Hur har syskonrollen påverkat dig?

Svar

1. Mysan

   Lillasyster

   För mig har syskonrollen definitivt påverkat min personlighet. Jag är van att andra tänker och tar ansvar runtomkring mig. Men två äldre syskon har jag apat efter och anpassat mig... Jag har lätt för att ta efter andra och är ganska lättpåverkad. Men om man ska se det positivt så är jag lättanpassad och flexibel. Har lätt för att lyssna på andra och är väldigt diplomatisk. Men många gånger har jag önskat att jag vågat ta mer plats och stått på mig i olika situationer...

   Skrivet: 22 mars 2010

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
2. Amatör-sociologen

   En teori

   Kallar man sig "Mysan" i vuxen ålder så är man inte äldst (och självklart inte om man kallas "Lillan"). "Sessan" (Princessan) i vuxen ålder är heller inte äldst (men äldst kan dock ha kallats Sessan som liten), men "Tessan" i vuxen ålder kan vara äldst eftersom det syftar på ett namn (Therese). Den som är äldst snuttifieras mindre av sin familj, vilket påverkar självbilden så att äldsta-barn snuttifierar sig själva mindre också, bl.a. avspeglat i familjeanknutna smeknamn. Min analys gör bara anspråk på att gälla dem som har syskon.
   
   Har jag rätt?

   Skrivet: 22 mars 2010

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
3. Karin

   Mellansyrra.

   Min bror är 5 år äldre än jag och jag har två yngre syskon. Jag har hört att i och med att åldersskillnaden mellan min äldsta bror och mig är så stor, så räknas jag som storasyster. Mmm, rätt, både och måste jag säga. Varit tvungen att ta ganska mycket ansvar, även om min bror också varit det, men helt enkelt struntat i det. Däremot har jag även varit ganska egensinnig och velat gå min egen väg, typiskt småsyskon. Min bror har också fått vara tämligen förrvirrad och min mor har alltid sagt "Ja men du vet ju hur han är." Jag har istället fått tillsägelse när jag glömt, slarvat eller liknande. Annars har min mamma varit relativt rättvis med oss allihopa, trots ålderskillnader. Vi har fått hjälpt till lika mycket hemma och hon har sällan gjort skillnad på flicka/pojke. Mina bröder har städat/tvättat/strykt lika mycket som jag.
   Jag har alltid varit den stora fixaren tillsammans med min lillebror, slutat med det nu. :O)

   Skrivet: 23 mars 2010

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)
4. ensambarn

   Det ensamma barnet

   Klok, mogen för min ålder, rättvis, trevlig, ödmjuk, snäll, ofta glad, erfaren, positiv, självständig, söt, duktig, poetisk, hjälpsam, medmänsklig, förstående, sammarbetsvillig, kreaktiv, genomtänkt, stödjande, tålmodig, ansvarsfull, disciplinerad och målmedveten är bara några av de saker jag vet stämmer in på mig som jag hört många utomstående säga, ändå är jag släktens svarta får, som inte kan någonting, förstår ingenting, skulle aldrig klara av att sköta ett eget boende, ouppfostrad, dålig i skolan... Ja listan kan göras lång. Men varenda grej jag gjorde, varenda kille jag träffade var fel. Bara att jag var den enda i släkten som kunde tala sanning utan att ljuga eller behöva prata skit om någon annan och bara allmänt spela med öppna kort utan att ljuga eller dra kappan med vinden och göra helt tvärtemot de gjorde att min familj genast såg mig som ett hot. Jag blev en skam för min familj. Ändå gör det mig så jäkla stolt för den jag är idag! Jag är stolt för att jag idag vet att jag alltid kommer vara bättre än de. Att jag alltid vågat göra, tänka och säga saker som de själva aldrig vågat. Jag är stolt över att jag är den som alltid har haft drömmar och stått fast vid de och uppfyllt de. Jag har gått mot mina mål medan fortfarande bara står och trampar utan att veta vilket håll de ska gå. De har aldrig sett mig, vem jag är. Men jag bryr mig inte, jag vet vem jag är och mina vänner är min riktiga familj. De ser mig, de bryr sig och vi finns för varandra. Jag glömmer kanske inte i första taget, men vad säger man, en människa har ju inte bara fördelar. Några negativa sidor har alla men jag är ändå stolt över den jag är.

   Skrivet: 17 april 2010

   Anmäl svar Svara

   0 röst(er)