Jag är separerad sedan drygt tre år och har levt själv sedan dess. Jag har två barn som är 7 och 12 år varannan vecka. Jag har en väl fungerande relation till deras pappa. Han har en ny kvinna sedan två år som han bor tillsammans med. Även jag och hon har en fungerande relation. Barnen är trygga hos mig och hos sin pappa.
Jag har nu träffat en man och vi har inlett en relation. Han har vuxna barn som bor på annan ort. Hur ska jag introducera honom för mina barn? När ska jag göra det? Är det något särskilt jag ska tänka på?
Vi har i dagsläget inga planer på att flytta ihop. Jag är en lugn person och har inte haft en massa män hemma hos mig när barnen har varit hos mig. De män som barnen har träffat efter att jag separerat har varit vänner, bekanta eller jobbarkompisar.
Tacksam för råd :)
Kommentera
Kanske jag inte förstår allt här, men jag ser inte något mystiskt eller dramatiskt med den saken.
Mera om frågan om seder och bruk.
Barn skall anamma Dina vanor, föregå ett gott exempel i den mening
Ni skall inte älska om ni inte älskar, men ni får inte såra....
Med tanke på barnens möjliga frågor, så ärligt, men allt skall väl inte nödvändigtvis berättas ?
Om du hade varit barn och stått inför faktum, hur hade du då velat att det skulle gå till.
Jag håller inte riktigt med föregående om att barn bara ska acceptera. Vi föräldrar ska väl försöka se till att det blir så bra och tryggt som möjligt för dem?
Hade det varit jag, så hade jag gjort det lite sakta. Kanske att man berättar först att man träffat någon man tycker mycket om och som man träffar... barnen ska kunna fråga det de vill. Om barnen visar oro över att han ska flytta in får man förklara att det inte är aktuellt just nu...
Tror det är bra att barnen får vara på hemma plan när de träffas första gången, Kanske kan han ha med en liten enkel muta till barnen, lite lördagsgodis till alla, en bra film, eller annat litet som passar barnen.
Sen får man hoppas på att det fungerar av sig själv... :)
Man kan ju inte kräva av barnen att de ska älska den person du älskar men de ska ha respekt. Eftersom du har barnen varannan vecka hade jag fokuserat på barnen de veckor de är hos dig och på honom den andra veckan, därmed inte sagt att ni inte ska kunnas ses under barnveckorna.
Barn kan lätt känna sig undanskuffade eller att de kommer i andra hand, om de inte upplever att du överger dem så är det större chans att de accepterar honom. Sen måste han ju också försöka komma dem nära, man kan inte kräva det initiativet av barnen.
Lycka till med kärleken och introduktionen!
Vilken klok mamma du verkar vara!
Jag har tre söner och separerade från deras pappa för tre och ett halvt år sedan när barnen var 14, 9 och 8 år. Yngste sonen frågade då om jag skulle gifta om mig med någon annan.
- Inte som det känns för mig nu. Men mammor kan behöva någon att vara kär i, så jag kanske träffar någon, svarade jag.
Det godtog han. När jag drygt ett år senare hade inlett en relation frågade jag sonen om han kom ihåg det samtalet. Det gjorde han, och han frågade om jag hade träffat någon. Det var en man som han redan kände, som vi hade umgåtts med en del eftersom han och jag var vänner från början.
Mannen och jag bor inte ihop, mest för att vi båda trivs med att bo för oss själva men också av hänsyn till våra barn (han har två tonåringar). Vi kanske flyttar ihop så småningom, men det är inte aktuellt nu.
Det har inte varit några problem alls. Barn förstår kärlek.
Dina barn vet säkert att de är viktigast för dig, det hörs lång väg på ditt brev som är fullt av klokskap, omtanke och värme för alla dina olika relationer.
Lycka till!