Vet inte hur mycket man bör berätta här, men ok, försöker. Det gäller en liten pojke som åtminstone jag tycker verkar vara misskött hemma. Bryr hans mamma sig verkligen om honom, kan hon verkligen ta hand om sin son? Hon har största delen av vårdnaden om honom, pappan bara ibland. Ibland luktar pojkens kläder kiss eller är bara otvättade. Hans får äta massa godis och läsk, vilket har gjort att han har problem med tänderna, som framförallt mamman då inte verkar kunna sköta om. Tandläkaren var tvungen att DRA UT en helt förstörd kindtand på honom nyligen, o hans pappa åkte tydligen på världens utskällning av tandläkaren för det (pappan som han bara är hos ca en dag/vecka). Och pojken är tydligen väldigt rädd för tandläkarn, öht ett rätt känsligt barn tycker jag.

Har aldrig träffat hans mamma, däremot pojken.

När det är jul, påsk eller liknande reser morsan på semester med sin nye kille, o lille pojken får inte följa med. Samma när pojken fyller år, då reser hon bort - utan pojken (inte mycket till firande där inte, om alls). O det gäller inte bara EN långhelg etc, jag har i flera år hört att den där mamman inte bryr sig mycket om var hennes son är, gör, vem han leker med osv, o det har jag hört av pojkens halvsyskons släkt/bekanta, som berättat mycket mer än bara detta. Han kan få leksaker av oss, vi kan ta hand om honom om det skulle behövas, ungefär så låter det när dom pratar med pojkens pappa om honom.

Fått intrycket att mamman är nån slags spånig brud (whitetrash?) som helt enkelt Ville Ha Barn (precis som Svartenbrants exfru sa, om nån minns tv-intervjun med Lennart Ekdal), med sen inte orkar bry sig mera. Inte har lust. Allmänt korkad i huvet, som skiter i sin avkomma, särskilt nu när hon har en Ny Kille. Men hon har jobb iaf. Jag är bara förbannad och orolig för pojken o hur det ska gå för honom.

Han börjar skolan i höst o bor i Stockholms län. Vad ska man göra? Så att pojken inte råkar illa ut menar jag.