Hej, är tillsammans med en man sedan snart 15 år tillbaka, vi har väntat med barn länge, dels p.g.a. mina studier, men även för att jag inte känt mig redo. Min man har längtat efter barn, han kunde ha skaffat barn första veckan vi var tillsammans om det gått! Nu, ett antal år senare, när vi äntligen fått våra två fina barn, verkar han mest tycka att det är jobbigt och tar inget som helst ansvar för något av dem. De är små, båda under 3 år, men ett föräldraskap börjar väl den dagen de föds, inte när barnet är 10 år och ”lättare” att vara med för att det är större? Jag har varit hemma länge med nr 1 och försökt få honom att vara med barnet mer på egen hand, men han tycker det har varit jobbigt och det känns som om jag tvingar på honom barnet. Nu, när vi har nr 2, så är det ju inte lättare förstås. Det känns också som om hans behov går före barnens, om jag är upptagen med att t.ex. laga mat, kan lillen ligga och skrika, han kollar på sin iphone och märker inte det ens utan jag får säga till honom!? Sen, om jag ber honom se efter lillen så lägger han honom bara i soffan bredvid sig, medan han kollar på tv/ sin telefon, det är sällan han leker/ gullar med honom.
Ska kanske tillägga att vår relation inte är den bästa, och ibland känns det som om han straffar mig genom barnen, för han vet att det är där det gör mest ont för mig. Ibland när jag och han bråkar kan han säga till stora killen ”din mamma är en idiot” etc. vilket för mig är helt oacceptabelt! Brukar direkt svara att ”så säger man inte” för att markera att man inte ska ta skit från någon. Jag har huvudansvaret för barnen, från allt vad gäller försäkringar, vaccinationer, läkartider, dagisplats, mat, blöjor, ja, allt! Han lever som innan vi fick barn och sköter sig själv, men inget annat. Vad ska jag göra? Han har förstås inget intresse av att vara föräldraledig heller, han har så mkt på jobbet säger han, vilket såklart är sant, men barnen är ju bara små nu, inte sen.