söka jobb dessa 15tim, var är papporna o barnvakterna? Ni som inte orkar ha äldre syskon hemma när ni är så trötta av amning, prova flasuppfödning o mer hjälp av pappan mfl! Dagis är ska ej vara avlastning för trötta föräldrar. Dagis är till för arbetande föräldrar i första hand. Många föräldrar med jobb väntar på dagisplats. Tänk er för INNAN ni skaffar barn om ni har ork,tid,lust,råd,nra barnvakter osv.

Hur kan man vara så otroligt naiv och se världen i svartvitt??!! Jag kan inte ens tro vad jag läser, hur kan man säga att dagis är för de arbetande föräldrarna bara, hur ska andra då kunna bli arbetande?! Alla har inte valt att skaffa barn, ibland ske olyckor även om man gör allt man kan för att inte bli gravid, ibland står man då där med ett barn, ingen pappa och inget skyddsnät som man kan utnyttja! Vad är det med er alla som tycker att man ska utnyttja andra istället för att ha barn på dagis, som man faktiskt betalar för även om du verkar tro annorlunda!? Ska man lämna sitt barn med en främling när man söker jobb istället för med jämnåriga och utbildad personal?? Jag blir både ledsen och arg när jag läser insändare som denna, varför kan man inte bara acceptera att alla har olika behov av omsorgen?! Det är ju inte för att man inte vill vara med sina barn som man söker jobb, alla jag känner jobbar för att försörja sina barn, jag vet inte hur det är med er?? Och jag fattar inte varför man inte skulle få ha barnen på dagis ett par timmar i veckan bara för att man skaffat ett barn till??? Ofta ber barnen om att få leka med kompisar iaf, de behöver stimulansen av jämnåriga för att utvecklas i jämn takt. Det är ju inte så att man skaffar barn utan att tänka efter, även om det sorgligt nog händer. Själv har jag bara ett barn så jag skulle aldrig aldrig komma mig för att döma de som väljer att ha kvar sina 15 timmar då de får fler!!

som sagt hur ska man kunna söka arbete om man inte kan lämna barnen, har själv en dotter som har två barn och hon har sin son på dagis, max 15 timmar i veckan, och han ÄLSKAR det. jag undrar varför man ska "straffa" ett barn när de får ett syskon och låta de vara ifrån sina kompisar på dagis, många barn har bara de kompisar som är på dagis och då tycker jag att de ska få ha kvar dom. Mitt barnbarn skulle egentligen ha varit hemma men han blev jätteledsen när han fick veta det, så han är på dagis tre dagar i veckan och han trivs superbra. Det är som min dotter säger att skulle det vara för att jag skulle vara bekväm så skulle jag ha min son hemma, det är mycket enklare och bekvämare.

Till En mormor!
Din dotter har förmodligen fattat grejen? Hon har sin som på förskolan 3 dagar per vecka. Det är väl helt ok? Ingen annan har väl påstått något annat? Det handlar om de som är för långa dagar på förskolan med hemmavarande föräldrar. Jag arbetar själv inom barnomsorgen och vi förssöker alltid hjälpa till då vi har arbetsökande föräldrar. Självklart måste man gå på en intervju den tid man blir erbjuden även om den inte stämmer med de dagar/tider man har på förskolan. Men de senaste tre åren har vi haft öppet på min förskola alla mellandagar vid jul!! Det är bara de föräldralediga som lämnar sina barn dessa dagar. Alla andra försöker lösa så deras barn får jullov.Är det ok tycker ni som förordar hur viktigt det är att leka med kompisar? Kompisarna var lediga!Min chef tog upp detta med berörda föräldrar. En skällde ut henne och undrade om hon på allvar menade att de skulle ha "alla 3" hemma hela julen? Jag är inte et dugg fövånad över de inlägg som skrivits här av personal inom skola och barnomsorg. Detta är vår sanning och det är inte konstigt att man lider med vissa barn.Sen tror jag knappast att någon har barn på förskolan för att förskollärarna inte ska bli arbetslösa som någon skrev.Man kanske borde fråga sig i stället varför ingen längre vill utbilda sig till just förskollärare?

Det enda sättet att få en BRA RELATIO med ditt barn är att umgås med det så mycket som möjligt och ÄGNA TID m barnet. Ditt barn kanske supertrivs borta på dagis och det är ju toppen, men du missar tid att skapa denna urviktiga kontakt, som ligger till grund för framtiden. Är det vettigt? Jag träffar väldigt många föräldrar idag, som inte har någon relation eller mycket dålig sådan till sina barn. Barnen har skapat en egen identitet tidigt och föräldrarna rår inte på dem.....Det är dessa barn, vi aldrig kan få ordning på i skolan...Och de blir fler och fler,jag lovar.
Så TÄNK FÖRNUFTIGT, när du bestämmer dig för att lämna bort ditt barn, trots att du har tid för det. Jag tycker, det låter mycket märkligt att det ska ta mer än 15 timmar att söka jobb. Ett CV tar ett par timmar att sätta ihop, sedan kan man göra massutskick. Sover aldrig Era barn? Det brukar barn i småbarnsåldern göra rätt tidigt, då finns det också tid för ansökan.

Bra skrivet 4-9 lärare!
Du liksom jag träffar ungdomar som lever med närvarande föräldrar och frånvarande. Jag kan bara bekräfta det du sagt.Man behöver ägna tid med sina barn för att skapa en nära relation!!! När de är tonåringar står man där som förälder och undrar vad som gick snett????För det är ju säkert skolans fel??? eller kompisarnas fel??? eller.....
Tänk er för alla småbarnsföräldrar. Ni kan aldrig dra klockan tillbaka och tänka "jag borde kanske varit med barnen lite mer" det kan vara för sent!
Det låter krasst jag vet. men jag träffar dessa ungdomar varje dag..När de får frågan om vad de skulle vilja ändra i sitt liv svarar väldigt många att de skulle vilja att mamma eller pappa brydde sig lite mer.Det är precis så dom känner fast så många i alla "välmening" lämnats till dagis för att kompisarna varit där.Många vittnar om att de satt ensamma kvar som sista barn på fritids när mamma eller pappa ofta kom för sent och var stressade vid hämtningen.Jag tycker det är bra att denna tråden tagits upp. Kanske är det någon av er som får upp ögonen för vad ni utsätter era barn för i jakten på "egentid".

Vill bara säga en sak till dig:
Kom igen när du själv skaffar barn...Tror inte efter det jag läser att du själv har några!
Skitsnack att föräldrar inte orkar ha sitt äldre barn hemma! Barn BEHÖVER stimulans, gärna med jämnåriga kompisar. Var är problemet om barnet får vara med sina vänner på dagis några timmar/dag även om det gäller 5 dgr/v?! Jag förstår inte ditt resonemang.
Flaskuppfödning skriver du... Ehhh vad säger moraltanterna då? "Amning ÄR bäst för ditt barn" och då är vi igång med nästa diskussion!
Barnvakter? Då kan väl barnet lika väl gå på dagis och leka med jämnåriga?!
Att det är arbetande föräldrar som betalar dagis håller jag inte med om... Vi kommer betala max-taxa för våran äldre, trots att han kommer gå kortare dagar. Om det är köer till dagisplatser.. Bygg fler dagis, skapa fler arbetstillfällen. Eller har jag fel!?
känner mig helt enkelt less på denna diskussion!

Ett litet klargörande bara: en dagisplats kostar kommunerna = skattebetalarna mellan 6000 och 10000 kronor. Det innebär att föräldrarna betalar ca 15 % av det verkliga priset. Så visst är det en enorm ynnest att få ha sina barn på dagis!

...så är det i alla fall ingen som behöver oroa sig för att fritidsbarnen har "slöa" föräldrar som lämnar dem där varenda dag. Fritidsplatsen blir man nämligen av med samma dag man får barn eller blir arbetslös!

Ni verkar inte ha fattat att detta handlar om hemmaföräldrar som har sina barn borta MER än dessa 15tim/vecka! Det är dessa föräldrar som har sina barn på dagis MER än 15tim/vecka som borde fundera vad de håller på med. Dessa hemmaföräldrar blir som galna om de kritiseras för att de har barnen på dagis mer än 15tim. Tråkigt att era barn inte har fler kompisar än de barn de träffar på dagis! Bedrövligt att ni vill ha era barn borta så mycket som möjligt för att få egentid på skattebetalarnas bekostnad! Stackars era barn som har föräldrar som inte orkar med dem! Att skaffa barn är faktiskt FRIVILLIGT! INGEN behöver få barn av misstag när det finns så mycket preventivmedel, abort o abortpiller. Sedan ser man i skolorna vilka som har misslyckats med sina barn o det får vi alla lida för. Ta hand om era barn från början o ta ert ansvar som förälder! Själv har jag också barn, men har aldrig haft äldre barn på dagis mer än 15tim när de fått småsyskon, inte ens 15tim ibland. Har istället passat på UMGÅS hela familjen. Det handlar om endast 1-1,5 år man är föräldraledig o då kan faktiskt äldre barn vara lediga mer! Tids nog får de långa dagar igen när föräldrarna börjar jobba igen.

I min komun får man ha fritidsplatsen kvar trots arbetslöshet och föräldraledighet. Det finns heller ingen kö till fritis. Vill du ha en plats på fritis får du en! Idag har vi 80 barn på vårt fritis.

När föräldralediga eller arbetslösa föräldrar lämnar sina barn på förskolan funderar man då på vad barnen vill?
Den pedagogiska tiden under dagen är på förmiddagen då aktiviteter planeras.Har förstått att många föräldrar tycker det vore bra att barnen får vara 5 timmar om dagen 3 dagar i veckan,då hinner barnen få lunch.Jättesmidigt för dom att inte behöva laga mat när man kommer hem.
Att få lämna sina barn när man är föräldraledig är något som man ska vara glad och tacksam över att överhuvudtaget få göra!Barngrupperna idag är stora och det är ofta en stressig miljö för barnen,många mår inte bra.
Det är många tillfällen som barnen gråter och undrar varför de inte får vara hemma hos sina föräldrar och det nya syskonet.
Det är inte konstigt att de då blir aviga och jobbiga och föräldrarna inte orkar med det.
Jag älskar mitt jobb och alla barn på min förskola oavsett.
Men det känns i hjärtat när jag ser och hör hur många mår..
Vem för barnens talan?

ATT det är bättre med en vuxen på runt 15 barn en en mamma med ca 2 barn...ATT det är bra för ett barn under tre år, utan eget immunförsvar att vistas bland snoriga och hostiga kompisar o sjukdomar än att vara hemma.....ATT en stressig och hög ljudnivå på dagis, skulle vara bättre än hemmiljön(se hur många barn som har tecken på stressreaktioner idag, ont i magen, sömnsvårigheter, Bup besök etc, sjukskrivna förskolärare med fibromyalergi(inbilla er inte att barnen inte tar skada)....ATT det är bättre ha en liten yta på dagis, en större svängrum hemma(grisar har fler kvadrat än dagisbarn, har jag läst)....ATT det är bra för barn att rangordna sig i grupp(det hinner de med senare i livet)..... ATT ett dagis skulle kunna jämföras och överträffa mig som mamma, som ÄLSKAR SITT LILLA BARN(tror inte någon förskolärare kan uppnå samma känslor för barnet som en förälder.....
Nej,vakna föräldrar, småbarnsåren går inte i repris. DU är det värdefullaste i ditt barns liv, inte dagis.....glöm inte det!

Bra skrivet mamma är bäst ingen protest! Varför är det så många som inte lyssnar på alla lärare,förskollärare,fritidspedagoger,fritidsledare som skrivit här????Skulle alla dessa ha fel? Skulle alla dessa ha tröttnat på sina jobb?? Skulle inte tro det! De erbjuder oss sanningen om förskolor och fritidshem. De träffar massor av barn och ungdomar varje dag!de jobbar i en viktig och bra verksamhet såvida den inte missbrukas och används på fel sätt. Vilket är att lämna barn när föräldrarna är hemma, samt att lämna 40-50 timmar i veckan.Det är så sanslöst att det är konstigt att det överhuvudtaget behöver diskuteras.Som en fritidspedagog nedan skrev 80 barn på fritids........kan någon inbilla sig att de barnen mår bättre där än hemma? Vad är det för värld vi har skapat i detta konsumtionssamhälle? Stackars stackars barn!

Du har helt rätt! Stackars barn....Sedan blir jag lite brydd...för på kvällarna när jag är och tränar, så lämnar "egentidsmammorna" in sina barn för barnpassning, för att träna och hålla sig i form. Jag slår vad om att det är samma "Egomammor", som förvarar barnen som mycket som möjligt på dagis. Barnen missar lugn "Bolibompatid". De hämtas av mammorna gråtande och trötta vid läggdags tid, för att stoppas i säng...jag blir alldeles matt....Tänk er för, innan Ni skaffar ett barn som ett komplement till era accessoarer!

Ja du lantlollan! Det är precis det jag uppmärksammat också. Jag jobbar på förskola och tränar på gym på kvällarna.Varje kväll jag är på gymmet kommer någon av "mina" barn springande från lekrummet och ropar på mig. 6.30-17.30 på förskolan sen 18.00-20.00 på gymmet!!?Men såklart ska egentidsmammorna hålla formen också. Det har dom väl rätt till eller??(ironi).

Moraltanterna! Ni är ju helt otroliga...
kom igen, de flesta barn lider inte av att vara på dagis ett par timmar/dag. Dagis är stimulernade och roligt för dem. Stora grupper..hmmm det kan ju diskuteras, så är det inte överallt.
Till "Barnskötaren"... Vilken tur DU har som har någon som kan passa dina barn när du tränar. Har du tänkt på att en ensamstående mamma har kanske ingen som kan passa barnen. Ska hon inte få träna då? Löjligt, sköt dig själv och sluta gnäll! Vissa måste kanske träna pga medicinska själ. Du ska sluta lägga dig i något som du inte har med att göra. De barnen du träffar på gymmet, är de undernärda? Är de deprimerade? Näe, jag tror nog inte det! Ett tips, BYT JOBB.
Kom igen nu.. Ni gnäller bara för att. Jag tror inte att ni är världen bästa mammor. Jag är lycklig över att min son har sånt bra dagis med underbara fröknar. Han älskar att vara där och leka.
Fritidsplatsen blir man inte alls av med om man är mammaleidg eller arbetslös, åtminstone inte i den kommun som jag bor i. Hahaha, vilken tur jag har ;)
Om dagis nu är så hemskt för barnen, varför finns det ens? I USA får man skaffa barnflicka eller sätta barnen på dagis från 3 månader... Det ni! Vi har det ganska bra i Sverige, varför klaga?
Tack för ordet!

Till "trött på moralisarna". Du verkar inte ha förstått/inte läst ordentligt. Det handlar inte om ett par timmar....utan dagar och kvällar...mammor som hellre väljer sin "egentid" och medvetet väljer bort sina barn, trots att man inte har vare sig jobb, skjukskriven, ensamstående.Om du tittar lite nogrannare där "Barnskötaren" skriver, så har hon satt "mina" barn inom situationstecken, dvs hon menar därför inte sina egna barn, utan de barn hon träffade en halvtimme tidigare på sitt dagis.

26 årig moraltant...
Jag har visst läst och förstod vilka barn hon menade... MEN hur vet DU att dessa mammor inte är ensamstående? Det står ju knappast i hennes inlägg... Om barnen (som hon ser på gymmet i lekrummet) från hennes dagis inte är misskötta så tycker jag att hon inte ska döma mamman. Är det inte pappan hon ska gnälla på? Om nu mamman vill ha lite egen tid på gymmet... varför är barnen inte hemma med sin pappa då? Varför får alltid mamman allt skit! Det har inte stått något om att en PAPPA minsann låter barnet gå mer än 15 tim/v... Här är det minsann ingen jämnställdhet.
Hur många gånger måste JAG skriva att min son kommer gå ca 20-25 tim/v när syskonet kommer. Det är inte för att jag är lat eller vill slippa honom här hemma. Han är mitt allt. MEN, han är 3 och har ett behov av stimulans, han älskar att få vara på dagis. Varför ska vi ta det ifrån honom! Sen kommer det säkert bli så att han kommer gå ännu kortare dagar än tänkt. Han vill vara på dagis! Han vill leka med sina kompisar där! Vad är problemet med det? Det är för HANS skull!!!!!!! Det är inte riktigt samma sak att gå till Öppna förskolan (som är öppen 2 dagar/v).
Hur som helst, ni barnskötare som gnäller på föräldrar. Om barnen är lyckliga och mår bra, så finns det inget att klaga på. Det går ingen nöd på dem.
tack för ordet igen...

Självklart ska inte barn behöva vara på dagis mer än 15tim/vecka när de har en förälder hemma. Sjukt också att ha barn på fritids när föräldern är hemma. Då är ju barnet i skolan varje dag, ca 8-14, så varför sedan stanna kvar på fritids? Dessa föräldrar som vill ha sina barn borta mycket istället för att umgås med dem, de är de som får problem med dem när de blir större. Det märks tydligt vilka föräldrar som bryr sig i sina barn. Många skaffar barn alldeles för tidigt och är inte alls mogna för det. Varför skaffa barn överhuvudtaget om man vill att andra hela tiden ska ta hand om dem? Dagis är inte en barnvakt som ska roa o uppfostra barn till föräldrar som inte vill ta sitt föräldraansvar. Man är föräldraledig ca ett år så varför inte passa på umgås även med de äldre barnen denna korta tid? Personal på fritids o dagis gör ett bra jobb, men oftast är det för stora grupper. Jag säger som majoriteten i denna tråd;helt galet att ha sina barn borta när man är hemma. Det finns massor av hemmabarn så gå samman o låt barnen leka.

den lilla 1 åriga flicka som åkte 22 mil fram & tillbaka till dagis efter flytt till ny ort.., & mamman riskerade att kanske bli av m sitt heltidsjobb.. pga för många 15 timmars barn på nya dagiset. Så nu hade kommunen löst det m ny avd. för 15 timmars barnen.. något att ta efter av andra kommuner kanske..
Men något jag undrar över, vad har öppna förskolan tagit vägen? men ja så dum jag är, då måste man ju själv ta hand om sina barn.. Sorry!

Har man barn så kommer de i första hand!!!
Ehhhhhh... Att få gå på fritids var ju skitkul! Man går i skolan ett par timmar, sen är det "fri lek" så som fotboll, inomhuslekar etc. I skolåldern börjar ju kompisarna bli ännu mer viktigt.
Jag tycker att denna diskussion börjar bli löjlig. "Det märks vilka som bryr sig om sina barn". Vad fan vet du om det! Det finns "hemmaföräldrar" som skiter i sina barn. Fast det är väl bra i dina ögon eftersom då är ju barnet hemma fast kanske med sin förälder som ÄNDÅ inte vill umgås/leka med barnet. Har du tänkt på att även barn som "slipper" gå på dagis kanske ändå inte har någon som bryr sig om dem där hemma. Då kanske tom dagis är bättre miljö!
sluta döm andra, NI är inte bättre människor/mammor.
Jag efterlyser lite pappor här i tråden... Eftersom det bara är mammorna som får skit här.

Jag är inte den som brukar kommentera men nu känner jag att jag inte kan låta bli. Min son var inte direkt planerad, det bara blev så, och det precis när jag höll att starta upp ett eget företag. Fast han inte var planerad var han lika välkommen, han är mitt allt, jag älskar honom över allt annat och abort var aldrig ett alternativ. Hans pappa och jag separerade när han var några månader, då ställde han nästan inte alls upp. Mamma och familjen överhuvudtaget ställde upp desto mer. Dagiset min son fick plats på var jag totalt missnöjd med, personalen var minst sagt en katastrof. Det slutade med att jag inte ville ha min son där, men jag kunde inte heller stanna hemma, jag fick helt enkelt ta med honom på jobbet. Ibland gick det bra ibland blev det helt tokigt. När han var två fick han plats på ett dagis i närheten som jag är toppennöjd med, personalen är en dröm, min son trivs bra. Pappan har börjat även han ställa upp allt mer, han har honom VV , men har honom även de lördagar som är mina men jag måste jobba. Den tid jag är med min son försöker jag verkligen utnyttja till fullo, göra så mycket roligt som möjligt med honom. Jag sparar mycket till hans framtid och har börjat titta på vilken skola jag vill att han ska gå på, han fyller fyra nu i sommar. Ibland får jag dåligt samvete och känner att jag vill vara mer med min son istället för att lämna honom på dagis (9.30-16.00), eller hos mormor eller pappan. Men samtidigt känner jag att jag gör annat som är bra för honom utöver att tillbringa tid med honom. Och ser till att den tid jag tillbringar med honom blir verkligen kvalitetstid. Samtidigt om han inte skulle trivas och om jag inte hade något val så skulle jag ut o söka annat jobb, skulle ge upp företaget som är lönsamt för min sons skull. Även om min son hade varit planerad, om jag hade mera tid, skulle jag ändå aldrig bli en lattemamma, är typen som är i farten hela tiden. Sen är det en annan poäng, sådana som vi är sådana barn får vi, min son är inte alls mammig, otroligt självständig och social, jämt i farten. Tror han blir lite som mig och mitt ex när han blir stor och förälder. Alltså döm ingen alla är vi olika och var och en vet bäst sina egna behov.

Det handlar inte om att döma. Det handlar om att allt för många föräldrar(mammor och pappor) inte tar ansvar för sina barn utan förväntar sig attt de som har hand om deras barn fler timmar per vecka än de själva har ska fostra dom.Jag är precis som lärare,fritidspedagoger mfl. som skrivit här personal inom barnomsorgen. Många går i försvar vilket är tråkigt. Det handlar inte om er som har behov. Alltså är tvungna att arbeta, är ensamstående ,har barn med särskilda behov. Det handlar om er som egentligen skulle kunna stimulera era barn själva då ni är hemma. Men ni gör det inte!
Jag har själv en tonåring och en vuxen. Jag vet vilket slit det är med små barn, jag har själv varit där. Att gå på gymmet då!!? En omöjlighet! Jag jobbade på dagarna, barnen var på dagis. Självklart fick tiden därefter tillägnas dom! Självkart delade vi upp vår semester så vi hade några gemensamma veckor och några ensamma med barnen. Allt för att barnen skulle få mycket tid hemma tillsammans med oss och ett långt sommarlov.Nu har jag börjat ägna tid åt mig själv när mina barn inte behöver mig lika mycket. Men jag vet också att jag har gjort allt som står i min makt för att vara en så bra förälder som möjligt.Det har varit slitigt men värt varenda sekund.Dumpa snacket om "kvalitetstid" Det är inte att du gör spännande saker med dina barn som är viktigt utan att du är med dom överhuvudtaget.Vardagslivet tillsammans är det viktiga.

När min dotter var tre blev jag gravid. Vi frågade om hon önskade sig en liten syster eller en liten bror. Hon kunde inte bestämma sig som tur var. Vi fick en av varje. Då började striderna med förskolechefen få den förskola hon gick på. Reglerna sade att hon fick vara på dagis mellan 8.30 och 11.30. För alla med småbarn och i synnerhet tvillingar är det väl ingen nyhet att det kan vara ytterst besvärligt att passa tider och komma iväg. Vi fick ställa klockan tidigt och hasta iväg, för att den pedagogiska verksamheten var mellan dessa tider... Hennes första halvtimme varje dag på dagis bestod i att vänta i hallen medan de övriga i dagisgruppen klädde på sig för utgång, för klockan nio skulle de gå ut. 4 dagar av 5 i veckan var de ute under förmiddagarna. Onsdagar var de inne. Vid 11 skulle de gå in och börja klä av sig innan lunchen, men min dotter fick höra att det behövde ju inte hon göra, för mamma kommer ju snart. Så 1 timme av hennes totalt 3 timmar per dag bestod i att stå med ytterkläder i hallen eller ensam utanför entrén. Väldigt pedagogiskt!!! Jag önskar att det var annorlunda. Självklart var jag inte tvungen att ha henne på dagis, för egen del hade det vart betydligt enklare att slippa stressen, men hon älskade att träffa sina kompisar och leka och hemma fanns det ju två bebisar som krävde massor av mamma. Så trots besväret det var att stessa iväg, stessa hem, dubbelamma, byta blöjor, förbereda lunch och sedan stressa tillbaka i tid gjorde jag det faktisk för min dotters skull, inte för min egen. Jag försökte vid flera tillfällen omförhandla hennes tider så att hon fick gå 3 dagar i veckan mellan 9-14 utan att lyckas. Inga 15-timmarsbarn skulle äta frukost, mellis eller lunch på dagis och den pedagogiska verksamheten (se ovan) var ju mellan 08.30 och 11.30!
Efter ett par månader av detta stressande blev det allt svårare att hämta vår dotter. Hon ville vara kvar på dagis och grät hela hemvägen varenda dag. Vem kan klandra henne. "Bebisarna sover, jag ska bara ge bebisarna mat så ska vi...." Vid ett tillfälle frågade hon om det var hennes fel att vi fått två bebisar, eftersom hon inte kunde bestämma om hon ville ha en syster eller bror.. Jag räckte helt enkelt inte till. Hon grät vid hemgång varje dag, jag grät innan jag skule hämta henne för jag visste att det skulle bli jobbigt. Jag övervägde att säga upp dagisplatsen, för att hämtningarna tog så på krafterna varje dag. Hon klandrade mig för att hon inte fick vara kvar och leka. Jag försökte förklara att andra vuxna bestämt reglerna och att hon gärna skulle få vara kvar ett par timmar till och leka med sina kompisar och äta lunch som hon gjorde innan bebisarna kom, om det var mamma som fick bestämma.
Jag tog återigen upp problemet med förskolechefen och fick till svar att det enda undantag de gjorde var om barnet mådde så dåligt så att socialen var inblandad och det blev en sk "paragrafplacering". Ska det verkligen behöva gå så långt, sa jag. Kan man inte under en begränsad tid vara lite smidig och se till barnets välbefinnande. Jag ville egentligen inte ha fler timmar utan ändra schemat.
En dag när vi traskade hem under gråt och tandagnisslan träffade vi våran BVC-sköterska. Hon frågade min dotter varför hon vara så ledsen och mon dotter svarade som vanligt att mamma var dum som inte lät henne stanna på dagis och äta och leka. Lite generad, över att min dotter faktiskt hellre ville vara på dagis än med mig, förklarade jag läget för henne och berättade om mina diskussioner med förskolechefen. Hon blev rasande och sa att hon skulle se vad hon kunde göra. Samma eftermiddag ringde hon in till kommunen och talade med de ansvariga för barnomsorgen.
Dagen efter möttes jag av leende personal i hallen som sa: "- Vi har förstått att du skulle vilja ändra din dotters schema. Passar det om hon går 9-14 måndag till torsdag och är ledig fredagar?"
Jag höll på att svimma av lismandet och var uppriktigt chockad över vändningen.
Veckan efter började vi med det nya schemat. Min dotter blev en helt ny tjej och jag fick möjlighet att faktiskt umgås med mina minstingar på förmiddagarna, sova en halvtimme med dem efter lunch och orka vara lite roligare och gladare efter klockan 14 när jag hämtat min dotter. Och på fredagarna lyxade vi och hade pyjamasarna på lite extra länge och stressade inte iväg.
Idag går min dotter i trean och mina minstingar går sin sista termin på dagis. Tyvärr är draken kvar som chef och gör livet surt för andra. Det är en sak med regler, men man måste möta människor med respekt och förståelse med det yrket hon har.
Summa summarum: Allt är inte svart eler vit, alla barn och familjesituationer är olika. Så ni som predikar, lägg av med det och njut av era barn eller något annat ni njuter av i livet. Lägg inte börda på andra och döm inte folk ni inte känner.

lotta!
Du är ju en av de föräldrar med "behov" Det är en speciell omständighet att få tvillingar. Du behöver inte känna dig påhoppad av inläggen här! Du är inte den person någon syftar på.Tråkigt att de skulle ta tid innan du fick respons från förskolan. Jag arbetar på förskola och håller tyvärr med föregående pedagoger som skrivit här. Vi ser allt för många barn som far illa av för långa dagar då föräldrarna prioriterar annat före sina barn.jag sitter i allt mer möten med psykologer,kuratorer,specialpedagoger och andra experter. Faktum kvarstår....barn mår allt sämre. Många barn söker bekräftelse och uppmärksamhet och gör det på ett felaktigt sätt. Bättre med negativ uppmärksamhet än ingen alls!!! De saknar sina föräldrar. Vi kan diskutera denna tråd i oändlighet tror jag men faktum kvarstår......Alla föräldrar behöver tid med sina barn! Att var på dagis och "leka"?????? Tänk efter innan det är för sent mao när ni står med en tonårsson som flippat ur i skolan eller en tonårsdotter som börjat skära sig!Alla rapporter som gör pekar åt samma håll. Barn och ungdomar mår dåligt.Det är något alla vi föräldrar måste ta på allvar. Lyft diskussionen en nivå tycker jag.

Tack, äntligen! Synd att förskolechefen gjorde det surt för dig och din dotter, men skönt att det ordnade sig. Jag har försökt skriva 100 ggr att för vissa är det för BARNETS skull denne får gå kvar på dagis trots att man är hemma. Mitt barn far absolut inte illa av det, tvärt om. Han älskar att får vara där. Reglerna i våran kommun är att de äldre barnet får gå max 25 tim/v och min son kommer gå ca 20-25 tim/v. Det blir inte så långa dagar för honom. Han hinner äta frukost, lunch, leka sen hämtar jag honom kl 14. Då är han full av glädje och berättar om allt han gjort under dagen.
Sen är jag inte dum så jag förstår att en del barn går allt för långa dagar och har stressade föräldrar. Men ingen kan ju påstå att MASSA barn far illa om dagarna pga dagis. På min sons dagis är alla harmoniska och mår bra (vad jag sett och hört).
Sen tycker jag inte att man kan dömma en förälder som kanske vill träna något pass/vecka. Vem säger att alla barn har föräldrar som bryr sig och sköter om dem bara för att de är hemma!? De barnet kanske sätts framför tv´n för att mamman el pappan vill surfa på nätet. Även om barnet då är hemma så kanske den ändå inte för uppmärksamheten.
Men som i alla liknade diskussioner är allt svart eller vitt för vissa.
Kom igen, sluta döm andra när ni inte har en aning om orsaker.
Att få tvillingar är dubbelt jobb, men att få en kan också vara jobbgit, speciellt om den har kolik eller nåt. Oavsett antalet så har den lilla bäbisen rätt till lite tid med sin mamma precis som det äldre syskonet fick.

Med kvalitetstid menar jag inte att vi ska gå och hoppa fallskärm, för mig har ordet ett annat innebörd som tex teckna el måla tillsammans, läsa nån bok, baka något och han får hjälpa till osv.

Skaffa barn med rätt kille så slipper ni många bekymmer. Det är toppen att skaffa barn med rätt person så slipper ni ha dagis som avlastning. Visst är dagis kul för de flesta barn, men det är inte meningen att barnen ska vara där för att föräldrarna inte orkar ha dem hemma!! helt sjukt tycker jag det är att fått bebis o vill ha äldre barn borta mer än 15tim/vecka. Skaffa inte fler barn om ni inte orkar sköta o ta hand om mer än ett!!!

Helt makalös diskussion detta. Låt bli att skaffa barn om ni ändå inte vill ha dom hemma.Hur fan tror ni folk klarade sig förr med både 5-6 barn utan att lämna på dagis.Man brydde sig mer om familjen och varandra. Man behövde inte överstimulera barnen. De fick hjälpa till med olika saker och det var ok att ha tråkigt ibland.Nä heder åt er som väljer bort barn då ni hellre vill satsa på karriär eller något annat ni gillar. Ni tar ställning och står för den istället för alla dessa otroliga undanflykter.Själv har jag två barn och det är vad jag klarade av att ta hand om. Skulle gärna vilja ha en tredje men får avstå.

Heder åt er som degar hela dagarna hemma , heder åt er som har lagt på minst 10 kg inkl mjukisbrallor, heder åt er som " är helt slut" när gubben kommer hem från jobbet, heder åt er som säger "jävla unge" mer än 5ggr om dagen, heder åt er som inte har ett liv utan tillbringar tiden på såna här forum och hackar på allt och alla...

Jag arbetar som lärare i årskurs 1. Jag älskar mitt arbete. Men i bland blir jag orolig. Hur kommer framtidens vuxna må? Lämnad i tidig ålder, tidigt på morgonen på förskola och morgonfritids. Efter långa skoldagar med många barn och allt färre vuxna är det dags för aktiviteter. I bland flera i veckan och även på helgen. Föräldrar kommer stressade på eftermiddagarna. Även deras tid är uppbokad på olika håll; de måste ju också hinna med allt som de vill. Jag blir så ledsen för barnens skull. Barn som skickas illamående till skolan och kräks ensam på skoltoaletten.
- Vi får bara ringa mamma om jag kräks mycket, hon har massa möten i dag.
Barnen, som hänger i klasar efter oss pedagoger. Med sina berättelser och problem. Det finns ett gigantiskt behov av lyssnande, närvarande vuxna! Och under mina 10 år som lärare har det bara ökat. Min vän lämnar också bort sin äldsta kille på förskolan nu när bebisen kommit. Han grät och ropade mamma första månaden "men nu leker han så bra med alla barnen". Dagens barn måste skaffa sig metoder och hård hud för att klara av detta stressande. De kanske skrattar och leker fint nu, men hur mår de i framtiden?

Varför ska man inte lämna sitt äldre barn på förskolan när man får en bäbis? Ska man säga upp dagisplats där sitt barn verkligen trivs och har kul? Sen så behöver man ju inte ha dem där fulla dagar, utan ett par timmar om dagen. Det skadar inte. Mitt barn trivs väldigt bra på förskolan och har superbra personal som bryr sig om barnen. Det är väldigt lugnt och harmoniskt där, inget stress. De samlig varje morgon och barnen får frukt och välja vilka sånger de ska sjunga etc.
Sen han började där har han utvecklats enormt, det märkes redan efter ett par veckor. Han har alltid varit lite blyg, men nu har han blivit mer framåt. Vi har turen att hans pappa slutar tidigt om dagarna så det blir inte så långa pass. Ibland blir han jättearg och vill inte gå hem för som han säger "jag har inte lekt klart".
I sommar ska han bli storebror och kommer få vara hemma länge med oss. Men sen kommer han börja på förskolan igen. OBS korta dagar. Han kommer behöva den stimulansen och även få vara med sina vänner! Men självklart om vi märker att det inte går så bra så får han vara hemma mer med mig och bäbisen. Vi kommer i alla fall prova och se. I och med att han blir storebror så kommer ju hans tillvaro förändras ganska mycket. Han är stor nog att han kan säga vad han vill och hur han känner och vill han gå på förskolan så ska han få det! Sen får ni spy galla hur mycket ni vill för det struntar jag blankt i. Jag känner mitt barn bäst och vet vad som är bäst för honom. Han är mitt allt och jag skulle aldrig lämna honom ifall han mådde dåligt av det.
Jag tycker att det är lite trist att det klankas på mammorna... papporna då? DE kan väl gå ner i tid och ägna tid åt sina barn? Vi kvinnor/mammor borde hålla ihop, inte spy galla på varandra.

Tack för mig!

Äntligen ett inlägg som förklarar hur en vanlig dag kan se ut för många.
All heder åt er som har era barn hemma under mammaledigheten och där det äldre barnet mår bra av det.
Men alla gör inte det och det beror INTE på att man som mamma eller pappa är lat. Återigen, vi är många som gör det för det äldre barnets skull.
Lotta, det du beskriver är nog många äldre syskons känslor-speciellt de som har hunnit bli fyra fem år innan syskon kommer.
Jag tackar högre makter för att vår föreståndare var så insiktsfull och förstående som hon var. I vårt fall var det HON som ville att vår dotter skulle gå lite längre på dagarna när vår son föddes. Föreståndaren tyckte att hon blev hämtad för tidigt och förklarade dilemmat med att dottern inte hann komma in varken i leken eller i gruppen vid för korta dagar.
Vad det gäller det nyfödda barnet så kan det vara skönt både för mamman och barnet att få en liten stund själva, precis som det äldre syskonet fått innan!
Några frågar sig hur man gjorde förr, hur det kommer sig att det gick så "bra" att vara hemma med flera barn förr?
Stämmer det verkligen?
Amningen blev lidande och statistiken på ammande mammor låt oss säga på 60:talet var skrämmande låg på grund av alla krav att vara den perfekta hemmamamman och hemmafrun. Idag är amningsstatistiken väldigt hög, hur kommer det sig tror ni!?
Saken är den att vi kan inte jämföra olika tider åt, vi lever i ett helt annat samhälle nu. Förr så bodde flera generationer under samma tak och kunde hjälpa varandra, så är det inte idag och har inte varit på väldigt länge.
Sedan sitter vissa av er och ojjar er över att det är minsann era skattepengar som betalar för alla barn som ni tycker borde vara hemma istället.
Hrmmm, jag betalar också skatt, en väldig massa skatt och att ha barn kostar en hel del och mina barn är de framtida skattebetalarna-tänk på det!
Jag har indirekt investerat i våra framtida skattebetalare och om vi ska föra den diskussionen i den här tråden så finns det andra grejer som i så fall känns viktigare för mig att vägra betala skatt på.....
Återigen, jag tror faktiskt att de flesta av oss tar beslut med våra barns bästa för ögonen och inte för att vi är lata.
Min dotter går 9-14 fyra dagar i veckan på förskolan och hon får det bästa av båda världar.

Till snart stolt mamma till 2. Läs alla inläggen så förstår du att ingen syftar på dig! Inte heller på er som har barn i 4-5 års åldern.Tack lärare i klass 1!! Du skiriver det jag som fritidspedagog i skolan upplever väldigt ofta.Barn som berättar att de spytt hela natten men mamma kunde inte vara hemma så jag skulle inte äta så mycket till lunch idag.Idag tog jag hand om en liten kille som kom till skolan med hög feber. Pappa och mamma hade viktiga möte så jag fick en tablett!!
Det tog mig tre timmar innan jag fick spårat föräldrarna som stängt av sina mobiler.Tur att det "bara" var influensa som han troligtvis smittat ner alla andra med. Tur att han inte blivit allvarligt skadad....då är tre timmar en VÄLDIGT lång tid.Men alla förädrar bryr ju sig så mycket om sina barn eller???

Förskolan ska användas för stimulering till barnen så att de får sociala kontakter med mera som kan fungera utvecklande för dem. Det förtjänar alla barn, och därför är förskolan bra för dem. Den ska inte fungera som en avlastning. Dock kan man inte frånse att förskolan kom till som barnomsorg för att även kvinnor förr skulle kunna arbeta.

Angående att skaffa barn kan jag bara säga en sak: Man ska inte skaffa barn om man inte är beredd på att ta itu med allt som gäller dessa minst 18 år som de finns hos en. Hör idag dock väldigt många unga (är ung själv så pratar om många i min hemkommun) som skaffar för att "de vill ha" och bebisar är ju så gulliga. Men när sen barnen växer upp är de inte "roligt längre". Vad är det för inställning? Eller de som mår dåligt och tror att de kan bli lyckliga med ett barn. Men kan man inte ta hand om sig själv kan man heller inte ta hand om någon annans. När man skaffar barn kan man inte ha egoistiska ha-begär som syfte. Man måste tänka på detta barnets bästa. Det handlar om en människa, inte en sak man skaffar för att man vill ha. Det är ett liv.

Men om en mamma lämnar sitt barn på skolan när denne har kräkts på natten, vad har det med att man lämnar sitt äldre barn på förskola när man är hemma med en liten bäbis?
Det är fruktansvärt att man låter sitt sjuka barn gå till skolan för att mamman har möten eller inte tid. Det hänger liksom inte ihop med diskussionen här. Det är en helt annan diskussion (tycker jag).
Självklart känner jag mig påhoppad för att jag kommer ha mitt barn på förskolan (några tim/dag) trots att jag kommer vara hemma med en nyfödd. Det är inte för att jag är lat eller vill ha förskolan som avlastning. Det är för att mitt älskade barn vill vara där. Han är 3 år och kan mycket väl säga vad han vill och hur han känner det. Märker vi att det inte funkar så får han vara hemma mer med oss, men jag kommer inte säga upp förkoleplatsen för att inte bli klassad som dålig mamma!
Jag tycker att det är hemskt hur mammor hoppar på varandra här. Acceptera att alla är olika och framför allt att alla barn är olika och har olika behov

Om du läser första inlägget igen.. var står det om hemma m bebis, & lämnar det större barnet??

Tråden startades pga föräldrar som lämnar sina barn, TROTS de är hemma... ENSAMMA!!! Utan barn.. & vill ha dem där fler timmar..
Vi som jobbat/jobbar inom barnomsorgen undrar hur man kan ha semester & annan ledighet, men barnen ska gå som vanligt...
Där man ringer till jobbet, & frågar efter föräldrar pga olyckor eller sjukdomar.. & får svaret när NN är på semester... ?? Det är bättre att ha en öppen dialog mellan föräldrar & personal..
Jag hade en diskussion m en väninna, som har ledigt 10 veckor på sommaren & har barnen hemma då i vanliga fall, efter en tungt läsår, hon jobbar inom skolan, & tungt hemma m barn & allt som rör hem & familj, tyckte hennes man att hon skulle ta några dagar ledig ensam(efter erfarenhet tidigare år), & ha barnen på dagis några dagar innan den långa sommarledigheten.. FÖR ATT FAMILJEN SKULLE FÅ EN GLAD MAMMA hemma.. men hade så dåligt samvete för vad andra skulle tycka.. men efter vårat samtal, så talade hon m förskola & fritids.. & de tyckte självklart att barnen skulle vara där ett par timmar, & halva dagar.. INTE FULL TID... & just att de skulle ju ändå vara därifrån så många veckor..
men denna tråd gäller de som utstuderat gör detta vecka efter vecka... Så uppfattade jag iallafall det första inlägget...

Man kan även som mamma behöva få andhämtning, Man är inte en dålig mamma för det, utan snarar tvärtom..

Om du backar och läser igenom inläggen så går diskussionen mycket ut på att man är en hemsk mamma som låter sitt äldre barn gå MER än 15 tim/v när man är föräldrarledig (eller arbetslös). Många här tycker inte att bäbis nr 2 har rätt till egen tid med sin mamma, utan låter man sitt barn gå på sitt dagis så är man lat, dålig förälder som låter dagis vara en avlastningsplats för barnet. Tro mig, det är många olika uppfattningar här...
Jag blir helt chockad över att barnskötare (som skrivit inlägg här) ser ner på föräldrar som låter sina barn gå några timmar/dag (OBS ej full tid så klart). Vad har folk med det att göra?
Mitt barn kommer gå ca 25 tim/v när vi får barn nr 2 och det är för HANS SKULL (fast många har nog svårt att förstår för tydligen behöver inte barn under 3 år kompisar).
Men enligt många är man en dålig förälder som inte vill spendera tid med sitt barn...
Ja, ja alla uppfattar väl denna diskussion olika...

Jag vet inte om jag missuppfattat det hela?Jag uppfattar inte att Pedagogerna som skrivit här gör det för att de ser ner på föäldrarna! Utan för att de är erfarna pedagoger som ser att många barn far illa!det ser konsekvernser av att barnnen lämnas för långa dagar och har för lite tid med föräldrarna.Jag tycker nog att den som berättade att barn lämnas på skola /dagis trots sjukdom har med diskussionen att göra. Just detta talar väldigt tydligt om hur många föräldrar prioriterar bort sina barn för annat som är viktigare.Jag tycker vi är påväg mot en kall och kylig värld.Våra barn har rätt till mycket omtänksamht och kärlek av sina föräldrar för att bli harmoniska barn,tonåringar och vuxna.Lite tid på förskola är bra men det är det väl ingen som motsatt sig här vad jag förstår.
Ni som låter så arga över att det finns dom som kritiserar era val. ni kommer att inse så småningom att ni kanske inte prioriterade helt rätt. men då får ni ju stå ert kast. Kom aldrig och skyll på dålig skola. det är nämligen det de flesta föäldrar gör när "borta" barnen börjar växa upp och protesterar mot allt.

Jag pratar om de som lämnar barn 8 timmar & mer, fast de inte behöver det vecka efter vecka... INTE om er som lämnar
15-25 timmar... För självklart behöver de "stora" barnen sin egen tid på sin förskola m sina vänner.. & jag pratar om de som låtsas åka till jobbet, & sen går det inte att få tag på föräldrar vid tex olyckor, sjukdom mm..

De som tar ledigt utan barnen.. Varför tror du fler kommuner tvingats stänga flera veckor på sommaren?? tex Barn som har sommarledigt max 1-2 veckor.. ändå pga av att man har jouröppna förskolor..

Sen tycker inte jag det är ok att tex en 1-åring ska behöva åka 22 mil/dag pga av platsbrist..& mamman riskera sitt heltidsjobb.. för att man har för många 15 timmars barn, så man kunde till slut öppna en helt ny avd för bara dem..??? Så hur tror du detta barn trivs 3 timmar i bilen VARJE dag..

Men som inlägget innan, det kommer tillbaka sen... När barnen blir större.. för det är faktiskt mamma & pappa som har det stora ansvaret för sina barn, inte förskola & skola.. men det är ju lättast att skylla från sig...

& jag förstår inte varför du "mamma till snart 2" tar åt dig... du verkar VERKLIGEN bry dig & ta hand om dina barn, se till deras behov.. & jag pratar inte om mammor & pappor som du & din man..
OK?

Jag har varit m om föräldrar som tar till psykologer till helt friska barn, för att få ha platsen kvar.. till barn under 2 år... Skulle du göra det?

Större barn, större behov. Dom behöver känna rutiner och få ha sina kompisar. Jag tror inte att jag eller min sambo täcker det behovet hos vår treåring. Hon älskar dagis, tillhörighet och få ta del av det hon är van vid. Hur kul skulle det vara att sitta hemma och jollra med nummer två hela tiden. Livet blir ju annorlunda som det är med ett syskon så varför ta den sociala föranringen i från våra stora barn.

Huvudsaken att man utnyttjar tiden till max när man är tillsammans med sina barn, oavsett om det är 8 timmar eller 5.

Jag är mamma, inte kompis!!

Till VIP CB! Just det du är mamma inte kompis!! Resonera då som en mamma också. Mogen att ta det ansvar som det innebär att ha barn. Rutiner??? Skapa rutiner hemma så mår dina barn bra oavsett de är 1,2,3 eller fler. Det är skrämmande att läsa det vissa skriver...men några av er kommer säkert sitta och skrika för att samhället inte gjorde tillräckligt för era barn när de hamnat i missbruk och kriminalitet också.Jag jobbar dagligen med dessa ungdomar och de är många öden som gör mig förtvivlat ledsen. Men jag är en har ynnesten att i mitt yrke få vara en betydelsefull vuxen för dom. Dom ger mig så mycket tillbaka trots deras beklämmande levnadsöde med "omtänksamma frånvarande föräldrar".De har hela sina liv varit hänvisade till andra vuxna än de egna föräldrarna.Jag är inte ett dugg förvånad över det ökade våldet,drogerna. Det är resultatet av bristande föräldraansvar. Inget annat!

som bryr sig i barnen och inte ser dem som belastning. Det är ju helt sjukt nuförtiden vad föräldrar bryr sig lite i sina barn. Det borde vara obligatorisk föräldrautbildning innan man skaffar barn och ingen borde skaffa barn förrän de är mogna för det stora ansvaret som barn innebär. En del skaffar barn "för att de är gulligt", "för att behålla pojkvännen", "för att slippa jobba ett tag" osv. Få fattar att det är ett livslångt ansvar. Det är viktigt att man har ett ordnat liv och kan ge barnet en bra trygg uppväxt. Man ska inte tro att samhället ska uppfostra barnet. Det behövs mer föräldraansvar! Det är viktigt också att skaffa barn med rätt person så att man kan hjälpas åt med barnet hela uppväxten. Max 15tim/vecka räcker på dagis för dessa barn till hemmaföräldrar. Får man bebis ska man väl passa på umgås hela familjen och man behöver inte lämna bort barnet mer än så! Hela tiden skriker hemmamammorna;" mitt barn vill ju va på dagis mer o jag hinner ju inget hemma..". Snacka om att dessa som säger så inte borde ha barn!! Har era barn inga andra kompisar än dagisbarnen???? Varför skaffa barn om ni inte orkar med dem? Hur ska ni klara av dem sedan när de blir tonåringar?

Dom kommer inte klara av dom när de blir tonåringar! De har inte en så nära relation med sina barn att de kommer att kunna hantera tonårsrevolten. Tyvärr! Tur att de finns andra vuxna som bryr sig om dessa barn även om de aldrig kan ersätta föräldrarna.

Det är väldigt många väldigt duktiga föräldrar här. Vad bra för era barn.

När min dotter var tre blev hon storasyster och fick gå kvar på sin förskola som 15-timmarbarn. Tis-tors gick hon mellan kl. 9-14. Men hon blev så himla arg och ledsen när jag kom och hämtade mitt i leken att hennes förskollärare (med 26 års erfarenhet) frågade om jag inte kunde komma en halvtimme senare, så dottern fick leka fram till de andra skulle äta mellanmål. När jag gick med på det, var jag en såndär dålig mamma som inte tar hand om sina barn?

Åsa! Varför en sån ytterlighet?
du måste skoja med ditt inlägg? Barn över 3 år kan behöva förskola några timmar per dag..Anpassat efter verksamheten så klart. Tyvärr är det allt för få riktigt bra föräldrar inne på denna tråd. De flesta viull ju inte ta hand om sina barn själva. Tråkigt men sant.

och ibland inte allt beror ju på hur ungarna är och framförallt hur förhållandet ser ut mellan föräldrarna. Min äldsta blev storasyster då hon var 1 år och 9 mån. Hon hade hunnit gå på förskola ca sex månader (15 timmars dagis då jag var arbetssökande) men jag valde att ta bort henne och hon fick vara hemma med oss. Det gick jätte bra första halvåret och fram till hösten då började hon klättra på väggarna hemma trots att jag är aktiv som går ut, leker är på barn aktiviteter och öppna förskolor etc. Nu till våren börjar de båda dagis eller förskola. Vilket jag kommer att tycka blir en befrielse från helevtet för mig att få vara ifrån dem några timmar och göra annat. Låter fruktansvärt hemst att skriva detta, men jag har varit ensam hemma större delen av dessa tre år med barnen medans min sambo har varit p sina resor och äventyr och kommer hem och är sur då jag vil göra annat eller inte har prioriterat disken då han kommer hem. Det är inte ungarnas fel, men vi vuxna föräldrarna som inte kan ta vårt ansvar som föräldrar ihop, men just därför känner jag att jag hade velat nu i efterhand låtit den äldsta fått vara på förskola 1-2 dagar i veckan (men fick bara ha 3 timmar 5dagar i veckan vilket oxo var en anledning att jag valde säga bort platsen) för att rädda mig själv och kunna ställa krav på han oxo. Nu orkar jag ingenting och känner bara att jag längtar tills jag får komma ut och börja jobba.... Älskar mina barn men alla krafter är slut nu

Hej Slut mamma!
tack för att du är så ärlig. Den första som inte får det att låta som ett försvarstal Du medger att ni vuxna inte tar ert ansvar. Du tar nog ditt ansvar och dina små har nog mått bra av tiden med dig. Men du borde sparka ut latmasken du skaffat barn med!!!du kan nog skaffa ett bättre liv med barnen utan honom även om det inte är nån dans på rosor att vara ensamstående. det känns hemskt att du bara längtar ut och få jobba för att du inte orkar med barnen. Kämpa på. återigen tack för din ärlighet!

Alla mina barn har gått 15 timmar/v på dagis (förlåt, förskola) när vi fått nya barn. Bara för deras skull. Som nybliven mamma är det väldigt viktigt att kunna sova när bäbisen sover, kunna amma i lugn o ro osv. Men vi kan hålla på att bråka om det här i en evighet. Det är väl toppen att alla kan göra som de vill i det här fallet. Det är dock viktigt inför skolstarten att barn lär sig de sociala koderna. Och det gör de bara genom att umgås i samma barngrupp kont. Inte genom att träffa barn i någon park då och då. Jag jobbar själv i förskoleklass och kan direkt se om ett barn varit hemma eller på dagis. De som varit med mamma har det väldigt jobbigt att komma in i gruppen och förstå dolda signaler och de sociala koderna. De är inte de trygga barn som man kan tro. Inte när de sätts in i en grupp med 18-24 barn som alla har lärt sig var de passar in i en grupp. De har inte lärt sig att vänta på sin tur, att stå i kö och att gå på led. Alla de saker barn idag måste kunna för att passa in i en verksamhet som inte har tid eller resurser att koncentrera sig på det enskilda barnet. Hemskt men sant. Så för barnets skull skulle jag nog låta dem vara en stund på f-s varje dag. Men det är ju som sagt upp till var och en.

Det är väldigt många som har åsikter, nu ska jag ställa en liten fråga. Varför tycker ni så mycket om andra och varför är det alltid tjejer som hackar på varandra?? Det är ju uppenbart att de som tycker att man inte ska låta barnen få leka med sina kompisar ett par timmar, har varit hemma med en lite till? Man fick egentid med den lilla första barnet varför skulle man inte få det med nummer 2 osv. Men också som förälder kan man inte se till den störres behov med lekar etc när man har en nummer 2.. Barnen är inte på dagis för att man vill ha avlastning utan för att de ska få leka. Och ni som säger att de upphåller en plats kan jag bara påpeka att den platsen är ändå vigd till det barnet som tillfälligt är hemma under mammaledigheten så det är ingen annan som kunde ta den för 1år. De här föräldrarna är fantastiska som gör det för sina barn. Jag tror inte det är många föräldrar som lämnar barnen på dagis om de skriker och grinar och inte vill vara där.. De ni hackar på är de som faktiskt är fantastiska med sina barn. Javisst endel skulle inte skaffa barn och ja det vore bra med en kurs för föräldrar men det finns det redan, tyvärr inte innan man skaffar barn (kanske skulle politikerna satsa på detta..). Men som jag skrev i rubrikerna, ni som gnäller mest är förmodligen ni som mår sämst.. Ni andra hejja, ni är fantastiska mammor/pappor.. Vilka underbara människor ni är som jonglerar med era liv för att få arbetslivet, sociala livet och det nya livet att fungera. Njut, det är en tid ni inte får tillbaka.

Det värmde dina ord!!

Ja du ...nu är det ju faktiskt så att du uppehåller en plats på förskolan fastän du är hemma. Någon som behöver börja jobba kan stå utan plats.Så är det i min kommun. Långa köer. Jag har en väninna som fick säga upp sitt jobb och börja leva på soc. Hon fick ingen plats och hade ingen förtur. När hon började leva på soc fick hon förtur!! Då fick hon en plats men inget jobb......konstiga regler.
Att behöva vara på förskola några timmar per dag innan man börjar i förskoleklass är ingen som motsatt sig här eller??Vi pratar om små barn ...1- 2åringar som har föräldrar som tror att de har ett stort lekbehov. Ja leka vill de men inte med kompisar. Så små barn leker "bredvid" inte med varandra.

Kunde inte sagt det bättre själv! Du har förstått att man inte lämnar sitt äldre barn för att man vill ha avlastning, utan för att barnet har gått på dagis och vill vara där med sina kompisar.
Barn nr 2 har rätt till lite lugn och ro med sin mamma precis som barn nr 1 fick. Alla har inte lika lätt med amning, sömn etc. Alla är olika och våra barn är olika!
Till Mackan: Du kan inte påstå att alla 1-2 åringar inte leker med kompisar. Mitt barn fick en superkompis när han var ca 1,5 år. De är fortfarande bästisar och oskiljaktiga på dagis. DE har lekt med varandra! Även om barn som är mindre kanske leker bredvid så har de koll på varandra och lär känna varann på ett sätt. De flesta följs ju åt till skolan.
Jag har en till fundering... OM man får barn nr 2 när den fösta börjar skolan...Får man ha de där då eller är man en usel mamma?
Alla barn är olika och jag tror inte att en förälder som är hemma med ett till barn skulle lämna sitt barn om den vägrade och grät. Jag skulle då inte göra det....

på att alla barn ska gå i skolan.. så var det en löjlig liknelse....