Känner igen allt du skriver. Min svartsjuka har förstört alla relationer jag haft trots att allt annat varit bra mellan oss. Jag har bestämt mig nu. För att GÖRA något åt det. För min del handlar det om att jag inte tror på mig själv, att jag saknar självkänsla och är otroligt bra på att tala om för mig själv och andra hur dålig jag är. Det ska jag SLUTA med. För att en relation ska fungera tror jag båda måste tycka om sig själva. Då har man ju något att ge den andre och kan också lättare förstå att den andre faktisk vill vara med en, eller hur? Jag lever nu i en jättebra relation. Tyvärr märker jag att jag börjar bli allt mer svartsjuk och ifrågasätter varför han är med mig. Den här gången ska jag sätta stopp för det innan jag förstör allt, för det gör man. Ingen orkar bekräfta någon i en evighet utan att bli trodd. Han är med mig för att han vill vara med mig. Ville han vara med någon annan skulle han inte vara med mig. Punkt slut.Jobba med att stärka din självkänsla, tycka om dig själv, gör saker du tycker om, slappna av, skaffa ett rikt liv med vänner som stärker dig, intressen som får dig att växa, inse att du är en BRA person! Skriv av dig, det hjälper mig. Idag bokade jag tid hos en terapeut. Det satt långt inne, men nu ska all SKIT ut, jag vill inte vara en svartsjuk person som bara lever genom någon annan och är beroende av hans bekräftelse hela tiden. Mitt råd är: satsa på dig själv för då har du något att ge i relationen och svartsjukan blir mindre.

Håll huvudet högt och TRO att du är världens bästa! För det är vi allihop :-) KRAM

Jag har levt med män som varit tokiga av svartsjuka och det är ingen sund relation när den ena parten är sjukligt svartsjuk. Jag har själv förstått först när det är över hur sjukt det var, som partner anpassar man sig men förr eller senare tar det slut just på grund av svartsjukan.
Jag kan och känner också svartsjuka ibland men talar med mig själv och intalar mig att jag får lita på att min partner är tillsammans med mig för att han älskar mig och vill vara med mig. Om han känner så längre så gör han slut.
Jag kan garantera dig att han kommer att göra slut som du inte jobbar med dig själv.

Kan du inte få bukt med det själv, sök hjälp för det finns att få.
Lycka till!

Jag vet för att jag har upplev det själv... jobbar på det ... har blivit mycket bättre men det finns kvar. Jag har skitdåligt självfortroende... så illa att ibland jag blir så deprimerad att jag vill ta livet av mig. Jag hade en forhållande med en underbar kille... han hade sina dåliga sidor också... men men som alla. Jag var så svartsjuk att det tog slut mellan oss pga av detta. Efter det lovade jag mig aldrig låta mig själv göra det en gång till, den enda som blir skadat efter allting är jag själv.
Det har inte varit lätt att bygga min självfortroendde men ibland har jag bra dagar och njuter över dem till 100 % i mina dåliga dagar förösker jag att förlåta mig och låta mig sörja det som gör ont... och försöker att inte lyssna dem rösterna som säger hela tiden du är ful, tjock, äckligt o sånt... det hjälper inte mig... jag kan inte fortfarande säga till mig själv att jag e vackert... men jag lyssnar på min nuvarande pojkvän... han är underbar ... jag berättade innan vi blev tillsammans av mina rädslor och sånt... det hjälpte för att nu han kan förstå mig och lugna ner mig... jag är inte lätt att vara med ner mina depressioner, svartsjuka, osäkerthet äter mig inuti... men han vet det är inte hans fel eller mitt det är bara omstandigheterna som jag upplevde tidigare i mitt liv...
Alla förhållande kan tar slut så varför lägga energy på att krossa den fortare... nujt istället av nuet... det är svårt att göra det... lätt o säga men det funkar... jag lovar i dina bra dagar jag lovar det funkar!!!
Lycka till!!

Du kan inte tvinga honom att älska dig. Om han är med dig så älskar han dig. Han har ju valt dig. Om du älskar dig själv, fokuserar på att må bra så drar du rätt killar till dig som inte vill mista dig, men om du är svartsjuk och destruktiv och ägnar dig åt negativa saker i livet drar du till dig liknande människor. Lev ditt liv fullt ut och lita på den du lever med. Att vara misstänksam drar bara ner dig i ett träsk och om han pussar någon annan då? Vad är det värsta som kan hända? Du eller han dog inte i alla fall eller hur? Läs boken Självkänsla nu! där får du många kloka råd.

Sjukligt svartsjuk... jag skulle nästan kunna placera mig själv i de facket... Vad gör man åt det? Jag klarar knappt av mig själv ibland.. Var får man hjälp?? Jag älskar min pojkvän så mycket!! Vi har det väldigt bra annars.. Vem är det man kan prata med om sina problem och få råd?

Har varit svartsjuk men slutade med det för många år sedan, kom till insikt. Jag gjorde mig själv en otjänst, jag förlorade vänner för de orkade inte höra mig tjata och vara misstänksam jämt. Jag blev oerhört trött på mig själv. Det är en övnings sak och det tar ett tag men tänk om, redan vid första stinget måste man tvinga sig själv att tänka andra tankar. Tänk på vad tusan som helst, chokladpudding är gott eller vad ska jag ha till middag imorgon. avdramatisera och förlöjliga svartsjukan genom att ersätta dom tankarna med något trivialt.

Jag känner igen mig helt och fullt. Min pojkvän är ofta ute och turnerar runt och jag är ensam hemma långa perioder ibland men detta är ju ingenting han kommer sluta med. det är ju bara för mig att vänja mig och ta itu med mina vidriga tankar om att andra tjejer är på honom hela tiden och flirtar och han kommer inse att jag inte är något att ha egentligen. Jag har riktigt svår ångest av detta ibland och kan ligga vake nätterna igenom. Vi har ett superbra förhållande i övrigt, varit tillsammans i 3 år och är fortfarande förälskade och vill inte vara utan varandra en sekund när vi väl är med varandra.
Ibland kan jag dock tänka om detta verkligen är vad jag vill.
Vill jag alltid stå vid sidan om och vänta hem honom. Läsa om honom i tidningar och på nätet och endast få frågor om hur han mår, vad han gör osv och alla struntar fullkomligt i vem jag är. Jag älskar honom över allt annat och vi planerar barn och ett långt liv tillsammans men jag är rädd att min osäkerhet och ångest kommer förstöra allt.

Hej vännen

Jag har också varit förbannat svartsjuk men insåg ju snabbt hur sjukt det var, hur sjuk jag blev av det. Till och med när min sambo var på jobbet så mådde jag nästan illa av att han pratade och skrattade med sina arbetskamrater för det var ju även TJEJER. Vet inte hur det gick till att jag förlorade kontrollen så som jag gjorde men det händer, tyvärr. Det tog lång tid att släppa det, men nu blir jag sällan svartsjuk längre. Jag började med små små steg, tex när han berättade om att nån tjej på jobbet sagt nånting så stod jag emot att fråga: "Är hon snygg? Hur ser hennes kropp ut?" och istället fokuserade mig på att lyssna på vad han faktiskt berättade istället. Jättesvårt, men efter ett par gånger blev det lättare. Jag försökte att varje gång det gröna monstret visade sig så sa jag till mig själv: "du har fel! och skulle det vara så att han vill ha andra eller är otrogen så får du veta det förr eller senare och då är det ingen förlust. Men om du fortsätter vara svartsjuk så kommer han inte längre njuta av livet med dig, då kommer han att börja känna sig instängd och till slut har du drivit honom till att bekräfta dina egna farhågor. Det är inte värt det!"

Nu kan jag tom vara hemma en kväll om han ska gå ut och dricka en öl med grabbarna utan att oroa mig, jag kan till och med njuta av en kväll för mig själv! Så kan du också ha det - se till att få det!!

If you love someone, set him free...

lycka till!

det är nog bra att vara svartsjuk till en viss grad det visar juh att man bryr sig och väldigt m,ycket dessutom även om man bara är lite svartsjuk!!!

jag har haft en del förhållanden med svek från min parten som sa så klart att han inte gjorde nåt och bla bla bla det vanliga men det som göms i snö kommer upp i tö..!
jag tänker när jag känner mig svartsjuk att om min kille nu skullevara otrogen mot mig så är det juh han som förlorar på det för oftast vad jag har erfarat så handlar otroheten om ett one night stand och att det är dig han vill ha !
och visst sårar det djupt men som allt annat går det över och du hittar en ny mycket bättre nån som är värd dig som !
jag menar förstoss inte att han är otrogen och att du ska lämna honom....tänkte att det kunde vara tt tips att tänka så ...!

man ska inte vara ego men försöka stärka sin självkänsla !
säg att du vill höra honom säga lite oftare att du är finast i världen att han bara vill ha dig...!
men låt honom ha sina tjej kompisar "som är smala" kvar ....!
dom känner sig nog inte så säkra som du tror att dom gör !
mvh/jag

Svartsjuka yttrar sig i grund och botten i dåligt självförtroende. Det går att göra någonting åt, sök proffesionell hjälp, på tex. psyk.

Tänk ALLTID 2 gånger innan du/ni yttrar era anklagelser, man kan ställa till så att ens partner tröttnar på att man inte kan "lägga band" på sig. Finns det inget att vara svartsjuk på så får man hålla inne med det man tänker, det är bara fantasier oftast. Tänk så här: om han inte älskade mig skulle han inte vara med mig, så enkelt är det. Grubbla inte och var arg för nåt som inte hänt, händer det så är han inte värd dig! Så är det bara. Man kan inte förutse vad som ska hända.

Jag har själv lidit av svartsjuka till och från men lärt mig att kontrollera mig...

Lycka till!!!

Jag vet att jag är en svartsjuk person. Har haft ett förhållande på 3 år och alltid varit EXTREMT svartsjuk. Förhållandet tog slut. Men nu har jag träffat en ny kille. Jag är jätte kär och vi har jätte bra när vi är tillsammans. Han är seriös och vill verkligen att vi skall bli ihop. Vi har nu träffats i 8 månader. Problemet är att jag skulle ALDRIG erkänna min svartsjuka inför honom, jag låtsas som att jag inte är svartsjuk ett dugg, men egentligen så värker det i mig av svartsjuka. Jag blir istället sur och otrevlig, stöter bort honom så fort vi inte är med varandra. Jag stänger totalt av mina känslor och när vi ses igen så tar det alltid 1-2 dygn innan jag kan känna kärleken igen. allt som snurrar i huvudet är hur det kommer att bli i framtiden, kommer jag få reda på när han är otrogen, hur många tjejer har han kontakt med bakom min rygg, vem flirtade han med senast osv osv... Visst jag kanske borde lägga ner våran relation men jag vet att det kommer li samma med nästa kille jag träffar. vad fan ska jag göra?

Jag känner igen mig i ditt inlägg, verkligen. Jag har också varit väldigt svartsjuk, ända sen mitt första förhållande. Men killarna har också varit ganska svartsjuka, och på något sätt accepterat min svartsjuka. Men sen träffade jag en underbar kille, som inte led av svartsjuka, och som heller inte accepterade min svartsjuka. Till att börja med förlät han mina svartsjukeutbrott, och tröstade mig och sa att han aldrig skulle lämna mig trots min svartsjuka. Men efter ett tag tröttnade han och ställde mer eller mindre ett ultimatum. Då sökte jag upp en kognitiv beteendeterapeut, och gick i terapi 20 gånger. Det kostade, men det var värt det, så om du har ekonomisk möjlighet så tycker jag absolut du ska prova det. Visst kan jag fortfarande känna hugg av svartsjuka, men inte på långa vägar så mycket som förr. Och den stora skillnaden är att det inte eskalerar, utan jag lyckas styra om mina tankar. Svartsjuka är hemskt, både för partnern och för den som är svartsjuk.

Lycka till!!!

...självförtroende,det är kontrol behov också.
Jag blir svartsjuk,när jag riger min kille och han svarar inte.Så blit ja både ledsen och irriterar på honom,fast jag inte vet riktig orsak,och tror ej på honom när han säger att han hörde ej ringsignal,eller något annat.Jag tänker att han är alltid med någon annan så han vågar ej svara.

Svartdjuka har förstået min ektenskap,för att min före detta,alltid tror att jag är men någon annan,om vi är ej tillsamans.

Du måste jobba med att älska dig själv! Svartsjuka bottnar i dåligt självförtroende, rädsla för att bli lämnad då alla andra är smal och snygga.....
Din kille har ju valt dig!!!!Alla killar gillar inte smala tjejer.Har du valt din kille enbart för hans utseende? Jag tror inte det. En sak är säker slutar du inte med detta kommer han till slut att lämna dig. Ingen orkar med att ha en relation där man blir kontrollerad och anklagad på falska grunder. Kan du inte sluta självmant måste du söka hjälp annars är du snart ensam......

Hej svartsjuk,
din insikt att du faktiskt är svartsjuk och att den känslan saboterar ert förhållande tror jag är det första steget till att må bättre! Jag önskar dig verkligen lycka till, och jag tror att du kommer klara det bra - kom ihåg att du är värdefull just som du är!
Men hur gör man med en partner som inte riktigt vill inse att svartsjukan förstör och förgör?
Min man (sedan 17 år) är svartsjuk, men tycker att jag överreagerar, eftersom han inte (ännu) kontrollerar min mail, mobil eller hänger utanför min arbetsplats och spionerar...
men hela situationen börjar bli jobbig, för det känns som om det inte spelar någon roll vad jag säger eller gör, så tror han ändå inte på mig, utan han jämför sig med alla mina manliga arbetskollegor (som han aldrig träffat, men han målar upp en bild för sig, som blir "verklighet" för honom).
Till saken hör att jag inte är otrogen, har ingen flirt, men maken har fått för sig det, och vill inte släppa den tanken. Det senaste problemet är att jag förra veckan hade väldigt ont i brösten och livmodern (ägglossning troligtvis) och då sa han att om det är så att jag är med barn, så är han iallafall inte pappan och då vill han ha faderskapstest! Vi har 3 barn (16, 13, 5) och naturligtvis är det isåfall maken som är pappa (eftersom jag inte varit i närheten av någon annan karl).
Jag sa att om det är så att denna situation skulle infinna sig, och han väljer att inte tro på mig, så får det bli skilsmässa, för jag orkar snart inte försöka övertyga och övertala honom längre....
Hur ska jag göra för att få min man att inse att han har problem med sin självkänsla och att han faktiskt måste börja jobba på den innan han förstör vårt förhållande?

Jag är också svartsjukt lagd, tyvärr! oftast obefogat. har jobbat på det, men hat så sårt att lita på folk, särskilt killar.
Jag har haft/har en "hemlig" relation med en kollega. När vi träffades för ca 3 år sen vae det vänskap som efterhand övergick till passion. Vi hade båda samboförhållanden som vi inte trivdes i, men tyvärr var vi båda fega och visste inte hur vi skulle avsluta våra respektive relationer. Tillslut kom han till skott, i somras. och jag nu i vintras. Äntligen kan vi börja vara tillsammans mer, och inte behöva smyga lika mycket mera. Hmm, ok vi smyger fortfarande av respekt för våra ex, bra eller ej, det får vara osagt.
Nu till min svartsjuka. Hans ex vill inte släppa taget, ok, inte så konstigt kanske, hon vet ju inget om mig tex.
Men hon ringer ich smsar ofta, flera gånger om dagen, det har tunnats ut lite, men hon hör fortfarande av sig, om han inte svarar så skickar hon brev.
Han har träffat henne vid några tillfällen, det har han motvilligt talat om för mig. Men vid ett tillfälle hade dom träffats utan att han talat om det för mig. Iofs bara för praktiska saker som att lämna grejor. men saken att han inte nämnde det fast jag frågade satte i gång min fantasi. Han försvarade sig med att det va ju ingen stor sak, och att jag hade bara ställt till en scen. Gissa om scenen blev ännu mer dramatisk när jag kom på honom med en lögn!!!
Tror på att han älskar mig och att det är mig han vill ha, men ändå varför kan han inte bara låta bli att svara på sms o dyl.
Dom har inga barn och enligt honom själv hade dom ett mycket destruktivt förhållande som han mer eller minder blev tvingad in i. Han var/är nästan rädd för henne. Jag vill inte förstöra vårat fina förhållande med min svartsjuka och misstänksamhet. men är den befogad eller ej? Nån som har en reflektion eller svar? Varfrö kan han inte bara släppa henne helt?? Har jag för stora krav eller är jag helt normal i mina känslor?
Mvh

Jag känner igen mig i dig...är också väldigt svartsjuk, oftast obefogat. Hörde någonstans att svartsjuka kan driva partnern till otrohet. Alltså att det man är rädd för drivs partnern till att göra...Vet ej om det stämmer dock..nån som vet?!

Jo Sotis, du har så rätt! Det går inte att leva ett normalt liv tillsammans med en svartsjuk människa! Så ett hett tips till dig Maria Magdalena, är att du så fort som möjligt försöker göra något radikalt för att bli kvitt din svartsjuka - svartsjuka kan göra att destruktiviteten slår rot i ditt nya förhållande, ganska fort.

Låt honom göra vad han måste göra tillsammans med sitt ex. Varför skulle han helt sonika strunta i att fixa vad som måste fixas? Du kan väl ändå inte på allvar mena att han ska strunta I det för att du ska slippa känna obehaget av att inte ha kontroll? Tror inte det vore särskilt klokt gjort av dig att förhindra honom! Kom ihåg att man inte äger en annan människa - oavsett hur djupt förälskad man är! Bered dig istället på att det är högst sannolikt att han framöver kan behöva ha med fler kvinnor att göra i sitt liv - än bara en (dig)! Det behovet kan, som Sotis menar, bli särskilt stort om han upplever att du binder fast honom vid dig. Om han inte finner sig i att vara toffel (varför skulle han förresten göra det?), så finns risken att han sparkar ut dig. Din svartsjuka kan också komma att ge honom anledning att tala med andra om sin om just den. Då är det inte uteslutet att det är med en eller annan kvinna han väljer att dryfta den saken.

Blir du inte kvitt din svartsjuka, så är ju risken uppenbar att du istället blir kvitt din nya partner. Var rädd om relationen istället för att sabba den med misstänksamhet, missunnsamhet och svartsjuka.

Lycka till!

Ni har rätt både sotis och en man. Svartsjuka är väldigt jobbigt. För båda parter. Jag har egen erfarenhet av att leva med en svartsjuk man, som ville stänga in mig.
Om svartsjuka leder till otrohet vet jag inte, men det kan det säkert, eller att man blir dumpad.
Äga en annan, nä det gör man inte....men det måste finnas en öppenhet och känsla för respekt. Från båda håll givetvis!
Nån toffelman vill väl ingen ha, inte jag iaf, så det försöker jag inte forma min kille till.
Men anser ändå att när man fixat det praktiska och de , i början, svallande känslorna, i en avslutad relation, så måste man släppa taget och gå vidare. Särskilt när man inlett en ny relation.

Men lovar att jobba med min svartsjuka, har gjort det förut, och trodde i min enfald att jag "botat" mig. Men tydligen inte.
Till saken hör kanske att min nya kärlek är ca 11 år yngre än mig och ser väldigt bra ut. Lätt att känna sig gammal o ful när man ser alla unga söta tjejer som spanar in honom . Men å andra sidan har han ju valt mig framför dom :)
Kärleken har ingen ålder :) Ålder är bara en siffra!

Mvh

Hej! Jag känner också igen mig. Hittills så blir det sällan bättre om jag håller på och frågar om andra tjejer. Ibland kan det dock klargöra ett missförstånd och vi pratar med och får ibland mer insikt och förståelse i varandras personlighet och erfarenheter. Det är ju bra men han kan också känna sig anklagad och jag känner mig dålig när jag tar upp svartsjukan som ju också blir ett sätt att kontrollera den andre även om ej meningen var det utan ta upp min osäkerhet och hur jag känner i olika situationer. Mest är det att jag pratar med honom om att jag känner mig mindervärdig när han som jag känner är gränslös mot ex. en tidigare bra väninna. Jag blev jätteledsen och arg när han efter födelsedagsfest hemma hos henne föreslog att han skulle komma dit och äta när han slutade kl.15.30 och hon vart ställd men svarade att varannan vecka så äter vi kl.16.00. Det sved så du är inte ensam om att vara svartsjuk. För mig är det att jag känner mig så allvarlig och tror att när jag mår dåligt i min ångest, depression och ej är så glad så är jag rädd när han kommer i gladare sällskap att han ska åka dit då utan mig och finna dem roligare och lämna mig. Är det någon som har ett tips? Ska jag acceptera honom som han är när han säger så, eller lämna honom för att jag känner att när han säger så och vill kunna vara sig själv så skadar det mig. Men så klart för hur jag tänker om situationen. Jag vet inte om jag helt kan befria mig från att må dåligt över sådana saker. Vi har varit tillsammans över 6år, känns som jag älskar honom men tvekar ofta för att jag ej är säker på om han är bra för mig på grund av ett enormt frihetsbehov med vänner då jag ofta kommer i sista hand men han är väldigt rak, varm och fin men kan också vara ganska negativ men skrattar mycket också. Jag uttrycker hela tiden att jag önskar göra mer roliga saker med honom också. Det är också så att jag känner mig beroende av honom men så gör jag mer med vänner och stärker mig och växer. Det finns mycket vi delar om känslor, erfarenheter men jag saknar mer ömhetsbetygelser och att få höra att det bara är mig han vill ha. Just nu har jag lite egen tid för att hitta min inre frid och vad jag vill, vad som smärtar mig. Drömmer mycket om svartsjuka, ursprungsfamiljen, ilska, min döda mor m.m. Snälla hjälp om någon har lite redskap för att se vad jag vill och behöver göra för min egen skull. Tack!

En relation som börjar med smusslande och som en otrohetsaffär är verkligen en bra början till svartsjuka. Alla säger att det handlar om osäkerhet och att man har taskig självförtroende. Men ibland kan det även handla om att man projecerar sitt bagage på sin partner eller att man kanske i ärlighetens namn har svårt att binda sig och där med "kollar" in andra och det dåliga samvetet gnager på en psyke och så börjar man tro att ens partner gör samma saker man själv gör. I vilket fall så är svarsjuka as jobbigt och verka ligen man ska se upp med då den går över styr. Det handlar verkligen att lära sig kontrollera känslor och hitta bevisen på det logiska resonemanget genom att hela tiden vaka sina tankar. Jobba på det och bryt mönster som inte fungerar i relationer. Det är det enda sättet att utforska och gå vidare i en relation. Otrohet är tyvärr baksidan med alla relationer sådana risker ökar ju bara om man beteer sig som en "idiot" i relationen. Samtidigt så är det viktigt att två personner har samma värderingar i en relation och då kommer ju denna bit in. Visst det är ingen garanti men om han eller hon varit otrogen förr så kan risken vara stor att den är det igen. Förutsatt att den verkligen lärt sig av sina misstag.

VEt att denna tråden är gammal och att detta är ett damforum, men jag är en kille med exact de problemen många skriver, fast jag jobbar på de...väldigt mycket, jag och min kille har ett underbat förhållande, men när man får höra om andr ahan varit med och etc...så får jag alltid en klummp i amgen, jag anklagar inget för jag inte har ngn rätt till de, men ajg läser hans sms och tittar mail och annat JAG VET det är hemskt och sjukt fel...men vet ej vad jag ska göra, jag blir nästan paranid, Oh nu fick hane tt sms, av vem? ska ajg fråga? eller säger han det själv? tänk om de va någon som vill ha sex? eller? och de slutar liksom inte...tankar bara spinner o spinner tills ajg tillslut frågar..."vem va det". och då får jag svar, vi har pratat om detta med min svartsjuka och han är medvetne om det, men som han sgat att visst i början nu såhär så klart att jag berättar hur mycket du betyder för mig och att du är bäst o duger och allt ajg känner..men fortsätter du länge att behöva konstant bekräftelse kommer ajg säkerligen tröttna på de.....och här är mitt dilemma, mitt huvud/hjärta blir aldrig nöjd och ajg vill verkligen INTE förlora honom över allt annat...HUR ska ajg få bukt med mina hjärnspöken?!

Du skrev att du läser hans sms och mail. Du skrev inte vad står i dem. Om de är alldeles oskyldiga borde du söka professionell hjälp hos tex någon KBT terapeut. Men om mailen och sms inte är oskyldiga, om de verkligen handlar om flirtande eller tom sexuell innehåll då är din svartsjuka på plats och då är det din partner som borde förhindra att han skulle få sådana mail, om det inte går att förhindra borde han ignorera dem och inte svara. Och han borde förstå dig och tom visa de för dig av sig själv för att bevisa att han inte håller något sådan hemligt

DE är helt oskyldiga sms från vänner och liknande inga sexuella sms eller ngt sådant, och när han fått ngt sådant från ett x eller ett gammal ligg eller så, så har han sagt att han fått ett...

är det vanligt att om man är svartsjukt lagd så blir man lätt sur på den andra parten även om det är någon annan som försöker flirta med honom/henne? Dvs trots att han/hon inte flirtar tillbaka? Vad gör man åt sådan svartsjuka?

Du litar på din partner till 100% och att du intalar digsjälv hela tiden att även om andra frlöter med din partner så flrötar han/hon inte tillbaka för han/hon har valt dig. FÖrsök ha de som ett mantra

Jag har ett mantra som lyder "han älskar mig, han vill va med mig, han tycker om mig" som ja repeterar för migsjälv när jag får dumma tankar

Jag är tyvärr väldigt svartsjuk i mitt förhållande. Min sambo spenderar väldigt mycket tid vid datorn, det har han alltid gjort. Förut kollade jag ibland igenom hans sms och mejl och han fick reda på det. Sen slutade jag. Nu har jag gjort det igen och har märkt att han tagit bort meddelanden han har fått från facebook. Det har inte varit något som betytt något, men det var från två tjejer...Det här gör mig så otroligt osäker i vårt förhållande och jag vet att jag verkligen inte borde snoka som jag gjort. Har han något på gång där som han inte vill att jag ska veta? Jag har svårt att tro att han bara vill vara med mig, även om vi flyttat ihop vilket borde göra att det känns som att han verkligen vill var med just mig. Jag vet att jag bara blir ledsen över att jag inte litar på honom när jag snokar men jag kan inte låta bli. Ibland känns det som att jag bara väntar och nästan skulle bli lättad om han var otrogen och jag fick reda på det för att slippa all min svartsjuka. Jag vill bara kunna lita på honom när han sitter vid datorn och är ute på krogen, det skulle göra vårat förhållande starkare. HUR?! Jag försöker att inte säga något när han berättar om tjejer han träffat och inte fråga massa onödiga svartsjuka frågor om gårkvällens party men det är så svårt och det känns som att jag bara skapar massa ilska inuti mig och blir almänt bitter. Hur ska jag kunna lita på min pojkvän, är det min självkänsla det är fel på? att jag är så otroligt rädd för att bli sårad? Jag har pratat med honom om att jag är svartsjuk och han säger bara att jag inte behöver vara det. hjälp mig!

Ok, säg att man bor med en man som har psykopatisk läggning, alltså inte riktiigt eländigt men det finns där alltså. Hon blir kallad svartsjuk av honomn men egntligen är hon ledsen och väldigt sårad, ju mer ledsen han ser att hon blir desto mer flörtar otroheter med andra blir det, mer porr mer badbrudstittande, mer av allt som han kan tänkas såra henne. I det här sammanhanget är hon inte avundsjuk på någons yttre utan ledsen för den man hon älskade sårar henne på flit. Självkänslan är inte förstörd hon vill ut ur förhållandet men av ekonomiska skäl är det tungt, vill inte men hoppas ännu. Kan hon då klassas som svartsjuk eller sorgligt bedragen?

Det här är så himla svåååååååååårt! Jag börjar nästan skaka av frustration.

Jag är en otroligt svartsjuk flickvän, till min underbara pojkvän som inte gjort en enda grej som anledning till att VARA svartsjuk.

HUR SLUTAR MAN? Jag får panik. Jag känner hur det har sönder vårat förhållande, sakta men säkert. Jag älskar honom så innerligt att bara tanken av att han krossar mitt hjärta... nej, fan, jag kan inte ens tänka på det.

Alla säger att man ska bara slappna av, "han är med dig för att han älskar dig" och "om han nu är otrogen visar det ju bara vilken idiot han är". Men det är grejen. Jag skulle SKÄMMAS så fruktansvärt om han var otrogen mot mig, om det var HAN som krossade MITT hjärta på det brutala viset. Min självkänsla är redan så låg som den kan bli, då kommer otrohet vara den sista droppen.

Men jag vill verkligen sluta vara svartsjuk och bara njuta av livet med min fina kille istället.

Just nu är han på en fest (för tillfället bor vi en timme från varandra och ses några gånger i veckan). Först sa jag till honom - "ring mig!" eller "du måste svara om jag sms:ar!". Han säger "men på fest vill jag ju umgås med alla människor", vilket han har helt rätt i. FÖRSTÅR ni vilken patetisk flickvän man känner sig som när man säger åt pojkvännen att HAN MÅÅÅÅÅÅSTE svara på mina sms?

Jag har sms:at ett par gånger men fick inget svar och drog genast slutsatsen att han spanar in någon snygg tjej med slimmade lår typ. Men sen stoppade jag mig själv och tänkte "nej. det kommer bara sluta med ett onödigt bråk. låt han ha kul och njut av en ensam kväll istället!".

Så det är vad jag försöker göra nu... Det är ganska svårt men börjar bli bättre... Speciellt när jag får skriva av mig nu...

Men jag tänker alltid om ens pojkvän redan har hunnit vara otrogen men lyckats komma undan med det. :( Då är man ju idioten som aldrig fattade, som gick med på det nästan.

Jag ser ALLT som otrohet förresten. Eller, som flirt. Min pojkvän är en väldigt social kille som älskar att vara och vara i centrum, och jag vet att han gillar att få uppmärksamhet från tjejer, trots att det är helt oskyldigt. Och det förstår ju jag, man är ju likadan när man är ute på krogen och njuter av alla mäns blickar. Men om jag ser min kille krama en tjej, se en tjej i ögonen, ge henne en normal komplimang, möta upp en tjejkompis för fika, ja ALLT, så blir jag hur svartsjuk som helst och måste ha det bekräftat att hon är skitful.

Grejen är den att man är ju inte så himla bra själv. Som jag skrev här ovan, jag njuter ju när killar tittar på mig och vill ha uppmärksamhet! Även om jag aaaaaaaaaldrig skulle gå över gränsen. Jag kan väl fantisera om någon snyggingkändis. Men skulle en pojkvän göra det är det tabu liksom. :(

Fan, jag skriver ju typ en hel bok nu. Men jag vill bara få stopp på min svartsjuka. Jag vill aldrig i livet förlora min man som jag älskar av hela mitt hjärta.

En fråga: Vad tycker ni är "gränsen" för en pojkvän att göra utan sin tjej? Alltså gå ut på krogen varje helg med sina killkompisar och liknande. Min kille säger jämt att jag inte kan kontrollera honom... Det är sant, men känns inte så lovande om ni förstår vad jag menar...

Åhnej nu får jag panik igen. Andas andas.

Förstår din situation, men är nästan 100% säker på att han inte ens titta åt nån annans håll. När han är ute och tunera, då är det bara musiken som gäller. Jag vet, min sambo har själv varit ute och spelat på olika ställen, men inte varit borta så många dagar. Men han var inte ens intresseard av nån annan än mej. Så fort det kom nån tjej avvisar han på en gång. Nu vet jag ju inte hur din kille är, alla är vi ju olika. Men jag kan lugna dej, kan du lita på din kille? Eller går du och oroa dej i onödan? Fråga honom..Lycka till även du med kärleken

Och till dej Svartsjuk

Han är tillsammans med dej bara för att han älskar just dej. Jag själv har slutat med att vara svartsjuk, det hara bara förstört en massa förhållanden. Och när han säger att du kan lita på honom..gör det..eller ställ honom mot väggen om du är så osäker..Lycka till med kärleken..

svartsjuk till förbannesel jag skrev till

morsan 39

Om man inte längtar efter sin partner är man inte svartsjuk, ingen risk.
Om man inte vill förlora honom älskar honom men känner sig mindervärdig (kroppsfixering främst)och blir nedstämd när han lovordar smala kvinnor, och skriker om du berättar om din ångest kanske han inte älskar dig så mycket.
Om han inte bryr sig om dem utan SER dig kanske du borde tacka honom för det lite oftare som motvikt till rädslan. Bekräftelse - att han duger.
Ingen sitter säker i sadeln i ett förhållande, så tror jag numera. Livskriser sker någon gång kanske flera under ens liv, så spara på krutet och håll ihop. Grrrr va arg jag var när min man steg upp från stolen vid datorn och trillade i golvet och vrickade foten, FÖR ATT DET VAR MITT FEL, EFTERSOM JAG ROPADE ATT HAN SKULLE KOMMA OCH ÄTA MIDDAG. Drar ett djupt andetag och tänker knäppgök. Så har jag börjat tänka om svartsjuka också.

Jag är själv svartsjuk, men försöker verkligen att inte visa det. Går man in i en relation riskerar man ju alltid att bli sårad, men samtidigt måste man ju våga för att livet skulle bli väldigt tomt annars.

Tror kanske att det finns mer att vara orolig över idag än förr. Internet och mobiltelefoner har ju gjort det så mycket lättare att söka nya kontakter eller att ha kontakter utan att den andra parten i förhållandet vet om det.

I ett tidigare förhållande jag hade tittade jag i min pojkväns mobil och hans mejl utan att han visste om det. Kan säga att det dels inte är bra för att man ska respektera den andras rätt till privatliv men sen var det heller knappast bra för min svartsjuka heller. Mådde mycket sämre av att se att han hade kontakt med tjejer även om det var oskyldigt och absolut inte betydde någonting. Jag tror att man även känner sig lugnare själv inombords när man låter bli att kontrollera på det sättet. Åtminstone gör jag det.

Jag kan fortfarande tycka att det är jobbigt om min pojkvän ska ut med en massa singelkompisar och jag vet att hans kompisar säkert kommer att flörta en del. Känner mig mycket lugnare när han går ut med kompisar som har förhållanden. Men det är ju enbart negativt för förhållandet att försöka begränsa den andra. Så jag berättar aldrig att jag är orolig. Däremot sitter jag inte hemma och väntar själv på att han ska komma hem för då kommer bara alla svartsjuka tankar. Jag brukar försöka att hitta på något själv. Umgås man med vänner eller hittar på någonting så avleds ofta tankarna.

Tror att det är bra att kunna prata om sin svartsjuka med någon, att den blir lättare att hantera då. Tyvärr så är ju svartsjuka något som många (inklusive jag själv) skäms väldigt mycket över. Men vågar man inte prata om det kan man ju inte heller få hjälp med den. :)

bra skrivet :-) jag skrev upp det själv i mina anteckningar

När jag drabbas av rädslor och svåra känslor så brukar jag sätta mig ner och köra EFT. På utube finns det många olika som lär ut hur man gör - det är bara att följa efter. (tyvärr på engelska men det går att förstå ändå)

Det finns att läsa om EFT på svenska. För mig har detta varit räddningen.
Man tränger inte undan rädslan utan man känner känslan och liksom bekräftar den, men genom metoden kan man också släppa känslan.

Jag kan behöva sitta i en timme ibland för att hitta lugnet - men det är det värt...och för varje gång jag kör så har jag ju skalat bort lite av eländet. Målet är att bli helt fri från rädslan.

Om man kör EFT regelbundet så brukar saker och ting lätta avsevärt.

För mig är det ett sätt att sluta identifiera mig med rädslan utan mera bara känna den tills den klingar av.
Inte minst så känns det i kroppen typ som en klump i halsen bröstkorgen eller liknande.

Svartsjuka är helt onödigt att bära på, det går bra att behandla.

Vid upprepade arbetsamma känslor är det två saker som krävs. Dels något som sker som startar känslan och att känslan finns i oss sedan tidigare, som en erfarenhet. Vi kallar det ett känslominne. Det som sker i omgivningen triggar/startar känslominnet och vi känner samma känsla ännu en gång. Det kan oftast upprepas gång på gång.

Många gånger är det som sker i nutid relativt enkelt och borde inte ge den starka känslan. Men eftersom känslominnet sitter i kroppen så triggas det och känslan blir alldeles för stark. Detta kan vi lösa på två sett, antingen genom att aldrig mer utsätta oss för sådant som triggar känslan eller så tar vi bort känslominnet. Jag anser att det senare är det mest realistiska.

Eftersom det är känslor och känslominnen som detta handlar om, fungerar det sällan att med logik och förståelse genom samtal, att lösa problemet. Rationell logik har inte någon kontakt med irrationella känslor.

För att bli av med känslominnen tar vi hjälp av metoden TFT. Vid behandlingen följer vi känslan och söker dess ursprung. Alltså hur kom den till dig, för det är något tillfogat. När vi sedan behandlar utifrån den och de känslor som du vill bli av med kommer känslominnet att lösas upp och därmed kan du inte återkalla samma minne/känsla mer.

Det innebär att vid samma händelse som tidigare, kommer du att vara lugn och du kan därmed tänka ut hur du vill bemöta det som sker. Du kan utifrån din åsikt agera och lösa situationen på ett sett som är bra för dig.

Är det här en beskrivning du kan känna igen? Stämmer den med dig?

Du är välkommen åter om du har frågor eller när du vill boka tid.

http://tft.se/forsjalen/diagnoser/svartsjuka/
www.tft.se

Det är så fruktansvärt frustrerande med svartsjuka, när någon inte kan lita på en och alltid tror man flörtar och ligger med allt och alla, men problemet ligger ju inte hos din partner, som du säkert har förstått, det ligger hos dig. Jag hade en kille som alltid var svartsjuk på mig, han litade inte på mig och trodde jag var otrogen mot honom, jag fick inte ha mina manliga bekanta kvar, han ringde mig hela tiden när jag var borta, han var på mig som en igel. Jag började tycka illa om honom, jag började hata honom, att han var på mig hela tiden utan någon som helst anledning, det tog fruktansvärt mycket på krafterna att alltid behöva sitta och förklara och övertyga honom om att saker och ting aldrig har hänt, det var alltid jag som fick dra det tyngsta lasset och det var jag som fick lugna honom, tala honom till rätta i flera timmar, han blev arg på mig och trodde inte på mig för att jag verkade så nonchalant, men jag orkade inte hålla på att alltid förklara mig och övertyga honom utan någon som helst anledning, jag hade ju inte gjort något fel! Jag blev så trött på honom. Jag tycker det är så ego att hålla på att anklaga någon som inte gör något fel för att man själv ska kunna få ro, för att en själv behöver få veta, för att man har problem själv. Nej, sök hjälp nu annars kommer han sannerligen att tröttna på dig och ditt tjat, du blir bara en börda till slut, det spelar ingen roll hur mycket han försöker övertyga dig, du kommer ändå aldrig att tro honom.

Jag är väldigt svartsjuk men det har inte gått så långt att jag läser min pojkväns sms, mail och liknande (än..?). Igår hade vi ett stort gräl om att jag hade sett på en sida hur han hade skrivit till olika tjejer att de är snygga och när jag konfronterade honom sa han att det inte betydde någonting. Han har gjort såhär en gång tidigare och då sa jag åt honom att han inte kan skriva så till andra för att jag mår så dåligt av det och blir sårad så han lovade mig att inte göra det igen.. Men hans minne är inte det bästa och han glömde bort att han hade lovat mig det och nu gjorde han det igen och jag blev mer sårad den här gången eftersom han lovade att han inte skulle göra såhär! Jag har redan tillräckligt svårt att lita på honom och nu gör han såhär.. Vet inte vad jag ska göra.
Annars så accepterar han min svartsjuka men igår så blev han arg för han tyckte att jag överdrev och betedde mig barnsligt, men det är ju det man gör när man är svartsjuk.. Jag har försökt tänka annorlunda, tänka logiskt, men de tankarna skjuts undan av alla svartsjuka tankar som poppar upp. Det här är mitt första riktigt seriösa förhållande och jag vill verkligen inte förlora honom.