Jag läste på nätet att pappor inte ofta förlorar vårdnaden om sitt/sina barn när de flyttar isär trots att han brukat våld mot mamman inför barnen. De verkar tänka att "Ja men nu bor de ju inte tillsammmans längre..." Pappan kan slå kvinnan av ren svartsjuka, av frustration för att han tror att hon varit otrogen, helt utan vidare. Pappan har sedan barnen varannan vecka/helg och träffar en ny kvinna han är snäll emot i början men som han sedan också börjar misshandla av ren svartsjuka inför barnen, han ska slåss till varje pris, han bryr sig inte om att barnen ser, han är ju förbannad och det måste ut, NU! Han rör ju inte barnen så dom kan ju självklart inte må dåligt av vad som händer. Han har inga känslor, han är elak och egoistisk. Han kommer inte att förstå vad han gjort för fel om han skulle konfronteras. Det tar slut med hans nya och det kommer in en annan kvinna i bilden som han också börjar behandla likadant.....allt börjar om. Pojkarna blir kopior av sina pappor, flickorna söker sig till kvinnomisshandlare när de blir större, kedjan fortsätter, tar aldrig slut, inte förrens några förändringar görs, att markera att sådant beteende inte är okej. Det finns ju kvinnor som får ensam vårdnad om barnen efter misshandel, som då kan bestämma att pappan får ha barnen på olika villkor. Men vad krävs att de ska göra bedömningen att kvinnan ska få ha ensam vårdnad? Med tanke på att vissa inte får det. Någon som vet?
Kommentera
Jag håller fullständigt med dig! Ibland kan jag inte fatta hur de sociala myndigheterna tänker i dagens Sverige. Vet ett fall där en familj fick flytta nästan 100 mil, byta namn, rycka upp barnen från kompisar osv., bara pga att pappan i familjen slog dem och hotade att döda dem. Han sitter i fängelse idag, men har begärt vårdnaden om den yngste sonen (som är under 12)!! De sociala myndigheterna i staden där famljen bor idag har interjuvat barnen och kommit fram till att "pappan nog inte är så farlig i alla fall och att det finns inga hinder för att han ska få vårdnaden om sin son"!!!!! Detta trots att det var yngste sonen som slog larm till polisen när hans pappa höll på att slå ihjäl mamman!!!
Ibland blir man bara så trött över att bo i Sverige...
Håller med! Det är nog ganska godtyckligt hur utfallet blir... Barn har rätt till båda sina föräldrar, visst har de det men på vilka villkor?
Många av dessa män eller kvinnor har ju talets gåva, sociala och trevliga och de kan ofta tala sig ur situationer, lova dyrt och heligt att det var av misstag och ALDRIG kommer att hända igen och bedyrar hur mycket de älskar och avgudar sina barn och hur instabil den andra parten är...
Vad kan man då göra? Skriva dagbok över allt, det har en högre bevisgrad än att man bara berättar. Berätta för andra som man har förtroende för. Sök läkare och få skador dokumenterade och polisanmäl allt fysiskt vål. Det psykiska våldet är så svårt att bevisa att det inte är lönt att anmäla men det ska dokumenteras.
Mår barnen dåligt så får man söka på BUP, de har erfarenhet och kan tala med barnen på rätt sätt. Detta ger bevis och kan hjälpa barnen att inte fortsätta hamna i destruktivitet senare i livet.
Det som ska vara till för att skydda och stärka barnen blir tyvärr inte alltid så. Men lagar är generella och för de allra flesta stämmer det bra.
Vem har sagt att livet ska vara lätt?